Själva hundlivet, att alltid ha en kompis där som man kan gosa med. Träna med och promenadkompis. Finns inget bättre än att mysa i sängen efter ett träningpass med en trött hund :)

Vill ha hund och djur överhuvudtaget för att det är mitt största intresse, och har alltid varit!! Vill ha en vallhund (border collie, Australien Shepherd, Australien cattle dog och Kelpie står det mellan) för att det är dem hundarna som passar mig bäst! Dock är ju alla individer, t.e.x finns det en engelsk bulldog och en labrador som jag känner som skulle passa mig bättre som individer… Jag kommer troligen skaffa hund om ett till två år och vi får väl se hur det blir då? Men hundar är en sådan stor del av mitt liv och jag skulle inte kunna leva utan dessa underbara personligheter!

Hundlivet och allt vad det innebär!

Alla olika människor man kan snacka hund med, allt det finns att lära sig, alla hundar man kan träffa och lära sig något av. Alla sporter man kan träna inför eller tävla i, alla fina hundar man kan sitta och bli kär i.  Alla härliga skogspromenader, allt roligt bad på landet, alla goa mysstunder i sängen när man tittar på film. Det faktum att man aldrig är ensam, att det alltid finns någon där att 'prata' med, att det finns någon man kan skämma bort. Alla framsteg man kan glädjas över, alla steg bakåt man kan lära sig av. Självförtroendeboosten när man äntligen lyckas med det där svåra tricket eller knepiga momentet. Stoltheten när man ser ens hunds personliga utveckling. Pirret i magen innan ens första tävling. Sällskapet på toa. Stora ögon som hungrar efter mat. Glada pip när man varit borta.

Jag älskar att ha hund 😍

Jag har velat ha hund ända sedan jag var 5 år då ville jag byta ut mamma mot en hund. (hade ju inte greppat konsekvenserna av det uttalet men det är en historia mina föräldrar gillar att berätta om och om igen ;) ) Jag fick min älskade hund när jag var 25 år och jag älskar verkligen hundlivet. Kan egentligen inte säga att något är speciellt negativt. I början var jag sjukt ledsen över att man inte fick göra allt med valpen bara korta promenader och lagom med stimulans. Men så hade jag inte en ända gång under de 20 åren jag drömt om hund tänkt på att de är valpar med restriktioner första åren. Haha hur kan man missa det? 

Jag älskar allt med hundlivet egentligen. Promenader och hundträningen finns så sjukt mycket att välja mellan. Det är bara morgonpromenaden som varken jag eller sambon är förtjusta i. Men det har med att odågan har massa hyss för sig innan vi hunnit vakna. Han har mer humor på morgonen än vad vi har. ;) 

Det ända riktigt negativa med mitt hundägande är att min hund varit sjuk i över ett år. Med många veterinärbesök är det bara och blunda medan man betalar. Men trotts att flera månader bestod av torkande av spya och springandes med en hund med diarré titt som tätt så är min hund det bästa som hänt mig. <3

För att jag älskar att studera djurs beteende i olika situationer, och även hur olika djurarter beter sig mot varandra. Jag njuter av att få vara del av djurens värld varje dag, och försöker styra den så lite som möjligt. 

Vi har hundar, kaniner och höns för tillfället. Alla djuren umgås med varandra under uppsikt.

Så länge jag kan minnas har jag älskat djur. Särskilt just hundar. Perioderna i mitt liv då jag varit utan hund har det verkligen känts som att något fattas mig. Jag promenerar väldigt mycket i skogen och det bästa sällskapet är utan tvekan hund. Det är helt fantastiskt att få dela livet med hundar. Dom får mig att skratta varje dag. Dom får mig att komma ut varje dag, året runt. Har man varit borta ett tag och kommer hem är det underbart att mötas av lyckliga hundar.

Det jag inte gillar med att ha hund är bundenheten. Jag är heller inte mycket för det här med att torka tassar, klippa klor, bada hundar, borsta osv. Jag gosar mer än gärna med hundarna, men det där "vårdandet" gillar jag inte alls. Och när det regnar småspik och blåser storm mörka novemberdagar så är det inte jättekul att ta dom där promenaderna.

