Det är långt(!) ifrån alla hanar som blir så vimsiga i skallen vid löptikar att de inte går att få kontakt med, inte går att träna med osv. Som tur är. Hanar som inte beter sig ordentligt nära löptikar tycker jag inte att har i avel att göra oavsett ras. Sedan är det ju delvis en fråga om uppfostran också. Jag har tex haft en granne som sa att hennes hund var såå tokig i tikar. Ja, inte så konstigt när hon inte gjorde minsta lilla försök till att få kontakt med honom när de mötte andra hundar under promenad, hon tränade inte ett dugg av någonting alls med hunden och om han ville gå rakt över en bilväg för att slicka på en kissfläck på andra sidan, då följde hon snällt efter och lät honom stå där och slicka så länge han ville. Den ägaren är inte ensam om att göra så. Jag har sett flera och samtliga pratar gärna om hur omöjliga deras hundar är, använder "okastrerad" som en ursäkt och vägrar se att det faktiskt går att påverka hunden om någon vill.

Jag bor inne i stan(ish) och har Nita lös nästan hela tiden, även när vi går på promenad bland folk, fast inte bland bilar. Kopplar henne om det kommer barn(men jag kan ha henne lös under extremt sträng/hård lydnad även där, men det orkar jag inte) och om vi möter skällande hundar(mest för den andra hundägarens skull).  Har henne även lös bland alla kaninerna här. Hon vill gärna efter men vet att hon inte får. Tränar också med henne lös i Nordstan. Lägger plats, kör lydnad etc.

Det är en träningssak, och ibland händer det olyckor(fast nu var det nog många många månader sedan), men man lär sig av dem och man får inte tappa modet.

Nu kommer jag säkert att få lite skit, men det får va… jag anser att när man tränar sin hund på att kunna vara lös så tränar man dels på relationen mellan förare och hund och till väldigt stor del så tränar man på sin egen tillit till sin hund. Om man kan gå där med den självsäkra känslan "klart att min hund klarar det här" så snappar hunden upp det. För att det ska funka så måsta man våga vara lite nonchalant. Oj hoppsan hunden råkade springa fram till någon, sådant händer. Man får be om ursäkt och gå vidare. Det är inte hela världen(Då förutsatt att man inte har en otrevlig hund). Om man aldrig tänjer på gränserna så kommer man aldrig heller frammåt. Det gäller all träning. Ibland måste man våga chansa.

Vi har egentligen kört väldigt lite med långlina. Jag vet att många rekommenderar det, men för mig hämmar det bara. Den extra säkerheten gör att jag inte lägger min tillit till hunden, hon känner av det, och tar istället för sig/gör fel.

Att alla hanhundar skulle vara löptiksgalna kåtbockar är bull… visst kan man ha otur att man får en sådan hane, men de flesta kan faktiskt kontrollera sig, och som hundägare(om du lär dig läsa din hund) så märker du när hunden har något i näsan.
Chansen är större att du får en hund med för mycket jaktlust än att du får en kåtbock.

Ska jag vara ärlig har inte jag träffat en enda hane som inte gått att ha lös pga löptikar. De hundar jag varit med om som dragit har varit antingen understimulerade och dragit så fort de fått chansen eller så har de stuckit efter vilt. Tror det där med att hanar blir okontaktbara så fort det är en löptik är väldigt upphypat…

Har träffat flertalet hanhundar som INTE skall vara lösa någonsin eftersom att de reagerar starkt på löptikar, men trots detta anser ägarna att man måste träna hunden att ignorera vilket inte fungerar för fem öre. Den ena är avelshund, problemet ligger väl till största delen där och den borde ju aldrig gått i avel. Men tänker även som så att om man nu är medveten om att hunden inte klarar av att vara lös i alla situationer, så ska man väl inte tvunget ha den lös i tättbebyggt område för träningens skull och utsätta alla andra(hundrädda, allergiska, osäkra hundar)för din hund. Träna då i mindre skogsområden eller med lina.

När jag skaffar hund (troligtvis nu till sommaren) kommer det att bli en hane! Om jag nu inte klickar och verkligen känner att en tik ur kullen skulle vara bättre för att klickar mer med den dvs! Jag tar en risk och håller den okastrerad. Men om det är möjligt så kommer den att vara lös nästan hela tiden då den kommer vara mycket med mig på en gård med verksamhet för barn, och då måste jag kunna lägga min koncentration på barnen och djuren på gården, och det kan jag inte om jag konstant måste hålla i ett koppel. Så om jag skulle få en jaktsugen eller riktigt löphypad hund kommer jag att först försöka träna bort det i den mån det går, annars ryker nog bollarna tyvärr, för jag skulle inte orka eller kunna se till att hunden aldrig kommer ut lös eller att jag ska hålla i ett koppel hela tiden!

