Mitt intryck av rasen är att den är pigg som satan, ettrig och skäller absolut HELA TIDEN. Men den har blivit rätt poppis som agilityhund, till mina känsliga örons förskräckelse.

Jag var dagmatte till en och enligt mig som själv har och har haft raser som alaskan huskies, schäfrar, jakthundar, bordercolliemix osv så tycker jag pumin är en barnlek. Det som jag dock skulle lägga väldigt mycket träning på är ett tystkommando då deras skall gör rejält ont i öronen. 

I övrigt så gick pumin ifråga bara på promenader längs vägar (innan jag blev dagmatte, då släpade jag in honom i skogen och liknande) och han hade inga stressbeteenden eller liknande. Så jag tycker de passar som sällskapshundar.

#1 "Mitt intryck av rasen är att den är pigg som satan, ettrig och skäller absolut HELA TIDEN.

Men den har blivit rätt poppis som agilityhund, till mina känsliga örons förskräckelse."

Nu förstår jag inte vad du menar.. Skäller? Pumin?.🤪

#1 och 2 haha tacka så mycket för snabbt svar!

Jag är tacksam att ta emot fler svar!

Haha, en god vän till mig hade pumi förut. Jag minns faktiskt inte hur den hundens skall lät, helt enkelt för att det var extremt sällan som den skällde. Mycket trevlig hund, dock självständig, inte helt lätt att motivera och med dåliga höfter.

#5 Okej tack det verkar som det finns endel olika åsikter om rasen.

Min granne har en pumi som står utanför huset uppbunden varje dag och skäller non stop. Och jag som tyckte min hund var skällig haha. Träffade en pumi på en agilitykurs en gång också, var mycket krut i dom tassarna :)

Har ingen närmare erfarenhet, men jag rör mig ofta i områden där hundar promeneras och jag hälsar gärna och pratar en stund om det faller sig så. Alla pumis jag träffat har verkat vara trevliga hundar och ägarna har varit väldigt förtjusta i dem och rekommenderat rasen. Sammanlagt 7-8 stycken kanske. Pumi är till och från på min lista, så jag passar ju på att pumpa de ägare jag träffar så klart!

Minns särkilt ett par med 3 pumis, varav bara två var detas egna, den tredje var dotterns. Alla tre var trevliga och sociala men en var så rolig. Han pratade, som ett lågt, stötigt ylande. Det han sa till mig betydde  "sluta inte klia för sjuttsingen!". Blev så klart väldigt charmad av honom.😃

Har lite problem med utseendet för egen del. Inte öronen, det är bara gulligt, men jag gillar inte kringelsvansar. Är väldigt svansfixerad, det erkänner jag.☺️

#7 Ja vissa skäller ju endel vad jag hört men det handlar nog också mycket om individ och träning. #8 Vad roligt att du tycker att rasen verkar bra det är alltid kul att höra andras åsikter. Jag tycker dom flesta pumisar är fina men inte alla, deras öron är ju urgulliga men man kanske hade önskat en rak svans på hund då det blir tydligare när man läser kroppsspråket på hunden. Tack så hemskt mycket för alla svar!

Har en kvinna på klubben med 2, snart 3, pumis. Hon tävlar SM i Agility med båda två(tror jag). Väldigt duktiga agilityhundar, men de låter en del, kan man lugnt säga.
Den ena är dessutom uppe i Elit lydnad och lägre sök.
Så jobba kan de verkligen. I varje fall från rätt linjer. Sedan tror jag att man får en utmaning(om man vill ha de) för de har nog rätt mycket egen vilja och en stark personlighet :)

Gällande folk och hundar så är de helt neutrala. Bryr sig inte om andra alls.

#10 Okej tack så mycket ;)

Jag känner samma hundar som #10 och åtminstone en av dem har väl inte varit helt lätt, det tog ett bra tag innan det "lossnade" så att säga. Då är ändå matte erfaren och väldigt engagerad vilket man väl får ta med i beräkningen. Jag har uppfattat dem som ganska knepiga hundar och att de behöver jobba en hel del för att komma till sin rätt även om det givetvis finns undantag. En del är även såpass reserverade att det slår åt det osäkra/rädda hållet, jag tror också att det finns vissa allmänna rädslor och mentala "svackor" i rasen. Vill man ha en okomplicerad hund att träna lite lagom med, köra agility med och så vidare så kan man nog göra det lättare för sig, om man säger så :-) . #9 mfl, man kan förstås tycka att det är olika fint med ringlad svans men det brukar inte vara några som helst problem att läsa hundarnas kroppsspråk, de brukar heller inte ha svårt att förstå varandra. Det är nog mest vi människor som stirrar oss blinda på svansen då den är ett så tydligt tecken men kroppsspråket är ju så otroligt mycket mer :-) . Vad gäller pumis så vete sjutton om det är fult eller gulligt att se ut som en krullig koala :-D .

Jag har pumi och har träffat en hel del. Det är aktiva sällskapshundar, de flesta behöver en del mental stimulans varje vecka för att vara trevliga (och någorlunda tysta). Och ja, de skäller - mycket. Visst är det till viss del en träningssak, men räkna inte med en hund som är knäpptyst ;) 

Jag upplever inte att de är envisa riktigt, men däremot så har de rätt mycket åsikter om hur saker ska vara. Många blir också uttråkade av att nöta saker, så man kan oftast inte hålla på och repetera samma moment i en evighet med en pumi. 3-4 ggr, sen vill de göra något annat. I övrigt är det följsamma hundar som ofta är lätta att ha lösa. 

Det finns rädslor i rasen och man måste välja föräldrar och uppfödare med omsorg. De ska vara reserverade mot människor och andra hundar, men absolut inte rädda. 

Det är en del pälsvård också, de fäller inte men man klipper dem med sax var 4-6 vecka och de behöver kammas noga varje vecka.

#12 och 13 tack så mycket tycker att rasen verkar väldigt intressant!