Men fördelarna överväger nackdelarna, med råge. 🙂

Jag ville ha hund för att ha något som alltid fanns där för mig, När jag var yngre (min familjs första hund) ville jag ha hund för att träna agility och hitta på roliga saker med hunden. Familjens hund blev ingen höjdare för mig, Familjen "tog över" hunden och jag fick inte bestämma eller istortsätt göra vad jag ville, Även när jag var 18+. 
Min tik köpte jag då jag ville träna/testa på lydnad, agility m.m. Hon blev en sällskapshund som ibland får testa på saker, Jag har aldrig riktigt satsat då hon är en blandras. 
Jag fick nyligen min egna lilla Malinois valp, Han vill jag gärna tävla med, eller iaf få upp till en nivå i träningen där han är "tävlings kapabel".
Jag älskar att vara hundägare när hundarna kommer fram till mig, när det går bra under träning, När jag har sällskap, Mys och kärlek, När jag får tillbaks exakt det jag ger. Jag älskar att vara hundägare ganska ofta, och ganska mycket, Jag skulle inte kunna se mitt liv utan mina älskade hundar. Min tik är något otrolig och har hjälpt mig med mina psykiska problem och försöker fysiskt hjälpa mig i många situationer, Precis som jag gör för henne när något sker henne, Hon och jag har något underligt band, Vi älskar varandra och vi har kämpat i över 5år tillsammans. Hon kan sticka om hon är lös, Och hon är absolut ingen perfekt hund på många punkter, Men hon har varit och är perfekt för just mig, Jag ser exakt vad hon tänker och känner i 98% av alla tillfällen, precis som hon gör med mig. 
Det finns så mycket underbart med en hund, Men jag vill nog ta upp lite hemskt också.. 

Om jag går på min tik då, Som jag har mest erfarenhet av så har hon: Dragit omkull mig som 8veckors valp, Det var is ute och jag halkade omkull och det var otroligt pinsamt. Vid unghundsperioden fick hon konstiga "överslag" och slutade inte hugga, Allt pga att hela jag (ansikte) var under ett täcke/en filt, Hon blir fortfarande orolig över sådant men krafsar fram än, Inte hugger/biter. Hon drog i kopplet i 2-3år utan framsteg, Vad jag än gjorde och testade, allt jag läste, inget fungerade, Jag levde med dettills jag fann skvallerträning. Samma med utfall, Hon gjorde utfall emot allt som rörde sig, Barn, hundar, katter, harar, cyklar, mopeder, sparkcyklar, skateboards, rullstolar, rullatorer, Människor som kollade på henne, människor som såg annorlunda ut, människor som lät enligt henne annorlunda eller konstigt. 
En gång var vi ute och fikade och hunden satt fast i stolen samt jag höll i kopplet, Det kom en annan hund bakom (då var hon skvallertränad utan olyckor påflertalmånader), Hunden var inte ens i närheten av oss kanske 20meter ifrån, Och gissa vem som gled efter hunden i stolen först (som självklart ramlade bakåt) och sedan över hela gräsmattan? 
Två händelser till med ett speciellt sele som jag sedan sålde (kallade detta selet för oturs sele), Jag var ute och gick i ett stort spår under arbetstimmar, Inga människor, massa skog och kanske 3olika spår man kunde gå åt olika håll, Jag släppte henne och hon hade då kunnat vara lös utan problem i längre period, Jag skulle ropa på henne för jag ansåg att hon gick för långt fram, Men hon var varken där framme, bakom eller runtomkring, jag fick panik, jag ringde min pappa, Jag ringde alla, jag grät, jag letade, jag skrek, Och hon kom tillbaks 1timme senare. Hon brydde sig inte om mig och gav mig inte en blick, Efter det släppte jag henne inte lös, Jag tränade med lina. Andra händelsen var efter detta tillfälle (flera månader efter) så gick vi en koppelpromenad och min tik såg en hare, Hon blev galen, skulle dra emot haren, Men kopplet gick sönder och hon lyckades ju faktiskt få precis vad hon ville.. Jaga haren, Som tur är så är hon inte den snabbaste hunden så hon får aldrig tag på något hon jagar, Och jag fick tag på henne ganska snabbt (detta var inne i ett bostadsområde). Vissa tillfällen har jag bara suttit hemma och gråtit över hennes existens, oftast var det här vid "unghundsperioden" alltså från 6månader till 3års åldern.. Jag tänkte avliva henne många gånger och kämpade som en galning. Hon är en bra hund, Och hon är värd allt vi gått igenom.. Men vissa grejer sitter alltid kvar i huvudet, t.ex som när hon drog mig över gräsmattan på fiket…… Det är inte roligt, Inget av det, Nu är inte alla hundar som min hund, Men man upplever alltid pinsamma saker med sina hundar.

