Hoppar in här trots blandras med medfött hjärnfel ;)

Jag kan tydligt se mycket av de som finns på båda raserna faktiskt. Ena rasen i henne, tibetansk terrier, hade vi innan och det är sååå likt, men var mycket jag tyckte var annorlunda så mejlade med en som hade kennel på andra rasen, lapsk vallhund, och hon sa att hennes beteende utifrån vad jag skrev var väldigt likt den rasen med :)

Tinja stämmer bra överens med sin rasstandard. Hon är en Australian Shepherd.

Önskvärd höjd för tikar är 46-53 cm. Tinja är 49.
Hon är något längre än hög, hennes skalle är lika lång som bred och lika lång som nospartiet, hon är korrekt färgad, komplett saxbett, bra vinklar, benen är parallella, bröstkorgen når till armbågen på den djupaste punkten, underlinjen är måttligt uppdragen, hon är feminin men inte finlemmad, mandelformade ögon av korrekt färg, medelkraftig stomme och medelgrov päls.

Det hon avviker på är väl bland annat att hon har väldigt stora öron 😂Hennes päls skulle kunna vara snäppet längre på kroppen. Sen skulle hennes tassar kunna vara mer väl välvda, om man ska vara petig.

Mentalt stämmer hon väldigt bra överens med rasstandardens beskrivning. Intelligent arbetshund, utpräglade vaktinstinkter (inte testat vall på riktigt än). En trogen kamrat med uthållighet att arbeta hela dagar. Vänlig, jämnt humör och sällan grälsjuk. Något reserverad vid första mötet med obekanta.

Jag har ingen egen hund utan daghund, en engelsk cocker spaniel. När jag började passa honom visste jag inget om vad ras-standarden sa om cockern utan enbart vad jag hört om rasen. Först lärde jag känna honom, sen valde jag att läsa på ordentligt när jag fastnat för honom och trodde nästan de skrivit beskrivningen efter honom! Så typiskt cocker är han.

"Typiskt är en medfödd gladlynthet samt en ständigt viftande svans. Typiskt är också ivriga rörelser, speciellt då hunden följer ett spår utan att vika för den mest oländiga terräng." Sinus är en riktig liten lycko-maskin med en svans som nästan viftas ut led när han träffar nån han känner. Går bra ihop med de flesta människor och även hundar. Vill alltid vara med och är otroligt tillgiven sina människor, och lite av en knä-hund som alltid ska vara fysiskt nära. Envis när han lägger den sidan till men alltid positiv och nyfiken. Och angående att det står att cockern inte viker för nån terräng: något av det första smeknamnet han fick var "den lilla terräng-bilen" redan innan jag läst den beskrivningen.

Utseende-biten är jag definitivt inte kunnig på och låter det vara osagt om han är "korrekt" enligt standrad. Vikt och längd håller måttet i alla fall. Dock är han kryptorchid, har bara en pungkula nere och  får inte ställas ut eller användas i avel.

"Saluki varierar i typ och denna variation är önskvärd och karaktäristisk för rasen. Orsaken till typvariationen är dels den speciella ställning som saluki har haft i den arabiska kulturen, dels den väldiga geografiska omfattningen av de områden i Mellersta Östern där saluki har använts som jakthund sedan tusentals år tillbaka."

Så börjar salukins rasstandard. Därefter beskrivs en hund som ska ge intryck av grace, symmetri, snabbhet, styrka och energi. De ska vara ungefär lika långa som de är höga, men ofta ger de intryck av att vara något längre. Mankhöjden är "vanligen 58-71cm" och någon vikt anges inte. Däremot beskrivs en hund utan överdrifter. Det ska vara måttliga vinklar, en rygg som inte(!) sluttar bakåt, ovala ögon, starka käkar, lång hals, tydlig vinkel i skuldra/överarm, lätt vinklad mellanhand, långa tassar, väl uppdragen buklinje, breda lår och lågt ansatt svans.

Mentalt så ska de vara intelligenta, självständiga "enmanshundar" som inte älskar allt och alla. De ska vara riktiga jaktidioter som jagar främst med synen.

