Vad som är speciellt med terriers är bland annat att de tar självständiga beslut på en mikrosekund, att de är självständiga och självsäkra och väldigt få terriers gör något bara för att föraren vill det, det måste finnas en vinst för terriern i det hela. De flesta terriers är avlade för jakt i en eller annan form och de ska kunna ta beslut på egen tass och inte behöva förlita sig på föraren.

De flesta terriers är ganska friska raser, de lever sitt liv med glimten i ögat och kan bli förbannade på en millisekund om någon skulle mucka. Få terriers backar från en fight, det är inte en traumatisk upplevelse för en terrier utan piggar upp lite :)

En del av de större terrierraserna har en del vakt i sig, de har varit allroundhundar som jagat, vaktat gården och hållit rent från skadedjur.

Jag gillar terriers, har en irländare själv, och jag gillar självständigheten, att de klarar sig själva, är mentalt starka. Sedan kan de ju driva en till vansinne när de stänger öronen och vägrar förstå vad man vill, men man har jäkligt roligt med en terrier!

De allra flesta terriers gillar att spåra och är duktiga på det, lydnadsträning kan de tycka blir lite trist men rallylydnad brukar vara lite mer populärt, det är lite högre tempo i det och agility kan funka klockrent om man gillar det. Snabba rycka ska det va, annars kan det va!

En terrier passar en människa som inte kräver absolut lydnad hela tiden, som förstår att en terrier inte gör samma sak för samma belöning mer än en gång per pass, en människa som gillar att vara ute i skog och mark, en människa som tycker att det är viktigt att hunden får jobba med nosen, en människa som förstår att man måste jobba MED hunden för att få resultat, inte mot. En människa med tålamod som begriper att man visst kan få en terrier till att gilla att jobba och träna, man får bara se till att anpassa träningsmetod och belöningar till hunden. Humor är viktigt, den behövs ;)

Tycker du fått en väldigt bra beskrivning av vad en terrier är av #1 precis så jag skulle beskriva dem också 😃

Då jag själv äger en Kerry Blue Terrier så tänkte jag skriva lit om den rasen. Kerryn är en väldigt trevlig och självsäker hund som vet precis vad de vill, de är så mycket terrier som du kan hitta. En självständig hund som hittar på egna saker om man inte är uppmärksam, de har en del jakt i sig men inget överdrivet då det var länge sedan de användes till jakt. De älskar alla människor och är en väldigt trevlig hund som gärna är i centrum. Som med alla terrier då de är så självständiga så krävs det övertalning i träningen och att nöta samma moment om och om igen det funkar inte. Däremot om det går fort som med agility eller rally så är de med hela vägen och de allra flesta älskar det. Vill man intr ställa ut dem så är det lätt att klippa ner pälsen och hålla den kort då är det ingen pälsvård alls på dem, sedan så fäller de inget alls så de brukar kunna vara snälla mot allergiker.

Det man ska kolla på med Kerryn är deras mentalitet, de kan vara otroligt vassa och skarpa mot andra hundar. Det är inte en hund som backar om någon utmanar utan de tar strid direkt och slåss. Sedan att kolla efter skotträdsla då det är ett stort problem i rasen då få individer testas för det.

Jag kan skriva om intrycket som jag fått om bedlington terrier. De sägs passa diverse aktivering/sporter. De har mycket spring i benen då man korsat in vinthund. Verkar lite hoppiga, men inte lika mycket som pudeln. När jag var på My Dogs stora mässa så låg de allihop på monterbordet och vila/sov. De var väldigt trötta efter att ha hälsat på så mycket folk på förmiddagen sa personalen vid montern. ;) Man fick ju i alla fall intrycket att det är en ras som kan ta det lugnt trots mycket människor och ljud. Alltså inte lättstressad. Det är en av de mildrare terriers. De är inte lättretade och intensiva som några av de andra raserna. Terrierns mentalitet kommer fram vid hundmöten när hunden triggas upp till hundbråk. De är ganska små i kroppen och tar inte mycket plats.