En oplanerad/tjuvparningskull kanske?

Jag hänger inte med riktigt när du skriver "mest "bra", en 4a och 3a på ett ställe.. ". Var det andra nära släktingar som hade 3 och 4 på skott? eller var det hunden med 5 på skott som hade låga siffror på allt och 3 eller 4 på något annat moment?

Hundar med lågt föremålsintresse/leklust och skotträdsla låter inte som något roligt. Det enda som skulle få mig att köpa en hund med sådan hund nära i släkten är om ett flertal nära släktingar samt hunden i fråga har tävlat med bra resultat (och då syftar jag på någon typ av brukstävling eller jaktprov, inte låga klasser i lydnad, eller agility/rallylydnad/utställning).

#2 mest mest "bra" menar jag att förutom 2st resultat jag kan hitta har alla släktingar 1or och 2or på skott. 3a tycker jag heller ej behöver vara nån stor grej per definition, men tycker själv att man kanske ska tänka till om det är en hund som ska avlas på. Just rädsla är det jag tar allra mest allvarligt (5a). Det var hunden i fråga med 5a på skott som hade låga siffror på just lek och kampmoment. Dock ej andra påvisade rädslor. Jag gillar inte det eg heller, även om mh inte är nått som säger allt, så känns det konstigt för mig att hunden knappt ville leka eller kampa alls. Har aldrig själv träffat en hund ur brukshundsras som verkat totalt ointresserad av lek och kamp så.. om det inte varit efter nån hårdträning eller väldigt uttröttande aktivitet förstås.

En avelshund för brukshundsras ska ha 1-2 på skott, annars får det vara. Sedan ska en brukshund aldrig ha låga poäng på kamp och lek. Det är en så otrolig viktig del att hunden vill leka och kampa när det kommer till brukshundar, jag skulle aldrig tumma på det. 

Jag har försökt träna med hundar som inte vill varken kampa eller leka. Det är tamejfan näst intill omöjligt att få någon fart i träningen.

Njaa… jag hade personligen inte valt en sådan valp. I alla fall inte om jag vill träna och tävla seriöst. Såvida den inte har något superdupermegabra som på något sätt väger upp.
Min hund har en 2a på skott. Hon reagerar inte på smällare och liknande i vardagen, men man märker ändå att något finns där när det skjuts under träning/press, och det blir jobbigt trotts att hon bara har en 2a.

Min Aussie kommer från en tjuvparning (som iof blev bra) och hennes mamma har 5a på skottet. Men det är endast på MHt hon har reagerat på skott också. I vardag och träning så har hon i ingen reaktion. Jag tycker inte man ska lägga all vikt på MH, det är en dag i hundens liv och vissa kanske hade en dålig dag just då. 

Jag sa själv att jag aldrig skulle köpa en hund vars förälder hade visat ljudberördhet på MHt, men jag chansade med den här kullen och träffade mamman och mormorn och allt klickade superbra. Nu har jag en aussietjej som visar stort mod, ingen berördhet på ljud och är helt jävla galen i träningen (=det jag ville ha). Men som sagt, jag chansade. 

Jag vet inte om jag hade gjort det igen, men jag är extremt glad att jag gjorde det för hon är min once in a life time hund. Men ärligt så skulle jag nog inte rekommendera någon att göra det, för MH är ju ändå ett bra verktyg, även om jag personligen inte vill lita på det till 100%

#6, även om hunden har en dålig dag bör den inte ha dåliga resultat på ett mh. Jag tvivlar starkt på att en hund som vanligtvis skulle få en 1a på skott på mh plötsligt får en 5a pga "dålig dag" om det inte beror på att hunden är sjuk (tex öroninflammation). Om man tycker att hunden får missvisande resultat på mh finns det ju dessutom andra typer av mentalitetsbesrkivningar som går att göra med sin hund. De som är intresserade av att ge andra en korrekt bild av hunden gör dessa, om de anser att ett mh inte är rättvisande.