Mina hundar är utan tvekan rastypiska på alla sätt och vis.

Min shih tzu har några procent bichon men det syns inte överhuvudtaget. Hon är väldigt rastypisk. Kroppslängden från manken till svansrot ska vara längre än mank höjden och hon är ca 30 cm lång. Mankhöjd 26 cm (maxgräns för shih tzu 27 cm). Hon har vit svanstipp som är mycket önskvärt hos shih tzu. Hade önskat att hon hade en tydligare bläs också :/ Personligheten är så shih tzu! Livlig, glad, utåtriktad och smart. Lättlärd men väldigt envis! "Mischevious" kan man lugnt säga. Kommer ej på det svenska ordet xD

Min Breton är inte rastypisk. 😃
Alldeles för hög med långa ben, inte kvadratisk och kompakt som de ska vara. "Som en kort och satt ponny" står det i rasstandarden, men vår är mer som en stor dressyrhäst 😉 Strama, åtliggande läppar - nej det har hon inte, läpparna är för stora och lite hängiga, och skinnet på halsen är inte stramt utan en aning veckat. Pälsen är dessutom väldigt kort, och alldeles för lockig. Ögonen är för ljusa i färgen. 

"Full av energi" - ja, men inte överdrivet mycket. 
"Mentalt balanserad och sällskaplig" - JA, verkligen 
"intelligent och milt uttryck" - JA :)

Jag skulle inte våga säga rakt av, Min hane är 9månader om 6dagar, Jag har hört att rasen kan bli skarpare senare så jag kan inte uttala om slutresultatet. Men jag kan berätta hur han är nu och vad jag förväntade mig :D Jag förväntade mig en reserverad, snabbreaktiv hund, En arbetsmyra som skulle vara modig, framåt och intensiv. Jag förväntade mig min tik (en blandras) gånger 10. Jag förväntade mig en hund som sällan skulle slappna av, Som skulle sticka efter allt vilt, Som skulle ha problem med främlingar och som skulle vara smal, snabb och hetsig. Vad jag har är: En ganska seg hund, Men jag kan inte klaga på allt, Ibland har han sina perioder där han inte alls kan fokusera eller tänka, eller ens försöka träna, Sen helt plötsligt går vi bara rakt uppåt och han hajar allt direkt. En älskare av allt levande, Han har blivit lite reserverad (skäller) emot hundar med för spetsigt utseende då en lös huskymix kom fram till oss och var ganska …tjurpuppig och skulle minsann tillrättavisa honom, Men han har aldrig reagerat på någon hund illa (när dom väl hälsat), Han accepterar det mesta, katter, hundar, barn, människor. Han bara älskar allt rak igenom, Och även när hundar säger ifrån/gör utfall emot honom brukar han bara reagera jätte glatt. Människor har han ALDRIG haft några problem med, han älskar främlingar, vänner, grannar, alla. Han somnar och slappnar av ganska lätt, ibland är det lite jobbigt att tadet lugnt, Men har han fått göra något litet brukar han inte alls ha problem med att gå och lägga sig på kommando. Han är inte alls så intensiv som jag trodde. Hittills har han inte rymt, och inte varit intresserad av något förutom människor, hundar och fåglar, Men vilt, hästar m.m. har inte varit något direkt superintressant. Han är en matglad liten tjockis, Han är väldigt stor, Älskare av allt, världens goaste kille. Lite trög i skallen, men vill ingen något illa. Jag brukar kalla han för en labrador i förklädnad.

Jag har en JRT. Om hon stämmer in på rasstandarden? Mja… det finns nog ingen hund som helt och hållet skulle kunna illustrera rasstandarden. Min har ett par "avvikelser", som t.ex. sneda framben (ska vara raka och parallella) och så tror jag inte att hon har det där riktiga terriertemperamentet, hon är lite försiktig och älskar alla (men domarna på utställningar brukar skriva i kritiken att hon är en mycket trevlig och feminin representant för rasen och det får man ju vara nöjd med). Förra hunden däremot hade mer av terriertemperamentet och skillnaden temperamentmässigt mellan den och nuvarande hunden är som natt och dag. Denna är, och har varit hela tiden, mycket "lättare".

