Jag fattar inte grejen med en kastrering, om inte hunden har problem på något sätt eller mår bättre av det. Det kostar, det är en narkos som alltid är en risk (ja jag vet djur som dött i narkos av bara en kastration) och hunden kan förändras men man vet aldrig hur. Tendens för övervikt ökar då ämnesomsättningen förändras, pälskvaliteten förändras ofta, och beteendemässigt kan de förändras till det negativa om man har otur. Nej, jag är emot kastrering om hunden mår bra okastrerad. Men som sagt, finns det stora problem hos hunden vid löpperioder (vissa hanhundar totalsvälter sig själva, står bara och ylar vid dörren, blir mycket stressade och som förbytta) eller om sjukdom finns med i bilden så absolut.

De känner lukten av löptikar på låååångt avstånd så du behöver ju inte träffa på någon för att han ska kunna reagera på det. Vissa hanar blir väldigt uppstressade och mår dåligt av att det finns löptikar i området och då är det faktiskt en fördel för hunden att bli kastrerad. Nu vet jag ju inte hur "besatt" denna hund är. Men du kan ju testa och se hur han blir. Reagerar han väldigt starkt på löp så är det ju bättre för honom att bli kastrerad. Har en kastrerad finsk lapphund här hemma. :) Han var dock runt två år när han kastrerades men för hans del så hjälpte det mycket i alla fall. :)

#1 Tack för din åsikt! Jag tänker att med många djurarter ser folk kastrering nästan som en självklarhet men med hund är det absolut inte så utan väldigt blandade åsikter. Fungerar han fint som han är blir det ingen kastrering utan det är väl mer om det blir väldigt stressigt med hormonerna. 🙂

#2 Min Simba blev så himla besatt och stressad av löptikar att han fick bli kemiskt kastrerad (han var 11 år då så vi ville inte låta söva honom). Han mår extremt mycket bättre som kastrerad precis som din hund, så jag kan tänka mig att det är väldigt individuellt också. :) Vi har inte haft några som helst bieffekter, men jag vet inte om det är för det endast var en kemisk kastrering.

Har en okastrerad hane som blir 4 i sommar, han har aldrig reagerat på löptikar mer än att han luktar lite mer på promenaderna ibland och då har vi ändå en tik i samma trapp som oss.

Min var inte uppenbart stressad av löptikar inomhus, men utomhus märktes det av. Han åt även dåligt. Umgås dessutom mest med tikar. Han kastrerades och hittills har jag endast märkt positiva effekter - han äter mer, lugnare, kissar mindre, stressluktar inte på promenaderna. Han är helt enkelt mer harmonisk.

Nu är han övertecknad och har bettfel också ska tilläggas, hade troligen inte kastrerat honom om han var "rastypisk".

Jag har kastrerat en hanhund, har två okastrerade hanar nu. Tycker att man får se till hundens bästa, den vi kastrerade var otroligt stressad av löptikar (och runt hundar överlag) och blev väldigt mycket bättre efter kastrering. Den enda bieffekten han fick var att han ökade i vikt. Dom jag har hemma nu har jag inga planer på att kastrera, åtminstone inte i nuläget. Personligen så tycker jag inte det är fel att kastrera, bara man utgår från hunden och verkligen läser på om eventuella risker. Bara för någon månad sedan kastrerade en bekant sin hund, han höll på att stryka med pga komplikationer efteråt. Oftast går det ju bra, men det är ju ändå en operation.

#0 "Han ska inte ha några riktiga problem men blir väldigt besatt av löptikar tydligen (som de flesta okastrerade hanar)."

Fel, helt fel. Det är inte alls så att de flesta okastrerade hanar är besatta av löptikar. Att säga så normaliserar detta skeva beteende och ger uppfödare ett tydligt "det är helt okej" till att avla på hundar med fel mentalitet.

 Hanar som inte kan fungera normalt bara för att det är löptikar i närheten ska inte gå i avel. Inom de arbetande linjerna av raser så förekommer det nästan inte alls, för en sådan hund är inte duglig i arbete.

Jag skulle säga, ge honom ett bra tag att bo in sig hos dig, så kan du få uppleva hur han beter sig kring löptikar när han blivit trygg hos dig. Kanske är ägarens uppfattning av "besatt" att han klapprar lite med tänderna om han nosar på en kissfläck från en löptik, men det kan ju såklart vara mycket värre än så. Men ge honom tid. Helt onödigt att kastrera en fullt frisk, fungerande hund. 