Översexuella hanar har inte i avel att göra. Problemet är en kombo av dåligt genomtänkt avel och lathet/okunskap/acceptans hos ägarna. "Hanar är så" "Inget att göra åt" "Träning kommer inte göra någon skillnad" Undanflykter, och dåliga sådana.

Den enda av våra sex hanar som INTE kan gå lös är Charlie - som är kastrerad ;-D . Det är iofs inte för att han sticker på löptikar utan är allmänt olydig… Jag tror att det hänger mycket på ras, typ (en jaktlabbe är generellt mindre "springa efter tikar-galen" än en showlabbe) och givetvis uppfostran. Vi tränar med våra hundar ihop även när tikarna löper och det är inga som helst problem, även om vi givetvis inte skickar dem utom synhåll och tänker oss för lite i upplägget. Där har man ju å andra sidan jaktlusten/driften som är så hög att den för stunden slår ut k*theten ;-) . Jag hade nog inte ens reflekterat över den aspekten med att ha hane, jag har iofs inte aktivt VALT mina hittills två hanar, de hände liksom bara :-) .

Jag bor på landet och typ varenda år (i 14 år nu) kommer det en hane på besök när våra tikar löper (och våra tikar sitter fast i löplina när de är ute). Problemet är att ägarna släpper ut hanarna på sina gårdar och tror att de ska stanna kvar där, även de som har jakthundar. Jag tycker att när hunden gång på gång sticker efter löptikar (finns en del tikar i byn) och vid ett tillfälle förmodligen parat en (men det blev inget) och vid ett tillfälle nästan parat en annan (när jag gick med vår golden i koppel på vår gård, bara rena turen att min bror och polare kom till undsättning och fick bort hanen), så borde det vara självklart att man inte släpper lös hunden …

Är väldigt individuellt men utöver min egen erfarenhet så skulle jag aldrig komma på tanken att skaffa en hane framför en tik. Jag tycker tikar överlag verkar så mycket lättare (individuellt jag vet) men jag läser inte alls lika ofta i snudd på aldrig folk som har problem med stökiga tikar som jag läser om hanar. Min tik kan vara lös överallt vilket är otroligt skönt och underlättande. Min hanhund har jag lös i skogen men rätt som det är så får han upp ett spår och kan sticka iväg, han sticker inge långt utan kommer springandes titt som tätt och håller koll på var vi är, vid dessa tillfällen är det i princip omöjligt att avbryta honom då han är totalt inne i lukten. Tror inte att det har med löptikar att göra utan med lukt från vilt. Klart han regerar när min tik löper då de bor under samma tak. Grannen i dörren bredvid har också en tik som jag aldrig har nån aning om när hon löper då hanen aldrig reagerat trots att vi bor så nära.

Fast det finns ju anledningar till att inte vilja ha tik också #9. Om du nu tycker tikar är enklare eller "bättre", varför skaffade du då en hane? Eller det kanske inte var ditt val? Jag vill inte ha en hund som älskar alla, och även om det är individuellt och även beroende på ras så tycker jag tikar känns mer till mötes gående mot främlingar än hanar. Jag vill tävla med min hund och vara med på annat hundrelaterat med min hund, och det kan jag inte med en löptik. Sedan tycker jag att det känns ganska omständigt att ha en tik som löper, särskilt om den blöder mycket! Det här är min åsikt och jag accepterar fullständigt att många gillar tikar mer eller inte bryr sig om kön på hunden. Förlåt för OT

#10 Hade inte haft erfarenheten om att tikar skulle vara enklare förens jag faktiskt skaffade en hanhund. Har tidigare bara levt med tikar så hur skulle jag kunna ha någon erfarenhet av att äga en hane? Jag accepterar din åsikt fullt ut även om jag själv tycker att löp hos tikar är en rätt liten sak. Min hane har mer i huvudet att markera revir och visa sig lite matcho inför andra hundar medan tiken är helt obrydd, bryr sig inte alls om revir eller att spela tuff. Och nej jag säger inte att det är något som är direkt fel med det, hanar i det vilda har precis samma beteende ang revir och matcho spel inför andra hanar. Är mer det att jag tycker att det är lättare att tygla en hund som inte har dessa egenskaper och tikar har sällan det. Min hanhund är verkligen en riktig hanhund, på människospråk en riktig karl! Syns på hela stilen när han kommer gående stolt som en tupp med vita frun bredvid.

