Jag skulle titta på spaniel-raserna. Lagom storlek, lättlärd, enkel att hantera, inga enorma fluffmonster. 

Som jag uppfattar dem (utifrån) så är de som en lättare variant av labradoren. Labradoren är något för uppdelad för att jag skulle rekommendera den - en utst.labbe går bort pga hälsa, medan en dp/jakt tvekar jag över eftersom att de kan vara ganska krävande. 

Däremot vet jag inte om man måste trimma dem, hur lätt de har för skall, och hur jaktintresserade de är. 

Från mitt oinvigda öga så ser de ut som glada, lättsamma, hälsosam raser som tuffar på och mest bara finns och gör en glad, som inte drar sig för att prova på det mesta och som är väldigt lättmotiverad och social - sen kan ju det vara helt fel :D

Kolla i grupp 9 på skk, bara massa sällskapshundar men som fortfarande är aktiva och vill lära sig saker :) kolla dår vilken ras som passar dig bäst

#1 Jag gillar Welsh springer spaniel och Engelsk springer spaniel men dom verkar vara trimraser allihopa så det funkar inte :/ Ja jag har kollat på labradoren för alla säger att det är den perfekta sällskapshunden men jag tycker dom verkar för tunga… och jaga ska jag ju inte!

#2 Har kollat i grupp 9 men jag tycker alla är för små. Kanske Kromfohrländer men den släthåriga varianten verkar vara väldigt ovanlig? Tycker inte jag hittar nåt på internet

Jag har kollat lite på dessa:
- Welsh corgi cardigan
- Finsk lapphund
- Långhårig eller släthårig tax
- Dalmatiner
- Lapsk vallhund
- Släthårig foxterrier
- Mexikansk nakenhund

Den mexikanska nakenhunden är en urhund som verkligen kan beskrivas som en "katt i hundformat" lite lik vinthundarnas sätt. Så vill du ha en lättmotiverad hund utan jakt så kan du stryka den från listan. 🙂

Det faller ju hårt på pälskravet, annars tänkte jag på Pudel….

Tollare eller Nova Scotia Duck Tolling Retriver kanske kan vara värd att kolla närmare på?

Euroasiern är inte så fluffig i pälsen, men jag vet inte riktigt vad den väger och jag är inte säker på att den är en lämplig agilityhund.

#5Tollaren är väl en av de mest krävande retrievrarna?
Tror den kräver mycket mer än vad TS har tänkt sig.

#4 Okej, då stryker jag den! Min vän har en Pudel som är jättesöt och rolig men jag orkar inte med pälsbestyret :P Och hon har den ändå rakad..

#5 Både Tollare och Eurasian var jättefina! Tollaren hade ju perfekt päls också. Ska kolla på dom :)

Tollare är dock mycket aktiva, retrievernas border collie ;) Nja inte riktigt kan, men bra aktiva i vilket fall! Sheltie från amerikanska linjer har mindre päls, kanske kolla på dem? Fransk bulldog, ingen elit tävlings hu, men lite grann och vissa ganska mycket, klarar av mycket ;)

#8 Jaha oj, då kanske dom får strykas från listan också. Hur är det med Eurasier då? Jag tyckte att även dom shelties som ska ha lite päls har för mycket päls… och så har jag hört att dom är skälliga. Fransk bulldog är för liten :)

#9 Jag tycker Eurasiern passar dina önskemål bra!

Bearded Collie passar bra utifrån din beskrivning tycker jag! En jättetrevlig ras med ett clownigt och mjukt sätt som passar för det mesta. Förutom att de kan väga mer än 20 kg, de brukar väga mellan 18 och 27 kg.

Har inte haft Pudel själv, men känt många. Jag uppfattar inte pälsvården som jobbig alls.Inget borstande, inga hundhår på golv och kläder. Förutsatt att man rakar alltså! Utställningspäls får jag knottror bara av att tänka på att hålla på med. 😃

Dalmatiner och tollare går nog bort för din del, båda är OTROLIGT mycket hund. Dalmatiner kräver väldigt mycket och är svår, inte särskilt lättlärd den är även en jakthund. Jag tycker att en Pudel låter bra! Aktiva, lättlärda och tillgivna. Inte allt för nära till skall och hänger med på allt. Fäller inte. Finns i olika storlekar!

Gå på mexikanaren. Mysigare hund får man leta efter. Dock är lydnad kanske inte den starkaste grenen då de gärna tänker själva.

Boston terrier? För liten? Väldigt roliga och trevliga hundar!! Västgöta spets?

#11 Hm, vikten låter lite mycket men jag ska kolla på dom! :)

#12 & #13 Pudel kommer det inte bli för jag vill inte ha en trimras som sagt :) Men tack för tipsen! Dalmatiner hade jag hört skulle vara en aktiv sällskapsras men jag får avvakta med den då om det är som du säger.

#14 Tror inte mexikansk nakenhund är för mig om dom är som katter som #4 sa.

