Att gå 2h i sträck är en baggis för alla hundar med en sund fysik. 🙂

Förutom att vara ute och röra på sig så behöver och mår alla hundar bra av någon form av mental stimulans.

Vad vill du göra med hunden (förutom löpning och cykling)?
Vad tycker du om pälsvård?
Vad söker du för egenskaper? Vilka vill du ha lite mindre eller helst inget alls av?
Vad har du för erfarenhet av hund?

Staffordshire bullterrier? Bearded Collie?

Herveaux:

Ok bra där på promme kapaciteten! 

Förutom fysisk träning med hunden så vill jag att vi ska bli- och att den känner att vi är ett "team". Lära den att hämta lämpliga hushållsföremål, sitt eget koppel, bära saker åt mig och sig själv i en lite ryggsäck. Apportera. 

Annars har jag inte några initiala tankar på någon hundsport, även om det kanske kommer. Så vardagslydnad just nu. 

Ang pälsvård så är det något jag tar hand om utefter hundens behov. Men det är inget jag är intresserad av i sig och är mer åt "ju mindre ju bättre" :)

Är ännu inte så insatt i terminologin gällande mentalitet och vilka egenskaper som man specifikt kan leta efter. Så här säger jag än så länge vänlig, lyhörd, social, uppmärksam.

Jag har aldrig haft hund själv, men har praktiserat ett par månader på ett hunddagis. Där ingår promenader, rastning, vila/mys-tid med hundarna och egen lek hundarna emellan i rastgård. Så jag har en hel del erfarenhet av dem bitarna samt att lugna ned, säga till, avvärja bråk, uppfatta deras kroppspråk och signaler, men ingen erfarenhet med att leka, "busa" och skoja med hunden själv.

Tror de flesta raser klarar den fysiska motionen du efterfrågar. Har läst om folk som springer milen utan problem med sin Chihuahua. Men personligen hade jag skaffat en tåligare hund med lite längre ben än så, då det kan begränsa en del vilken typ av terräng som är lätt att röra sig i, samt göra det svårare när det är kallt ute etc.

Vill du ha en liten hund skulle jag säga dvärgschnauzer. De har en jäkla kondis, inte allt för krävande i allmänhet, väldigt tåliga och tar sig fram, klarar väder och vind etc. Lever länge, har bra hälsa och fäller inte så man slipper dammsuga hår överallt inomhus. Däremot måste de trimmas ibland och kräver en bit pälsvård, men inte så farligt då de ändå är såpass små (inte så mkt päls blir det ju). 

Större hundar så vore kanske vindhundstyper rätt bra. Saluki är också en fin, tålig hund som kan springa mycket längre och fortare än du nånsin kan, men kräver även att få springa fritt regelbundet vilket kanske är svårt om man inte bor på ett lämpligt ställe. Kan tänka mig att andra lagom stora vinthundar funkar fint också.

Rhodesian ridgeback är ju superlöpare också, men kan kräva annat och ha egenheter mentalt sett. Kan inte nog om dem, bara vet att de är väldigt starka löpare.

Engelska staffar är säkert ett bra val också, verar okomplicerade och fina, samt är pigga och glada på att springa och jobba, vad jag vet. Jag tycker dock det är lite synd att man alltid kommer bli förknippad med förortskrigare med shitbulls då, tyvärr! Orkar man med folks fördomar om det så…jag gör det inte.

tiger tok: 

staffe kanske kan vara något. Jag har funderat på amstaff, inte kollat upp så mycket om dem än dock. Vet du vad skillnaden är på staffe och amstaff?

Bearded går nog bort tills vidare då jag tror det kan bli lite omständigt att tillgodose deras vallningsdrift. Eller det kanske inte är något man behöver ta hänsyn till i samma mån som man behöver ta hänsyn till en huskys behov av fysisk aktivitet?

Alla hundraser med hyfsat sund kroppskonstruktion klarar det du vill ha hunden till. När det gäller löptempot har jag dålig koll, har bättre koll på km/h men är dålig på att omvandla ;) Däremot har jag hittills inte sett många människor som lyckas springa större än en vanlig, medelstor hund på någon längre distans. Vad har du för tankar kring hunden förutom att vara ute och gå/springa? Hur stor hund vill du ha? Föredrar du någon speciell pälstyp? Vill du ha en hund som "älskar allt och alla" eller som mer är sådan som gillar dig och accepterar andra?

#5 Engelska staffar är en hel del mindre. Nån med mer erfarenhet av raserna kanske kan uttala sig om mentala skillnader.. 

