Idag är det en grå, trist dag med duggregn. Så jag tänkte att jag aktiverar hundarna med lite lätt spårning i trädgården. För 14-veckorsvalpen var det premiär. Jodå, det kan nog bli en spårhund av henne också. Hon tog an spåret direkt, smakade på blodet och följde spåret noga ända till klöven. Men där blev det nog lite skrämmande, för hon ville inte ta klöven i munnen (bild 1). Det är ju inget krav heller, men det kommer nog senare. Den andra hunden är ju viltspårchampion och jag såg direkt att hon nog tyckte att spåret var för färskt och lätt, för hon slarvade lite men hittade ändå fram till klöven. Och sen skulle hon gräva ner den för senare konsumtion… (bild 2)