#6 #7 Sedan är ju ett MH uppbyggt som det är av en anledning. Leken kommer en gång till efter situationer där man har pressat hunden(för att se om den har tappat i leklust efter rädslebitarna), och därefter kommer även skotten.
Man märker kanske inte av berördheten i vardagen, men när man väl ställer rejäla krav på sin hund så kan då rädslan komma fram.

#7 absolut, nu skulle hon dessutom inte gå i avel alls men blev tjuvparad. 

Skulle nog inte ta en sån hund igen och inte rekommendera det, jag verkar ha haft väldigt tur (även de andra i kullen verkar blivit mycket trevliga hundar)

Är med på allt detta. Märk även att det är tikens mormor som avses, jag skulle själv inte ens titta en sekund på en kull efter föräldrar med 5a på skott. Har sett videos på ett gäng 2or, tycker inte det känns särskilt farligt alls. Tror inte det finns ett exakt samband att en hund med 2a (även kanske 3a) på skottet i MH har nån större risk att ha en större skott/smäll-rädsla i vardagen. Finns även hundar med 1a på skott som kan ha rädslor för andra typ av smällar, vad jag hört iaf. Men lägre=bättre absolut!

Glöm heller inte att det ska vara just 5a vid rädsla, allt under är reaktion men ska inte vara just rädsla. Sen är ju allt en bedömningsfråga..

Jag är ingen person som ska tävla och vinna SM i nån bruksgren. Men jag gillar hundar med lek/kamplust, och gillar att träna. Gillar när hundar har "glöd" och kan tända till, om ni fattar. Däremot tror jag också att man kan stirra sig blind på MH lite väl mycket ibland, har själv haft en hund som jag absolut inte tyckte var nån soffpotatis, som även hade höga siffror på lek/kamp i MH, men vissa dagar/situationer ville hon inte alls kampa eller leka så vidare aktivt. Det var lite dagsform ibland, helt enkelt. Kan föreställa mig att om vi hade gjort 10 st MH så hade det inte varit lika höga siffror varje gång. Det hade väl inte varit den bästa hunden om man ska gå långt i nån sport kanske, men det gjorde inget för min del.

Just denna tråd handlade dock inte lika mycket om det som att jag blir förundrad över att en hund med 5a på skott ens används i avel.. och själv inte kunde föreställa mig hur det kan komma sig.

Direkt känner man nej.

Är det dock intressant kan man fråga sig varför. Vad har hunden gått genom osv osv. Har hunden en kull efter osv osv. Är det en väldigt lockande kull kan man ju alltid fråga hur de har tänkt sig? Varför de parar tiken.

#11 när det rör sig om en ~3 led bakåt i tiden så är det ju dock lite annorlunda, det går inte att träffa hunden i fråga osv. Men jag håller med dig och tänker likadant själv.

#11  jag tänker att en oplanerad "hoppsankull" inte nödvändigtvis behöver bli misslyckad för det.  Om en "hoppsanvalp" visar sig vara riktigt lyckad och stabil där föräldern har dåliga poäng ser jag ingen anledning att lägga något avelsförbud på en exceptionellt bra valp. Givetvis inte så att man avlar vidare på en "normal bra" hoppsanvalp, men är det något speciellt bra med den tycker jag inte att dess föräldrars skottpoäng skall behöva ligga ivägen om "valpen" själv vissar sig stabil och bra i tester.

Givetvis inget man planerar att göra bara för att, med "normal fina" valpar förstås men tänker att det är synd att kasta bort en extra fin avelshund för att den råkar ha en skott 5a bakåt i historien. 

Däremot skulle jag misstänka uppfödarens seriositet om 5.a hunden fått fler kullar. Jag skulle kolla med uppfödaren till den vovven varför kullen blev till o s v i alla fall innan jag helt dömde ut en valp för för framtida avel.

Det handlar ju inte som om en genetisk sjukdom som orsakar en svår vardag för någon av valparna om de går till sällskap tänker jag. 

men givetvis behöver det ju handla om möjligheten till något alldeles extra om det skall vara en avelshund som väger upp mot kullsyskonens sällskapsvalpar.

