Vad kommer ni erbjuda hunden mer än motion? Kommer ni jaga? Inser ni att det är en ras med mycket jaktinstinkt och väldigt mycket vakt i sig? Kan bli jobbigt om man bor i lägenhet. 

Det är en ras som behöver en kunnig ägare.  Annars kan det lätt gå fel.

#1 Vi kommer erbjuda den jakt och även andra aktiviteter om hunden gillar de. Ja vi är mycket medvetna om dess jaktinstingt och vakt, vi bor i ett mindre hus med en hyfsat stor gräsmatta. Och tillgång till jaktbana för hund och en stor fårhagen där hundar får springa, där man kan ha lite jakt innan hunden är 100% med att gå löst utan koppel

Så ni är jägare?

Och hur menar du att ni ska jaga på gräsmattan?

#3 Kompisen är utbildad jägare och vill gärna ha med hunden på jakt när den är redo. Själv är jag inte jägare men det finns en bana där hunden får jaga en låssas kanin. Och så har vi även mycket andra idéer om hur vi ska ge träning och motion

Bor du och din kompis ihop? Det är ju svårt att dela på en hund rent juridiskt och man kanske får ha framtiden med i planerna.

#5 Ja vi bor ihop annars skulle i aldrig skaffa en hund tillsammans

Finns det nån som jagar med Dogo argentino i Sverige, överhuvudtaget?

Får jag fråga varför ni kikar just på dogo argentinon? Vilka egenskaper i den är det ni gillar och söker i er hund? Själv kan jag väldigt lite om rasen men jag har uppfattat det som att det är en ganska klurig hund. Lycka till med hundköpet!

TS om ni har läst på om rasen borde ni veta att den används vid jakt på storvilt, vildsvin och puma i hemlandet. 
Här i Sverige deltar den ibland vid jakt som eftersökshund.
Att jaga en trasa på en lure coursing-bana tror jag inte tillfredsställer hunden på samma sätt som tex viltspår.

När man läser på om en ras brukar inte rasens hälsa vara så svår att hitta heller, tror ni har en del kvar att läsa på om med andra ord…

Åk gärna och hälsa på uppfödare för att titta på hur de VUXNA individerna  är mentalt sett innan ni beslutar er för rasen. Det finns en del rasbundna sjukdomar som kan vara värt att undersöka vidare, exempelvis är dövhet inte alltför ovanligt med tanke på rasens, i vissa fall, avsaknad av pigment.

#7 ja de finns de men de är inte så vanligt

#8 dels att vi hade en gemensam äldre som hade en Dogo argentino som vi hjälpte till med ibland, vi kunde passa honom i flera veckor med tanke på att vi bor i skogen m.m. Vi har även alltid haft en kärlek för rasen och är mycket kunniga. Framtiden ser också väldigt ljus ut med en sådan hund. Vi söker lojalitet, vakten i hunden, och framförallt att de är en vänlig hund. De va något med hunden vi hjälpte till med som gjorde att vi fastnade i rasen. Men givetvis förstår vi att inte alla dogo argentinos är hon honom, och har därför läst allt vi hittat. Vi har diskuterat detta i nästan 5 år och aldrig blivit lika fasta vid en annan ras och som sagt, de ser ljust ut

#9 vi är mycket väl medvetna om de du skriver och vi frågar om sjukdomar för att man kanske får reda på något nytt som du säkert själv också borde veta. Och vi är övertygande om att vi kommer kunna tillfredsställa hunden. Om du vill kan jag skriva vad vi har tänkt att göra

#10 vi hjälpte en äldre med sin hund och har fått reda på de mesta om den vuxna hunden utom vad kostnaden brukar hamna på. Du kan läsa vad jag skrev på kommentar #12

#13 Är dina / din väns föräldrar med på köpet? Eller är din vän vuxen?
För det kan nog bli svårt att betala för en stor, krävande hund när du är 13-14år.

Vad för typ av jakt hade ni tänk använda hunden till? Den typ av jakt som dogon används till i Argentina är nämligen i allra högsta grad förbjuden i Sverige. Sedan är det stor skillnad på jakt och jakt. Pratar vi fågel, smådjur, rådjur, vildsvin eller älg? En dogon skulle, förutom att den är avlade för skarp jakt och troligtvis går för nära viltet på lös jakt (eftersom den är framkallas för att jaga ifatt ochhålla fast djuret tills jägaren kommer och skjuter det), troligtvis vara för snabb för mycket av den svenska jakten. Däremot skulle jag tro att den skulle kunna gå bra som eftersökshund på viltspår. Springa 5 km i terräng ska alla hundar som är friska klara. Det är den mentala stimulansen som saknas. Tror heller inte att en dogon har så mycket ut av att jaga fejkkanin på bana. Och vad för jakt tränar man i fårhage? Du får ursäkta, men jag känner att det finns lite för mycket frågetecken. Berätta gärna vad ni kan erbjuda en hund och vad den ska användas till. Ska din kompis ha en jakthund tror jag det finns många bättre raser anpassade för den svenska jakten.