Det finns mycket tråkigt och roligt i övrigt, Men jag tycker historier ger en lite mer bild på hur det är att ha hund, Både negativt ochpositivt!
Ser ut som jag målar upp henne som en djävul nu, Men jag har lika många "bra" historier om min hund som jag har dåliga, Men de dåliga är alltid illa.

Att ha en vän i vått och torrt, jag är aldrig ensam med henne k mitt liv (det är bara jag och hon) och en livs levande nallebjörn 😍 ^^ Hon gör mig så otroligt lycklig bara av att finnas till!

#1 Det kan jag tänka mig! 🙂 Är det något du ogillar med hundlivet?

#2 Bra att läsa på innan! Det kommer nog bli jättebra 🙂

#3 Vilka människor menar du då? Här på forumet eller i verkliga livet? 🙂 Man kan göra riktigt mycket med en hund. Kul att det finns så mycket och att det säkerligen finns något för alla! Fint skrivet. Nu blir jag ju inte alls mer sugen på hund… 😍

#4 Hahah ne, det var väl kanske inte så genomtänkt 😂 Men vad härligt att du äntligen fick din hund! Vad har du för ras? Hahah jag kommer nog också vara lite rastlös i början. Vill ju ut och gå långa, mysiga promenader!! Vad trist att din hund varit så sjuk. Är det något allvarligt? Hoppas hon blir bättre snart ❤️

#5 Kul med så många djur! 🙂

#6 Samma här!! Jag älskar alla djur. Hamstrar, fåglar, katter, hundar!! Alla 😍 Men det är något visst med hundar. Gud, då är vi nog rätt lika! Jag kommer nog inte heller tycka om "vårdandet". Vi ska ha en sheltie som man ju behöver borsta ganska rejält en gång i veckan och det känns lite motigt. Dock kommer ju allt det roliga väga upp det så när jag tänker så känns det lite bättre 😂 Att torka blöta tassar känner jag heller inte wooho inför. Men det måste ju göras och precis som du säger är hundar det bästa sällskapet ❤️

#7 Trist att familjen tog över 😕 Vad skönt att du känner att din hund har hjälp dig både psykiskt och fysiskt! Jag själv lider av psykisk ohälsa och hoppas på att jag kommer må bättre med hund. Fint att ni båda tillför så mycket för varandra! Oj, tänkte du avliva henne?! 

#8 Myyysigt!! Vad har du för ras?

Positivt: gränslös kärlek och trohet, en glad bästa vän som alltid vill hänga, gosa, träna, skoja. Många timmar i skog och mark, i ur och skur, vi måste ju ut! Jättekul att jobba och träna ihop som team. Negativt: bundenhet och svårare att göra spontana grejer. Tex på bilresa kan vi inte göra en avstickare till en djurpark, vi är hänvisade till hundtillåtna platser. När vår gamla hund dog för ett år sen sa vi att nu blir det ingen ny. Just för bundenheten, fixandet m hundpassning på dagarna etc Efter ett halvår gav jag upp, det var så tråkigt, och inte kom jag ut i skogen själv. För mig överväger de positiva delarna. Min man är inte helt övertygad men accepterar. :)

#10 Förstår att bundenheten är negativt men förhoppningsvis kommer jag känna att det väger upp… Hahah ja det brukar ju låta så 😐 "Ingen mer hund" - sen efter några månader kommer längtan tillbaka 😍 Ser förresten att du har katt också!! Det har jag också. Jag är lite orolig över att katterna ska känna sig lite kränkta om jag tar in en hund i samma hushåll. Vad är dina tankar kring det? De är ragdolls och världens mysigaste och ligger ofta på mig och gosar. Tänk om de slutar med det om en hund ligger bredvid mig och gosar 😢

När jag var fyra år sa jag till mamma "Mamma, jag önskar att du va en hund för då hade jag varit en valp"… Så mycket tyckte jag om hundar redan då hahaha! Idag är jag 18 år och får hem min första valp, herregud så spänd jag är!!! Jag skaffar en hund delvis för att jag älskar djur men också för att jag ofta får mer ut av att umgås med djur än människor. Det blir en vän i vått och torrt och eftersom jag alltid varit hästmänniska älskar jag också sport med djur. Det är något jag och valpis kommer ägna oss åt i framtiden! Jag vill berika livet mef en hund och är villig att ge villkorslös kärlek till den lilla varelsen. Hoppas att jag och valpen kommer överens med varandra ❤️

