Har ni provat att gå en promenad eller låta honom få leka av sig innan ni ska åka någonstans? Då hinner han ju också bli lite trött, och så kan ni belöna när han väl är i bilen sen.

Ja. Vi har gått en vända kring kvarteren, rastat och lekt.. blir liksom samma reaktion när han fattar att vi är på väg till bilen. "Trött" blir han inte av en normal liten vända runt kvarteret+lek… Men vi måste ju kunna gå mot bilen och förbi också, dvs att svänga vänster utanför porten likväl som höger, även om vi nu inte ska åka bil.. Vill inte att det ska va en sån jäkla block att ens gå åt det hållet! Senaste par dagarna åkte vi inte bil. Gick/lockade/lyfte bort han dit igår..kunde efter en stund leka med honom runt bilen osv..körde kurragömma till sist här i morse med och sprang runt bilen o hade oss. Märks att det går segare där än nån annanstans då han väl tänker att man kanske ska behöva lyftas in i den..

Min hjärna är en aning manglad efter besök hos hjärnskrynklaren så om jag pratar strunt, tveka inte att påpeka det.

Skulle det kunna funka att lära in tex "Äka bilen" (hunden går bort till bilen från ytterdörren) som ett kommando eller trick?

Annars tycker jag du är inne på rätt spår som avdramatiserar den delen av tomten där bilen står med lek och skoj.

Jo, samtidigt som jag tror jag helt enkelt får gå, så får han se till att hänga på.. Gjort det med selen idag en gång (så det inte behöver dra i halsen, han blir mer "hjälpt" av selen. Han stretar emot en del, men hängde på bättre o bättre när man kommit en bit..till slut gick vi runt bilen lite och hängde där en stund, väl där är han ju inte rädd och försöker springa iväg eller så. Har väl blivit ett hjärnspöke. Men ska nog göra så att VI. GÅR. DIT. +belöning och lek väl vid bilen.

Vore gött att lära in "bilen" som ett trick, samma som jag skulle vilja med "gå in". Men hur gör man det?

Är det så att ni alltid gått till bilen när ni gått på det hållet? Alltså inte passerat bilen utan att hoppa in i den eller åka iväg? Jag tänker att om det är så att varje gång ni går åt ett håll så är det bilåkning och ett annat så är det "roligt" så kan det vara bra att jobba på att helt enkelt vara nära bilen utan att hoppa in eller åka iväg. Att gå förbi gång på gång, eller leka nära bilen osv utan att ens bry er om att bilen är där.

Att sedan lägga till att gå till bilen, hoppa in och få ett gott ben eller godis för att lära sig att bilen är bra, för att sedan hoppa ut igen utan att åka iväg.

Jag vet inte alls hur du har jobbat med det förut så du kanske redan provat det.

Nej, vi har gått både förbi bilen och till bilen. Men ibland direkt till bilen (efter kiss). Men detta händer ju även när vi är "på annan ort" (hos föräldrarna tex). Även lite liknande när vi vart ute i skogen osv, fast har inte varit lika tydligt, inte förut iaf.. mer att han hellre ville leka, men hängde på om än lite halvt motvilligt till bilen åtminstone.

Har nu börjat att gå förbi samt leka runt bilen. Det var som sagt lite trögstartat igår, dvs nära bilen ville han inte leka, en bit bort ville han.. Men efter en stund av lite rolig kurragömma/dragkamp, jaktlek så kom han till och runt bilen med.

Han är ännu en gnutta för liten tycker jag för att hoppa in/ur bilen. Han har en gång förut hoppat in i bilen någotsånär självmant dock, men fick sprattla till en del för att ta sig upp.. Ut går med lite goda lockbeten eller en kamp-handske tex. Eftersom han inte verkar rädd eller så när han väl sitter i bilen så funderar jag på om det är nån grej med själva "tröskeln" upp så att säga.. Vettefan, känns så konstigt. Han är inte SÅ sjukt mat- eller godismotiverad att han liksom gör allt för det. Men kan ju låta honom tugga lite på ben i bakluckan ibland och sen ta ut honom så kanske det blir lite mer positivt betingat? Däremot vill jag ju inte riktigt ha honom tuggandes på ben när vi kör sen..

Jag skulle stoppa honom i bilen, stoppa i honom något gott och ta ut honom igen för lite lek. Orkar du nöta det ett tag kanske det lättar? Jag har för övrigt också en bilvägrare, att åka iväg går bra men ju roligare hon haft på destinationen desto mer motsträvig på väg tillbaka till bilen.

Nu har jag haft labradorer som ju är rätt lättmotiverade men jag har haft som rutin att peta in en liten godisbit i buren varje gång jag stoppat in valpen.

Ja, jag har också kört beröm&lite godis varje gång i bilen (nästan varje gång iaf). Han är inte SUPERmotiverad av godis även om han äter det..

Jag tror ibland man måste "baragöra" saker med honom som han är.. har gjort koppelprommisarna bättre runt kvarteret när jag inte bara "går efter" honom så att säg och ist är lite mer oförutsägbar och kan byta håll ibland… Känns som han måste komma över en tröskel lite med detta å. Visst, detmåste inte vara SUPERKUL att gå mot bilen efter lek, men jag kan inte ha det så att han ska blåvägra heller. Får se om det släpper när han märker att streta mot = funkar inte.. och dessutom att man får kul+belöning vid bilen!

