Du är inte världens sämsta hundtränare bara för att ni inte ska gå strikt framåt vid varje promenad. Busa och umgås med dina hundar istället, ha kul och slappna av :-) Ingen kommer att se dig som en dålig hundägare för det!

Tack du :) eftersom jag alltid varit duktig på hund, är utbildad och tränat problemhy där så har jag byggt upp en prestationsångest när jag går med alla tre, det är svårt att träna och avleda alla men det går med mycket jobb och timing. Idag är energin slut. Är mest orolig över vad folk kommer tycka när jag som är utbildad kommer med dragande hundar osv.

Tack du :) eftersom jag alltid varit duktig på hund, är utbildad och tränat problemhy där så har jag byggt upp en prestationsångest när jag går med alla tre, det är svårt att träna och avleda alla men det går med mycket jobb och timing. Idag är energin slut. Är mest orolig över vad folk kommer tycka när jag som är utbildad kommer med dragande hundar osv.

För mig är dock en dålig hundtränare inte den som låter bli att hålla stenkoll på hundarna precis varje dag. Det är den människa som hanterar sina hundar på fel sätt - och använder fel metoder. Det gör man ju inte bara för att man går på en tränings-fri promenad :-)

Ja, ibland slänger jag allt vad krav och prestation åt fanders och bara promenerar helt kravlöst utan att träna, gå fint, osv. Tycker inte att man är en dålig hundägare bara för det.

Jag tror att vi behöver alla, både människor och hundar, dagar då vi faktiskt mest bara är och låter saker vara vad de är. Oavsett hur duktig och utbildad man är tror jag det är bra att  kunna släppa press och stress på sig själv (och hundarna) och helt enkelt bara göra precis det man har lust, ork och motivation till. Alla dagar är inte perfekta, alla promenader är inte perfekta, alla träningar går inte alltid perfekt men man är ingen dålig hundägare för det.

Finns många gånger jag bara plockar upp Fjant under armen vid hundmöten för jag just då inte orkar hålla på att träna och avleda eller gå åt annat håll eller liknande (han går lös annars så orkar inte dra fram ett koppel bara för ett hundmöte heller :P). Brukar väl stoppa i han en godis ibland uppe i famnen också och efter han blivit nedsläppt och som den knähund han är så gillar han ju att komma upp i famnen och (innan han blev gammal skrutt) så kunde han hoppa upp själv men klättrar alltid upp med frambenen över armen så det ska vara enkelt för mig att lyfta ;)

Nu har ju jag aldrig tävlat eller gått träningar eller varit intresserad av sånt så är nog ganska ofta jag "inte bryr mig" när man är ute. Tex sluta jag träna aktivt på att Fjant ska kunna gå lös (förr stack han alltid så fort han fick viltvittring eller såg vilt) men numera bryr han sig knappt om det utan har väl mer eller mindre börjat "skvallra" istället så man behöver ju inte träna precis hela tiden för att få till saker (när jag försökte träna aktivt på det så "hände" inget och han stack ändå :P).

Självklart, jag skulle vilja vända på frågan. Är det okej att inte släppa allt för en stund och bara skita i det? Med andra ord, du är verkligen inte världens sämta hundtränare, tvärtom. Du inser att även du behöver en paus ibland.

Ibland så sätter jag på flexikopplet och bara går och myser. Han får gå å nosa och göra precis som han vill (nästan) och jag får njuta av dagen. Oftast så slutar det att han går fot i alla fall men utan tjat och gnat. Tror att det behövs ibland för att vi ska upptäcka hur duktiga och underbara och förståndiga hundar vi faktiskt har :)

Såklart du ska ta det lugnt och inte bry dig ett tag! Hundarna älskar dig ändå! Slappna av och släpp pressen på dig själv och hundarna ett tag :)

Kan bara instämma i kören; klart att det är okej att bara strunta i alla krav ibland och bara ta det lugnt. Jag har vissa dagar då jag inte alls orkar träna hundmöten (ena hunden skäller en del vid hundmöten) och då kör jag ibland ut till skogen där vi nästan aldrig möter några hundar x). Så länge hundarna får sin promenad är ju dem nöjda :)

Världens sämsta hundtränare = en hundägare som inte alla dagar i veckan, årets alla dagar, har möjlighet eller orkar vara världens bästa? Självklart. Vem här inne skulle kräva att hunden alltid gör allting rätt? Aldrig gör fel på promenaden eller träning? Alltid är på topp och aldrig får lov att ha sämre dagar? Varför sätter vi så höga krav på oss själva? Varför ska inte vi kunna ha sämre dagar, känna oss trötta och göra ett och annat fel utan att vi ska behöva känna en massa skuld och dåligt samvete? Är det okej att skita i träningen? För vem skulle det inte vara okej? Behöver du en dag där du bara lägger träning och prestationer åt sidan så ska du ta en sådan dag! Du blir inte en sämre matte eller hundtränare bara för att du bryr dig om ditt eget mående, tvärtom. Ibland har vi svårt för att släppa kontrollen och kan känna en oro över att hunden ska backa i träningen om vi inte alltid är med och tränar 100 procent. Jag tror dock att det kan vara bra för både matte/husse och hund att då och då få en dag helt utan krav, prestationer och träning. En dag där vi samlar ny energi.

Bara helt nyfiken, vad har du för meriter? Tänkte just på att du skrev meriter, aldrig hört att man säger det på människor liksom :P Är det diplom för kurser då typ? 

För att svara på frågan. Alltså, att säga världens sämsta är att ta i - mycket. Man kan inte alltid vara bra eller bäst. Och jag tror varken att hundarna eller folk som ser er reagerar nämnvärt. Kan tänka mig att om man är känd hundförare som kan bli igenkänd (som jag inte tror händer ofta ändå) så kan det vara en annan sak, men inte om hunden bara drar typ. Är väl mer om man går på hunden och blir otrevlig, men det tycker jag ju inte man ska göra oavsett.

#12 Det lät dumt, ursäkta. Har svårt för ord och när jag skrev detta var jag verkligen på botten, så tänkte verkligen inte.
Det jag egentligen menar är att jag är utbildad, tränat många hundar bla. problemhundar osv.

Tack för era svar alla. Jag släppte alla krav den dagen och "råkade" började träna lite (utan krav), hundarna var så duktiga och lugna och det blev precis som en vanlig promenad och aktivering.. Vilket är bra för då kommer jag inte vara lika skraj att släppa prestationsångesten nästa gång.

För många kan detta verka lustigt, men jag har verkligen prestationsångest över hundarna nu när jag är på botten, när jag mår bättre så går allt bra automatiskt (känns det som), när jag mår sämst så känner jag allt arbete extra.

Inga stora problem med mina hundar, bordern kan gnälla vid hundmöten av lycka, lagotton kan ibland skälla på stora hundar som börjar skälla på honom först, springern är dock "bara där" och gör ingenting. 

Vet att jag måste jobba med prestationsångesten och slappna av, för det går ju bra ändå! Inga problemhundar jag har. Men lättare sagt än gjort när man man skit och har socialfobi (känns som ALLA tittar på mig och som att jag gör allt fel). 
Hållit på med hundar hela livet så väldigt trist att jag ska känna mig osäker på hunderiet, inte hänt innan. 
Hoppas det blir bättre snart.
Tack för era texter :)