#13 Nej, inte genetisk sjukdom men skott/ljudrädslor kan vara nog så illa.. Såna saker påverkar väl de flesta mest i vardagen? Om man nu inte särskilt satsar på tävling i grenar som innehåller skott, så är det ju i vardagen som såna rädslor kan ställa till med mest problem tänker jag. Så jag fattar inte riktigt detta med att gå till "sällskap"…

#14 Vad menar du? Skulle man avliva en hoppsankull eller en vovve som är skotträdd? I min värld går dem givetvis till sällskap och kastreras snarast kullen är född/parningen upptäckts. 

Skulle någon av valparna vara exceptionellt bra på  något vis och stabil där föräldern var svag skulle jag kanske överväga avel på den individen ändå och inte bara utesluta en exceptionellt bra hund för ett problem den själv inte har bara för att "mamma eller pappa" hade problem.

Är det bara den tiken som är sådan och alla andra i släkten är bra på skott och hög kamplust (inklusive föräldrarna till den kommande valpen) skulle jag inte reflektera över det särskillt mycket, hennes dåliga mh kan bero på typ trauma, något som hänt och inte så mycket på aveln. Men är det fler som har liknande mh hade jsg dragit mig bakåt.

Det kan ju vara intressant att veta exakt vad hunden gjorde när den fick en 5:a på skott. En kompis hund fick det och han är inte berörd, men som terrier blev han förbannad på att de störde när han faktiskt lekte!

Tycker man ska träffa hunden och bilda sig en egen uppfattning, min kille fick 3a på skott på MH men jag var ute med han på nyårsafton vid tolvslaget och kampa. Inget problem alls. Säger dock inte att min kille är avelsmaterial, menar bara att MH visar hur hunden reagera just i den situationen och läget.

Jag är mycket noga med att det inte ska finnas några rädslor hos brukshundarna och tycker att om det har avlats på en individ med en 5:a så fråga uppfödaren direkt om detta och varför man valde att avla på just den individen. Får man ett bra svar så skulle jag vara nöjd om man ser att det inte får några andra rädslor i leden, får man ett undvikande svar på frågan eller inget svar alls så skulle jag inte köpa valp därifrån.

#18 Fast det som gör skottmomentet på MH lite mer speciellt är att det inte alls bara är "hur hunden reagerar just då" som man kollar på. Man kollar på hur hunden reagerar på skott - efter belastning. Jämför; Att gå ut och kampa med sin hund på nyårsnatten utan att den reagerar på fyrverkerier, jämfört med att först utsätta den för 45 minuter av diverse retningar och aktiviteter där flera är till för att se hur hunden reagerar, löser och avreagerar vid skrämsel/obehag och SEDAN bränna av fyrverkerier 20 meter ifrån medan man kampar med hunden. Det är liksom två helt olika saker för hunden, och en av anledningarna till varför jag har svårt för folk som rycker på axlarna och ändå avlar på hundar som får femmor på skott med förklaringen/bortförklaringen "han/hon har inga problem med skott i vardagen". Det är ju det där som är poängen. Man vill se att hunden kan avreagera. Hade man bara velat se reaktion på skott hade man lika gärna kunnat lägga det momentet först istället för sist. Momentet mäter mer än ljud/skotträdsla. Om hunden är skottfast "i vardagen" men plötsligt reagerar såpass starkt att den får en femma så har man nog något att fundera lite på. Hund som reagerar efter belastning Vs Hunder som inte reagerar efter belastning Det är en viss skillnad.

#20 THIS!

Har försökt sätta det i ord förut, men det här var den bästa förklaringen :D

#20 Jättebra förklarat!

#20 Ja håller helt med, jag säger inte heller emot att MH är något dåligt eller missvisande för de tycker jag inte! Tycker inte heller att en 5a på MH är någonting jag skulle vilja ha en valp ifrån absolut inte. Men menar att bara för man får högt på MH så betyder inte det att de kommer påverka vardagen, och om man träffar hundarna och bildar en egen uppfattning så kanske man är redo att offra att den har en 5a längre bak i ledet om det finns massvis med andra egenskaper man värdesätter högt hos hunden. 

