Jag tror inte hela familjen kommer hjälpa till med en hund när dom inte vill ha en hund.
Och 40% av kostanden av (inköpet av)en hund är lååååångt ifrån allt du behöver betala, första året måste du köpa otroligt mycket nya saker, Köper ni en valp (som ni inte verkar kunna eftersom dom inte kan vara ensamma, kanske uppfattat det fel) så kommer det kosta när hunden växer ur sele och halsband, tuggar sönder möbler, koppel, leksaker, skor eller vad som helst.
Ska du också gå valpkurs måste du betala redan där runt 1.000kr, Försäkring för första året runt 1000kr (blir dyrare sen), koppel, bädd(frivilligt), sele, halsband, mat, tillskott, leksaker, täcken, skålar, godis, tuggben, veterinärvård.. Mycket kostar pengar.
Att du skulle klara en hund i 10-12år kan jag inte säga något om, men jag kan säga att många tonåringar som är hundintresserade inte skulle kunna hantera en hund när dom börjar gymnasie, eller precis börjar jobba, eller bara när dom vill ut och festa.
Jag kanske låter hård, och jag menar det verkligen inte så hårt.. Men det går inte att övertala någon till något denne inte vill, speciellt inte när det är denne som ska stå för och betala för det mesta.

Jag skulle säga samma sak som #1. Du vill ha hund, det är inte hela familjen som vill ha en hund. DIna förälder har redan sagt de inte vill. Varför respekterar du inte att de inte vill? Vad tjänar du på att tjata dig att få din vilja? Jag tvekar inte på att du har läst på bra, och kommer fortsätta läsa på och göra det som behövs för hundens del, men fakta kvarstår att så länge du bor i dina förälders hus/lägenhet är det i slutändan de som bestämmer. Så fort du flytter själv står det dig fritt att anskaffa hund allt du orkar då det är ditt eget hem och ditt beslut ensam i det läget.

Mitt korta svar blir: man ska inte gnälla till sig djur av sina föräldrar bara för att man själv vill ha ett djur. Det slutar sällan bra. Orkade inte läsa igenom din långa lista med saker. Men du kommer snart börja gymnasiet också och då kommer du inte ha tid. Varför ska då dina föräldrar behöva ha ansvar för ett djur som du gnäller dig till? Ne skaffa hund då du flyttat hemifrån och har en ordnad ekonomi. Det är bäst och lättast så för dig.

Jättefint att du har läst på och försöker utbilda dig själv då det gäller den hundras du vill ha. Du kan dock inte tvinga din familj till att skaffa hund om de inte vill ha en. Det är det tråkiga sanningen, tyvärr. 

Du är 15 år så du kan ju vänta ett par år till, tills du har flyttat ut och skaffat jobb samt har en sådan situation som tillåter dig att ha hund. Du är ännu ung! Du hinner nog skaffa en hund senare. :)

Axel. Jag tror att du har gjort allt du kan för att få genom tanken om en hund. Mitt tipps är att kolla i din näromgivning om det finns någon som behöver hundvakt/hund promenerare eller någon som kan träna med hunden. Dessutom kan du kolla om du kan bli en "Kennel pojke" så får du sköta hundarna ifall någon kennel behöver hjälp. Föräldrar är jobbiga och även mina tillät mig aldrig skaffa hund när jag bodde hemma. Min första egna hund skaffade jag som 20 år. Tills dess rastade jag mina kusiners stora boxer-kollie-schäfer-mastiff blandras som drog iväg med mig som en vantte. :'D Ta istället och fortsätt läsa om olika hundar, vård och allmän hundkunskap så är du redo sen när du äntligen får hund.

Håller med Devya. Om tre år är du myndig. Om fyra har du gått ut gymnasiet och kommer antagligen att flytta hemifrån för att plugga eller jobba. Då kan du göra vad du vill. Om du inte lyckas övertala föräldrarna innan alltså. 😉

Tycker du låter som en riktig hund älskare! Du förtjänar verkligen en egen hund. Men tyvärr kan du inte övertala dina föräldrar om de helt enkelt inte vill. De bestämmer ju trots allt. Jag råder dig till att vänta tills du flyttat hemifrån! När du gått ut skolan och allt är klart. Kanske du träffar en tjej och ni kan skaffa hunden tillsammans då :) Undertiden kan du ju lära dig mer om hundar och kanske passa/gå ut med olika hundar! Och spara ännu mer pengar! :)

