Utifrån vad jag vet är det sånt som kan ta tid. Antingen kan du försöka fila lite varje dag. Då kommer du närmre pulpan. Annars kan du sova hen på klinik och få klippt bara det yttersta av pulpan av, exakt så det börjar blöda och då bränner dom det. Det är en metod för att få pulpan ner på hundar som har väldigt långa klor. Men bör funka bra i ditt tillfälle med!

#1 Undviker att åka till veterinären för detta, eftersom hunden i sig inte lider av det. Hon rör sig oproblematiskt och mår inte dåligt. Det är väl mer jag som hoppas slippa klick-ljudet hehe. Skämt åsido, så får jag fortsätta nöta antar jag. Då vet jag i alla fall att det kan ta lång tid.

Alltså, vissa verkar ha lite annorlunda klor. Av mina fyra så har en (och han är nära släkt med två av de andra) helt hopplösa klor. De är liksom långa och… jämnbreda. Eller ja, de är inte JÄTTElånga/inte FÖR långa, men vad jag än gör blir de inte kortare än hur de är just nu, har tyvärr inget foto men ska försöka fixa.. Jag har klippt honom regelbundet sedan han var liten så de har liksom aldrig fått dra iväg heller. De andra behöver jag inte klippa alls så länge de får röra sig tillräckligt ute, och har vi viloperiod så är det enda som händer att de får en vass och tunnare "kattklospets" eller vad man ska kalla det… alltså allt utöver pulpaområdet smalnar av. Superlätta att klippa, man kan i princip klippa med förbundna ögon för det syns och känns var pulpaområdet är. Men så har vi hund nummer fyra, tack och lov älskar han att bli klippt för honom måste jag ha koll på. Växer klorna så växer pulpan. Jag får alltid kolla rätt noggrant så att jag inte klipper för långt, för man kan inte se på klons form var pulpan slutar.

Ja, vissa raser har längre klor. Som t.ex. den ras jag har: jack russell terrier är en grythund, som ska kunna gräva sig in efter räv och grävling i lyorna. Jag läste nån gång nånstans att de därför har lite längre klor som ska låta klickande när de går på ett golv.

Men självklart ska de också klippas!

#3 Jag tycker precis som dig att våran hund verkar vara som din sistnämnda. Klorna är jämntjocka och breda hela vägen, så jag måste ha koll på hur jag klipper för det kan rätt som det vara i pulpan och då har det hänt att blod träääängeeeer sig fraaaaaam saaaaaaakta. Tack och lov aldrig ett större blodbad, men jag blir inte klok på det här. 

Jag får fortsätta klippa noga, kan vara så att dem är sitt kortaste laget och kanske riskerar att fara iväg i längden igen om jag "slappnar av" och inte håller efter.

Vår labbe har ganska korta och tjocka klor och har egentligen aldrig behövt klippas (hon är 12 år nu) för hon har slitit dem själv så även om man klipper en halv mm kan det komma en liten bloddroppe. Går helt enkelt inte att få dem kortare (för då skulle man börja klippa på klobenet) men det låter ändå när hon går inne. Helt enkelt inget att göra åt. Det viktiga är ju att när dem står på alla fyra tassarna så ska klorna inte gå i backen (iaf vad jag lärt mig när det kommer till "rätt" längd av klor).

En bild på Glettas ena tass med klor som säkerligen inte blivit klippta eller så på väldigt länge innan bilden togs (var tre år sen jag tog bilden och hennes klor är i princip samma längd fortfarande).

Ikväll klippte jag klorna efter att vi hade varit ute. Då var dem lite mjuka på grund av blötan ute (snölandskap, tjoho!) och det gjorde att jag verkligen kunde klippa precis intill pulpan och förvånades över hur mycket mer jag kunde ta än när dem är "torra". Så förmodligen, fast jag tittat mycket noga och klippt mycket, så gick det tydligen ännu mer än jag trott. Nu låter det i princip ingenting när hon går - precis det jag ville uppnå. Tänk att vi bara var någon enstaka mm från det 😃 Nu ska jag nog låta vovven min stå i fotbad/gå promenad innan varje klippning så att jag kan hålla efter ordentligt.

#7 Brukar alltid klippa efter jag duschat Fjant just för att det är enklare när klorna är uppmjukade, mindre risk att de spricker också.

#8 Den insikten fick jag nu. Känns mycket skönt. Då har pulpan kortat sig, men jag har klippt för lite.