Det var idag. Tinja ville leka och kom fram för att lägga sin leksaksräv i knät på mig.

Jag retar henne lite och flyttar på benen så den ramlar ner, och hon försöker gång på gång lägga den i knät på mig.

Tillslut räcker jag fram handen och säger "okej, ge mig den" och då lägger hon den i handen, sätter tassen på, släpper med munnen och tittar noggrant på mig medan hon tvingar in leksaken i handen på mig med tassen 😂

Don't try to outsmart an aussie!

Det var nog tidigare idag. Jag satt och frishejpade lite med Arrak (= jag tar fram en skål godis, sitter på golvet, och belönar roliga beteenden). I vanliga fall bjuder han på lite olika grejer, men idag ville han verkligen bara spårmarkera. inget annat dög för herren, det var allt han ville. men det låg ingen apport ute, så vad gör man då? 

jo, då gick han in till sovrummet, hittade en pytte-pytteliten papperslapp i soptunnan, plockade ut den med det mjukaste greppet, bar den till mig i korridoren, tittade på mig en stund, la den på golvet, och la sig ner och frysmarkerade hakan ovanpå. Då är man desperat för att få visa sina markeringar! :'D 

(jag belönar också fina sättande/läggande/ställande, buga, läggande på sidan, "tass"… Det fanns enklare beteenden att tillgå menar jag! :'D )

Träningen i hallen tidigare under kvällen! Slängde iväg en godis till Humla. Hon sprang efter men såg inte riktigt var den hamnade och råkade ställa tassen över godbiten. Humla kopplade då på sitt utomordentliga luktsinne. Sniff sniff på golvet "Jag känner den! Den är här!!" Sniff sniff runt tassen "HÄR!" Backade några steg, sniff sniff " Den har gått här!" Backade lite till, sniff, sniff "Meen lägg av!" Tittade på mig, tittade på golvet, snurrade runt på stället och då lossnade godbiten och rullade iväg. "GODIS!", Humla sprang efter, åt upp den, (men inte var hon nöjd inte). Tittade istället fundersamt på golvet och sprang sedan tillbaka för att leta efter den försvunna godisen. Jag brukar slänga ut en ny godis om hon inte hittar den första relativt snabbt eftersom jag inte vill ha nosande och avbrott mitt i träningen. Hon var därför mycket övertygad om att godisen i hennes mage var en bluff och att den riktiga belöningen fanns kvar. Garvade rätt rejält redan här! När det sedan blev dags för mig att plocka ihop och lämna hallen fick hon lite "springa av sig tid" och hon bara rusade tillbaka till platsen där godisen hade legat. "Det ligger en osynlig godbit här OCH JAG MÅSTE HITTA DEN!". Så jäkla enveten och rolig.

Var nog i förrgår när valpen på 11 v hittade en bortglömd julgranskula under soffan 🙂 

Hon kommer ut, överlycklig och stolt med den nyfunna "bollen" i munnen, hon spatserar stolt och nöjd med den i munnen över tvrummets golv. Sen lägger hon ner den på golvet och får se det hemska; det är ju något som rör sig i julgranskulan!! (hennes nos, såklart). 

Hon skuttar förskräckt en meter bort från kulan och skäller ut den efter noter. Skuttar fram och tillbaka med rumpan i vädret, skäller och morrar om vartannat, men vågar sig inte närmare än 50cm; det är ju någon därinne?! 😮

Efter ca 20 minuters skuttande, skällande, morrande och låångsamt närmande vågar hon sig fram till den och upptäcker att den inte är så farlig, men kul att leka med 😃

Skulle träna fot och det såg ut såhär: https://instagram.com/p/BPN7DR3Dk0olzzvR2QnJCdmqDtV2GYX4kQkLiQ0/ Så glad att jag fick de på film för detta är Alpha i ett nötskal, låg och skratta åt detta i typ 10 min HAHAHHAHA!😂

#5 Kan inte se det. Privat?

#6 nu så!

Jag tränar min hund på att vänta innan han hälsar på gäster eftersom han är så tossig, han hoppar som en jojo och krafsar med tassarna om man han inte blir hälsad på - och trots att han är minimal så är det jobbigt när han börjar när man håller på att ta av sig skorna och sådant. Så jag brukar säga till honom att vänta en bit bort och när jag får ett ok från gästen så säger jag varsågod och då får han springa fram och hälsa och så övar vi på att lite andra saker så att han inte hoppar in i munnen på folk. Och det går framåt, verkligen, han är jätteduktig. Men så häromdagen så kom min bästa kompis på besök, och hunden älskar verkligen henne och bara åsynen av henne får honom att vifta på hela rumpan medan han sitter och så tittar han förväntansfullt på mig, försöker springa fram till henne då och då men jag stoppar och när hon nickar till mig att det är ok så säger jag; varsågod - varpå han springer till mig och hälsar på mig som om han inte träffat mig på länge. Vad hände där? Jag garvar förstås vilket resulterar i att han blir ännu gladare att se mig 😃 Sen först när min kompis kallar på honom så springer han till henne i vanlig ordning och glömmer mig, men vilket hjärnsläpp han fick alltså! ❤️

#8 Ha ha! xD

#5 Hahahaha.. "Yup, jag går matte" xD

Min hundhumor är lite grymmare. Det är glansis på allt här just nu och igår när Navdi skulle ta sitt sedvanliga svanhopp upp för trappen på ungefär 8 trappsteg, glömde hon bort att matte precis klippt bort hennes dubbar varpå hon när hon landade överst gled rakt in i dörren med huvudet först. 😃 Oroa er inte, huvudet är ingen vital del på henne. 😉

Hade daghunden på besök igår, vi låg och busade på hundsängen tillsammans med pojkvännen. Hunden var super-exalterad och uppe i varv och plötsligt kastar han sig upp och naffsar mig i näsan (ett löst busnaffs). Han var så exalterad så han visste inte riktigt vad han skulle göra av sig själv och tyckte tydligen min näsa var superbra att gnaga lite på.

Jag skrattade så att jag grät. Pojkvännen brukar nafsa mig på näsan ibland, så när hunden gjorde det skämtade vi resten av kvällen om att min pojkvän får sluta lära vovven sånt 😉