Finns ingen hund som stämmer in 100% på sin standard, men man kan ha hundar som är väldigt nära. Mina hundar följer ras standard väldigt bra, jag ställer ut och får en bekräftelse på detta väldigt ofta. Jag åkte till exempel ner till Belgien (Bryssel) och visade 3 av mina hundar på European Winner 2016. Alla 3 vann sina klasser, och tog hem nya fina titlar. Av 3 möjliga BÄST I RASEN på lördagen, plocka vi 3. Så jag är nöjd Dessa 3 är även vinnare på Nordisk Vinnare 2015 när den hölls i Sverige på stora Stockholm. Bild tagen utanför mässan i Bryssel, där mina 3 hundar tog totalt 10 av 10 nya titlar och 6 BIR av 6 möjliga. 2 härliga utställningar som gav super resultat för oss

Alpha är väldigt rastypisk till utseendet, det enda vi fått kritik för på utställning är framförallt att han är lite knapp i bakvinklarna och att han önskas ha något mer utfyllt nosparti. 

Däremot i mentaliteten tycker jag att vi fick de vi förväntade oss. En trogen hund som älskar att vara med familjen, osäker/ogillar hantering av främmande människor, väldigt psykisk stark utan några större rädslor, osv.

 Det jag tycker att han inte är lika rastypisk med är att han har väldigt hög jakt i sig, samt så har han väldigt lågt föremålsintresse (vilket är frustrerande då man vill tävla😕). Men han är även avlad som utställnings/familjehund så jag tror de är medvetet att han ska vara rätt rastypisk utseende mässigt och även lite lågt föremålsintresse då han inte är avlad för bruks. 

(9 månader på bild, runt 15 månader nu)

#9, varför skulle det vara en omöjlighet att ha en hund som passar in till 100% på rasstandarden? Det är inte alla raser som har "hunden ska ha x % vinkel i den och den leden" tex. Tittar man på saluki så är rasstandarden skriven för att hundarna ska få se ut på väldigt varierande sätt, så egentligen går det att säga att alla salukis utan överdriven exteriör och med rastypisk mentalitet passar in utmärkt i vad rasstandarden beskriver.

#11: Hm… varför ska man alls ha en rasstandard om hundarna får se ut lite hur som helst? Vad är syftet med rasstandarden då? Jack russell terrier, som är en tämligen ny ras inom SKK, har en rätt så detaljerad rasstandard. Där har i stort sett varje kroppsdel gåtts igenom och specificerats. Pälsen beskrivs, temperament, användningsområde, viktiga mått… då blir det svårt att hitta en hund som har alla rätt! Det är rätt ironiskt då att om man tittar på JRT som man möter ute så varierar de kolossalt i utseende och framförallt storlek. En del av variationen beror på att det finns en till rasklubb för JRT utanför SKK, som avlar mer på jaktegenskaper än på utseende. Och en del av variationen beror på vanligt folk som velat ta valpar efter sin hund utan kännedom om rasstandarden.

#12 Fast alla Salukis ser ju fortfarande ut som Salukis, och då fungerar väl rasstandarden alldeles utmärkt?

#13: gör de verkligen det? Allihopa?

#14 Jag har aldrig sett en bild på en Saluki, eller träffat en Saluki, där jag inte direkt ser att det är en Saluki. 

Finns en ganska abstrakt illustration på väggen där jag går hundinstruktörsutbildning, bara ett fåtal konturstreck - jag ser ändå att det är meningen att det ska vara en Saluki.

#15, det finns de som brukar tänka att salukis från ursprungsländerna är blandraser :p (De ser sällan ut som de salukis som syns i utställningsringarna här, men samma "grund" har de ju)

#12 Saluki är inte en ras som är konstruerad för att se ut på ett visst sätt. Saluki är en jakthund från mellanöstern, en hundtyp som finns i ett flertal länder ursprungligen och eftersom deras levnadsområden varierar så har även exteriören varierat. Folket som bott/bor i de olika områdena har avlat på den typ av hund som bäst passar jakten där. Det gör att vissa hundar är lite längre i kropparna, andra lite kortare, vissa har lång päls på öronen och svansen, andra bara på svansen, vissa bara på öronen, vissa är korthåriga på hela kroppen, de kan vara vilka färger som helst osv.  Gemensamt är själva grundkonstruktionen som gör den till en bra jakthund och det är den som beskrivs i dagens rasstandard. Mentaliteten bör också den ha många likheter, just för att de ska vara jaktexperter.

