Jag har en hund som gör utfall, Inte bara emot hundar. Jag kan säga att släppa lite på kopplet inte direkt hjälper..
Jag ser klart och tydligt på mina egna hundar och andras hundar vad dom tänker göra, Ser man att en hund siktar in sig på sin egna hund, Då stannar man hellre/går åt sidan även om man har en hund som inte gör utfall, Ser man att ens egna hund gör exakt samma sak så avbryter man/korrigerar, och fungerar inte det, backar eller går åt sidan vid möten.
Min tik går fot med mig, sätter sig vid min sida, Och helt plötsligt kastar sig emot människor/djur och gör utfall. Skulle jag släppa lite på kopplet skulle det inte hjälpa situationen alls om jag inte läste av hela hennes kroppspråk, Släpper man på kopplet med en hund som har öronen framåt och blicken låst då kommer man snubbla (beroende på sidan hunden är om den rusar framför dig), ryckas med (beroende på storleken) eller tappa kontrollen helt på hunden.
Självklart ska man inte strama åt kopplet bara för man möter något, Men man ska väl aldrig strama åt kopplet och bete sig nervöst/stressat?

Det är inte frågan om att man ska tillämpa den  här metoden när hunden redan är på väg att göra ett utfall. Och de säger inte heller att det funkar på alla hundar, men de flesta. Det är bättre att du lyssnar själv än att jag ska försöka återge det.

Jag kör med denna metod och har gjort underverk för min hund! Poängen är att i mesta möjliga försöka ge hunden ibtrycket av att den är "fri" att själv strosa omkring och sköta sina egna signaler under hela promenaden. Detta gör jag genom att alltid ha kopplet slakt (vilket i sin tur kräver en del träning om man har en hund som gärna drar som jag har). Ibland kommer ändå andra hundar för nära inpå, gör dom det brukar jag själv föreslå att han ska uppvisa de signalerna som jag vill att han visar. Han får alltså titta på andra hundar. I nio fall av tio väljer han i slakt koppel att vända bort blicken och nosa i backen. Håller han kvar blicken i längre än någon sekund brukar jag typ peka längre bort och bara "titta på det där gräset", och peppa honom att gå dit och lukta. Trot jag haft ett utfall sen jag började köra den här metoden (hund som kom mot oss i en död vinkel när Egon satt och bajsade) och nu bryr han sig mindre och mindre om hundar även på närmre håll. Kan varmt rekkomendera att testa. Har man en hund som gjort utfall länge och stirrar upp sig på långa avstånd så kan det såklart vara svårt på avstånd. Sen kräver det att man själv släpper sin egen kontroll och ångest (vilket är absolut det svåraste med denna metod iaf. för mig). Men just nu känner jag att vi är ett bättre team än någonsin och att min hund blir mer och mer självsäker för varje avklarat hundmöte.

Det är inte alla som uppskattar att ha en hund som brukar göra utfall mot andra hundar så nära sin egen hund.

Jag tror att det kan hjälpa vissa hundar. Har dock provat på min och möts man på en cykelväg utan möjlighet att utöka avståndet, ja då smäller det. Så därför kan jag inte ha längre koppel. 

Men med längre avstånd så tar han ut en båge precis som du säger. 

Om den andra hunden också kommer för nära, genom att ägaren har slakt koppel kan det ju bli slagsmål. Så på trånga utrymmen tror jag inte metoden funkar.

Jag undrar också om det verkligen är så att Sverige är exceptionellt på något vis gällande utfall. Kan det finnas andra orsaker, exempelvis att vår hundkultur gör att även hundar med problem måste ut på promenad och därför syns på ett annat sätt? I länder med annat syn på hundhållning är det ju enkelt att hålla en hund som gör utfall och är "jobbig" inne eller enbart på tomten.

#6 Det tror jag absolut. (samt att riktigt jobbiga hundar kanske avlivas i större utsträckning i andra länder). 

Dessutom är vi i Sverige ganska strikta med regler och att alla ska uppföra sig (även djur!). Ribban är satt rätt högt här, skulle jag vilja säga.  Djur och barn får ta mer plats i många andra länder. 

Alla är rädda att få kritik från andra, och har man då en hund som gör utfall, så blir ägaren ännu mer nervös och hunden blir ännu mer osäker (pga ägaren och folk som reagerar negativt mot den runt omkring) och det blir ju en ond cirkel.