Mina hundar är nästan lite besatta av bilen, det beror på att jag överfört det vi gjort när vi tränat burlekar, det räckte med någon gång av liknande övning som burlek så fattade de att det var samma. Nu tävlar de om vem som ska in först i bilen. =) (och vill helst in i allas bilar, så det kanske har slagit över lite väl mycket…)
I alla fall, här är en bra artikel om burlekar http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/05/21/726581-artikeln-om-burlekar-fran-canis-i-fjol/ och burlekar är kul att träna i vilket fall. =)

Ta en näve godis och hysta in den i bilen/buren varje gång i några veckor så borde det lösa sig.

Min började hata bilen efter att hon skadade sig och jag lyfte upp och ned henne varje gång. Obekvämt och under henens värdighet, men nu har hon släppt det tack vare godis. Dumt att göra en affär av det över huvud taget.

Ja, har aldrig gjort en affär av nått särskilt med min valp. Men som sagt, ytterst drygt när han tvärstannar 40meter från bilen liksom. Har nu börjat att helt sonika GÅ, så får han se till att hänga med. Tog selen så han liksom manas på lite mer i hela kroppen och inte släpar i halsen om han stretade emot.. Gick rätt bra, första rundan ville han streta en del, andra mindre, tredje mindre osv. Fjärde gången nu stannade han halvvägs, men med en liten enkel "skjuts" så får jag honom att gå vidare hela vägen.. dvs, han stannade ca 2 gånger istället för att spjärna emot större delen av sträckan.

Dvs, jag ryckte inte och hade mig, jag helt enkelt gick och kopplet satt fast i mig så att säga, stadigt och säkert. Nu har jag inte åkt bil idag utan bara gått till den och förbi. Ska börja slänga in lite gottis varje gång vi ska åka bilen hädanefter, och kanske ta det lugnare med godis i övrigt..så blir det mer speciellt kanske.

Jag hade tagit hunden och stoppat in den i bilen. Tycker inte man behöver hålla på och "dalta" med såntdär såvida inte hunden är rädd eller så. Gör det som är smidigast för dig bara.

#13 Iom att det kommer bli en rätt stor hund kanske det är smidigt om den frivilligt följer med och hoppar i bilen?

#13 #14 Ja, jag håller inte på och "daltar". Men sen är det ju svårt kanske att veta var gränsen går mellan rädsla och "jag vägrar, vill inte" ? Iaf jag är inte säker på det alltid. I bilen är han helt enkelt passiv. Utanför vill han inte gå fram till bakluckan. Måste bitvis dra med honom i selen/kopplet för att kunna gå till bilen. Hoppas förstås det släpper, vill gärna att hunden ska gå med mig 100% av egen fri kraft..

Och ja, framöver vill jag gärna att han ska hoppa in/ur själv som #14 säger.

#12 Det jag försökte säga med "stor affär" är att dragandet kan få hunden att koppla "När vi närmar oss bilen börjar matte dra mig och det är äckligt!". Då hamnar du i en ond spiral. Att tvinga hunden att göra något den ogillar eller är rädd för för att den ska komma över obehaget fungerar oftast bara om man lyckas lösa problemet där och då, under ett tillfälle så att hunden får kopplingen "jaha det här var inte så farligt, jag överlevde", så du får vara försiktig så att du inte lär honom fel sak :)

Tycker du gör helt rätt som bara helt sonika går till bilen och så får vappis hänga med, iaf om det är som du säger att han inte alls är rädd utan bara inte vill. Är det en smula osäkerhet inblandat tycker jag det går att göra så också. "Nu är det såhär för att jag säger så. Punkt.", lugnt och vänligt men bestämt, de kan annars snabbt lära sig att ta hela handen om de får lillfingret. Att träna in som ett trick har jag också bra erfarenhet av, speciellt shejping om du sysslar med det. Kan han inte hoppa in själv kanske en pall eller ditt knä kan hjälpa till? Och så förstås mycket beröm väl inne i buren.

#16 Jag köper det och har tänkt så också, men det är ju inte att jag börjar "dra" då vi närmar oss bilen, jag går helt enkelt till bilen, det är han som stannar isf. Jag försöker läsa av hur han reagerar varje gång vi har "helt enkelt gått" till bilen nu. Började med sele för att vara säker på att inte det skulle bli någe ryck i halsen i onödan.. kört ett par gånger med vanligt halsband nu å, IMO stretar han mot mindre nu än första, andra gången. Han var ju dessutom helt ovillig först att leka och träna när vi väl ändå gått till bilen, men idag kampade vi, lät han jaga mig runtom bilen några varv, och började träna lite "gå till bil". Gjorde då på så vis att jag ställde honom sittandes 5-10 meter bort från bilen och lockade honom till bakluckan så fick han belöning där. Han sprang fram till bakluckan och åt godis från kofångaren flera gånger, vägrade ingen gång.. det gjorde han inte förra veckan iaf kan jag säga. Så det känns iaf inte som det går bakåt, eller tänker jag fel på nått sätt?

#17 bra tips om pall, tror jag ska fixa en som han kan ha tills han blivit lite större, så får den vara i bilen så vi kan träna det! Han är väl på gränsen till att kunna hoppa in, men då det är en växande valp av en någorlunda tung ras så skonar jag helst lederna särskilt från uthoppen ur bilen.. och eftersom han inte varit pigg på att hoppa in i bilen själv kanske det är värt att göra det lätt för honom till en början. Egentligen är det väl kanske inte bara höjden som är problemet, men det är lite halt på själva "kofångaren" bak, så det gör det ändå lite för svårt tycker jag. Pall är nog en toppenidé! Så slänger vi den sen när han växt på sig lite mer :)

Tillägg.. Jag är medveten om att det inte finns snabba fixar och att det säkert kan ta ett tag, men förhoppningsvis går det åt rätt håll.