#15 Vad är skillnad på Västgötaspets och Corgi? (Förutom att det är två olika raser alltså :P)

Inte så stor skillnad, färg och lite storlek, dem är ju väldigt nära besläktade!!

Synd där missade du något.

Jag har en kompis som hade en  Welsh springer spaniel som var hur trevlig som helst och vad jag kommer ihåg så la dom inte alls ner mycket tid på pälsvård!

Welsh Corgi, kanske?  Lancashire heeler, kanske lite för liten? Hade gärna föreslagit en Pumi, men det är en klippras. Dock om man ej är intresserad av utställning så kan man köpa en trimmer & fixa det själv.

Lapphundarna och västgötaspetsen tenderar att vara rätt skälliga (som många spetsar), annars är de käcka allroundhundar. Dock skulle jag nog säga att finsk lapphund är minst lika pälsad som en sheltie, även om sheltien har längre fanor och behäng. Tollare är långt ifrån en okomplicerad ras, det är dessutom svårt att få tag på en riktigt BRA tollare mentalt. De är, till skillnad från de flesta andra retrievers, ganska skarpa och självständiga. Inte det där go' och gla' som man förknippar med golden och labbe. Dansk-svensk gårdshund? För liten? Kan ha en del jaktlust, de brukade hålla gårdarna fria från skadedjur. Schapendoes? För stor? En outsider - puli?! Kan inte så mycket om dem dock (och skulle själv inte vilja ha en hund med den typen av päls) Staffordshire bullterrier? Ruskigt glada och roliga hundar men man får vara beredd på folks fördomar. Om du kan tänka dig att tulla lite på kravet att den inte skall ha någon större jaktlust så skulle någon av podengo portuguesvarianterna kunna passa (jag har inte koll på storlek och hårlag på de olika typerna).

Whippet? Sällan så självständiga som ryktet säger. De älskar att testa på det mesta.
Japansk spets
Mittelspitz

#22 Jag ville också rekommendera whippet. Nackdelarna är att man måste jobba lite hårdare för att belöna än med t.ex. en sheltie, de kan ha en del jaktinstinkter, och så är de flesta whippen jag känner ganska skälliga. Men annars så ❤

Tack för alla som kommit med förslag och idéer, jättesnällt :D Ska försöka styra upp det lite…

#20 Welsh Corgi Cardigan är på min lista! Pumi har jag faktiskt träffat en gång i verkligheten, jättesnäll hund men galet mycket energi.. riktig hoppetossa :P Men vet inte om han var ett undantag

#21 Okej, tack för insikten! Jag har träffat en Finsk lapphund som såg ut såhär i pälsen och det tycker jag inte är för mycket, men sen finns det ju dom som ser ut såhär vilket jag tycker är väldigt fult… :S så det är svårt. Men skällighet är ett större problem än pälsen :/

#22 Älskar vinthundraserna men dom går (generellt?) inte att ha lösa som jag har förstått det. Japansk spets och Mittelspitz har för mycket päls

Nu ser min lista ut såhär:
- Welsh corgi cardigan
- Finsk lapphund (för skällig? för mycket päls?)
- Långhårig eller släthårig tax
- Dalmatiner (för svår? inte lättlärd?)
- Släthårig foxterrier
- Eurasier (lättlärd/svårmotiverad? för mycket päls?)

#24 Med rätt förare kan de whippen jag känner gå lösa. Min bästa kompis whippe kan gå lös med henne, men inte med hennes mamma, som han känt precis lika länge. Hennes mammas whippet kan gå lös med mamman, men inte med min kompis, som han känt precis lika länge. De är väldigt mycket enmanshundar, kan möjligtvis tänka sig en till, men det är alltid matte som gäller i första hand. Visst måste man ha lite tummen i ögat när det kommer till jakten, men eftersom att whippen är väldigt vek, så behöver man inte vara så jättehård. Vi tränar mycket agility och lydnad med den whippen, och han är viltspårschampion, och vi ska prova lite sök nu i år. Allsidig är bara förnamnet, och då är han ändå en whippe av den lite jobbigare och självständiga sorten :)

#24 Med rätt förare kan de whippen jag känner gå lösa. Min bästa kompis whippe kan gå lös med henne, men inte med hennes mamma, som han känt precis lika länge. Hennes mammas whippet kan gå lös med mamman, men inte med min kompis, som han känt precis lika länge. De är väldigt mycket enmanshundar, kan möjligtvis tänka sig en till, men det är alltid matte som gäller i första hand. Visst måste man ha lite tummen i ögat när det kommer till jakten, men eftersom att whippen är väldigt vek, så behöver man inte vara så jättehård. Vi tränar mycket agility och lydnad med den whippen, och han är viltspårschampion, och vi ska prova lite sök nu i år. Allsidig är bara förnamnet, och då är han ändå en whippe av den lite jobbigare och självständiga sorten :)

Rekommenderat Eurasier väääldigt mycket känner jag, haha.
Fast jag inte ens äger en själv men kollade upp en massa åt en vän om rasen.