När salukin kom till västvärlden så skrevs en rasstandard som skulle täcka in alla variationer som finns i ursprungsländerna. Hade salukin hittat hit först idag, då är det inte omöjligt att det istället blivit ett tiotal olika raser MEN det hade å andra sidan varit mycket, mycket negativt för aveln. Aveln på sunda hundar gynnas av att det finns en bred avelsbas med många hundar att välja mellan och det är fortfarande så att det går att importera hundar från ursprungsländerna och få dem inmönstrade här.

Så ja, allt med salukin styrs efter hur de ska vara som jakthundar. Med nyare raser som mer är "påhittade" och framtagna genom korsningar av olika raser så har det säkert behövts en annan typ av rasstandard för att få till en enhetlig hundras. Med saluki har det alltså börjat i andra änden, där folk avlat på de hundar som fungerat och sedan har andra bestämt sig för att beskriva rasen som redan finns.

#11 För att precis som människor är ingen hund perfekt, det finns alltid en liiiite liiiten sak som inte är till 100%. På min bästa hund, som är en av det Vinstrikaste hundarna i rasen, finns det något som stör mig. Jag tycker hon är aningen hög, rasstandard säger 20-30 cm. Hon är 27-28. Fullt godkänd, men JAG hade önskat henne lite lägre. Hon kunde ha haft öronen tätare ihop när dem är i vilande position, men i "arbetande" position sitter dem perfekt. Titta på årets mest vinnande hundar, dem vinner inte alltid. För att vissa domare hittar något som inte är perfekt och drar ner rejält på hunden i sin helhet. Fråga gärna personerna som äger hundarna i toppen, tycker dem att deras hundar är PERFEKT? jag känner några av dem, och dem har alltid saker som dem saknar på hundarna.. "Hon kunde haft" "Han kunde vara" får jag till svar. Hundar är levande varelser, inte maskiner där varje individ är EXAKT likadan och följer måttet till 100%

#17 ser du verkligen ingen som helst skillnad på en rastypisk hund och en "perfekt" hund av en ras?

Helix är rastypisk i utseendet, han är engelsk springer spaniel :) Ligger på maxgränsen i mankhöjd med sina 53cm.
Ser man till resterande stämmer det dock inte riktigt, han gillar varken vatten eller apporterar. Sen kan jag inte påstå att jag lagt jättemycket tid till träning av apportering heller men det brukar dem ha något sånär "inbyggt" annars xD

#18 Absolut, men rastypiska hundar kan se väldigt olika ut. Såklart finns det rastypiska hundar, men bara för att man tydligt kan se att "ÅH det är en mops" så betyder INTE det att den är rastypisk. Alla hundar är såklart mycket älskade av sina hussar och mattar, dem är säkert otroligt härliga familjehundar/arbetshundar. Men även en hund med en disqualified färg kan utföra sitt syfte, då utan att vara rastypisk. Men att säga att alla hundar i en ras är rastypiska, där håller jag inte med. Får alla i rasen ALLTID Excellent? Men jag tycker att alla vovvarna på bilderna ser härliga ut. #19 Vilken härlig färg! Är datumen på där han är född eller när bilden är tagen?

#20, om nu utställningar är vad du väljer att gå efter (trots att det långt ifrån alltid är de mest rastypiska som vinner där…): när det gäller saluki är det ovanligt att hundarna får annat än excellent ja. På en utställning med ca 40-50 salukis är det kanske 1-2 som får very good, resten får excellent.

#20 Tack! Det är när han är född :D

Imponerande, jag har nyligen blivit Handler på en Saluki hane så detta ska absolut bli kul att se. Om jag hinner se övrig bedömning innan jag måste iväg till nästa hund då. #22 Då är han bara 9 dagar yngre än min podengo medio (Portugisisk import). Har han visats något på utställning?

