det tror jag absolut, men det tar enormt mycket energi vanligtvis! 

Det man gör är att man omvänder associationen han har med hanhundar till något positivt. 

För just nu är associationen: hanhund - läskigt - arg - slåss. 

Så, det första man gör är ju att man man tar bort det första steget, slåss. Låt honom inte på något sätt komma åt att slåss. 

Förslagsvis - gå koppelpromenad med en supertrygg hane/supertrygga hanar (en i taget), använd munkorg om det gör dig och den andra föraren tryggare. Skit i att han blir arg, men försök gå på sådant avstånd att han inte blir superduperarg. 

Gå så långt ifrån varann som din hund behöver, och mata med godis så länge din hund är brydd om den andra hunden. 

Gör detta, och minska på avståndet i takt med att din hund blir tryggare. 

Målet är att de till slut ska kunna gå tryggt intill varann utan att behöva matas med godis - men de ska inte behöva hälsa. 

Nästa steg är att jobba med ilskan. Det har vi ju i mångt och mycket redan gjort i första steget, och man kan gladeligen göra det här parallellt med första steget. 

Har ni arbetat med skvallerträning? 

För det är det jag hade gjort här. Lärt honom att skvallra på andra hanar på promenader. T.ex. bara gå en promenad, eller gå till en rastgård, eller en brukshundklubb, eller en hundmötes-grupp. Och så får han skvallra på hanar. 

Även om han inte har några stora problem med hanar på håll så ger detta en positiv association till hanar, som gör att han kanske kan bearbeta sina känslor lite bättre tillsammans med dig. 

Målet även här är att han ska kunna passera alldeles intill och inte bli arg. 

Och till sist rädslan. Det här är det som kommer ta tid, och det jag rekommenderar är bara att aldrig släppa honom med hanar du inte känner. Enbart trygga hanar som inte kommer att provocera honom till att slåss. 

Till slut kanske han blir så trygg att han kan släppas med vem som helst och sköta de situationerna, men jag hade inte räknat med att det blir snart. 

Lycka till!

#1 Varför ta för givet att hunden är rädd?

#2 precis min tanke. Det finns fler känslor hos hund än rädsla.

Alltså, det är vanligt och faktiskt fullt normalt att en vuxen hanhund inte är så sugen på att umgås med främmande hanhundar. Det går absolut att träna honom att acceptera andra hanar i sin närhet och att uppföra sig runt dem, men att umgås direkt i en sådan konstlad miljö som en rastgård ändå är tycker jag inte är rimligt. Du får fundera på hur din hund skulle må under träningen och över att bli satt i den situationen, och om det verkligen är värt det. Varför är det viktigt att släppa honom i rastgård, kan han inte få ett trevligt liv på annat sätt, genom aktiviteter med dig?

Det går nog att träna det mesta, men vemsomhelst kan inte lära en hund vadsomhelst så att säga. Och även om jag kan förstå tanken och viljan med att kunna umgås med allt och alla, så är det ganska utopiskt. Generellt gillar inte alla hundar alla, som vi människor. 😛Det går säkert att ordna "play dates" med några av de hundar han gillar att umgås med! I alla fall några rastgårdar i min närhet har policyn att man inte stövlar in utan att fråga de som redan är där om det är ok. Kanske får man då vänta en stund för att det inte passar.