Väldigt lättsamma vad jag förstår, glad i det mesta men lite envishet finns alltid då det finns Samojed längre bak i rasen. I övrigt en sällskapshund, trevliga och ''glada i allt man hittar på''.

Skulle också rekommendera bearded collien om du kan tänka dig att gå upp lite i storlek och lite mer pälsvård. De kan du antingen klippa lite, raka eller ha långhåriga. Jag personligen lägger hellre tid på pälsvård än att städa hundhår, de fäller väldigt lite nämligen 🙂 Väger vanligtvis 18-27 som apportbocken säger 🙂 De brukar ha minimal jaktlust och arbetar gärna med sin ägare, sticker sällan långt ifrån utan håller sig rätt nära. Rasen är väldigt mjuk och förig, så som många vallhundar är, du behöver inte tjata ihjäl dig och hitta på värsta strategierna för att få en beardis att göra som du vill. De älskar att arbeta, men kräver inte överdrivet mycket. Finns en del dålig mentalitet i rasen dock och sjukdomar som du ska akta dig för, min uppfödare har varit väldigt öppen med det och säger att alla svenska uppfödare är väldigt öppna med rasens dåliga sidor.
/Partisk beardisägare 😉

Googlade eurasierns vikt, en hane brukar enligt google väga kring 23-32. Så om du väljer bort beardisen pga vikten kannske eurasierns vikt också kan vara lite att tänka kring. :) // också partisk beardisägare

#28 Å vad söt!! 😍

#29  & #30 Tack för infot. Låter som fina hundar men som sagt lite för tunga. Har tagit bort Eurasiern från min lista pga vikten som du sa och så har dom faktiskt lite för mycket päls :) Hm det är svårt det här…

Åh btw, Lapsk vallhund får du också stryka tyvärr.
Om du inte redan gjort det vill säga 🙂

#32 Den är strykt ;) Nuvarande listan är Corgi cardigan, Finsk lapphund, Tax, och Släthårig foxterrier :) Har gått med i några rasgrupper på FB så ska se om jag kan åka ut och träffa lite hundar och prata med ägare! Man kan inte läsa sig till allt tänker jag ^^

Både foxterrier och Tax kan ha rejält mycket jakt i sig, dessutom tenderar de att vara rätt självständiga - inte alltid en så lätt kombination. Personligen tycker jag att det är rätt charmigt (jag har ju terrier själv) men man skall veta vad man ger sig in på, i synnerhet om man vill ha en ganska lättsam och okomplicerad hund. Jag kanske fått fel uppfattning men jag tänker att du hakat upp dig lite för mycket på det där med storleken och pälsen. Det är klart att man inte skall ha en större hund än man tycker att man klarar av men om du kan sträcka dig några kg till så får du fler raser att välja på. Schapendoes och PON borde dock ligga på gränsen viktmässigt? Är det pälsvården i sig du inte uppskattar med trimraser eller är det att en del raser är för "fluffiga" och du tycker att det är fult :-) ? De mest praktiska och mest lättskötta - både när det gäller själva hunden och städningen hemma - raser jag haft var just en "fluffig" (isländsk fårhund) och en trimras (cairnterrier). Labradorerna och ridgebacken är/var tusen gånger värre… Å andra sidan väljer man såklart den pälstyp man vill, själv har jag ruskigt svårt för krullpälsar ;-) . Om man MÅSTE jämka på något önskemål eller krav när det gäller rasval så rekommenderar jag annars definitivt att man jämkar på utseendet/exteriören än på mentaliteten. Man kommer ändå alltid tycka att ens hund är finast men om det inte klickar med hundens personlighet och rastypiska egenskaper så blir det inte så bra. Lycka till i vilket fall :-) !

Corgi cardigan kan dock falla på lätt till skall och hög jaktlust. Det finns tysta hundar, men jag skulle nog inte skaffa en cardigan med inställningen att det är en tyst ras. Min älskar sin egen röst och är dessutom lite av en jaktidiot. Dock är hon en riktig sportvariant och har högre aktivitetsnivå än någon annan cardigan jag mött också så en lugnare individ kan säkert ha mindre jaktlust och mindre skallbenägenhet. Både jakt och skall är ju självklart något man kan få under kontroll med träning om rasen är intressant och platsar på alla andra kriterier.

Tibetansk spaniel, lagom tuffa hundar som hänger med, men inte kräver, behändiga i storlek också ;)

Har inte Finska lapphunden också rejält lätt för skall?
Och sen kräver de väl en del pälsvård också eller misstar jag mig?