#6, Måste ju bara få säga att hon var ju hemskt söt din Breton! Rastypisk eller ej 😃

Min storpudel är hyfsat rastypisk, av vad jag har förstått. Helt ärligt är jag rätt dålig på att se hur dom "ska" se ut, om det inte förekommer några uppenbara fel. Han är i alla fall lagom hög, bra svanshållning och har ett fint ansikte. Däremot är han för smal och ranglig, men det blir ju så om man är så dålig på att äta… 
Han är utställd med excellent i betyg. 

När det gäller mentaliteten är han också rätt rastypisk, förutom att han är något reserverad. Han har dock blivit otroligt mer intresserad av folk bara under det senaste året.

Med valpen är det ju svårt att säga så mycket ännu, han är lovande men det återstår ju att se när han växt klart!

Sen är det ingen nyhet att domarens bedömning på en del hundar beror mycket på vem som håller i kopplet, så genomskinligt och ganska skrattretande om jag får säga det själv, det är synd då det finns andra hundar i ringen som kanske förtjänade första pris mer än den som är hund till "kändisen" så nej det här med vilka som får meriter och inte skall tas med en nypa salt då mycket är fulspel ;-) Har ärligt talat sett hundar som sett ut som ren skit eller betett sig riktigt ohyfsat men fått bra omdöme för att människan som äger hunden är känd. Sen finns det ju dom som endast lever på vad hundarna har för meriter inom skönhetstävlingarna men att sysselsätta och träna hunden på annat sätt är inte alls av intresse tråkigt nog. En hund har man till mer än att stå och titta på. Och vad jag har hört så finns det ingen hund som är 100% helt perfekt, alla har minst tre fel.

Nä alltså, tänker man att det är på utställning som de mest rastypiska hundarna syns.. då kan det vara läge att fråga sig själv varför vissa raser har så intryckt nos att inte kan andas, varför vissa har så sluttande ryggar och kraftigt vinklade ben att de knappt kan gå osv. Dessa hundar kan vinna massvis(!) i utställningsringarna trots att rasstandarden faktiskt beskriver en funktionell och sund hund.

Även domare säger att det inte alltid är den mest rastypiska som vinner, utan den hund som de tycker är "showigast" och har störst chans att hävda sig i en BIS-final. De säger också att de påverkas av vem som håller i hundens koppel. (Dessa saker står i en tidning där en person citerat en svensk, jäkligt populär domare)

Den dag det är de mest rastypiska som vinner på utställningar, den dag kan jag själv börja ställa ut mer aktivt…

#26 Ja det är många faktorer som spelar in bakom alla titlar, tror man att det endast ligger positiva saker bakom det så lär man nog tänka om för som du skriver så är det allt annat än positivt att knappt kunna gå eller andas för att ryggen är paj eller nosen helt intryckt och det är ju ingenting som kommer att gynna vår framtida avel.

På tal om det här med att salukis får se ut "lite hur som helst"…

På den senaste riktigt stora vinthundsutställningen var det rasspecialister som dömde saluki och då blev resultatet såhär:
151 hundar från juniorklass till veteranklass.
1 fick G
22 fick VG
128 fick Excellent

Såhär säger SKK om vad de olika "betygen" betyder:
Excellent (utmärkt)
Hund  som  mycket  väl  motsvarar  rasens  standard,  och  som  presenteras  i  utmärkt  kondition, visar ett harmoniskt välbalanserat temperament, håller utmärkt klass och har en utmärkt helhet. Dess utmärkta kvaliteter i förhållande till rasidealet tillåter att domaren kan  bortse  från  smärre  detaljfel.  Hunden  måste ha tydlig könsprägel.
Very good (mycket god)
Hund  som  väl  motsvarar  rasens  standard,  som är välbalanserad och i god kondition. Smärre  fel  kan  tolereras,  men  inga  som  negativt påverkar helhetsintrycket. Denna bedömning kan endast ges till en hund av mycket god klass.
Good (god)
Hund som motsvarar rasens standard och vars exteriöra fel är av mindre framträdande karaktär.