Om han däremot lider av löptikar, alltså inte äter, gnäller konstant, kan inte fokusera m.m, då är det nog snällast mot honom att bli kastrerad.

#7 Förlåt, men det är min uppfattning av alla de hanhundar jag har träffat och passat under mitt liv - att majoriteten blir som besatta (med andra ord, allt de kan fokusera på). Tycker inte det är normalt beteende men det är tyvärr normen som jag har upplevt, men det betyder ju såklart inte att att jag har träffat alla hundar haha. Speciellt i Danmark var det så. 😐

Men absolut, jag har inga planer än. Får se hur det går med honom och upplever jag inte att han blir dåligt påverkad av löptikar så får han självklart behålla sina testiklar. :)

Nej, jag gillar inte att skära i friska hundar. Därför har jag valt tikar istället.

När vi ringde runt och frågade veterinärer runtom i Sverige vad de ansåg om att kastrera hanhundar, så tyckte alla vi pratade med att man borde göra det om man inte ska avla på dem. 

Vår hund kastrerades vid 2½. Han hade såvitt vi vet inga särskilda problem när det gäller löptikar. Kort efter kastreringen försvann hans stressmage. Han har aldrig haft problem med att lätt gå upp i vikt. I många år gav vi performancefoder i betydligt högre mängd än vad han efter sin vikt egentligen skulle behöva, för att han hade så svårt att hålla vikten. Det är först nu när han har blivit äldre som vi har kunnat gå över på ett seniorfoder och ge rekommenderad mängd.

I många länder är det vanligt att kastrera hundar. Jag ser inget negativt i det, tvärtom. Det är standard här att kastrera katter, både hanar och honor, och ingen höjer på ögonbrynen för det. Ser inte varför det skulle vara mer fel att göra samma sak med hundar. Definitivt inte om de har problem. 🙂

#10 Nej jag håller med dig, ser det inte heller som en stor grej (förutom då att det är en operation som kräver narkos såklart). Tänker att det är vanligare att man kastrerar både hankatter och kaniner än att inte göra det. I vissa fall kan det vara ett "onödigt" ingrepp men många gånger har jag upplevt att hunden blivit mer harmonisk efter kastrering så jag är absolut öppen om det skulle dyka upp några stressmoment relaterade till hormoner. :) Såklart tänker man på hundens bästa i första hand.

#3 Den enda negativa effekten kastreringen hade på vår hund var att han gick upp mycket i vikt. Men kan lova att det inte bara var kastreringens fel utan sambons familj och släkts egenskap att alltid pilla i honom en massa godbitar… Nu har han gått på veterinärsdiet sedan midsommar och mår nu bra igen. :) Men stackarn vägde som högst 30 kg och ska som högst väga runt 25 kg för sin ras och storlek.