Jag luskade ur metoden själv. Har tränat en del hundar som inte klarar av någon spänning alls, minsta motstånd i kopplet och hunden går bananas.

Den bästa metoden är då att ta ut avstånden försiktigt mot den mötande hunden, det måste gå otroligt sakta åt sidan, som i en båge.  (drastisk ändring av hur man går triggar) och det gäller därför att man bra koll på omgivningen.
Viktigt att man själv tar kontroll och känner sig lugn i varenda cell i kroppen.
Släpp ut kopplet, se till att det inte finns några spänningar. Beröm all kontakt som inte innebär härjande och utfall, lär hunden hantera den. Lär hunden att den får kolla på andra hundar, så länge den är tyst.

Underbar metod, funkar utmärkt att kombinera med avledning.

Vill bara förtydliga, att släppa ut kopplet gör jag när hunden själv kan välja att ta avstånd, vilket han också gör. Gör han inte det så är avståndet för kort för honom. Skulle aldrig låta honom gå för nära en hund som han skulle göra utfall mot. Likaså är det när han hälsar på andra hundar. Är kopplet slakt går det alltid bra, men om jag spänner det kan han morra åt den andra hunden om den i sin tur är väldigt spänd också. Sen kanske inte denna metoden är universell, men den har gett oss mycket mer kontroll över hundmöten. Han har klarat tajta hundmöten tom. i trånga passager, vilket jag i regel undviker, för att han i slakt koppel inte känner att han sitter fast och inte kan gå undan om det kommer en mötande hund. I mina ögon handlar metoden inte om att släppa sin hun inpå andra hundar (vilket jag aldrig gjort) utan det handlar om att ge sin hund möjlighet att undvika spända situationer. Hundar vill inte bråka med andra hundar, de försvarar sig (utfall) när de blir för trängda av nåt de upplever obehagligt (tex. andra hundar som går för nära).

Lite lustigt, för enligt Eva Bodfält så ska man korta upp kopplet och ge hunden mindre plats.

Jag har testat att ha slakt koppel, men märker ingen skillnad. Min hund kommunicerar väldigt överdrivet. Hon vill gärna vara polis och säga åt andra hundar när dom är för stissiga, och att dom inte ska stirra på henne. Min hund får inte stirra och låsa fast sin blick på en annan hund, och därför samlar jag ihop kopplet för att få mer kontroll på situationen. 

Ska jag vara helt ärlig så har jag gett upp .. Hon försöker hela tiden visa att hon inte vill hälsa och att andra hundar ska hålla sig på avstånd. Men vissa hundar fattar inte det, och vissa hundägare låter sina hundar hålla på ändå, utan att styra upp situationen. Hade en sån situation uppstått mellan henne och mammas hund hade jag gått in och backat upp Molly om mammas hund inte hade flyttat på sig när Molly sagt till. Men det är ju omöjligt ute på promenad ..

#4 Vadå så nära? När säger de att hundarna ska vara nära varandra? Hörde ingenting sånt, tvärtom.

Kul att höra att det funkat för flera. Det finns hopp tydligen. Ska berätta det för en bekant som jag föreslaget detta för (hund som egentligen är rädd och det resulter då i att han försöker skrämma bort det läskiga, men går inte till verkliga angrepp).

#11 Tänk om man släpper ut kopplet och hunden gör helt tvärtemot vad man förväntat sig och springer fram och anfaller den andra hunden?

Jag tror personligen att det absolut kan funka på vissa hundar med rätt människa som håller i kopplet.
Absolut finns det situationer då man själv skapat ett problem med att ex korta in kopplet till minsta lilla möjliga och gett hunden fel signaler genom stress och oro. 

Men jag tror inte det här är lösningen för alla hundar som gör utfall. Man får se på olika hundar och därifrån se hur problemet kan lösas bäst. Menar dock inte att någon i tråden eller TS menar på att ''wow det här funkar för alla hundar, hallelujah nu kommer aldrig någon hund mer göra utfall''. Absolut är det väl så att alla är överens om att olika hundar kräver olika typer av hantering och problemlösning.

Jag tycker det är jättebra att man börjar prata om sånt här och att man börjar diskutera just inverkan med kopplet i situationer som dessa.