Det som pekas på i inlägg #20, att hundar måste få Excellent för att räknas som rastypiska är alltså långt ifrån sant, men min erfarenhet är att ägare/handlers till vinstrika utställningshundar gärna tolkar det som att allt utom excellent är dåligt ;)

#28 detta är så sant! De flesta av våra hundar blir jag lite besviken om de får VG, som att det skulle betyda något annat än very good. Det är faktiskt en hund av mycket god klass. Sen har jag unghundar som jag blir lycklig över VG på.

Självklart är det ju excellent man siktar på, och helst CK. VG ska inte vara en besvikelse.

Vi har ju polarhundar. Siberian huskyn är delad i lite olika linjer, och våra arbetande går inte alltid bra att ställa ut på SKK. De får good som bäst, även om de får som sämst VG eller excellent på rasklubbens utställningar. Vi äter deras rastypiskhet på utställning och tävlingar i spann på snö, medel och långdistans.
Grönlandshunden är inte delad alls, och det blir som sämst VG på utställningar. Hon har gjort ett dragprov60, 3 mil 2 dagar i rad med 1:a pris. I vinter hoppas jag att få nåna ut henne till ett till DP60, kanske i ett spann i långdistansVM och jag själv ska köra ett DP10, 2 till 1:a pris så är hon polarhundschampion.

Jag har shetland sheepdog, 2 hanar. Det är inget som det egentligen talas om men rasen finns i 2 typer egentligen. Brittisk och amerikansk, båda följer samma rasstandard men skiljer sig något åt i utseende då den amerikanska bl.a är något grövre i benstommen. Båda mina är av amerikansk typ. Mina grabbar har även den fortfarande ganska ovanliga färgen svart/vit som tyvärr på utställningar i sverige inte går så bra att ställa, på sin höjd kan man få excellent. En placering blir det för en svart/vit på sin höjd på en mindre utställning eller på en inofficiell. Utomlands är färgen till synes vanligare och går även bättre på utställning. Min ena fick tom kommentar på en, visserligen, inoff utställning här av en auktoriserad domare för rasen "han har en mycket fin färg men vart är det bruna? De brukar ju ha brunt också?" och syftar därmed till trefärgad varpå hon som hjälpte mig ställa ut honom förklarar att han är svart/vit och att färgen är godkänd. Därefter försvann domaren en stund då han var tvungen att kolla i rasstandarden. Som kommentar på hans lapp har sen domaren gett "originell färg"……

Min äldsta hane, River, är för hög för rasen då max för en hane enligt standard är 39,5 cm och han är 45 cm. Utöver det har han för tunga öron, något som jag valde att inte hålla på att jokla med och försöka korrigera när han var mindre. I övrigt har han på utställning fått super bra kritik med toppen vinklar, rörelser, mentalitet, färg osv. Men öronen och storleken har dragit ner på slutbetyget. Utöver det har han av en massa folk både rasentusiaster och annat hundfolk fått jättebra omdömen bl.a med kommentarer som "han vore ett guldkorn inom avlen bl.a  med sin supermentalitet, synd bara på ffa. storleken". För mig är han lika älskvärd ändå och han är en riktig allround hund då vi både vallat, hållit på med drag, rallylydnad, agility och spår. Älskar allt och alla gör han också.

Min yngre hane, Jayson, är 41 cm hög så lite över max. Utöver det han han naturligt helt korrekta öron. Även han har på utställning bara fått fin kritik vad gäller i stort sett allt bl.a vinklar, rörelser, färg osv. Det som ses ner på på honom är storleken och att han är av amerikansk typ men även färgen då hans ansiktsuttryck bl.a så klart blir annorlunda än vad t.ex en sobel får som är ljusare. Nu är han inte köpt för att vara utställningshund heller utan vi håller på med en rad andra sporter och aktiviteter, precis som med River. Han kan visa viss reservation mot vissa främmande, precis som rasen får vara enligt standard, men är överlag otroligt öppen och glad mot allt och alla.

