Om vi bara är ute och går, nej. Inte alls. Under inga omständigheter.

Är vi dock ute på golfbanan (vilket händer rätt sällan, bara då och då under vintern) så får de hälsa bäst de vill på vilken hund som helst, för där är alla hundar lösa och alla ägare införstådda med vad det innebär. Dock är det ju nästan alltid typ 90% samma hundar hela tiden.

Tinja har kompisar som hon kan leka med. Hon behöver absolut inte hälsa på folk eller hundar vi bara råkar möta.

Väldigt sällan de får hälsa på främmande hundar. 
Dels anser jag att de inte måste det, dels är det större risk att de vill hälsa på allt och alla. Och risk för skador mm.

Jupps! För hundar är sociala djur och jag vill att mina hundar ska kunna umgås med vilken hund som helst. En dag är en hund lös och kan inte mina hundspråk flytande kan det gå illa.

Om personen frågar om hens hund får hälsa så säger jag ja, om ägaren och hunden  verkar stabila. Förstår inte varför man ska hålla på och banna hunden att hälsa på andra.

Ja, men jag frågar alltid ägaren om det går bra .

Aldrig i koppel. Koppel ställer till mycket oreda när hundar ska hälsa! Jag har en hel flock, så hundsällskap saknas inte och vi har vänners hundar som de umgås med regelbundet. Men då ska alla vara helt nakna. Inte ens halsband, då det innebär en olycksrisk.

Nope, hundmöten är ett ständigt underhållsprojekt hos oss. Tänker inte riskera allt jobb jag har lagt ner.

#3 Dock lär sig knappast hundar hundspråk av att få hälsa på främmande hundar i koppel. Hundspråk lär de sig bäst genom att de får umgås med hundar man känner och vet är stabila och har bra hundspråk. Tinja har alldeles utmärkt hundspråk, och hon har aldrig fått hälsa på en främmande hund när vi bara är ute och går.

Benji däremot som är uppväxt med att FÅ hälsa på främmande hundar i koppel, har extremt dåligt hundspråk.

#4 Varför skulle man behöva banna hunden bara för att man inte hälsar? 

Vi går bara förbi, inga konstigheter med det. Det finns ingen förväntan att få hälsa, och därför behöver jag varken avleda eller "banna" hunden. (Även om jag aldrig skulle banna hunden i ett sådant läge, det är som att be om att hunden ska utveckla osäkerhet i hundmöten..)

#8 Menar om personen frågar om de ska hälsa.

#8 Fast vad hjälper det att enbart träffa hundar löst, den gången de är kopplade och en lös hund kommer? Många tränar hundar med störning, som i miljöer med höga ljud eller plötsliga rörelser, men så fort det handlar om kopplade hundmöten så är det nästan tabu att tala om. 

Och hur vet du att din hund har ett utmärkt hundspråk när hon enligt dig aldrig utsatts för situationen? För hundspråk pratar de hela tiden, även i koppel. 

"Benji däremot som är uppväxt med att FÅ hälsa på främmande hundar i koppel, har extremt dåligt hundspråk."

Om hans bristande hundspråk beror på att han varit kopplad vid hundmöten, varför har jag aldrig haft sådana hundar?  Eller kan det vara så att han hade varit dålig på hundspråk oavsett hur man gjort?

Kan tillägga att min hund inte bryr sig om andra hundar ute, även fast han får hälsa på vissa ibland. Han vet när det är ok att gå fram.

#10 Hon träffar sina hundkompisar i koppel. Hon träffar andra bekantas hundar i koppel, även om de inte behöver stå nos-mot-nos. Men huvudsaken är att jag känner människorna och att jag känner hundarna. Hos en vilt främmande människa och hund har jag ju ingen aning om hur den andra hunden kommer reagera - ska min hund behöva lida bara för att någon tycker att hundarna borde få hälsa?

Hon kan gå helt oberörd på tävlingar med massvis med hundar runtomkring. Ibland har någon hund kommit lös och hunnit fram till henne, och de nosat på varandra. Så jo - hon har varit med om det, och det var inget konstigt med det. Samma sak på kurser; det händer då och då att någon deltagare tappar kontrollen över sin hund och så tar de sig fram till Tinja när hon är uppbunden eller kopplad hos mig - inga konstigheter där heller. För hon har ett riktigt bra hundspråk.