När jag var fyra år sa jag till mamma "Mamma, jag önskar att du va en hund för då hade jag varit en valp"… Så mycket tyckte jag om hundar redan då hahaha! Idag är jag 18 år och får hem min första valp, herregud så spänd jag är!!! Jag skaffar en hund delvis för att jag älskar djur men också för att jag ofta får mer ut av att umgås med djur än människor. Det blir en vän i vått och torrt och eftersom jag alltid varit hästmänniska älskar jag också sport med djur. Det är något jag och valpis kommer ägna oss åt i framtiden! Jag vill berika livet mef en hund och är villig att ge villkorslös kärlek till den lilla varelsen. Hoppas att jag och valpen kommer överens med varandra ❤️

När jag var fyra år sa jag till mamma "Mamma, jag önskar att du va en hund för då hade jag varit en valp"… Så mycket tyckte jag om hundar redan då hahaha! Idag är jag 18 år och får hem min första valp, herregud så spänd jag är!!! Jag skaffar en hund delvis för att jag älskar djur men också för att jag ofta får mer ut av att umgås med djur än människor. Det blir en vän i vått och torrt och eftersom jag alltid varit hästmänniska älskar jag också sport med djur. Det är något jag och valpis kommer ägna oss åt i framtiden! Jag vill berika livet mef en hund och är villig att ge villkorslös kärlek till den lilla varelsen. Hoppas att jag och valpen kommer överens med varandra ❤️

#9 Haha nja de va genomtänkt jag hade läst allt men det slog mig inte att man inte kunde göra allt jag ville redan från början. Jag såg fram emot att ha hund visst är valpar söta men de sover så mycket och även på 20 minuters promenaderna när han först kom så tog vi oss inte mer än kanske 50 meter. Haha.Det är en Lancashire Heeler hane som nu är 2,5 år. Han blev dålig förra våren och det tog flera månader med feldiagnoser innan vi fick reda på att det var en kraftigare magkatarr han har. Men han har blivit mycket bättre sen han började medicineras rätt. Men det tar tid att fasa ut mediciner och sådant. Att min hund skulle kunna bli sjuk var något jag inte hade räknat med. Är så glad att vi var noga med försäkring och att vi hade mycket pengar sparade till om ut i fall. För veterinärvård är dyrt men så värt det när de börjar må bättre. Det gör ont i hjärtat när ens älskling inte mår bra.

Gillar kommunikationen man har med en hund och det speciella band man får. Kompisgrejen också förstås.

Gillar INTE kisspromenader. Min perfekta hund skulle ha festblåsa. En rejäl långprommenad per dag är lagom. Resten är pest.

#9 Kanske 100gånger tänkte jag avliva henne. Hon var en riktig problemhund och är fortfarande, Men jag ville aldrig göra det, jag ville aldrig ge upp 😉

Finns ingenting med hundarna jag tycker är negativt, det är oftast alla andra som jag stör mig på xD andra människor, andras hundar, ställen som inte tillåter hund osv. Det enda jag tycker är riktigt jobbigt med hundlivet är när min lilla skrutt blir sjuk eller när man blir tvungen att ta bort dom när åldern slår igenom :(

Främst har det varit för att få promenadkompisar och sällskap. En orsak att komma ut mer och för att ha en kompis som alltid hänger med :-)

Bonusen som har kommit med på köpet som jag inte räknat med:

1. Alla nya kompisar man fått

2. Det är roligt att träna med hund och även prova tävla (utan att ha något elitmål)

3. Livet har blivit roligare och stressen från jobb blir mindre när man kommer hem.

4 Köper tåligare och bättre kläder så väder är sällan ett problem.

Man behöver aldrig vara ensam när man har en hund, de hänger med på allt och är alltid glada!!

