Och sen Elviz.. Här under lite uppvärmning inför träning, när jag fick honom hade han noll kamplust, har fått kämpat mycket för att kunna få kamplusten att blomma ut, nu fördrar han kamp som belöning över allt annat!

Mitt hundliv är i full rulle.

Elviz har lärt Harley att prata (ni med lagotto förstår hur pratig rasen är..), tyvärr får inte Harley till det helt så det är mest husky-snack och ylande. 
Elviz har oftast två pratstunder per dag, då han ligger och tjattrar, gormar och vrålar, Harley stämmer i och försöker härma tonarten som Elviz har.
Varje morgon när larmet på mobilen ringer så stämmer Harley i med lite yl.
Så gulligt att vakna till.
Jag har en jätte gullig video, som summerar hur varje morgon ser ut (läs, låter).
Verkar inte gå att infoga, så jag länkar till youtube :)

https://www.youtube.com/watch?v=snZnP-MjTsc&feature=youtu.be

I övrigt.
Elviz gör framsteg i nosework och Harley har befäst sin allmänlydnad och slutat vara rädd för allt. Han har blivit en modig kille.
I vår kommer Elviz gå BPH (ville hellre göra MH, men det var lättare att få plats på BPH) och Harley ska gå kurs med husse.
Till våren är det även dags för en till tävlingssäsong för Elviz. Mer agility och förhoppningsvis även starta lydnad, om mattes nerver tillåter.
Husse ska starta honom i rallylydnad.

Hoppas kunna starta en blåbärsklass med Harley i alla fall :)

Gissa vem som älskade att köra drag från första stund?
Att dra cykel är så positivt för Harley. Han blir av med energin i benen, stärker muskler och får en uppgift. Även om jag hjälper till en hel del på cykeln i nuläget.
En uppgift. Det är vad han behöver, för att veta vad som förväntas och vad han ska fokusera på, för varje uppgift han klarar så växer vår relation men också hans eget självförtroende.
 Harley har varit och är fortfarande till viss del en vilsen individ, världen har varit så främmande för honom, han har ju tillbringat sitt unga liv med att sitta ensam på en gård.
Det enda han begär av oss människor är att vi ska visa honom vägen och tydligt berätta för honom vad som väntas. Rutiner, konsekvent och tydlighet.

När jag kör drag med båda hundarna så märker man hur arbetsviljan tänder till i deras ögon, de peppar varandra och ja, det är ren lycka.
Det som är mest fantastiskt är att jag inte behövt lägga ner tid på att visa hur man gör eller lära in kommandon, Elviz har tränat Harley åt mig.
Harley har studerat hur Elviz gör när jag givit ett kommando och sedan tagit efter, så nu vet även Harley hur det går till när man drar cykel.
Och all information har han fått på hundspråk, från sin bästa vän.
Jag är imponerad över Harleys förmåga att studera, härma och lära. 
Missförstå mig inte, jag tycker om att lära och träna mina hundar, men det är extra fantastiskt att se hur hundarna pratar med varandra och vad deras intelligens är kapabel till.

Harley verkar också ta efter oss människor lite, till exempel så kan han ibland smila tillbaka om man ler mot honom.
Det är så fint att se hur min hund växer som individ för varje dag, och att se Elviz och han växa ihop till en grupp.

Jag har numer en hel trio <3

Vilka härligt hundliv ni verkar ha :) fina hundar har du också!

#6 Tack så mycket :D

Igår var både Harley med på julfirande, massor folk, andra hundar.. Barn…
Min älskade hund bara njöt av alla människor, han verkligen sög i sig allas närvaro med glädje och kärlek. Ingen stress, mest låg han bredvid mina fötter, men ibland ville han gosa med barnen eller leka med den andra hunden.
Gick löst på rastningspromenaderna, helt utan problem (som vanligt).
Tryggare hund får man leta efter! 
Han fick även hälsa på riktigt små barn, inga problem där heller. Han gör ingen skillnad på människor.. Människor är helt enkelt människor enligt honom, och han älskar alla. Stora som små, likadant när det gäller hundar.
Jag trodde att han kanske skulle vara något stressad, då han inte vart tillsammans med så mycket folk, rörelse, ljud osv förut. 
Men det var verkligen noll stress.

Dessutom verkar han vara skapligt stabil när det gäller smällar från fyrverkerier. Tyvärr smällde någon på gården bredvid (så smällen ekar mellan höghusen), vi var på balkongen då.
Harley blev absolut rädd, sprang snabbt in - men kom lika snabbt tillbaka ut igen och satte sig lugnt. Så han kom över det.
Han har dock vissa rädslor,  vi jobbar med det.. Men det viktigaste att fokusera på nu trots vissa bakslag är att han är en fantastisk individ som INTE får panik så han riskerar att skada sig själv eller andra (eller smita, slita sig för den delen), inga omriktade beteenden vid stress eller annat, att han är vänlig mot människor, hundar och inte går upp i varv för minsta lilla.
Att det går att ha med sig Harley. Jag har alltid haft med hundar överallt och tagit det med en klackspark, gör sällan någon grej av vardagliga ting.

Efter nyår ska vi boka tid för att plocka tandsten och göra en allmän koll av Harleys munhälsa. 
Hans tänder har förbättrats ENORMT sen han kom till oss, han har fått mycket råa ben, tugg, bra foder och rått kött. Mycket tand o mun aktivering mao.
Men lite är kvar och det ska bort, det är dessutom dags för vaccination.

Inomhusträning med samma gamla gäng! Dock har border collie tiken som vi hade på prov bytt plats med Harley :) 
Harley är dessutom snart redo för startklass. Han lär sig fort.
I maj ska vi ställa båda på inof utställning, för skojs skull.

Två bilder från förra veckan.

Fina bilder! Brukar kolla när du lägger ut nåt nytt.

Men vet du at alla bilderna har ett rätt kraftigt gulstick? Lite synd tycker jag. Det är ungefär lika stort på de bilder jag kollade på (enligt mitt redigeringsprograms automatiska korrigering) så antagligen behöver du justera inställningarna på din kamera.

Bara autocorrigerat.

Tack för tipset.

Idag var vi på F13 fältet och bara njöt av vädret.

Harley börjar bli riktigt ståtlig, inte lika unghundsranglig längre

:)