#30 Sånt där med färgplacering tycker jag är rätt vidrigt. Så länge hundens färg är godkänd ska domaren ge fanken i vilken färg hunden har.

#31
Jo, så kan man tycka (och så tycker jag också) men så är inte sanning iaf inom min ras. Är som sagt betydligt lättare att ställa färgen utomlands än vad det är här vilket är synd. Detsamma gäller biblue tyvärr.

#32 Så extremt tråkigt.

Jag vill ju gärna få ett Very Good på Tinja, men hon har ju mycket färg, lite vitt och running copper. Det plus att hon är av brukslinjer gör ju att hon inte går speciellt bra på utställning.

#33
Det är tråkigt det där när en ras blir skild åt i olika typer och att just en typ eller färg går bra på utställningen men inte den andra fast det fortfarande är samma ras och följer samma standard. Som du säger, är det godkänt enligt standard så ska det inte sätta hinder för hunden på en utställning.

Men det här med att en domare tar med sig sina egna preferenser i bedömningen, t.ex. vilken typ och/eller färg hen vill se kommer alltid att förekomma. Jag tycker även att det är tråkigt när det är "kompis bedömning" dvs att vissa hundar från en viss kennel alltid vinner eller vinner pga vem som håller i kopplet och helt enkelt inte på "egna" meriter/egenskaper.

#34 vad jag tycker är extra konstigt är att domare får, vad jag vet, döma hundar från sin egen uppfödning. Liksom jaha, litar vi verkligen på att de kan vara objektiva?

#30 Oj så fina både i färg och utseende, ser lite ut som border collies fast med mer päls. Har aldrig varit riktig förtjust i dessa populära blue merle färger eller att det ska vara en massa färger överallt är mer för standard färgerna om man nu kan kalla det så vad gäller både collie och sheltie. Vet att det kan vara lika med pudel, mycket spelar roll vad domaren själv personligen tycker om för typ och färg. Fick höra av en uppfödare att en domare i en av pudelringarna hade dömt ut alla pudlar som inte var svarta eller vita. Dvs de uttömda var aprikos/röd/grå och brun, alla godkända färger. Och hos en del domare kan en hund få excellent med ck för att nästa dag få good eller bli diskad av en annan domare. Utställningar är sällan rättvisa och bör därmed enligt mitt eget tycke inte tas på så stort allvar. Är väl viktigare att hunden är frisk för övrigt och mentalbeskriven, fri från armbågs och höftledsproblem och ögonlyst, det om något väger upp mycket mer för mig än om hunden var utmärkt exteriört men bara var skit för övrigt.

Själv sitter jag ibland och slipar på ett alternativ till utställning där även hundarnas rörelser och påverkan av dessa sätts på prov. En uppvisning där utseende "plays second fiddle" till den kroppsliga funktionen.

#37
Det skulle nog räcka gott med en exteriörbeskrivning där hund kan bli godkänd eller icke godkänd, därefter fullt fokus på arbetsmeriter av olika slag (samt relevanta hälsotester och en mentalitetsbeskrivning).

#38 Jo men jag tror inte man någonsin kommer kunna ändra på utställningar, så jag tänkte att det vore ju bra om det fanns ett… Hälsosammare alternativ. 

Men absolut, i en bättre värld skulle det bara vara exteriörbedömning med godkänd/icke godkänd och sedan fokus på andra meriter.

#36
Tack så mycket. Ja, jag får rätt ofta höra, eller frågan, om det är bordercollie eller aussie faktiskt. Annars är det poppis med "det är en sån vallhund va?" som om det inte finns så många som faller under den kategorin 😃

#38
Det låter som ett hälsosammare alternativ än utställningar. Att hundens exteriör bedöms rent sakligt istället för efter domares egna preferenser. Även om jag har svårt att tro att utställning kommer försvinna

Hundutställning är Sveriges största hundsport, att den ska ändras drastiskt kommer nog aldrig att hända. Små förändringar i regler stöter vi ju på, med ofta är det beslut från FCI och har inget med skk att göra. Jag vill också ändra en hel del saker i ringen, men det är bara att acceptera och gå vidare.