Jag vill ha hund eftersom jag känner att något saknas utan. Haft hund hela mitt liv och nu kan jag, efter att ha bott själv i flera år, äntligen skaffa en. Det är något med att alltid ha en kompis, någon att gosa med, någon att leka med, träna med, promenera med. Det blir en livsstil som jag helt enkelt älskar :)

#11 Har du trevliga och sociala katter kommer det säkert gå bra! Jag har varit noga med att ge katterna möjlighet att gå undan och ha fredade zoner m hj a grindar och att hunden inte fått vara i möblerna. Varit tydlig med hur hunden ska uppföra sig mot katten, tex inte ok att leka jage. Idag är djuren bästisar, äter ihop, gosar och leker ihop. När jag skaffade förra hunden var både han och de katter jag hade då vuxna. De accepterade varandra fullt ut efter invänjning men blev aldrig lika tajta som de katter som växt upp med hund blivit. Ingen katt har blivit mindre gosig med oss människor efter att vi skaffade hund. Jag har balines och långhårsoriental. :)

Jag tycker att alla har så bra saker att säga om hundägande! Och jenmjao: Jag är imponerad av din kamp. Det gör mig glad att läsa att du vägrar ge upp🌺 

Jag själv ser att skaffa hund som en självklarhet då jag älskar djur. Här hemma finns redan en katt och två marsvin. Den största anledningen är nog ändå att få en bästis och att må bättre. Jag har bland annat depression och behöver mycket stöttning som är svår/omöjlig att få ifrån människor. Med en hund kommer jag att komma ut, finna motivation och ha saker att göra hela tiden. Sedan blir det massor av gos och kärlek❤️

#23 Tack! Man ska aldrig ge upp! Då får man ingen erfarenhet av livet, eller av värdet av saker, Jag älskar min tik så otroligt mycket och tackar henne varje dag för att hon är min underbara lilla tjej, Men hon har varit så hemsk.

Först och främst för att jag gillar att ha liv runtom mig, och att det händer saker. Jag är en sån människa som mår bäst av att vara aktiv, men kan ha svårt att ta mig ut ibland eller hålla rutiner (som jag också behöver för att må på topp). Hundar innebär att man helt enkelt måste hålla uppe sömnrutiner, vara aktiv och utomhus timvis varje dag, mm. Det är svårt att få människopolare till att alltid hänga med hur som helst på en helgtur ut i skogen med 1-2 nätters tältning och för trist att göra själv IMO, men perfekt med hund. 

Sen har jag alltid älskat djur. Inte så att jag känner "kärlek" kanske direkt eller vill gosigosa gulligulla, jag är inte sån alls. Mer är det att jag känner mig nöjd och glad när jag är bland djur, det ger ett lugn för mig är väl det bästa sättet jag kan förklara det på. Jag gillar samspelet helt enkelt, och för mig är det också anledningen till att jag inte vill behandla mitt djur som en människa, för då tappar jag poängen med interaktionen mellan människa och djur. Hund i det här fallet.

Hade aldrig hund när jag var barn, men i vuxen ålder "råkade" jag bli med hund, och sen dess har jag efter en period med hundlös känt att det är för jäkla tyst och dött hemma, så nu ska jag skaffa mig en ny tränings- och slöarkompis.

#12 Haha söt!! 😂 Vad kul med en valp!! Vad är de t för ras? 

#15 Hahah ne så är det ju 😃 Kul sen när man kan börja gå "på riktigt"! 😉 Åh, de är så fina! Gud vad tråkigt att det tog så lång tid att komma på vad det var 😕 Vad skönt att han börjar bli bättre! Sjukt värt med försäkring och allt sådant. 

#16 Oj, pest till och med? 🙂 Då blir det nog lite jobbigt att leva med hund… 😃 

#17 Vilken tur att du inte gav upp! 🌺

#18 Vad härligt att känna så! 🙂 Jo, trist och tråkigt när det blir sjuka. Men det finns inget man kan göra något åt… 😕

#19 Gosigt!! Lite så känner jag också. Åh, upplever du att man får nya kompisar? Det vore en otrolig bonus för mig som inte har så jättemånga! 😇 

#20 Precis! ❤️

#21 Åh vad härligt att äntligen skaffa en! Vad blir det för ras?

#22 De är otroligt sociala och trevliga. Riktiga mysbollar. Vi har varit hundvakt förut och vår ena brydde sig ingenting, men vår lilla blygis var ganska skygg. Men det är hon med människor också i början men sedan släpper det. Hoppas det gör det med hund också 😕 Mysigt att de är så bra vänner!! Men det där med att leka jage - tycker inte katter att det är kul? Våra katter springer ju efter varandra sådär och jagar varandra och tycker det är superkul. Undrar om inte de hade tyckt det var kul med vovven med? Fina raser! 🙂

#23 Eller hur! 🙂 Åh, men så är det för mig också till viss del. Jag är bipolär och har depressiva perioder emellanåt och jag tror verkligen att en hund skulle kunna hjälpa mig. Känner verkligen igen mig i det du skriver! Med en hund kommer man komma ut, finna motivation och ha saker att göra hela tiden.

