Jag är lite bekymrad över min 3-årige labradoodle Charlie. Sedan 1,5 månad tillbaka tycker jag att han varit lite "deppigare" än vanligt. Jag tycker t.o.m. han ser väldigt ledsen ut emellanåt.

Förra året var han t.ex. hopplös att ha med på golfbanan, han skulle bara bita i kopplet, ha dragkamp och busa. Idag lunkar han bara bredvid och verkar ha hur tråkigt som helst. För det första har jag och sambon tänkt att han helt enkelt blivit äldre och mognat. Men vi har även misstänkt att han blivit förslöad under vintern då jag inte varit ute med honom lika mycket p.g.a. graviditet. Detta har gjort att han dessutom lagt på sig i vikt.

Men jag har ändå tänkt ta det säkra före det osäkra nu när flera veckor gått, och låta en veterinär undersöka honom. Omgivningen tycker dock att det är bortkastade pengar, att jag överdriver och inte borde vara orolig, eftersom han  är så himla busig och glad så fort man bjuder in till lek. De är stensäkra på att han bara blivit äldre och mognat.

I fredags kväll hände dock något som gjorde mig extremt rädd. Han hade busat med oss en stund. Sedan, när vi satt och åt, klämde han in sig bredvid bordet och väggen och stod plötsligt helt stilla och hängde med huvudet. Jag trodde direkt att han skulle kräkas, men det gjorde han inte. Däremot såg jag hur hela bakre delen av kroppen blev hängig och hans bakben liksom gled isär från varandra. Han stod väldigt konstigt i 15 sekunder och liksom kämpade för att bakdelen skulle bära honom. Jag reste mig upp från bordet och tog tag om honom, och hjälpte honom att backa ut från utrymmet. Sedan satte jag mig ner framför honom och såg honom i ögonen för att se hur han verkade må. Då bara tittade han på mig och viftade på svansen. Därefter stod han upp som vanligt igen, och var sig själv under resten av kvällen.

Idag gick jag till hundrastgården för att busa med andra hundar. Charlie var pigg som vanligt och sprang som en tok utan krämpor, men jag upplevde att han var ovanligt vaktig. Många hundar var intresserade av att nosa honom i baken och på snoppen, vilket gjorde att han morrade flertalet gånger och vid ett par tillfällen röt ifrån riktigt ordentligt. Det här beteendet känner jag inte alls igen. Han är kastrerad sedan 1 år tillbaka förövrigt.

Annars är aptiten som den ska. Magen fungerar bra. Han rör sig som han brukar. Han gör inte ifrån sig några ljud när jag klämmer på kroppen.

Det första jag ska göra imorgon är att boka tid till veterinären, men vad är er första tanke att det kan vara? Hans "deppighet" kanske inte ens hänger ihop med händelsen från i fredags kväll och den plötsliga grinighet han visade i hundrastgården idag, men det är ju förstås omöjligt att veta innan han blivit undersökt.