Jag blir så ledsen när jag läser såna här trådar. Nej det är INTE normalt att en hanhund blir stressad av löptikar. Givetvis blir dom mer intresserade men dom ska fortfarande ha fokus på det man ber dom om. Dom ska äta normalt, dom ska inte yla och gnälla konstant bara för att grannens tik löper. Mina hanar markerar att en tik är i löp genom att visa lite extra intresse och dom försöker uppvakta henne mer än så är det inte och ska inte heller vara. När folk säger att majoriteten av hanhundar inte klarar löptikar så undrar jag hur dessa hanhundar blivit tränade att klara löptikar. Har ägaren undvikit löptikar så mycket att hunden inte vet hur han ska bete sig? Mina hundar lever i en blandad flock där hanarna är uppväxta med löptikar och jag har aldrig haft problem förutom när jag tog hem en 1,5 årig hane i början av löpet. Då blev han stressad. Nu är han van. Hans stress berodde förmodligen lika mycket på byte av hem osv som av löptikarna. Sen är det oerhört ledsamt att det tas så lätt på kastrering. Det är en operation där alla risker vid en operation naturligtvis medföljer. Har man riktig otur kan hunden dö på operationsbordet eller av komplikationer efteråt. Det är inte vanligt att hundar dör vid en kastrering, men det händer. Senast i slutet av 2016 läste jag en artikel om en förtvivlad hundägare som inte förstått riskerna då veterinärer många gånger inte berättar om dom och hunden dog. Inte alla hundar som dör vid en kastrering hamnar i tidningen. Förutom att risken att dö finns så finns det massor med andra risker som många veterinärer glömmer att informera om. Inkontinens är inte helt ovanligt hos kastrerade djur. Låter kanske inte så farligt men tänk att torka kiss 10 ggr om dagen i 15 år trots långa promenader. Golv och möbler förstörs. Beteende förändringar är mycket vanligt. Din i vanliga fall pigga lekfulla hund blir loj och orkeslös, inte intresserad av nånting. Glöden försvinner helt enkelt. Fetma, kastrerade hundar har lättare att gå upp i vikt. Det tänker man ofta att det är lätt att reglera mat intaget. Jag har en kastrerad hane på 5 kg, han får lika lite mat som min okastrerade hane på 2 kg annars blir han tjock! Han är hungrig hela tiden och skulle vara mataggresiv om inte jag sätter gränser ordentligt. Inte kul att se hur han alltid vill ha mer mat när alla andra får äta sig mätta. Pälsen förändras, i många fall till det sämre, i mitt fall till det bättre faktiskt. Risken för cancer ökar. Ett vanligt argument att kastrera är att minimera risken för prostata cancer, men det finns andra typer av cancer! Listan med risker kan göras lång, för mig som uppfödare finns ytterligare en nackdel. Avelsbasen minskar. Visst du har kanske inga avels planer på din hund men du kan ha en genetiskt värdefull hund utan att veta om det. Det är inte kul att hitta ett guldkorn för avel och få veta att han är kastrerad. I större raser kanske det inte är ett problem men i raser som min där vi till och med varit tvungna att mönstra in blandraser för att rasen ska kunna finnas kvar så blir slentrian kastrering ett problem. Den enda fördelen jag ser med kastrering av friska djur är att blandras aveln eventuellt minskar något. Men en människa som kastrerad sin hund hade ändå inte blandrasavlat så jag vet inte om det är en vinst iaf… Ber om ursäkt för långt och eventuellt rörigt inlägg nu. Kom nyss hem från ett nattpass och ska egentligen sova men snubblade in här och jag kan inte vara tyst.

Hej!

Min pojk kastrerades pga sjukdom vid 6,5 års ålder. Nu efter lit mer än ett år kan jag inte förstå att jag inte gjort det tidigare. Vi har mycket roligare tillsammans. Mer lek. vardagen är  mer okomplicerad.  Annars är han precis som innan minus stressen att hålla koll på alla söta flickor.

#13 Jag har inte sagt att jag SKA kastrera min hund, jag undrar hur folk ser på det med tanke på för och nackdelar så jag är öppen för att göra det men det är då endast om det finns anledning. Och ja, förmodligen undviker många med sällskapshund löptikar och deras hanar är då ovana vid dem och blir därför helt till sig när de stöter på någon som luktar så spännande. Självklart är jag medveten om att det kan uppstå komplikationer vid alla slags operationer, på både människor och djur. Det är ju något man får väga mot fördelarna, om hunden skulle må bättre av det eller inte. 🙂 Sen tänker jag att man i Sverige har en annan syn på kastrering än utomlands på håll där det ibland är vanligare att kastrera än att inte göra det.

Att de skulle få cancer lättare efter kastrering, har du källa på det? Det har jag aldrig hört förut så jag skulle vilja läsa mer om det. Sen där vi bor stöter vi knappt på andra hundar så jag vet inte hur han är med löptikar… men tänker såhär i efterhand att det borde bli bra då han använts som avelshund tidigare. Har fått alla papper på honom nu och där har jag fått med bland annat testikelintyg och lite utställningsresultat, så om han är värdefull för aveln vet jag inte då jag inte känner till rasstandard för Chihuahua. Men som sagt fick jag veta att han har fått i alla fall en kull tidigare. :)

När jag ställde frågan handlade det dock om en annan omplaceringshund än den jag till slut tog över. Den andra hunden skulle tydligen ha lite dominansproblem och var inte speciellt lugn runt löptikarna.

http://www.tussberget.se/kastrering/

http://www.harligahund.se/2013/06/12/kastrering-kan-forlanga-livet/

Finns så klart mer seriösa källor än en blogg och en tidning, den där amerikanska studien de refererar till tex, men jag hittar inte den för tillfället och orkar inte spendera hur mycket tid som helst att leta.

Mitt svar var inte riktat till dig som person det kanske jag borde varit tydligare med utan det var allmänt till alla som har lust att kastrera sin hund bara för att.