Vad skönt med era berättelser! Har en extra fråga. Hur är det då om man kanske är i sällskap är en löptik? Finns det större chanser då? Inomhus resp utomhus på promenad eller när dom dombara får springa runt i en park/skog eller likn. Går det så länge man kan ha Koll? Eller är det lika gärna att ha kopplad. Tänker lite eftersom min kompis har två tikar som har en stor trädgård dom får springa runt i. Så när dom löper är det nog bäst inte låta honom springa runt med dom? Rather safe than sorry? Vet Det är väldigt individuellt.

#12 Aldrig släppa en hane lös med löptikar. Det kan bli riktigt jobbigt. Vissa är dessutom vansinnigt snabba och du har parning + hängning gjord på några enstaka sekunder. Eller så har du en tik som blir fly förbannad om hon inte är "redo" och i höglöpen än = bråk = skador. Använd istället de perioder då din kompis tikar löper som ett tillfällte att störningsträna din hane. Köra enklare lydnad trotts att de har tränat på planen innan etc.

Det är dessutom väldigt få tikägare (hoppas jag), som låter sina tikar gå okopplade under löpet. De är djur och kan få för sig att helt plötsligt gå på jakt efter en friare :P

#12 Koppla. Det är en fantastisk (superhuman) lydnad du ska ha på både tik och hane för att det inte ska bli en parning om de är lösa tillsammans och springer när hon löper. För inte är det bara instinkterna som driver dem till parning - de kommer också medvetet eller omedvetet att egga på varandra och locka på den andra. 

:)

#13 Även en sådant enkel sak som att gå koppelpromenader med en löptik är supernyttigt för en hane. Gärna redan från när den är valp. "Hon löper, inget konstigt med det".

När det gäller att uppfostra hanar är min surfia faktiskt en tillgång :-). Förutom under själva höglöpet så är hon grinig mot hanar, det är klart att de inte får mingla omkring hursomhelst ändå, men hon fräser verkligen till - i synnerhet mot unga slynglar (de göre sig ej besvär ens under höglöp, men så har hon ju rätt många att välja på…). Lite OT men angående tik vs hane så är jag helt klart en tikmänniska, jag tycker att det är roligt att de ofta är lite mer ojämna i humöret ;-). Många hanar är liksom "go och gla kexchokla" hela tiden. Dock tror jag att det där hänger väldigt mycket på vilken ras det är. Har man avlat på översexuella, maskulina hanar så tro sjutton att de är svåra att hantera, både med tikar och med andra hanar! Å andra sidan kan tikar vara rätt vassa, jag har pratat med flera ridgebackuppfödare som menar att RR-tikarna är skarpare och har betydligt mer jakt än hanarna som är mer godmodiga. Det är inte helt ovanligt att det är så i andra raser heller.

#13 #14 tänkte det oxå. Kan gå fasant snabbt. Vi kommer mest vistas i en liten stuga vart tikarna inte är ändå. Men om vi nu skulle, av någon mystisk orsak, ha behov att att löptikarna och hanen alla tre var inne i huset samtidigt får vi spärra av något rum eller så som min vovvis kan vara i :) Orkar inte sitta med ett koppel hela tiden och vara på vakt inne. Bättre med ett rum vart alla kan ta det lite lugnare ^^

En liten tanke som inte alls besvarar frågan egentligen men som ändå kan vara bra att ha i bakhuvudet. Jag har haft en hanhund, en väldigt trevlig en som absolut visade intresse för våra egna löptikar och som kunde bli lite till sig på koppelpromenad tillsammans med vänners löptikar, men aldrig så att han stack under träning och promenader. Jag kommer ihåg en träning på brukshundsklubben. Jag tränade på ena planen och två kvinnor tränade på planen bredvid. Min hund skötte sig bra, han var lös och fokuserad (han brukade sällan bry sig om hundar under träning). I pausen vid klubbstugan kom den ena kvinnan fram och pratade lite och jag blev då också informerad om att deras ena hund var en löptik. Efter pausen hade jag en betydligt mindre fokuserad hund. Han stack inte men det var som om han helt plötsligt förstod att där är en löptik. Anledningen till detta var antagligen för att jag själv tappade fokus, blev medveten om den svåra störningen och slutade lita på honom. Han märkte det direkt! Detta kan jag också märka idag när jag själv har löptik och tränar nära andra hanhundar, vet hanhundsägaren inte om att hon löper går det oftast betydligt bättre än när ägaren vet. När vi själva börjar fokusera mer på störningen och tappar fokus blir det också lättare för hunden att göra samma sak. Vi gör till viss del hundarna medvetna om störningen. Därmed inte sagt att hanhundar inte kan vara riktigt jobbiga nära löptikar men det kan ändå vara värt att ha med sig, egentligen oavsett störning.