Som sagt så menar jag bara att MH visar på hur hunden reagera i den situationen och läget, alltså efter massa retningar och påfrestelser. Menar bara att jag tycker man ska träffa hundarna och bilda sin egna uppfattning också, SEN får man bestämma hur viktig/oviktig den där 5an är.

Jag vet inte vilka raser vi pratar om, men om en hund hanterar oljud och skott/fyrverkerier i vardagen och är en "sällskapsras" så tycker jag att det är bra. Det är trots allt där vikten bör ligga. Sen förstår jag att vissa hundar, brukshundar, ofta är ämnade för speciella sysslor som kräver mer. Då är ju MH och MT klart värdefullt.

Tolkar mig inte fel nu, tycker alla kan göra MH oavsett hundras (eller BPH). Nu skulle jag väl inte rekommendera att avla på en 5a även om det är en sällskapshund. Det var ett tag sen jag läste MH men jag vill minnas att en 3a lät bra också.

Vad det gäller om en bakomliggande hund fick en 5a tycker jag är ganska irrelevant taget ur sitt sammanhang. Mest intressant är vad aktuell hund och dess syskon har för resultat. Om du inte vet vad 5an berodde på så kanske det fanns någon förklaring (trauma, tjuvparning etc.).

Man ska komma ihåg att avkomman kan bli bra om man lyckas matcha rätt hundar. Menar inte att man ska välja en "dålig" hund, men att två hundar kan komplettera varandra (bör alltid göra) vilket kan resultera i en avkomma som är bättre än ena föräldern eller båda föräldrarna. Det bör också alltid vara målet med aveln. Att toppa föräldradjuren.

#20 Det är ju där den stora skillnaden mellan avelshundar och sällskapshundar ligger menar jag. På en brukshund, lika lite som på annan rasavel tar man med avsikt sällskapskullar. Däremot så blir de valpar som inte passar i vidare avel per automatik sällskapsvalpar. Få kullar ger 100% avkomma som positivt kan utveckla rasen eller linjen på något vis. Finns därför en skott 5a bakåt i ledet utgår jag ifrån att det är enstaka kullar och med betydligt mindre % avelsmaterial i de få kullar som blir om en någon. Ingen här har väl påstått att en 5a på testet är något att rycka på axlarna åt. Det enda vi säger är att det inte alltid per automatik behöver innebära absolut avelsförbud. Men nog ska det till synnerliga skäl att ge en sådan hund dispans för att få 1 kull i hopp om att få med sig vad det nu är som väger så tungt att man kan motivera ett enstaka åsidosättande resultatet på testet för just den hunden för 1 kull. Det är ju inte så att någon seriös uppfödare tar kull på någon 5a ö h t så lättvindigt som du beskriver att du retar dig på.

#25 Fast inom t.ex Australian Shepherd så är det tyvärr inte alls speciellt ovanligt att även "seriösa" uppfödare avlar på hundar med 5 på skott. Inte heller ovanligt att det avlas på hundar som har 1 eller 2 i kontaktmomenten (alltså skygga hundar som inte låter sig hanteras) eller hundar med kvarvarande rädslor, bristande nyfikenhet och bristande leklust. Det avlas ganska lättvindigt på hundar som ligger under genomsnittet. Så länge de kan "valla" eller har tagit ett LP1 (eller flera rallytitlar, eller rosetter för att ha sprungit i en ring och sett "snygg" ut) så duger det tydligen gott för många. Står man nära och verkligen bryr sig om en sådan ras, där det avlas på rätt mycket skit, så är det ju inte konstigt att man tar något som MH väldigt seriöst. Personligen tycker jag inte heller att det är speciellt svårt för en hund att få bra poäng på MH. Har du en hund som tycker det är kul att leka, inte är rädd för människor och är rätt nyfiken av sig så kommer den hunden få helt okej poäng på MH. Tinja är absolut inte speciellt modig eller tuff och var i spökåldern på MH, ändå är hennes MH bra mycket bättre än vissa avelshundars. Det tycker inte jag är speciellt imponerande.