Jag var ett år äldre än du när jag fick min första helt egna hund.
Nåväl. Han är väl lite mammas jycke också.
Jag hade precis börjat hundgymnasie och hundar var inget främmande, alltid sysslat med hundar och min passion då var att träna problemhundar vilket jag gjort med framgång.
Pappa var inte ett dugg intresserad.
Jag köpte valpen, mamma och jag lade upp en plan, "budget" för ev. veterinärbesök, utrustning m.m.
Du måste dock ha någon mer i familjen som delar ditt intresse, en vuxen! 
För hundköp påverkar alla mer eller mindre, min pappa behövde aldrig ta ut hunden, fodra eller städa efter den, men hunden fanns ju där ändå.
Min pappa hade ju dock ändå, trots sitt ointresse gått med på att skaffa hund, och tack vare att min mamma var med på det så funkade det.
Men du måste ha någon vuxen med dig, tro mig.

Du kan inte föreslå fodervärds hund??

Jag känner igen mig mycket i dig, dock tjatade jag sen jag var 4 år gammal! Den tid jag verkligen INTE hade haft tid för en hund var mellan 8:an och 3:an på gymnasiet, först nu när jag studerar bara ett fåtal kurser fick jag pusslet att gå ihop. Även nu blir det mängder med uppoffringar såsom resor, fester och att träffa kompisar och även om jag väljer min valp före är det värt att komma ihåg! Som andra skrivit 40% av vad valpen är kostar är ingenting av vad allt kommer kosta totalt. 40% av säg 12 000 är 4 800 kr. Hittils har min valp kostat: 12 000 i inköp 2000 kr för tillbehör 11 000 + 1000 i veterinär då han haft magproblem 1300 kr i mediciner 500 kr i mat 520 kr i vaccin 2200 kr för valpkurs 500 kr värda saker han bitit sönder Om min mamma inte steppat in hade jag varit körd just nu! Innerst inne är jag glad över att vi väntade med hund. För nu blev det verkligen MIN hund som jag valde utefter vad jag ville göra med den. Mitt val av ras har ändrats under alla år och även mitt tänk kring hund. Spara mer och va kanske daghusse eller vakt på helger! Lycka till!

Som så många andra här skrivit, om resten av familjen inte vill ha hund så har du inte så mycket annat val än att vänta tills du flyttat hemifrån och kan ta hand om en hund själv. Gymnasietiden kan vara väldigt svår att klara med en hund, såvida man inte går ett hundgymnasie där man kan ha hunden med sig.

MEN, för att faktiskt ge dig råd i det du frågade om.. Om du vill övertala familjen så måste du först och främst ta reda på VARFÖR de inte vill ha hund. Först då kan du börja argumentera med dem. Är det till exempel valptiden de inte vill ha så kan du föreslå att ni skaffar en vuxen omplacering. Min golden köpte jag när han var 2½ år, och jag hade turen att skaffa en omplacering som inte hade massa dåliga ovanor och redan kunde vara ensam hemma.
Men om din familj helt enkelt inte vill vara låsta vid hund, inte vill vara låsta så att de inte kan resa som de vill, inte vill ta promenader.. då är det inte mycket du kan göra. För du kommer att behöva hjälp med sånt så länge du går i skolan.

#9 Av vilken anledning?

#9 Varför skulle familjen tycka det är mer okej med en hund som uppfödaren får ta tillbaka och avla på vars äganderätt går över till familjen efter X antar kullar eller efter att hunden blivit X antal år? Fodervärd på hund är INTE samma som fodervärd på häst!

#13 Hen kanske tänkte på att man "slipper" betala för valpen, alt. bara betala halva summan.
Det är ju dock inte heller rätt, att vara fodervärd innebär ett enormt ansvar och veterinärvård m.m blir ju knappast billigare..

Jag är också tråkig.
Du vill ha hund, dina föräldrar har tydligt flertal gånger sagt nej.
Det gör ont, men du måste försöka tänka framåt.
Fortsätt spara undan pengar och sätt över dem på ett sparkonto.
Du kanske kan erbjuda dig att gå ut med andras hundar eller hjälpa till hos hundklubben nära dig med olika saker så länge?

Hold on, din tid kommer!

#13#12 förlåt för min idé, det var dumt tänkt utav mig,tidigt på morgonen..

Det är superbra att du redan sparat ihop en så stor summa pengar, men som sagt är det mer än inköpet som kostar. Om du fortsätter spara på samma vis har du ju en jättebra buffert när du är gammal nog att flytta och köpa hund.