Och Benji var ett exempel på att de inte lär sig något överhuvudtaget på att hälsa på främmande hundar i koppel, inte att han lärt sig DÅLIGT hundspråk pga det.

Jag kan säga att jag är emot kopplade hundmöten främmande hundar emellan för att Benji en gång blev huggen när det skulle hälsas på en annan hund. Hunden såg lugn ut, ville fram och hälsa - och SMACK så satt den hunden fast i Benjis ansikte och han tjöt som en stucken gris. Två cm längre ner och han hade förlorat ögat.

Varför ta risken?

Det beror på dels om jag tränar för tillfället, om jag har bråttom, hur den andra hunden + ägaren beter sig och vilken av hundarna jag är ute med.

Velvet har inga problem med hundmöten så hon får hälsa oftare, men Valle får inte hälsa på främmande hundar när han är kopplad utan då krävs det en kort koppelpromenad tillsammans utan hälsning tills Valle är lugn (tar några minuter) och sedan att vi är på en plats där det är lämpligt att släppa lös hundarna. Valle klarar att bekanta sig med nya hundar mycket bättre utan koppel för har han koppel på sig spänner han upp sig mer.

Nej, Min hane fick det som yngre. Men sen blev han attackerad av en lösspringande hund (inget riktigt allvarligt) och efter det gör han utfall emot vissa hundar (nuförtiden alla) :) Så Nej, tror ingen ens vill hälsa på en så stor hund som gör mördarutfall, Tiken får inte hälsa, hon är en riktig bitch helt enkelt.

Nej. Så mycket kommunikation stryps i kopplet, så det utsätter jag honom inte för. Det blir enormt frustrerande för båda parter när de inte kan tala fritt. Han får träffa hundar när han är lös på inhägnat område.

Nej, Humla får aldrig hälsa på okända hundar. Hundar vi känner väl och som jag vet fungerar med min hund är okej.

Håller med om de där med koppelmöten, jag föredrar alla gånger att de får träffas lösa. Jag kan låta honom hälsa någon enstaka gång när jag tycker de verkar vara en vettig ägare och rätt storlek på deras hund, samt att min hund beter sig bra. Han brukar reagera väldigt olika på olika hundar, jag läser av honom och bedömer om mötet kommer vara positivt för honom eller ej. Låter inte honom hälsa om han blir superupphetsad och drar i kopplet tex, för jag vill inte uppmuntra det Klart hundar är sociala djur, men jag tror inte en hund blir olycklig för att den inte får hälsa på alla hundar man går förbi. Mycket roligare för dem att träffa stabila bra hundkompisar där man vet att de funkar bra och inte blir något tjafs (jag må ha en liten hund men kaxig är han ;) )

Bara på hundar vi känner. De har inget behov och de är osäkra på andra hundar. Så vi tränar för att skvallra istället.

Nej. Den äldsta har inget bra hundspråk så han får bara busa med sina kompisar. Minsta hunden är hundrädd.

Nej mina får inte hälsa på andra hundar i koppel. Dom får väldigt sällan hälsa på främmande hundar över huvudtaget men någon gång har dom fått göra det.

Det är väldigt sällan mina hundar får hälsa på okända hundar. Det kan hända någon enstaka gång, om man tex stannat till för att prata med någon hundägare av någon anledning och båda tycker det är okej. Annars har mina hundar några utvalda hundkompisar de brukar få härja med.

Ibland får dem de, om hundarna (och ägare) vill och jag upplever det lyckligtvis inte som ett problem. :)

Ibland, orkar inte vara superstrikt och göra värsta grejen av det haha.
Är uppväxt i ett kvarter där alla hundar känner alla och går lösa,  ibland springer någon fram och säger hej, utan några som helst problem. Det gillar jag, lättsamhet.
Mina hundar har inte blivit knäppa för det. 
De funkar bra i hundmöten och jag skulle knappast vilja ha en hund som riskerar att hugga andras hundar.. Och det har jag inte heller, har aldrig haft.

Aldrig okända hundar. Mina hundar har sina "kompisar" som de träffar då och då. Vill inte att de ska visa intresse för främmande hundar, vilket de inte gör .

Ja, om vi känner hunden. Annars inte.