Men jag vill understryka att jag anser att personen som håller i kopplet måste oavsett vara medveten om att man har en hund med sig som gjort utfall tidigare, och så måste man veta vad man gör om hunden trots att man ger denne mera koppel som man föreslår, ändå gör utfall.

#13 Hur ska den kunna göra det om avståndet mellan hundarna är större än kopplets längd? Försöker den ändå så får man väl göra som man brukar och hala in jycken.

Det är alltså frågan om att förebygga ett utfall, inte att avbryta ett utfall som redan inletts. Att ge hunden chansen att välja att visa att den inte har onda avsikter gentemot den andra hunden istället för att försätta den i ett läge där den inte ser någon annan utväg än att anfalla för att man tagit ifrån den möjligheten att signalera sina avsikter till den andra hunden. Lyssna på podden! De beskriver ju bättre hur det funkar där än jag kan återge.

#14 
Då har jag missförstått och ber om ursäkt.

Okej. Ytterligare förtydligande, avstånd är poängen med allt det här.En hund som gör utfall gör det för att skapa avstånd mellan sig och mötande hund. Ofta funkar detta utmärkt, då vi antingen drar bort hunden som gör utfall, eller hunden som blir utsatt för ett utfall. Utfall=effektivt för att uppnå det hunden som gör utfallet vill uppnå. Tanken med denna metod är då att lära hunden att få det den vill genom att använda sig av en undvikande metod istället för en utåtagerande metod. Den lär sig att kommunicera att den vill ha avstånd genom att titta bort, nosa i backen, slicka sig om munnen, eller gäspa (sk. "lugnande signaler"). Och där måste vi människor ta vårt ansvar att ge hunden det avstånd den ber om.

Om ni vill kan jag försöka filma nån av våra promenader så att det blir tydligare. Annars kom hemul med ett ypperligt tips, att lyssna på podden :).

Jag tycker sånt här är så himla intressant. Just detta problem har jag som sagt aldrig haft, men gott om andra. Det är det här att man blir så inkrökt i sina vanor och metoder fastän de inte funkar som gör att jag ibland tror att jag är dum i huvudet. Hade t.ex. problem med en hund som hade svårt att gå fint i koppel - fast han kunde gå fint i närheten av mig lös (det fanns orsaker). Det var länge sen, så det var ryck i kopplet som gällde. Dag efter dag. Varför stannar man inte och tänker? Det krävs att nån annan kommer och säger att det där är fel, så här kan man göra i stället för att polletten ska trilla ner. I mitt fall kan det delvis bero på att jag haft det ganska lätt med mina hundar, utom med enstaka grejer. Det kanske gör att man går på ännu mer i ullstrumporna. "Han fattade ju det och det och det på en gång så varför fattar han inte detta?".

Nu när jag kan grunna utan att ha ett akut problem att lösa går det knappt en dag utan att jag tänker på något jag gjort fel med någon hund och hur mycket lättare det antagligen hade varit om jag gjort annorlunda. Jag kan ju se för mig hur den hunden möjligtvis skulle ha reagarat. Är det nåt jag lärt mig på att vara hundlös och läsa mycket om olika metoder som många är nya för mig är att funkar det inte så lägg för fasiken av och prova nåt annat! Hoppas jag kan leva upp till det i verkligheten också. Problem har ju en tendens att snabbt växa sig stora i ens medvetande och en quick fix kan vara väldigt bekväm och hi och hej så blir den permanent. Problemet kvarstår men man har hittat ett sätt att undvika, dämpa eller dölja effekterna.

#15 Jag tror att #14 var riktat till #12, inte dig. 🙂

Jag har gått en kurs med kommunikationsmetoden. Gillade den jättemycket! Det är helt klart den metodiken som jag har tagit till mig mest av de jag testat.

Märker också mest skillnad på min hund efter anammat det de lär ut. Ffa  känner jag att jag läser min hund på ett annat sätt och baserar mitt beteende utifrån det. Jag tolkar det som om min hund blir lugnare iom att hon känner att jag reagerar på ett mer lämpligt sätt utefter vad hon visar mig.

Jag bad min kompis filma ett antal möten och de är verkligen klockrena enligt "instruktionsboken". Massa lugnande signaler/beteenden som man kan förstärka i stället för att korrigera genom att exempelvis korta kopplet och tvinga hunden att gå för nära det den inte gillar