Helt fantastiska hundar dock i övrigt! 🙂

#37 Den finska lapphunden jag bodde med höll aldrig k*ften, Men alla som äger finska lapphundar säger "dom är så tysta"(de jag pratat med iallafall). Var även på en kennel med finsk lapphund och sheltie, Var lapphundarna som gapade hela tiden.. 
Pälsvård tyckte jag dock inte hunden krävde, hon fällde 2gånger per år och det var brutalt när hon fällde (hon såg naken ut) men annars var det inget speciellt med hennes päls.
Jag tror dock man får ta bort lite saker och tänka vad som är viktigast när man köper en hund, Och vad man faktiskt kan träna bort eller inte.

#34 Igentligen gillar jag ju större hundar bäst men som du sa är jag rädd att jag inte ska kunna hantera den. Tänk t.ex. om jag gör någonting fel och får en hund som drar i kopplet eller gör utfall osv, jag är inte så stark och är rädd att tappa kontrollen. En mindre hund känns lättare då plus att mindre hundar lever ju längre och är lättare att resa med.. Och så är dom dyrare i drift :P Angående päls så är det både och! Jag vill inte ha en trimras för det är för mycke jobb att trimma och det blir dyrt att lämna till hundfrisör (har inget emot att borsta). Fluffiga hundar tycker jag är fula 😊 Men såklart skulle jag aldrig köpa en hund bara för att den är fin (då skulle jag köpa border collie hehe) Tack så mycket! :D

#39 Kan tillägga att jag väger under 50 kg och har idag 4 stycken hundar varav 2 av dem räknas som stora hundar och 2 av dem är draghundar. Planerar att utöka och ha flera. 😃

TS, är du fast besluten för just en valp eller kan du tänka dig en lite äldre omplacering om du hittar rätt individ?

Tänker att du då kanske kan tumma på tex storleken om du hittar en "färdig" hund som är ordentligt koppeltränad och har ett mjukt, lättsamt lynne med dom andra egenskaperna du vill ha.

Bara ordet "omplacering" kanske låter avskräckande men då och då får tex en uppfödare en tänkt avelshund som inte riktigt håller måtten och då söker ett nytt, eget hem.

#39 vad tycker du om tibetansk spaniel då, förlåt att jag tjatar, men det är hundar som passar dig perfekt av dem jag känner!!

Jag tycker att du ska kolla på Staffarna. Staffordshire Bull Terrier. Otroligt härliga och personliga hundar! Har en del ljud för sig, men det är väldigt konstiga och charmiga läten!
Lagom stora, pigga, lättlärda pansarvagnar som fungerar till både sällskap och träning :)

Se bara till att hitta en bra kennel med stabila individer. T.ex. Rascalstaff som dessutom försöker se till att mentalbeskriva de flesta av sina hundar vilket är superbra!

Om du vill gå i skogen skulle jag avråda från att köpa en corgi, och speciellt då en fluff som ofta är större och klumpigare. När vi går offroad i sällskap av en fluffcorgi känns det väldigt otympligt - det är nästan så man tycker synd om honom när han måste jobba så mycket extra för att ta sig fram. Kommer vi till en lite bredare bäck måste vi följa den tills det kommer något smalt ställe så att han kan hoppa över, till exempel. Sådana saker som inte jag ens tänker på när jag går med mina hundar i skogen blir ett problem när corgin är med.

Jag skulle inte råda någon att köpa en hund som knappt kan ta sig fram i skogen oavsett hur mycket eller lite det är menat att den ska gå där. Det är liksom en grundfunktion som en hund bara ska kunna klara av utan större svårigheter. Charmigt med en "lowrider" men inte lika roligt för hunden.

Jag har i princip bara erfarenhet av fluffcorgin, så jag vet inte hur mycket smidigare en vanlig corgi tar sig fram i skogen, men köp definitivt ingen fluff. Också rätt hög ljudvolym på corgin är min erfarenhet,

Vad har du att erbjuda en hund? Hur ser din ekonomi ut? Hur mycket tid har du att lägga på motion, stimulans och pälsvård? Hur bor du? Du skriver att du vill ha en hund märkbart större än en katt och att det var jobbigt för dig att böja dig ner och klappa katten, hur tänker du då att du ska kunna böja dig för att plocka upp efter hunden? Du vill ha en hund som kan springa i skogen och som inte är bräcklig, det finns många små hundar som passar in på din beskrivning. Spaniels och Retrievers skulle jag inte rekommendera då dessa är jakthundar och du inte verkar ha intresse av att jaga?! Även Pudel är i grunden en jakthund. Straffarna skulle jag inte heller rekommendera då de kräver en erfaren ägare, mycket stimulans och är väldigt starka.

#44, Fluffcorgi?

#46 En corgi med onormalt lång päls.  Ofta grövre och tyngre än vanliga corgis. Vet inte hur stor andel som  är fluff inom rasen, men verkar inte vara alls ovanligt.