#25 Jag säger inte att man inte kan avla på en hund med en femma på skott, men vad jag tycker är viktigt och anledningen till att jag skrev mitt inlägg är att man som -valpköpare- ska se till att man förstå hur man ska tolka ett MH och hur man korrekt tolkar det som händer vid skottdelen eftersom det ju inte BARA är skottfasthet det handlar om. Då när man får höra att "hunden är ju skottfast i vardagen så det är ingen fara" så sätter man på sig skeptikermössan och ifrågasätter, istället för att bara nicka och le. Ju mer man vet om ALLT desto lättare att hitta rätt, för det finns nog ingen uppfödare som kallar sig själv oseriös eller framställer sig som okunnig, och alla har alltid en ursäkt/förklaring till den där femman på skott osv…. Ju mer man förstår om saken, desto bättre frågor kan man ställa och desto lättare att hitta sanningen. Behöver en femma på skott vara en kris? Nej, men man ska inte ta lättvindigt på det heller. Ligger femman längre bak i ledet är det kanske inte något som väger lika tungt på vågen som om det är de faktiska föräldrarna det rör sig om. Jag personligen skulle nog inte lägga någon större vikt vid att en farmor eller vad det nu var har en femma, om hennes avkommor har ettor. Det finns ju saker man aldrig kommer se bakåt som kan vara värre, det jag försöker säga är att det finns skit bakom a l l a hundar. Handlar bara om hur djupt man lyckas gräva bland sådant som inte syns (för allt syns inte på Hunddata). MH är inte ett verktyg för att utvärdera enbart enstaka individer utan det som kanske är den stora behållningen av MH är att man kan titta på hela kullen. Hitta de röda trådarna, se vad KOMBINATIONEN gav. Tittar man på kullen överlag så plockar man lite mer bort yttre faktorer såsom miljöpåverkan/hur har hunden växt upp, socialiserats, tränats (för även en ettårig hund har någon form av formning) vilket påverkar den individuella hunden mer. Det finns inga perfekta hundar, men ju mer man vet om vad olika brister innebär desto lättare att hitta rätt valp, och jag tror att ju mer man vet på förhand desto svårare är det att falla för hur söta valparna är i valplådan och hur trygg och fin tiken verkar vara hemma i köket. När man varit med ett tag ställer man obekväma frågor, kollar upp på förhand, ser till att träffa förädlradjuren framför allt om man har några tveksamheter. Som någon annan sa i tråden, tror jag, MH säger inte allt - och det håller jag med om. Det vi kan läsa oss till på Hunddata och Avelsdata är en DEL av hunden. En hund som är kanon på papperet, både medicinskt och mentalt, kan vara en katastrof. Att det är tvärtom är nog ovanligare men man ska som sagt inte köpa rakt av att allt är bra bara för att man inte hittar några fel "på papperet" heller så LÄS PÅ om allt, skaffa erfarenhet, lär känna folk, hittar man en parning som är intressant men känner sig tveksam till en individ (som idet här fallet, en hund med en femma på skott) så ställ hundra frågor till uppfödaren - och prata med folk som har närbesläktade hundar. Och, jag säger det igen, det finns inga perfekta hundar. Men ju mer man vet om… allt… desto lättare att sortera bort de kombinationer där risken är stor för brister man själv INTE vill ha. Sist men inte minst, en kombination kan vara så nära perfekt som möjligt både på papper och utanför, men saker kan ändå gå fel, så oavsett hur noggrann man är så är det ändå lite av ett lotteri. De allra, allra flesta kullar blir ändå rätt mediokra, några få blir guldkullar och några katastrofer men överlag hamnar de flesta mittemellan… Ju högre krav och önskemål man har desto mer tid tar det att hitta rätt. Tyvärr. Man får välja bort väldigt mycket på vägen och eftersom det är som det är kan man ändå ha en sablarns otur och den lovande kullen blev… medioker. Eller dålig. För i slutändan blir inte ens den mest genomtänkta kombinationen alltid den bästa.