Jag vill också berömma att du gått ut varje morgon, men tänk på att det är mer än den rundan varje dag. När man sitter och planerar är det lätt att tänka att "det är inte så svårt" men när man verkligen försöker passa in alla promenaderna ser man att det blir rätt mycket tid. Om du då har skola, hur gör du på ex lunchen?

Jag vet att svaret du ville ha var för att kunna övertala dina föräldrar, men jag vill vara helt ärlig och ge dig ett realistiskt svar. Om det faktiskt är så att de inte vill ha hund så kommer det inte gå att övertala dem, och inte vara snällt att försöka. De har tydligt visat att det inte är pengarna som är problemet utan att de helt enkelt inte vill ha hund. Eftersom du bor hemma och inte är myndig så är det bättre att fortsätta läsa på, spara pengar så du har ett stabilt konto och helt enkelt vänta.

Så länge kanske du kan börja gå ut med andras hundar eller hjälpa till med andras hundar?

Ja, det låter ju som en bra grej. På dagarna går du ju i skolan, men du kanske kan bli helghusse eller hålla vovvar som har svårt att vara ensamma sällskap på kvällar när ägarna vill gå ut eller nåt. Semestervakt på sommarn. Jaga annonser eller annonsera själv! Skulle dina föräldrar tillåta det eller vill de helt enkelt inte ha in en hund i huset?

Först tycker jag det är trist med så mycket otrevliga och negativa svar som inleder den här tråden… Varför inte försöka hålla sig till ämnet?

Jag skulle säga såhär:

Spara ihop mer pengar, om dina föräldrar ser att du är så pass seriös att du helt enkelt tänker betala för hunden helt på egen hand kanske de på sikt kommer ändra åsikt. Kräv INGENTING från dem i pengaväg nu, utan säg istället då "jag har så här mycket pengar just nu, den totala summan inkl pengar för allt annat en hund kostar förutom köppriset är X kr. Jag sparar allt jag kan för att komma upp i det."

Jobba metodiskt. Ta reda på varför dina föräldrar inte vill ha hund, fråga dem ärligt. Förklara för dem varför du vill detta, och se till att vara väldigt påläst och seriös hela tiden du pratar om det. Ta reda på svar och red ut hur du kan lösa eventuella problem eller svårigheter de tar upp med hundägande. Gnäll eller tjata inte, argumentera på ett seriöst sätt istället.

Såhär som du skriver får du inte resonera:
_Ekonomin är inget problem, tiden är inget problem, och "valpskola" och träning skulle gå att lösa perfekt om jag nu skulle fått en hund. Jag vet att hela min familj oxå skulle hjälpt till om vi skulle fixat en hund. Nu när jag läser det jag har skrivit så låter det som att jag skulle få ta hand om hunden ensam, men jag vet att det inte skulle bli så. Alla kommer hjälpa till med hund. Det enda vi behöver är en hund :P
_
Ekonomin ÄR ett problem i dagsläget, du har bara 40% av köpepriset. Du måste ha 100% + pengar för försäkring, mat, utrustning mm som tillkommer. Spara vidare, jobba extra tills du har det. Visa för dina föräldrar att du inte förväntar dig att de ska gå in och betala för detta, och hur du själv jobbar på att få ihop ALLA pengar som behövs.

Gör det tydligt att du inte förväntar dig att någon annan i din familj skall "hjälpa till" med valpen eller senare hunden. Bevisa för dem istället hur du har planerat att du själv skall se till att ALLT fungerar med hunden. All hjälp i framtiden kan förstås vara bra, men gör det extremt klart att det inte är nått du räknar med, eller nått som behövs för att det ska funka för hunden. Det är lite oroande att höra du verkar tänka att "de kommer hjälpa till sen" när de uttryckligen motsätter sig att äga hund överhuvudtaget.

Toppen skrivet #19

Måste bara skriva, jag är själv 15. När jag var 6 tjata jag till mig en kanin, sen en hund vid 9, sen en häst vid 11, sen en egen häst vid 13 och gård i samband med det (dock familjebeslut att flytta, hehe). Sen blev det en till häst i våras och två kaniner i somras och i december kommer en tredje hund, sen är jag ju sladdis också😎Ibland så ger sig föräldrarna, det jag säger hjälper är fakta, läs på och ge förslag på teorier, men tillslut måste ni vara överens, skaffa inte en valp som en hatar. 

OBS OBS OBS!! Jag skriver detta som rolig grej, det var inte så lätt som det låter.