Skummat lite i tråden och såg att några rekommendera Bearded Collie men du är orolig för hur det ska bli med en för stor hund. Kan berätta att min kompis hade en Bearded Collie när vi var unga (dem skaffa den när vi var 11 år) och kompisen och jag gick ut med den hunden själva och cykla med den och gjorde agility och massa sånt. Han kunde vara lite jobbig tex när man mötte andra hanhundar och vissa typ lastbilar ville han gärna jaga. Vid ett hundmöte vi misstänkte skulle bli för jobbigt så linda min kompis helt enkelt kopplet runt en stolpe till dem andra gått förbi (men det var inte allt för ofta vi behövde göra det). Vet inte hur han låg till storleksmässigt i jämförelse med andra beardisar men i annat fall är väl ofta tikar bland många raserna mindre.

#45 Folk som inte vill jaga kan enligt mig visst skaffa spaniel/retriever. Många spaniel/retrieverhundar KAN inte ens jaga ordentligt eftersom de är avlade för sällskap och utseende. Dock är det kanske onödigt att skaffa en hund från rena jaktlinjer men jo, jag skulle påstå att du visst kan ha en spaniel/retriever om du inte vill jaga. Annars går massa raser bort, terrier för de är i grunden jakthundar, shih tzu för de användes först för att vakta tempel och du verkar inte ha något intresse av att vakta tempel, svensk lapphund för att de från början användes för att valla renar osv. Ville bara poängtera det, kanske överreagerade haha. Men eftersom det är viktigt att inte enbart berätta vad som är fel så vill jag säga att i princip allt annat du skrev är oerhört rimligt och bra. Hoppas du får en bra dag!

#44 Nu har jag ingen fluff, men har en corgi och går i skogen varenda dag. Hon själv väljer att röja omkring offroad och tar sig fram lika bra som min aussie (visserligen snart 12 år) och min väns mudis (unghundar). Visst finns det en viss begränsning med korta ben, men den begränsningen ligger inte i skogen. Jag kan bara tala av egen erfarenhet och visst finns det corgis som liknar tunnor på ben snarare än en hund, men vältränade corgis klarar mycket och börjar även visa framfötterna i flera olika hundsporter.

#49 Visst finns det individer, inom alla raser, som skiljer sig från standarden, men att rekommendera en jaktras till en som inte är intresserad av jakt, en polarhund till någon som inte är intresserad av drag eller en vallhund till någon som inte har något intresse av vallning anser jag vara dumt. En viktig del i att välja ras, tycker jag, är att känna till rasens ursprung och användningsområde.

Jag skulle helt klart byta ut Foxterrier mot Dansk-Svensk gårdshund om jag var du. Foxterrier kan vara otroligt skarpa och jag vet de som både bitit sina ägare samt andra rätt rejält.

#51 Självklart har du helt rätt i det, jag förstår hur du menar! Av dagens spaniel/retriever är det inte alla som kräver jakt eller ens passar för jakt. Det var det jag ville få fram fast det blev lite rörigt haha. Men det finns förstås också spaniel/retrievers som MÅSTE jaga. Många spaniel/retrieverraser är ganska uppdelade och olika i vad de kräver. Jag tror helt enkelt att vi tycker lite olika där. (Nähä?)

#46, Oj, det har jag totalt missat, tack för infon :-) ! Tror dock att en vanlig corgi klarar det mesta i naturväg, till exempel har corgis tävlat SM i agility. Det är i och för sig ganska många år sedan, de skulle förmodligen inte kunna hävda sig så bra idag, men det beror snarare på att de är lite väl kompakta och kortbenta = inte lika snabba, de tar sig helt klart över hindren utan problem :-) . #49, #51 mfl; angående labbe och spaniels så tycker jag absolut att man kan skaffa show- eller dpvarianten utan att vara jaktintresserad, de är i ärlighetens namn inte mycket till jakthundar längre. Visst har de vissa egenskaper kvar men inte helheten som gör en bra jakthund/apportör, de har heller inte fysiken längre för en dags jakt i tuff terräng. De är så att säga redan förlorade som jakthundar även om jag i princip håller med #51. Med andra ord tycker jag inte att man ska skaffa jaktlabbe eller jaktspaniel om man inte ska jaga med den :-) . Labrador borde för övrigt ändå gå bort för TS, de väger definitivt över 20 kg. Min nätta tik väger runt 22 kg, vår största hane (som är kraftig för att vara jakttypen) ligger strax under 30. En showlabbe väger definitivt mer även om den är smal och inte i utställningskondition. TS; En annan spaniel som inte är så vanlig som cocker och springer är field spaniel. Verkar vara käcka hundar som inte heller avlas så mycket för jakt numera. Kan tillägga att även om spaniel och retriever i grunden är jakthundar och kan ha en hel del jaktlust fortfarande så är de ofta betydligt lättare att styra upp och ha lösa än till exempel terriers och taxar som jagat mycket mer självständigt och inte har samma will to please.

Kan inte rekommendera Taxar, de har jaktlust, så även Welsh Springer spaniel som någon ville rekommendera här i tråden. Visserligen är welsen lung inomhus, men vår dam är en jaktgalning, och vet många fler som älskar jakt. De är en jakthund, fågel, inget man kan komma ifrån med dem.

