Chester är inte alls vidare hemsk, jag måste ha dragit en turlott på det planet. Förutom att han ignorerar mina inkallningar när han vet att han MÅSTE komma är han ganska snäll och följsam. Dock juckar han ganska mycket, typ när vi leker och han blir glad eller när han blir frusterad när vi tränar. Någon som vet vad det beror på? Är det helt enkelt att han blir uppspelt/frustrerad och så blir det lite mycket uppe i unghundshjärnan och så vet han inte vad han ska ta sig till så han juckar istället? Men jag måste bara få skryta lite över hur bra han är i träningen (på sina bra dagar), han är glad och positiv i fotgåendet, i alla fall när jag har skinka. Apporten har vi tränat på att gripa och nu biter han faktiskt (ganska löst dock, jag har inte "släppt" apporten när den är i hans mun än). Det känns helt fantastiskt, jag trodde faktiskt att apporteringen var körd. Sedan snodde han sin leksak ur min ficka idag. Kanske att han håller på att skaffa sig lite föremålsintresse, mattes hjärta <3

Min lilla blir snart sju månader. Hittills måste jag säga att det gått väldigt bra! Nu har hon dock gått in i spökåldern och är rädd för människor och hundar som vi möter när det är mörkt ute. Men när det är ljust ute så fungerar hon väldigt bra. Hon har, tack och lov, börjat kunna koppla av inomhus och det behöver inte längre hända någonting hela tiden. Så hon är som en unghund är, det går upp och ner ;)

#1, Vad härligt att det verkar gå så bra för er! Han verkar ju så go din grabb 😃 Juckandet tror jag helt klart beror på stress, en överslagshandling. Jag hade bara försökt avleda honom med något annat, kanske satt mig och klappat lugnt på honom. Min vuxna hund hade lätt till att jucka när han var yngre men gör de aldrig längre. 

#2, Det där med spökåldern känner jag igen. Min skäller ut det mesta som möjligtvis skulle kunna vara otäckt när vi är ute på kvällarna 🤐 Vad skönt att hon blivit lugnare inomhus!

#2 Jag läste, antagligen i en av Per Jensens böcker, att hundar visserligen har mycket bättre mörkerseende än vi, men anpassningstiden är också mycket längre. Minns inte exakt, men jag tor det var mer än en halvtimme. Det innebär ju att på en kortare kvällspromenad hinner hundens syn aldrig anpassa sig till mörkret.

Började fundera på att om detta kan vara orsak till mörkrädsla. Antingen man har en allmänt osäker hund eller en valp i spökåldern. I så fall borde det ju funka att låta hunden vara i ett mörkt rum eller ivf ett med väldigt dämpad belysning en halvtimme innan man går ut när det är mörkt. Kan inte du testa, du som har försöksmaterial? 😉

Ja här är det lite spöken i skallen från unghunden. Idag morrade han på några stolpar som stod bredvid vägen. Dom var jätte konstiga tydligen. Men han gick iallafall fram till dom och fick då godis, men det var med en skeptisk blick. Haha

Här hemma har jag världens enklaste hund. Han blir snart 8 månader och jag har aldrig haft några vidare problem med honom. Han skäller inte, gnäller inte, är hur trevlig och lugn som helst inne och ute sköter han sig fint och vänder på en femöring när man ropar. Jag är inte van vid det här. Jag hade tidigare en schäfer och hon var ett ständigt arbete hela tiden, man hade alltid flera saker att jobba på. Nu är det så lugnt och skönt (men också ganska tråkigt). Men snart är det slut på friden, för i slutet på feb kommer det en liten valp :D

Blir snart 9 månader *

Hos mig bor nu ett koppeldragande, kastande mot abdra hundar,juckande, vaktar sin bilbur, går ibland inte ens att träna lite lydnad med, väldigt hormonpåverkat tonårsskrälle till duracellkanin. Eller som några vill kalla det, en helt normal kelpie.

#3 Ja, spökåldern är alltid lika rolig ;) Idag var det en jätteläskig post it lapp som låg på gatan. Tur att valpen skällde ut den så den inte attackerade oss!

#4 Det låter väldigt spännande. Ska testa och uppdatera dig!

Kul! Jag är så nyfiken men har inget att testa på. 😃

#8 Äsch! åtminstone sitter näsan rätt på och han är en charmprins! ;)

Återkommer om ett par månader då.. Apropå detta med skälla ut figurer i mörkret så gör faktiskt min 4-mån valp det ibland. Dvs när man är ute sent (22-23) och det kommer några gubbar gåendes i mörkret en bit bort, då kan han känna att det är lämpligt att skälla ut dem lite.