Nått som verkar svårt med staffar (kanske särskilt amstaff?) verkar vara att hitta bra uppfödare. Det verkar inte vara så ovanligt att avla på höftledsfel tex, vilket jag tycker verkar synd på en ras som inte direkt är utrotningshotad? Och vill man ha en bra träningskompis så är det ju synd om man får en hund med kassa höfter, eller? Det, plus att det förekommer mycket oregistrerad busk/skitavel med amstaffs, tyvärr :( Är man intresserad så går det väl säkert att hitta seriösa uppfödare också dock!

Lagotto Romagnolo?

Dalmatiner?

Tollare? Dalmatiner?

Jag säger också Dalmatiner.

#5, Bearded Collie har för det mesta inte särskilt mycket vallinstinkter kvar (om du inte tänker på border collie? I så fall är du helt rätt ute som inte tycker att det är en passande ras). Beardisen har dock kvar många positiva egenskaper från sin vallningsbakgrund, till exempel är de oftast mjuka, lättlärda och följsamma. Tyvärr har många bearded collies problem med mentaliteten, de har olika rädslor så det gäller att välja uppfödare och släktingar till valpen med omsorg. De vill ha vettig mental aktivering men det vill de flesta raser. Det kan vara spår eller på annat sätt få använda näsan - det passar nästan alla hundar och är toppenaktivering. Annat man lätt kan sysselsätta sin hund med är olika tricks, "skogsagility" (numera oftast kallat dog parkour, vilket man kan göra i princip var som helst, man utnyttjar miljön runtomkring) eller agility och rallylydnad. Några raser med liknande bakgrund är schapendoes (som jag ofta upplever som stabilare mentalt) och PON.

Annars är väl spaniel och retriever ganska självklara förslag om man är ute efter en sportig allroundhund som dessutom gillar att apportera :-) . Flera av spaniel- och retrieverraserna är uppdelade på olika typer; show/sällskap respektive jakttypen. Det är väl inte en hund efter renodlade sällskapslinjer du skall ha i så fall men heller inte jakttypen utan snarare något mittemellan, s k dual purpose.

#4, Ja, ridgeback är verkligen en sportig och uthållig hund - världens snabbaste ras på långdistanser dessutom - men jag håller med, de är ganska knepiga mentalt. Vill man ha en följsam och "lätt" hund så stämmer RR inte riktigt in, så att säga. (Dessutom ger jag en eloge till den som lyckas få sin ridgeback att springa en timme i snöslask utan att den protesterar och blir skitsur…)

#14: Haha, det kan å andra sidan vara svårt med vissa staffar också. De flesta jag känner gillar inte regn. 😃

Hehe #14, tror det var så jag tänkte ungefär. De har absolut grym kapacitet vad jag vet, men kanske har andra egenskaper som gör att det inte är så lättsam hund.

Står kvar vid dvärgschnauzer om man kan tänka sig en liten hund. Har inte varit med om att de varit kinkiga för väder iaf.. Kanske funkar standardschnauzer också fint, har bara ingen personlig erfarenhet av dem och vet inte exakt hur de skiljer sig från dvärgarna förutom storleken. Airedaleterrier verkar ju vara en väldigt fin allroundhund också annars, värd att undersöka tycker jag för TS!

Jag står kvar vid staffordshire bullterrier, trevliga hundar som nästan alltid är glada! Den jag kände var ute och sprang två timmar varje dag och simmade gärna! Finns vad jag vet några bra uppfödare på rasen här i landet. Det som skiljer sig mellan amstaff och staffe är ju storlek och temperament tror jag?! Tror att amstaff kanske är lite starkare mentalt? Men det har jag inga källor på och ska nog inte uttala mig om!

Dalmatiner, collie (både kh och lh). Var dock väldigt noggrann med linjer, kennel och valpval med dessa raser. Finns en del problem med mentaliteten.