Helt ärligt tycker jag att du kräver lite mycket… Snälla, välj en ras utefter psyke, vad den är framavlad för och vad du kan ge hunden. Tänk inte på utseendet eller pälsen så mycket. Om du inte ens kan tänka dig trimma hunden börjar jag känna mig osäker på om du ens ska ha hund? Päls ska inte stå i vägen för den perfekta hunden, för i slutändan kan det bli så fel om du väljer en hund med lättskött päls istället för den som verkligen passar dig. Generellt för de fledta raser är pälsen de minsta jobbet. Tänk på allt annat som ska göras på ALLA hundar. Klippa klor, borsta tänder, torka lera, bada när den rullat sig i tex bajs! En trimning en gång i halvåret är INGENTING, varken ekonomiskt eller tidsmässigt.

Kanske du kan skaffa en lite äldre hund istället för en valp? Valpar är så otroligt krävande och har man ingen erfarenhet så kan det bli en otroligt stor utmaning och i värsta fall blir man helt less på det.

Jag rekommenderar verkligen finsk lapphund. De ser dessutom jättesnälla ut och de är de också, enligt min erfarenhet åtminstone. Vi hade en sådan hund då jag växte upp och den var fantastisk. I början då hon var ung så skällde hon en hel del men då hon blev äldre så skällde hon endast på kommando. Hon fullständigt älskade barn och tyckte om katter samt andra hundar. Ibland släppte katten ut henne och då rymde hon alltjämt till skolgården där alla barn gav henne en massa uppmärksamhet och kramar. Hon kunde också gosa en hel del med den ena katten vi hade. Det var en otroligt underbar hund. Hon var inget fluffmonster alls utan hade lätthanterlig päls. Hon älskade också att bli borstad.

 Jag skulle gå mer efter personlighet än något annat. Ibland måste man liksom kompromissa litegrann. Personligheten är ändå det allra viktigaste.:)

Ojoj, nu var det många inlägg :) Ska försöka besvara så gott ja kan!

#41 & 57 Jag kan absolut tänka mig en omplaceringshund. Fördelen med valp är ju att det känns lättare att hitta speciellt om det inte är en supervanlig ras. Men det finns ju många hundar på Blocket och jag vet att det brukar stå ibland på rasklubbarnas hemsidor så det är absolut ett alternativ!

#42 Tibetansk spaniel är en helt ny hundras för mig så den måste jag läsa på om hos skk innan jag kan uttala mig :) Tack för tipset!

#45 Många av dina frågor finns det svar på i mitt första inlägg tex vad jag kan erbjuda hunden. När jag säger att det är jobbigt att böja mig ner så menar jag ur en bekvämlighetssynpunkt, jag har inte ryggbesvär ;) Tycker du underskattar mig lite faktiskt. Och sen tycker jag det är konstigt att du säger att spaniels och retrievers och pudlar är jakthundar… Så klart dom är de från början men tex golden labrador och Pudel är tre av sveriges vanligaste hundraser och det känns inte som om dom blir jagade mer. Dessutom står det på skks hemsida att dom är bra sällskapshundar, inte som på tex vissa andra raser där det står "dom lämpar sig inte bara som sällskapshund". Jag tycker inte det är fel att inte vilja ha en liten hund, speciellt inte när liten=under 40 cm… Det jag har insett från den här tråden är dock att jag borde höja min storlekskrav på vikten och kolla på tyngre hundar :)

#54 Tack för tipset om Fieldspaniel, har inte hört talas om den förr!

#56 Jag håller faktiskt inte med om att jag kräver för mycket. Det har blivit lite rörigt men det jag vill ha är en hund som inte är för liten, och som är lagom aktiv och har will to please men inte för svår för en första gångs ägare. Jag har fått ny insikt om att man kan ha större/tyngre hundar utan att behöva känna sig rädd för att tappa kontrollen så det är jag tacksam för. Men annars håller jag inte med dig.. Kan man inte ha hund bara för att man inte vill ha en trimras? Det tycker jag låter konstigt. Jag har inget emot hundar som fäller och jag har inget emot att bada och borsta men jag vill inte klippa. Förstår inte vad som är fel med det faktiskt om man får vara ärlig. Om den är långhårig korthårig eller strävhårig spelar ingen roll och det har jag aldrig påstått heller :) För övrigt har jag ägt både katt och häst tidigare så även om jag inte haft hund så vet jag att ha djur både kan vara dyrt och inte bara en dans på rosor alla gånger…

Jag har fått JÄTTEMYCKET hjälp och bra råd och idéer och det tackar jag jättemycket för :D Jag känner verkligen att ni alla vill mitt och min framtida hunds bästa och att ni vill dela med er av er kunskap. Jag tänker fortfarande inte köpa en trimras eller en hund med fluffig päls men jag ska börja kolla på lite större hundar och också omplaceringar som några har föreslagit.