Märkligt att sällskapshundar sällan stöter på löptikar. På den tiden jag "bara" hade så spenderade jag tid på brukshundsklubben tex  med hundarna, 
Många ställer ut sina sällskapshundar. Om man varken tävlar eller tränar med sin sällskapshund så går iaf 99% av alla hundägare på promenader.
Såvida man inte bor väldigt enskillt ute på landet så finns det risk att stöta på löptik under promenad.
Så jag förstår verkligen inte hur man som sällskapshunds ägare lyckas att undvika löptikar.

Ja det är jätte tråkigt att många andra länder har den synen på kastrering, men det är ett ont måste i dessa länder som ofta svämmar över med gatuhundar som sen lyckas hitta hit. Så för att hålla nere den populationen är det kanske bra med slentrian kastrering där tills dessa länder kommer på ett bättre sätt att ta tag i gatuhunds problemen.

Är din hund använd i avel så hoppas jag att han är genetiskt värdefull, men det kan hända att han redan gjort sitt jobb där.

Våran fd granne som har en kastrerad hanhund led verkligen när våra tikar löpte han matvägra, såg allmänt tråkig ut snyfta lite ibland. Nu har dom flyttat och bor inte vid några tikar dom tur är men tycker man kan ta det i räkning att kastrering behöver inte hjälpa helt, men visst kan det klinga av mycket så inte hanen lider så mycket. En annan kastrat var vi hundvakt till han kissa gärna inne om han fick tillfälle så man fick ta ut honom oftare och ha på skydd för han var ibland snabbare än vad jag är. Dom kunde para om det fanns tillfällen men givetvis fick dom inte det här, samt var dom inte här när någon löpte. Jag tycker att varje hundägare får avgöra vad dom anser är bäst, ålder på hunden vid kastrering är olika men tycker man ska vänta tills hunden växt helt klart då ca 2 år gamla.

Nackdelar med kastrering är ökad risk för cancer, ledproblem och inkontinens. Det finns ibland skäl att kastrera som tex prostataproblem eller att man måste för att få ha hunden på hunddagis, men om man inte måste, är det bättre för hundens hälsa att låta bli enligt några senare vetenskapliga studier.  

I t ex USA är det vanligt att man kastrerar, men då ska vi komma ihåg att kastrering är en stor inkomstkälla för veterinärkliniker, så de talar i eget intresse också.

Karen Becker skriver om nackdelar med kastrering: 

http://healthypets.mercola.com/sites/healthypets/archive/2016/07/27/neutering-spaying-effects.aspx?utm_source=facebook.com&utm_medium=referral&utm_content=facebookpets_ranart&utm_campaign=20161216_neutering-spaying-effects

Jag tycker det här är rätt enkelt. Om hunden lider av löptikar och är stressad, matvägrar, ylar etc. så kastrera. Gör den inte det, så kastrera inte :) 

Jag har två hanar. Den ena var hopplös kring alla andra hundar och skulle jucka på alla. Han kastrerades och efter det fungerar han normalt med andra hundar. Han led alltså, i mina ögon, av att inte vara kastrerad. Den andra är inte kastrerad. När han träffar en löptik blir han självklart intresserad, men inte besatt. Vi bor mitt i stan, så säkerligen känner han doften av löptik rätt ofta, men jag märker inte det på honom mer än att han nosar extra länge på vissa fläckar.

#19 Tyvärr fungerar inte alltid kastration med att få bukt på översexualiteten hos hanhund, vi har minste tre kastrerade hanhundar på dagis som får spader om det är löptik i närheten. De sitter och piper och hässjar konstant om det är löptikar i träningshallen..

Dock är det ju bättre att försöka få bukt med det genom kastrering, ofta hjälper det ju. Man får dras med andra problem, men hunden kan iallafall förhoppningsvis ha en fungerande vardag.

Jag tycker uppfödare borde ta mer ansvar och valpköpare ställa högre krav. Översexualitet är ett avelsproblem, precis som golvrädsla eller skygghet.

#20 Känner att jag nog inte var tillräckligt tydlig. Självklart är inte kastrering en mirakellösning för alla hanhundar som är översexuella, i grunden är det ju ett avelsproblem precis som du säger. Däremot skulle jag personligen alltid välja att kastrera en översexuell vuxen hane, så länge det inte är en väldigt osäker individ. Helt enkelt för att jag tycker lidandet och stressen för en översexuell hane blir utsatt för, är värt riskerna med en kastrering. Sedan får man självklart hoppas att kastreringen hjälper och att hunden inte drabbas av för många biverkningar.