12månader är min hane nu.. Det är bättre nu än vad det varit innan (juckande, dragande i koppel, utfall, ofokuserad, fastnar på dofter, på tikens rumpa m.m.).. Men det är väl klart att det aldrig kan vara bra, Så nu är han livrädd för allt ;)
Han är rädd för korvpaket som prasslar, leksaker som kommer ovanifrån, Allt istortsätt.. Hoppas det går över snart.
Jag biter ihop och tänker att han är snygg iallafall 😭

15 månaders löptik och en dräktig tik. Behöver jag säga mer xD

#14 jag har en 15 månaders skendräktig tik, say no more! Två i ett. Som tur är är hon på väg ut ur skendräktigheten men fy fan vad trött jag är. Lyssnar inte, lägger sig på "sitt" och tvärtom, drar som ett lok i kopplet och gör utfall mot vissa gubbar.. Pinsamm period kan man lätt säga 😅

#13 Grymt snygg hund! Mallar ser så sjukt skärpta och intelligenta ut. Jag tycker de är hundvärldens velociraptorer!

#16 Dom är så jäkla smarta, Och korkade.. Vet inte hur det går ihop men min hane är den smartaste och mest puckade hunden jag mött hahahahhaah. Han lär sig saker av att titta på när andra gör, Han förstår mycket snabbt.. Men han är väldigt "hunddum" eller hur man ska förklara ;) 
Raptor stämmer om man har något dom verkligen vill ha 😭 Har ett klipp på när mina hundar hoppar och biter efter en leksak, Kunde inte sluta tänka på raptorer 😂

Min lilla fjant är nu 21 månader men var sen i sin mognad så är fortfarande inte ur slyngelåldern… Han kom på i julas att det var grymt kul att markera inomhus och har hållt på med det till och från 😭 sen så äter vi inget sen några månader tillbaka utan vill bara ut till alla flickor på utsidan som luktar så gott, maten kan matte få äta själv den smakar urk… 😡 sen är det så kul att dra i kopplet och gnälla så fort man inte får komma fram till rätt träd exakt när man själv vill och om man inte får hälsa på alla hundar man möter så måste det gnällas om det också….

Kan ju hoppas att en del av sakerna ger med sig snart, är redo för en lite stabilare hund just nu 😛

Flax fyller 7 månader imorgon, och är så snäll och lättsam att jag nästan blir rädd, inväntar bara att det plötsligt kommer att smälla till! Visst, han har plötsligt blivit nosig och arrogant och gör dagligen dumheter rakt framför ögonen mig, men jag tycker ändå han är snäll och lättsam! Jämför honom med hur min andra hund var i den här åldern, men det går typ inte, jag tror han satte en ribba som ingen annan unghund kan slå och därför tycker jag att Flax är lättsam

En sak som är så sjukt kul är att han börjat försöka kissa på träd ibland, men det går inte så bra eftersom han fortfarande sittkissar 😂Det ser ut som att stackarn verkligen försöker men fattar liksom inte hur han ska göra 🤪

Haha så underbart att läsa om era unghundar, så skönt att veta att man inte är ensam 😂

#19, Haha känner igen det där med att det ser ut som att de vill lyfta på benet men inte riktigt förstår hur man gör. Någon gång har han lyckats och då blir vi nog lika förvånade båda två. 

Detta skrev jag på min blogg nyligen, tror ni kan förstå känslan:

Den här lilla busungen har verkligen tagit mitt hjärta med storm. När han lägger sitt mjuka huvud mot min axel och kind för att mysa så smälter jag. Han har de finaste kloka ögonen och är så full av liv och tokigheter så jag skrattar åt honom varje dag. Livet kan aldrig bli tråkigt med en sån här galning vid sin sida.

Men alltså ibland är han verkligen så fruktansvärt jobbig. Jag tror de flesta med en hund i slyngelåldern kan skriva under på att man ibland blir gråhårig av de små godingarna. Det finns en anledning till att han går under smeknamn som odågan, galningen och skithunden. Inomhus får han ibland myror i brallan och är helt oförmögen att ligga still, då är han upp på bänkar, gräver i garderoben, busar med kuddarna i soffan eller försöker få igång Asko på alla möjliga sätt. Utomhus är han mitt i en härlig spökålder och skäller ut allt som rör sig. Att bara gå på promenader är skittråkigt, utan han studsar fram med få eller inga ben i marken och gör tappra försök att kampa med koppel, ärmar eller byxben- vad som nu finns inom räckhåll. Asko är också rätt bra att hänga fast i.