Nu ska jag återgå till att läsa om raser på SKKs hemsida det kanske var nån jag missade tidigare :) och så ska jag träffa lite olika hundar i verkliga livet också. Planerar att gå på stockholms hundmässa med. Så jag kommer nog inte svara här någotmer så alla vet men tack för all hjälp som sagt <3

#39 Tror du tänker lite fel om stora hundar. Ja, om de drar i kopplet är de såklart starkare än en liten hund. Och visst kostar de mer att föda, det är ju självklart så. Men min erfarenhet är att stora hundar får rum väldigt bra i små utrymmen och där det är trångt. Min berner, som iofs var rätt liten, runt 40 kg, krympte sig själv till ett intet på tåg och bussar. Var det mycket folk brukade jag sätta honom mellan mina ben. Ett bra sätt att begränsa hundens utrymma öht om t.ex. personen bredvid verkar måttligt road. Ville han lägga sig gled han in med rumpan under stolen bara. Vi åkte taxi på samma sätt . Han tog alltså ingen extra plats. Upplever det som mycket krångligare med en liten hund på buss och tåg. Svårt att gå med om det är trängsel ombort. Folk kanske inte ser den, dänger väskor på den o.s.v. Så man kanske måste bära hunden plus sina väskor och kassar.

Det där med drag i kopplet tror jag man bör undvika till alla pris. Klarar man inte av det själv tror jag det är en bra investering att få hjälp med det. För det är något som blir till ett ständigt irritationmoment dag ut och dag in och är inte bra för varken hunds eller ägares kropp. Bara ett välmenat råd. . Så ha inte inställningen att hunden kanske kommer att bli dragig. Var istället bestämd på att se till att den inte blir det. Har själv erfarenhet av hur jobbigt det kan bli om man inte biter huvet av skammen och vågar be om hjälp 😉

Jag håller med övriga kommentarer om att långhåriga raser som shapendoes och Bearded Collie är tillgängliga och lättlärda hundar! Livliga vallhundar, lite hoppiga. Även polski ninzinny som påminner om Bearded Collie. Även Cavalier spaniel och Löwchen i grupp 9 är lättlärda att träna med men som sagt mindre än du kanske vill ha en hund. Jag tror Kromfohrländer är en ras som kan passa. Den växer i Sverige och du borde kolla upp den. En större hund som jag fått uppfattningen om att vara en väldigt bra sällskapshund som kräver lagom aktivitet och är mild i psyket är barbeten som är ovanlig och kan vara värd att kolla upp! Har läst att den bara ska klippas två gånger om året så det är ju inte så mycket om det kan vara en kompromiss. Field spaniel är den spanielhund som kräver minst pälsvård. Podengo portugues är lättlärda och liten energisk sällskapshundar. Medium storleken är ovanlig men det finns en kennel i Sverige som har planer för avel där. :) Sen har du dreadsrasen puli som verkar ha mycket energi och kan tränas i olika aktiviteter. En hel del vakt har dem och därmed skäller dem.

#56 jag hatar pälsvård, jag tycker INTE att det är kul att sitta i timmar och klippa, bada, föna, trimma osv… Jag kan sträcka mig så långt som att klippa tasshåret för att minska fukt och att snö fastnar på vintern..!

Men för det betyder det inte att jag inte kan ha hund? Jag har en australian Shepherd och en Collie, behöver aldrig borsta dem (förutom fällperioderna för att hjälpa loss pälsen såklart) och det passar mig perfekt.

 Tycker det var lite oförskämt att säga sådär. Klart man inte ska ha en trimras om man inte vill/har intresse i pälsvård?

#50 Skönt att höra att din utan problem klarar av att röja i skogen. Kanske spelar fluffgenen in till stor del i funktionen. Fluffen i min närhet väger 23 kilo och är i normalhull, men ser såklart enorm ut med all päls. Jag har dock svårt att tro att corgins mycket förkortade ben inte skulle ställa till några som helst funktionshinder i att ta sig fram i terräng, rent mekaniskt. Vad är det som kompenserar de korta benen i funktionen i sådana fall? Vad ser du för begränsningar med de korta benen?

När corgin, min collie och min blandras (som är ungefär lika hög som corgin) är ute i skogen ser det ut ungefär som att en grävling är ute på promenad med två gaseller…

#54 Jag tänker samtidigt att hur hade det sett ut om de varit normalbyggda? Är de korta benen tillsammans med den långa ryggen någonsin en fördel i någon sport eller i vardagen? Fluffen har släktingar som är duktiga och tävlar i agility (jag tror till och med att en är agilitychampion) men jag är väldigt skeptisk till att konstruktionen tillför något positivt för individen. Med mycket vilja och en duktig förare kan man komma väldigt långt.

Corgins korta ben är för att komma undan sparkar från kreatur, när man använde dem till vallning!

Jo jag vet, men jag undrar hur stor andel av alla corgis som har nytta av det idag. Hur stor del av dem vallar kor? 1 %?

