Stylta upp hur er vardag kommer att se ut. Punkter som är bra att ta med: hur mycket ska den vara ensam, vad vill ni pyssla med (bara springa och agility? promenader?), hur ofta vill du träna-träna (agility t.ex.), hur mycket tid vill du avsätta för att aktivera hunden varje dag, hur mycket pälsvård vill du avsätta tid för, vill du tävla, gå kurser? 

Hur stor ska hunden vara? 

Vad menar du med vakt? Ska den skälla när det kommer någon, försöka avvärja besökare eller attackera alla som kommer in? 

🙂

#1 Agility kommer mest vara en hobby för dottern och hunden, dem kommer tävla lite då och då när det passar. Den kommer inte få vara hemma själv mycket då jag oftast kan ta med den till jobbet eller så kan min man jobba hemifrån. Träna kommer den få göra varje dag (förutom promenader) så antigen kommer den få följa med ut och springa, träna agility eller trix. Vi skulle gärna vilja ha en större hund ungefär runt 50-65 cm. Med vakt så menar jag att mina döttrar ska kunna vara ute själv med hunden lite senare på kvällen när det är mörkt och känna sig trygg så om det skulle vara nån som kommer emot dem och försöker göra nått mot dem så ska hunden skydda dem det är det jag menar med vaktig🙂

Golden Retriever :)

#2 Ursäkta om jag kommer in och kapar tråden, men att använda hunden som "överfallslarm" åt barnen låter inte som en bra idé.

Vad har familjen för hunderfarenhet?

#2 Jag skulle säga sheltie, pudel, möjligtvis en långpälsad collie (jag har ingen alls erfarenhet av dem, men har fått för mig att de utvecklats till mer aktiva sällskapshundar? Rätta mig jättegärna!), eller någon annan ur grupp 9. Inte en retriever. Möjligtvis en amris? 

Få så pass stora hundar kräver så lite som ni erbjuder, skulle jag säga. Försök att släppa det kravet, och titta på lite mindre hundar. 

Dessutom säger jag som #4 - det är ingen bra idé att skaffa sig en hund som skydd. Har du otur så blir du ordentligt straffad för att hunden försvarat lill-matte, dessutom finns det en mycket stor chans att hunden blir "förstörd" socialt, och att det kräver väldigt mycket träning för att få hunden att bli trygg runt människor igen. Satsa på självförsvarsträning och överfallslarm istället, skulle jag säga. 

De allra flesta hundar kommer att larma ordentligt och eventuellt försöka försvara om ägaren attackeras, men det är inget som man ska planera inför eller glorifiera.

Håller med #4 och #5 om att man inte ska tro att hunden man skaffar kommer kunna funka som en slags livvakt. Däremot tycker jag inte det är fel att hunden i sig förhoppningsvis kan verka avskräckande, men detta är en liten bonus som man kan hoppas på, men aldrig räkna med eller planera för.

Dock läser jag en sak rätt ofta, just det som #5 skriver om att man kan bli hårt straffad om hunden försvarar en vid nån "attack". Jag läser dock aldrig nån källa på det, om det väl faktiskt hänt något särskilt ofta att person X blir attackerad av person Y, varvid person Xs hund attackerar Y på nått vis och sedan blir X hårt straffad i domstol. Ärligt talat skulle jag nog gärna hellre ta den rättegången än den där jag sitter som offer och försöker få personen som attackerade mig straffad, ändå i så fall. Det som troligen händer (som är hemskt nog) dock är att hunden kan bli avlivad.

Förstår heller inte argumentet om att hunden kan bli mentalt skadad om den försvarar sin ägare vid en attack. Ja, det kan hända men det argumentet förutsätter ju att en attack sker, och då finns det ingen jättebra utkomst.

Självförsvar är bra för självförtroendet för unga flickor, men att lita på det som skydd mot folk som vill attackera en är inte det smartaste eller pålitligt. Larm är bra då det påkallar uppmärksamhet från omgivningen. Förutom det är det bäst att lära sig springa snabbt och långt, samt vara uppmärksam på sin omgivning och välja aktivt var och när man går och vistas (vilket iofs kan kallas för preventivt självförsvar antar jag).