Jag vet få med staffe som får den att springa några längre sträckor i ösregn :P skulle möjligtvis vara hem då… Skillnaden mellan amstaff och staffe är jag inte speciellt inkörd på, äger bara ena rasen. Vad jag förstått är amstaff lite mer bruksig och kräver lite mer än staffen. Därmed inte sagt att staffen är en soffpotatis. Min staffe är härlig på det viset att man utan problem kan ha slappdagar, som nu när jag är höggravid och inte direkt orkar jobba varje dag. Tränar vi är hon däremot 100% utan fördröjning. En staffe älskar det mesta, bara den får vara med dig! Tycker du det är roligt tycker staffen oftast också att det är det äkta som finns. Kan däremot säga att springa är inget bekymmer för en staffe, sträckor kan den avverka utan problem. Vi både springer och fjällvandrar med våran, samt tränar lite drag. Det som verkligen gör staffen trött är att få aktivera skallen. Läs på lite om viltspår och kanske nosework? Två sporter som man kan träna själv och som både är roligt för dig och hunden :) min älskar båda. Vill du ha mer fart är många staffar duktiga på agility. Jag har stött på väldigt lite fördomar mot vår tjej. Har aldrig problem med att folk tycker och tänker saker om henne. Många vill hälsa och släpper gärna fram sina hundar, även om det sista kan göra mig tokig, min tjej är lite osäker på främmande hundar. Väljer du staffe, eller amstaff för den delen, välj att köoa från en registrerad, seriös uppfödare som har lite koll. Välj en som inte avlar på dåliga höfter och har koll på hudsjukdomarna, demodex, allergier mm, som är vanlig bland både amstaff och staffe. Tyvärr är det raser som det gärna buskavlas på och där många av blandisarna och de oreggade får problem. Jag har oturen att ha en renrasig reggad allergistaffe… Det är inget roligt alls… Tack och lov har vi fått stöd och hjälp från uppfödare och ägare till halvsyskon och har idag en allergifri hund. Vill du jobba fysiskt med hunden är höft och armbågsstatus också viktigt.

Härligt med träningskompis! Sen om du skaffar liten valp dröjer det förstås ett bra tag tills den kan hänga på din träningstakt och längd. Kanske titta på en vuxen hund så du får sällskap i spåret på en gång? :)

#20 Har en bra poäng!

Tycker också Dalmatiner verkar vara något för dig. En gammal klasskompis och hans flickvän har varsin. Jättefina och trevliga hundar som hänger med på bland annat deras uteritter i skogen. Både i galopp och trav utan problem. 

Vad jag förstått KAN de dock ha ganska så hårda ''skallar'' och man ska då vara noga med uppfödare som avlar på det man vill ha och tycker om mentalt också. En annan vän har haft en väldigt ''hårdskallad'' Dalmatiner. Renrasig och väldigt duktig i lydnad men ingen mjukis direkt.

#6 Menar 13-17km/h i snittfart :) Är ute efter en medelstor till stor. I spannet mellan kelpie och labbe tänker jag mig. Kan va öppen för något större, men inte mindre.

Sen förutom löpningen skrev jag lite om det i inlägg #3. Men på ”gilla allt och alla eller bara mig”-frågan så får den gärna ha lätt för att ta till sig nya människor.

#X Flera som rekommenderat dalmatiner. Den verkar bra, men är rädd att jag inte kan ge den tillräckligt med motion. For vill ju att hunden också ska få känna sig skönt trött ett par ggr/v och dalmatiner verkar ju ha en väldig uthållighet?

Amstaff och staffe är också en spännande ras. Lite orolig för det det där med höftproblemen som ni nämner dock.

Lagotton verkar också passa bra in på det jag är ute efter. Så den tar jag med mig i förslagsbanken.

#20 A, det är en anledning till att jag inte är så intresserad av valp :P Det börjar mer luta åt att adoptera en från Hundar utan hem eller Hundstallet. Där är det dock mest blandningar som kommer in. Men era tips ger ju bra vägledning kring vad jag ska hålla utkik efter. Så tack!

#22 Vad jag förstår så jobbar Hundstallet mfl som så att du lämnar in en intresseanmälan om att få köpa en hund och sen när det kommer en hund som dom tror kan passa dig så hör dom av sig, kanske har ändrats nu dock.
Men det finns flera andra organisationer som får in renraser där man kan visa intresse för en viss hund.
Du kan även hålla utkik på intressanta rasklubbar som annonserar på sin hemsida om omplaceringar och ibland kan man även lägga ut en annons att man söker omplacering.
Med lite tur kan man även hitta guldkorn på tex Blocket.

Vet inte vem som rekommenderade lagotto, men jag skulle knappast rekommendera den.
Tyvärr stöter man ofta på riktigt knäppa individer; jaktidioter, stressade, dåliga vid hundmöten, otillgänliga socialt, utan någon som helst kontakt osv..
Detta beror på, i många fall, understimulans. Tyvärr rekommenderas lagotton som en aktiv sällskapshund eller bara sällskapshund, vilket är bäddat för problem.

En lagotto skaffar man om man är intresserad av en eller flera hundsporter och tränar hunden mentalt minst ett par gånger i veckan. 
De underbaraste lagottosarna jag träffat (miljöstarka, sociala, trygga ,stabila) har varit i samma aktivitetsnivå som en brukshund.
Man kan springa hur långt man vill, lagotton blir knappast trött.