Njao det beror på. Inte helt främmande ute på stan. Nu för tiden har hon vissa lekkamrater, men det kommer nya och vissa försvinner. Som valp var vi dock ofta i rastgården så att hon fick umgås med andra hundar och lära sig ett bra hundspråk. Det har varit till stor nytta då hon har blivit påflugen. Senast var på platsliggningen på en tävling då hon blev påflugen av en Schäfer som inte ville väl. Hon ställde sig lugnt upp och lät den nosa så att ägaren kunde komma fram och ta den. Jag satt på huk brevid och berömde dem.

Nej. Mina hundar har varandra och några enstaka kompisar som är mina vänners hundar. Det räcker gott och väl.

Vänners hundar: ja
Random hundar ute på stan "bara för att": nej

Mina hundar behöver inte vara sociala med andras hundar, de har varandra och vi i vår lilla flock har inget behov av att mingla med andra okända små flockar.

Vi bor i ett väldigt hundtätt område så det blir dagligen en massa hundmöten. I princip hälsar vi bara på hundar som vi går åt samma håll som så att hundarna har sällskap ett tag. Att hälsa på alla de som passerar i motsatt riktning känns onödigt. Ibland kommer förstås  ngn hund fram mot sin ägares vilja och då hälsar de. Min hund börjar komma upp i åren så jag upplever att hon generellt är betydligt mindre nyfiken på andra hundar nu än när hon var yngre. Hon är ofta nöjd när hon "slipper" hälsa.

#12 Återigen, du uppger att hon aldrig utsatts för situationen. Hur vet du då att hon kan hantera den? 

Jag "älskar" nutidens hundtränare som aldrig utsätter sina hundar för saker och utgår ifrån att de klarar det.

Jag har varit med om att både lösa och kopplade hundar kommit fram till mina oavsett vad jag tyckt om saken. Många gånger äldre människor som släpper fram små vita ulltussar, av någon anledning. :) Mina har sin egna lilla flock på fyra rätt så olika individer, de har ett förhållandevis bra hundspråk - vissa bättre än andra - och hanterar oväntade situationer bra. De har inget behov av andra hundar, men ingen av dem tappar huvudet helt för att någon kommer fram heller, kommer det en vänlig hund så svarar de vänligt… Om den hund som kommer fram beter sig käpprätt åt skogen så kan de såklart svara upp och ha åsikter, absolut, men de söker inte konflikter. Man får ha huvudet med sig ändå, såklart, och jag gör skillnad på hur mycket jag låter mina olika individer hantera. Min äldsta är diplomat, den hunden hanterar även de knepigaste hundar på ett otroligt fascinerande sätt… Jag hade en hund med hundmötesproblematik innan jag skaffade min första aussie, och det var ingen rolig upplevelse. Jag lider med de som drabbas, och inte sällan verkar det vara något som nedärvs till nästa och nästa hund… Jag förstår att det är jobbigt och slitsamt, men ibland tror jag att försöken att förebygga är det som skapar problemet… men det är klurigt det där. :/

Ibland. När jag säger att det är okej inte annars.

Nej för jag ser ingen anledning till det.

För det mesta inte. Visserligen har jag bara två hundar själv men vi lever i en "storflock" på totalt 8 hundar så jag tycker att de får rätt mycket hundumgänge ändå. De får även träffa kompisars hundar men väldigt sällan hälsa i koppel och vi är i princip inte ute och "leker" med andra hundar utan det blir promenader och/eller träning. Charlie uppskattar dock att få köra lite terrierlekar emellanåt, han tycker att labbarna är lite konstiga ;-P . De har bra hundspråk allihop men labradorerna pratar onekligen inte terrierdialekt…

Nepp. Vår tjej blev påflugen vid flertalet tillfällen som valp och fick jätteproblem vid hundmöten. Fast hon som liten kastade sig på rygg och pep slutade inte de stora hundarna, så hon lärde sig helt enkelt att det inte var någon idé att ge upp. Istället började hon göra utfall. Tog mig 1,5 år att få ordning på hundmöten, och varje dåligt möte gjorde att vi backade och fick börja om. Hon har fortfarande svårt för möten med lösa hundar som kommer mot henne när hon är kopplad. Hon blir fruktansvärt osäker och vet inte vad hon ska göra. Väljer därför att enbart låta henne leka och umgås med kompisar som hon verkligen känner.

Absolut inte. Dels så litar jag inte på folk jag inte känner och dels så har vissa av mina hundar svårt att acceptera hundar som bara kommer "pang på" rakt in i flocken.