Jag tänker att det kommer lösa sig. Så länge du är lugn och visar att det är det naturligaste i världen! Kanske ge hunden mycket att sysselsätta sig med som tuggben och aktiveringsleksaker.

Jag är inne på samma spår som #1. Jag hade inte gjort så stor sak av det. Låt hunden nosa på bebisen om den vill det, vill den inte det direkt så låt den slippa. Först hade jag nog gått in och satt mig med bebisen på en stol i en soffa och sen klappat om hunden när den kom nära. De första dagarna kanske han tycker att livet blivit lite konstigt, men sen vänjer han sig säkert :)

Ja, precis, så tänkte jag med tidigare, att man inte ska göra sådan stor sak av det. Men ju närmare jag kommer ju nervösa blir jag, tänk om det inte fungerar? Hela min värld skulle bokstavligen gå under om jag måste omplacera min hund känns det som… Hehe, gravidhormoner…. En av utmaningarna är ju att hunden är liten fråga och har inte lärt sig själv att ta sig upp om ner i soffan själv, så han kan inte naturligt komma åt bebisen utan min hjälp. Därav funderar jag på om jag ska sitta på golvet när han kommer hem och hålla i bebisen eller om bebisen ska ligga på golvet bredvid mig så han får ta initiativ till kontakt själv. Eller om bebisen inte alls ska vara i närheten av mig (att den tex ligger i soffan synbart men ej åtkomligt) när hunden kommer hem så att han får hälsa på mig först, för han kommer att vara jätteglad över att se mig igen, och att jag sen (alternativt min sambo) introducerar bebisen på något sätt.

Jag tror det är viktigt att hunden får vara delaktig, att det blir hans bebis också som han får hjälpa dig att hand om. Så att det inte blir att känner att bebisen knuffar ut honom, tar hans plats. Men jag har bara haft väldigt snälla hundar som har älskat allting smått, människor och djur. Så jag kan inte riktigt sätta mig in i vad som skulle kunna gå snett. Inte har jag egna barn heller. Men är din hund också den vänliga sorten, då skulle jag göra så.

Min man har mycket d sig vår hund när han hämtade mig på bb. Han hämtade först hunden, sedan mig och bebis. Vår hund är klumpig och ibland lite reserverad mot barn. Hon vet inte riktigt hur man gör helt enkelt och kan morra. Därför valde vi att åka hem hela familjen samtidigt. Då slapp vi hysteriska hälsningar hemma också utan vi hälsade i bilen. Hemma tog vi babyskyddet och ställe på golvet och satt bredvid helt tysta så fick bebis och djur hälsa. För första gången någonsin var hunden jätteförsiktig! Hon hade fattat att vi fått hem en liten valp. Hon ska fortfarande hålla koll så vi inte glömmer bebis någonstans. #4, jag tror snarare att man behöver vara tydlig med att det är mammas bebis, i alla fall i början. Jag vill att hunden ska visa oss respekt, precis som jag vill att människor ska visa respekt. När jag ammar exempelvis får inte hunden vara där för då ska hon vara mitt emellan. Samma sak att man självklart får pussa bebis, men inte i ansiktet. Man får heller inte klampa runt bebis heller. Sedan vill jag heller inte ha en hund som tar något ansvar och ska vakta. Det var jag rädd för. Nu vaktar inte vår hund något speciellt, men jag var verkligen rädd att hon skulle börja vakta bebis. Jag har varit väldigt tydlig med att det är mitt jobb, att hon inte behöver bry sig om att vakta "valpen" för jag har koll. Jag har varit supertydligt med att det är min valp, mitt ansvar men en del i familjen.