Att träna lydnad med rasen kan också vara svårt, då vissa individer är enormt självständiga och knappast föriga - men det har såklart med den grundläggande kontakten att göra.
Min lagotto skulle bli  pissed off om vi bara körde vardagslydnad, för att jag ska hålla hans motivation i topp gäller variation - inte enbart på belöning utan även vad gäller grenar - jag måste köra olika grenar inom hundsporten för att främja ett optimalt samarbete i mellan oss.

Dessutom har de en hel del pälsvård. Jag blev "lurad" på olika forum där det sades att lagotton knappt hade någon pälsvård, det är fel.
Öronen ska ryckas (tråkigaste som finns och det tar tid, inget man ska göra om man är okunnig heller), tassarna ska trimmas för att förhindra svamp o liknande, pälsen ska hållas fri från tovor, klippas osv…

Jag vet många kunniga som håller med mig om att lagotto borde räknas som brukshundras och vissa rekommenderar inte lagotton som den optimala förstagångshunden.

Kolla på retriever eller spaniel, de är enklare.

Jag kanske låter jättetråkig, men lagotton är världens underbaraste ras - till den som vill träna aktivt med hundens skalle dvs i hundsporter!

#23 Ah ok! Har du några tips på sådana organisationer som får in renrasiga? Ska kolla rasklubbarna också, hade inte tänkt på det. Tack för tipset! 

#24 Ok, då är nog inte lagotton något för mig. Jag har tänkt att aktivera den fysiskt och mentalt, men har inte tänkt att hundandet ska vara det enda som hinns med. Så bra att du kommer med det infot!

#25 Det behöver inte ta tid att träna mentalt, det går ofta snabbare än att aktivera fysiskt.
Jag hinner med budföring samt ett spår på under en timme.
Ett agility pass på en halvtimme tröttar också ut.. Osv.
Men det kräver ju att man är intresserad av det, såklart.
Sen är det självklart inte fel att inte vara intresserad av några hundsporter, men jag tror du förstår min poäng.

Jag tycker det är värt att komma ihåg också att "aktivera mentalt" inte måste betyda att man ska träna/tävla en särskild hundsport. Det innebär att hunden ska få tänka och tex lösa uppgifter. Alla hundar lever mycket via sin nos, så allt som kan tränas där hunden måste nosa är förstås jättebra! Personligen gillar jag allt som går att integrera med min egna fysiska träning och försöker hela tiden hitta såna tips inför min kommande hund! Dvs, vad finns det för aktiviter där hunden får jobba helst både fysiskt och mentalt där jag samtidigt får en dos av högpuls?:) Sånt kan ju säkert intressera dig också TS!

Drag är ju detta till viss del, även om det är mest fysiskt då. Men det kräver väl en del lydnadsträning om det ska funka där man måste kunna styra höger-vänster och stanna/öka/minska fart etc. 

Intervaller och sånt kanske är nått man kan mixa in lydnad i? Förut har jag bara kört det lite enklare med att plantera hunden på plats x, gå bort 50 meter, 3-2-1 GOGOGO och försökt se hur långt jag kan ta mig innan hunden har ett fast hugg i trossen jag håller i handen (detta blir roligare om man har nått fotbollsmål eller buskage att finta runt också, eller om man har bättre grepp mot marken än vad hunden har :) Undrar nyfiket hur man kan utveckla såna här lekar till nått mer avancerat för hunden mentalt sett! Kanske lägga in kommandon som skall hanteras längs vägen i maxfart? Kan väl inte vara det lättaste för alla hundar att ha ett bra stoppkommando vid full lekjakt-kareta tex?

Har även funderat på en 2-mannalek med hund som kanske vore nått. Jag tänker lite "the fugitive"; en person får försprång men ev. nått fejkat handikapp som tex en tung väska som måste tas med - den andra är hundförare och ska jaga ikapp och hitta person 1.  Kanske är väldans svårt, eller inte, jag vet inte - men lätt att anpassa svårighet utefter hundens kapacitet eller behov.. 

Dvs alla såna saker som är hundträning+fysisk träning för en själv tycker jag själv ger ännu mycket mer! Då blir det lite mindre "jahapp, nu ska jag ut och aktivera min hund en timma, och kolla på".

Sorry för en lång utläggning, men eftersom TS pratar om en träningskompis kanske det är intressant ändå!

Den första rasen som kom upp var dalmatiner

#22 Dalmatiner behöver 1 timmes lösspringande och sen är de nöjda. Detta enligt uppfödare jag pratat med. Väldigt enkla att aktivera mentalt, så oroa dig inte för det!

#27 De banor du tänker i där Jazzyjeff låter väldigt mycket som vad jag också är inne på, opti är ju att det gynnar både en själv och hunden!

Dalmatiner eller ridgeback tänkte jag på :)