Mycket rädslor i rasen, en bruksräv varnade mig, visar stora rädslor i mh. Jakt ska den inte användas till i Sverige, deras metod är inte laglig. Eftersök kan dock gå bra.

Jag har träffat en handfull av denna rasen. Instabila allihop.

Jag känner en Dogo. En trevlig hund, men som andra skrivit, mycket speciell, brukar jämför henne lite med min omplacering av annan ras som pga sitt förflutna är ganska osäker av sig. Denna dogo har också ganska stora problem med klåda och utslag.

#19 Nu när jag läste det kommer jag ihåg att de jag träffat alla hade problem med exem.

Pga ditt användarnamn antar jag att du är 18-19 år gammal. En stor hund som dogo argentino blir ca 10 år gammal, och jag kan lova dig att era liv kommer ändras otroligt mycket inom de närmsta 10 åren. Ni bor ihop nu, men kommer ni göra det i 10+ år framåt? Pojk/flickvänner, studier utomlands, jobbmöjligheter på annan ort osv. Vad händer om du och din vän blir osams?  Vem tar hunden? Vad händer om hunden behöver åka in veterinären och en av er inte kan betala?

Det går såklart att planera sånt här och det kan fungera men tänk igenom det ordentligt först.

Sedan till själva rasen. Jag har haft planer på att skaffa en dogo i 8-9 år nu, men det har inte blivit av ännu då min situation inte har varit rätt för att skaffa hund. Jag har träffat många härliga individer men lika många instabila sådana. Du säger att ni är mycket kunniga men du ställer frågor som hintar att du inte är redo för en sådan ras. Vad en hund kostar i försäkring beror på vilket bolag och vilket "paket" du väljer. Och det kan du kolla upp och jämföra på deras hemsidor. Vad de kostar i mat beror på vad ni planerar att mata hunden med. Rasbundna och vanliga sjukdomar ser du direkt om du googlar och läser om rasen.

När det kommer till jakt så har andra redan påpekat att det är skillnad på jakt och jakt, och den jakt som dogon är avlad till är förbjuden här. Vill din kompis jaga så rekommenderar jag att ni tittar efter en annan ras.

Dogo argentino är en otroligt vacker ras och jag tror att ni förälskat er i utseendet och försöker anpassa er situation därefter. Snälla, gör inte det. Dogo argentino har mycket könsaggressivitet inom rasen och om ni inte kan erbjuda vad den kräver så får ni ett monster i andra änden av kopplet.
Jag är superkär i afghanhundar och borzoi, men det är inga raser som passar min livsstil och jag kan inte ge dem vad de behöver, så jag får nöja mig med att dregla över bilder och gråta inombords när jag ser dem på stan. 

Med allt detta sagt, jag hoppas du förstår att jag inte försöker vara taskig. Jag har själv varit där. Ända sedan jag var 13 har jag läst och läst och läst på om hundar och mina favoritraser. Artiklar, böcker, tv-program. Jag sög i mig allt jag kunde och var 100% säker på att  inte nog med att jag kunde klara av att skaffa hund, jag skulle ha den mest väluppfostrade och aktiva hunden i världen. När jag var 16 fick jag min första egna hund, en schäfer/rottweilertik. Det blev inte alls som jag ville - jag hade inte tiden som krävdes, jag kunde inte umgås med vänner eller pojkvän då jag bodde på landet och var tvungen att ta hand om min hund. Hon vägrade kissa utomhus och hon kunde inte lämnas ensam utan att förstöra möbler och skälla konstant. Fick efter ett år omplacera henne till ett hem där hon aldrig behövde lämnas ensam. Det tog ett par år innan jag skaffade nästa hund, denna gång en ras som passade min livsstil och som inte var lika svår eller skarp. Gick mycket bättre.

En tanke - har ni funderat på att skaffa varsin hund? Går ni ner i storlek (till liten eller medium hund) så sjunker ju matkostnaden drastiskt i alla fall. Ni kan träna/jogga/promenera ihop och det blir inga juridiska eller praktiska problem när ni flyttar isär, blir osams osv. Din kompis får sin jakthund och du får en aktiv sällskapshund.

#21 Bra skrivet!
 (I ett inlägg från 2015 skriver TS att denne är 12 år.)

#23 Tack! 

Oj, ja då är det bara att glömma. Verkar väldigt konstigt att TS är 13-14 och bor tillsammans med en vän som är jägare?

Jag fick en hund när jag var 12 och det var visserligen roligt men framtiden var inte alls med i planerna.

Nu hade jag tur ändå för han kunde vara hos mina föräldrar när jag gick i skolan och när jag började jobba så hade jag med honom på första jobbet. Sedan var han med om flera flyttar och han var även med när jag flyttade ihop med min man och när vår son var liten.

Mycket händer i livet när man är ung och en hund blir några år😉

Det är definitivt inte en ras som två barn ska ha. Blir ju för övrigt föräldrarna som har det riktiga ansvaret.