#63 Corgin är ju likt alla andra hundar inte framavlade för att prestera i hundsport utan för ett ursprungligt användningsområde, som #64 nämnde och som du vet är just corgin framtagen för att fösa boskapsdjur och exteriören kom då till nytta för att minimera skador på hundarna. 

Att de nu är populära som både sällskaps- och tävlingshundar visar ju att det är en mångsidig ras, exteriören till trots. Begränsningarna jag ser är att korta ben, vilket i sin tur får ryggen att verka lång, inte lämpar sig i vissa sammanhang. Jag ser inte en corgi som en lämplig räddningshund, till exempel. Men det är för att terrängerna räddningshundar jobbar i är extrema och corgin är inte den enda ras som är begränsad i såna sammanhang. I vardagliga sammanhang ska inte rasen vara begränsad. 
Det finns otroligt stora individer av rasen och dessa är absolut mer begränsade vilket väcker frågan kring huruvida man ska avla fram så stora hundar när dom ser ut som dom gör, rent exteriört. Jag själv har en väldigt slimmad tik och det är den typen jag gillar och vill ha - både utseendemässigt och ur ren hälsoaspekt. 

Jag har själv varit skeptisk till exteriören men när rasen passar som handen i handsken på alla andra kriterier i mitt rasval kunde jag inte låta det sätta käppar i hjulet för mig. Jag har haft tervueren och har aussie, och min corgi hänger på minst lika bra ute i terrängen - men skulle som sagt inte slänga ut henne i raviner efter en jordbävning 😛

Jag skulle vilja ha en corgi… fast med långa ben 😍

Ha ha! Finns flera kortbenta raser jag skulle vilja ha med långa ben!😂

#58, Nja, hälften av de labbar som reggas hos SKK är av jaktlinjer, faktiskt är de tillräckligt många för att hamna på SKKs 10-i-topp även om de var en egen ras. Alla jagas förstås inte med tyvärr men de avlas fortfarande på jaktegenskaper även om det på sina håll delvis slår över på brukset. Däremot så håller jag med om att showlabben numera snarare är en aktiv familje- och sällskapshund än en jakthund, det finns som sagt inte mycket av de komplexa jaktegenskaperna kvar, mer vissa rester (som att de flesta labbar, oavsett härstamning, älskar att bada, apportera och bära på saker).

#33 Jag måste säga att jag tycker att du är helt fel ute med dina raser, Tax och foxterrier är jakthundar. Lapphundar är ofta högljudda och kan vara självständiga, corgi likaså. Nu avlas väl inte långhår och korthårs-tax för jakt längre, men skillnaden på Tax och tex spaniel/retriever är att taxar är drivande hundar/grythundar(samma med foxterrier), de ska kunna sticka självständigt efter vilt, medan spaniel och retriever ska lösa kunna hålla sig vid sin ägare och vänta på kommando att få sticka. Det jag vill komma fram till är att vill du ha en okomplicerad hund som du ska kunna ha lös så är du helt fel ute, självständiga raser och jaktraser behöver mycket träning för att det ska funka. Skulle jag rekommendera nån av de du nämnt så blir det väl ändå lapphunden, men jag förstår ändå inte då hur du tänker med pälsen, storleken och högljuddheten…?
Vet tyvärr inte vad jag ska rekommendera annars till dig eftersom jag inte förstår riktigt vad du vill ha.

#67 och #68, Kan man inte avla fram periskopben på kortbenta raser? Jag skulle gärna ha längre ben på cairn när vi kör agility eller brukssök men annars tycker jag att de är alldeles lagom med sina ganska korta ben :-) Sorry TS för ett totalt OT och oseriöst inlägg :-P

#66 Jag tror att exteriören har mycket att göra med att de blivit populära sällskapshundar, och inte tvärt om att de blivit populära sällskaps- och tävlingshundar trots exteriören. 

Ja det är väldigt tråkigt att det föds corgis som blir så grova och tunga som vuxna. Det är absolut inte optimalt. Jag blev så irriterad när jag läste någonstans att man nu medvetet börjat avla fram fluffar… Fluffen i min närhet är 4,5 år gammal och har artros i tårna på framtassarna då han släpat dem i backen. Hans förutsättning att lyfta tassarna i en bra höjd från marken måste ju vara mycket sämre än för en hund som har längre ben vilka ger större utrymme att kompensera för diverse "störningar". Hans långa rygg (i förhållande till benen) blir tung att bära upp för bakbenen, och han lyckades dessutom skada en muskel i ena bakbenet som han gått och avlastat vilket såklart gjorde det hela mycket värre. Såklart illa redan för en "normal" hund men för hans kropp blev det en mindre katastrof.  Han hade väldigt ont när han först besökte fysioterapeuten. Även hans fluffbror släpade framtassarna i marken. 😕

#67 Jag med, jag köpte en korthårig collie och tycker att jag kom hyfsat nära. 😛
---
Känns som det blev off topic men ville bara få ur mig detta när det pratades om corgis.