Dalmatiner skulle kunna passa om den får ordentlig motion dagligen. Stämmer på storleken, den är avlad för vakt och dom gillar ofta att träna på hobbynivå.

Jag skulle precis som flera innan vilja avråda att skaffa en stor och vaktig hund för döttrarnas skull. För det första, de flesta hundar oavsett ras kommer att reagera om någon verkligen blir närgången och hotfull. Ett vanligt problem folk får med en stor, stark hund som har vakt i sig är att hunden tar på sig att vakta mot "allt och alla" och då blir svår att hantera. Om dina döttrar ska kunna vara aktiv med hunden, ha med den på kurs och tävling, bör den vara av en storlek och mentalitet som gör den lätt att handskas med. Jag var aktiv inom Hundungdom i mina tonår och jag såg så många unga tjejer som verkligen ville kunna träna och tävla agility, men familjen hade köpt en stor och stark hund som de inte riktigt kunde behärska ens fysiskt, och då inte vågade gå kurser eller ta med den till tävlingsmiljön.

Varför inte satsa på en smidig, mellanstor ras som kan fungera på agilitybanan och i andra hundsporter samtidigt som den pallar att springa med dig? Jag skulle spontant föreslå sheltie, mellanpudel eller kromfohrländer.

#4  Vi hade absolut inte tänkt använda den som "överfallsalarm" förstår när jag läser igenom det jag själv skrivit att det kan låta som det, vi skulle aldrig köpa en hund för det då vi anser att det är fel🙂

Vi har haft hund tidigare jag har haft två schäfer innan vi flyttade ihop och min man har haft labrador, cocker spaniel och en golden retriever

#5 Tack för förslagen ska ta upp dem med familjen och läsa på lite om dem🙂

Och förstår på det jag skrev att det kan låta som att den ska attackera det var inte det jag menade skulle aldrig ha en hund för det och tycker det är fel

#6 Hade inte tänkt att den skulle attacker jag skrev lite snabbt och ser nu att på det jag skrev ser det ut som det🙂

Har också hört om att straffen är hårda

#8 Har också börjat tänka på om det ska bli en mindre hund🙂

Som du skrev pudel, dem är jätte fina och har alltid tyckte det måste bara få min man att gå med på en pudel eller nån annan mindre hund men det är jag säker på att han kommer

En nerklippt/"sportklippt" pudel ser riktigt käck ut och de är ofta bra och trevliga hundar för ungdomar. Jag har samma erfarenheter som #8 angående träningsintresserade ungdomar och för svåra hundar, de som har till exempel spaniel, sheltie, pudel, kanske schapendoes och liknande raser har ofta betydligt lättare att få ett hyfsat okomplicerat hundägande och kunna gå kurser, tävla osv. Dvärgschnauzer kanske också kan vara något? Någon av de tyska spetsarna? När det gäller vakt och säkerhet så får jag säga att visst kändes det tryggt och säkert att vara ute när jag hade mastiff och rhodesian ridgeback - båda imponerande till utseende/storlek och med kapacitet till att försvara matte någotsånär - men det var också ett mycket, mycket större ansvar. Hade de försvarat mig mot en skurk så ok, men en hund kan även misstolka en situation och tro att till exempel en joggare som dyker upp i mörkret skall anfalla och då kan det gå illa. Dock tycker många personer att svarta hundar är läskigare än färger, det är definitivt fler som blivit rädda för mina svarta labbar (som för mig är urtypen för en snäll och glad ras) än för de "sötare" raser jag haft. En annan bra grej kan vara att lära hunden skälla på kommando, en icke hundvan person hör såklart inte huruvida det är ett inlärt, kanske glatt skall, eller ett argt. Hur gamla är döttrarna förresten? Lite skillnad på en 13- och en 19-åring om man säger så :-) .

Keeshound, en hund som larmar om någon kommer men samtidigt är såpass lätt i kroppen att agility inte är något problem. Lite mindre än ni önskat men :) Sen finns old english shepdog med, går att klippa ner om man inte gillar all pälsvård. Har dock bara träffat en sedan innna men ska finnas lite vakt i dem med :)

Tack för all hjälp det blir en liten eller mellan pudel🙂

Vad roligt! :)

#12 Så kul att ni hittat er ras!