Jag HAR en översexuell hane (tror jag?) han blir totalt tokig om grannens tik löper eller andra tikar. Han är ALDRIG lös i bostadsområden men han kan lugnt gå lös där jag har bättre koll, Han brukar inte sticka (det har faktiskt aldrig skett) fast hundägare går dagligen på platserna jag är på.
Jag tror inte han skulle sticka efter löptikslukt, han sticker inte efter vilt eller liknande heller, Jag tror det kan vara en annan sak om objektet är väldigt nära och synligt, Men han har aldrig stuckit när han varit lös fast han "fastnat" på spår och lukter.

Tillägg: Min hane är uppväxt med grannens tik och min egna tik, Båda har löpt och han reagerade inte förns han var 8-10månader och då blev det total katastrof, Nu kan han inte slappna av om grannens tik löper eller liknande. Vi tränade med löptikar sens han var ung och han träffade konstant löpande tikar som yngre, Det spelar ingen roll, det vände när han blev könsmogen.

#10 jag trodee också att löpen skulle vara jätteomständiga, men jag märkte knappt när min tik löpte. Sen jag som haft en hane som var översexuell säger "hellre löp 2 ggr/år än varje dag", för blir hunden översexuell så är det minst lika jobbigt med en hane som går och sniffar, slickar och stressar överallt som en tik som löper :P 

För att svara på ts, min hane var översexuell, inte så att han var jobbig på tikar, det var bara lukterna. Jag kunde knappt träna i en träningshall där tikar (både löptikar och ickelöp) hade tränat innan, hallen kunde vara förstörd i flera dagar för oss. DOCK så kunde jag ha honom lös överallt, inga problem. Det kunde komma hundar människor, vilt - han kom alltid på inkallning. 

Nu är han dock kastrerad iom att jag skaffade tik och ville inte riskera något, plus att han ändå inte ska gå i avel pga hälsoskäl.

Jag tror inte du behöver oroa dig. Se till att lägga grunden för en bra inkallning tidigt, så ska det nog inte vara några större problem :) Jag har inte haft någon hane som dragit efter löptikar, och då har ändå en varit otroligt löptiksfixerad. Min vuxna storpudelhane kan tycka det är jobbigt att vara tex i samma rum som en löptik, men utomhus och i träning är det inga större problem. Brukar passa på att träna med löptikar när tillfället ges, är ju superbra störningsträning!

Jag säger som alla andra, det är individuellt, samt träningssak. En liten fråga ang översexuella hanar… jag har en hane på helfoder som blir helt till sig när de är löptikar i närheten. Jag vet direkt när en löptik har rastats i mitt bostadsområde, för han blir superstressad på promenaderna och kissar ner hela magen… jag gick på en lydnadskurs där en av tikarna började löpa och han kunde inte koncentrera sig alls. Antar att ni skulle klassa honom som "översexuell"? Vad kan jag göra? Och varför har ni skrivit att dessa hanar ej bör gå i avel?

#22 Det finns väl inte så jättemycket att göra egentligen… det är ju extremt grundläggande drifter som orsakar det. Till viss del så kan man kanske träna bort det, t.ex. skapa bättre fokus på träningsplanen, men resten blir svårt att göra något åt, förutom m.ha. kastrering.

Tycker du att detta beteende, som är genetiskt, är jobbigt, när han inte kan fokussera och kissar på sig själv? Hade du velat att fler hanar var som honom? Mår han bra av detta?

Beroende på dina svar där så är det därför som folk inte tycker att översexuella hanar ska gå i avel :)

#23 jo de kan jag förstå, och ja de är lite jobbigt, dock är det inte hela tiden, rätt sällan som vi stöter på löptikar faktiskt… men ja de är ju klart inte den bästa egenskapen hos honom, men i avel är de väl alltid svårt att hitta hundar som är 100% perfekta tänker jag

#24 Absolut är det så. Om nu din hund är helt fantastisk på något annat som det dessutom finns en brist på inom rasen, så kan det ju absolut vara värt att para med honom ändå. Dock är det inte alla uppfödare som ser till rasens bästa. De vill mest föda upp söta hundar och tjäna pengar, men egentligen så bör ju varje parning som körs (såvida det inte är en väldigt liten ras) göras enbart som den på något sätt kan utveckla rasen.