Jag instämmer med några av de tidigare svaren, det beror på VARFÖR dina föräldrar inte vill ha hund. Är det för att de inte gillar hundar så tycker jag nog att du skall låta bli även om det skulle vara DIN hund. Det är en sak att ha lite sällskapsdjur av det mindre slaget men det är inte juste vare sig mot familjen eller hunden om inte alla gillar den. Jag fick ingen hund när jag bodde hemma utan det blev när jag flyttat hemifrån. Då kom det fram att mamma var något vansinnigt hundrädd, något hon lyckats dölja i 20 år… Hon skall verkligen ha en eloge för att hon inte överförde sin hundrädda till mig! (Numera är hon en stolt, icke hundrädd "mormor" till mina två hundar :-) ) Men ta reda på orsaken till att de säger nej så är det lättare att lägga upp en taktik. Samtidigt som du måste visa att du klarar en hund själv så är det viktigt att tänka på och diskutera vilka grejer du INTE klarar helt själv - innan hundköpet. Även om du sparar allt du kan, jobbar extra osv så klarar du förmodligen inte ekonomin helt själv, i alla fall inte om hunden behöver lite dyrare veterinärvård. Där kan tusenlapparna snabbt rinna iväg trots bra försäkring. Du kanske bör lägga upp en plan B, satsa på att få med dig föräldrarna men om det är bom stopp så fundera på alternativ tills du kan skaffa en hund. Även om du inte får ta hem en daghund så brukar det finnas folk som behöver hjälp med rastning och så vidare. Eller om ni kan komma fram till en kompromiss, att ni passar en hund ett tag åt någon som behöver hjälp och så får du hoppas på att föräldrarna smälter? (Se då för Jösse namn till att det är en trevlig hund utan massa problembeteenden som ni passar!)

Jag har velat ha en hund sen jag var ca 4-5 år gammal, nu är jag 16.

Jag har försökt övertala mina föräldrar om att skaffa en hund men de har alltid sagt att vi inte har tid och och att jag kommer tröttna på den så de blir deras ansvar att gå ut och gå med hunden. 

När jag va ca 8-9år började vi låna en kompis hund och de insåg att jag faktisk klarade av att ha en hund. jag var ute med hunden mer än vad man behövde. De insåg att jag verkligen brann för hundar. de började tänka på om vi skulle skaffa en hund, men de ångrade sig sedan och sa att vi inte hade tid. 

Nu är jag 16 år. Jag visade mina föräldrar en hundras som de älskar, jag sa att vi kunde åka och kolla på dem och det gick dem med på. För 1 veckasedan var vi och kollade på dem och vi TINGADE EN HUNDVALP. jag erbjöd mig att betala den själv och nu ska jag lägga 13.000 på en renrasig leonberger. 

Ge aldrig upp tjatandet, visa bilder, passa hundar och visa att du brinner för de! lycka till <3

Jag måste hålla med majoriteten av de som redan svarat i tråden. Vill inte dina föräldrar ha hund är det inte så mycket man man göra åt saken! Även om det är din hund så kommer hela familjen att påverkas av att ha en hund hemma. 

Så mitt jättetråkiga tips är att vänta. Fortsätt spara, fortsätt läs på och erbjud dig att passa/gå ut med andras hundar. Det är inte alls samma sak, jag vet, men du kommer att lära dig massor av det. Längst vägen kanske dina föräldrar kommer på andra tankar, men det går inte att tvinga dom.

Fast som någon innan sa, ta reda på varför föräldrarna inte vill. Hatar de hundar är det ju inte mycket att göra åt. Är de mer att de tror att du inte ska klara av ansvaret och att mycket av jobbet kommer att falla på dem, då kan du ju motbevisa dem.

Tack för alla svar ^^
Som många säger så är jag snart stor. Snart kan jag få till min egna ekonomi, snart kan jag flytta hemifrån, snart kan jag köpa hund. Tills dess får jag nöja mig med att vara hundvakt även om jag gärna skulle vilja ha en liten lurvis 😉
Än igen, tack för alla svar! Tycker ändå att det är rätt så fantastiskt att jag kan få över 20 svar på en text jag slängde ihop på några minuter :) Jag har verkligen tänkt om och jag har fått se allt från en annan synpunkt.
/Axel 👍
(ni är alla så himla fantastiska!!)

#26 tycker du är fantastisk som tar åt dig och lyssnar på vad folk har att säga! Det är ovanligt från unga här på sajten tycker jag! Så guldstjärna till dig! Tror du kommer få den perfekta hunden när du väl skaffar en :)