#24 🤗

#25 Jag är precis likadan! Måste ha rutiner och komma ut för att må bra. Hur menar du att du inte vill behandla ditt djur som en människa?

#26 Jo, nu när de är trygga med varann är det okej med katterna, för det mesta. De försöker tom få igång henne. Men en storpudel i hög fart kan bli lite mycket… Vi säger fortfarande nej. Dels för katternas skull, dels för att kattjage blir väldigt likt att springa efter vilt på eget initiativ. Tack vare kattträningen har vi automatiskt fått antijaktträning. Första ggn hon sprang emot en hare, hon var sex månader, bröt hon direkt på ett nej, det hade vi ju tränat 100 ggr hemma. 😊 Idag stannar hon till och väntar in kommando om hon ser vilt. Är det just vilt blir det ett kom, är vi hemma hos katterna kan det bli ett varsågod. 😊

#27 Kul! 🙂 Smart!! Hoppas det blir så för våra också. 😊

#9 Jag har en shih tzu tik 😍 En underbar ras på alla sätt! Det är en sällskapsras och kräver inte mycket. Den trivs bara den får vara med sin familj/ägare! Hänger med på allt, är social och framåt, lekfull och lite av en clown :D nackdelen är pälsvården haha…

En sak jag glömde nämna som är positivt med hund ägandet - man träffar så många nya människor och vänner när man har hund! Jag har fått massa kontakter sen jag skaffade min hund. Man pratar med massa människor! Nackdelarna är att man får ha rejält tålamod med valpar/hundar. Veterinär kostnader, försäkring och att hitta hundvakt om man måste bort. Men det är absolut mer fördelar än nackdelar! Det är såå värt Nackdelarna! :)

#26

Det jag menar är väl att jag inte är en sån människa som säger att jag är "pappa" till min hund, eller kallar valpar för bebis. Må så vara att det är semantik, men jag har känt många där det visar sig i hur de behandlar och tänker kring hunden också. Dvs jag vill ha en hund för att det är en hund, och jag ser dem inte som ett mänskligt barn. Jag tror inte att en hund någonsin känner en vilja eller behov av att få födelsedagstårtor, glass, bli utklädda, en särskild frisyr eller nått annat sånt som vi människor gör och uppskattar för oss själva. Och därmed så är det ingenting jag gör med en hund heller. Men märk väl att jag inte gnäller på folk som gör sånt heller, sålänge det är harmlöst och inte gör nån skada för hunden. Det är bara inte min grej riktigt.

Jag måste tillägga en sak, OM man ha rpsykiska problem, Som jag, Borderline/bipolär/adhd, Deprimerad eller dylikt, Då är hunden väldigt väldigt väldigt ofta inte "positiv" att ha. Oavsett vad den gör så kan den hjälpa och stjälpa, Och i många stunder gör den just det, Antingen är den totalt underbar eller raka motsattsen. Jag har läst om många som har skaffat hund och hjälps av sina hundar, Och det gör även jag, Men det är inte hela sanningen. Allt som är illa med än själv är fortfarande lika illa fast man har en hund vid sin sida, Ibland värre om hunden inte gillar läget riktigt. Man ska alltid arbeta på sig själv på annat håll, och hunden på eget håll. Så man inte skaffar hund som "medicin" för det kan gå riktigt illa. Förmodligen vet alla redan det, Men jag tycker det nämns så sällan hur negativt en hund kan påverka ens psykiska problem, Och jag kan säga att min hund har påverkat mig åt båda hållen, Så jag velat nästintill dö och så jag varit lyckligast i världen!

#32 bra sagt! Tycker inte heller en hund ska vara ett "botemedel" rakt av. Däremot har jag inget emot grundtanken att en hund kan ha en väldigt positivt effekt på en människas välmående. Inte att den ska vara ett botemedel mot depression, däremot kan upprätthållande av rutiner, mer aktivitet och rörelse och hjälp att ta sig ut när man inte känner för det ha goda effekter för en person som har perioder av nedstämdhet när de är ensamma, tex.

#29 Myyysigt!!

#30 Åh, det låter ju jättekul!

31# Okej! :)

#32 Jag förstår att den ibland/ofta inte är positiv att ha. Fast det där anser inte jag riktigt är sant. Jag vet inte hur din bipolära sjukdom påverkar dig - men mina skov påverkas extremt mycket av stress. Och jag märker otroligt tydligt på att jag inte får lika många/djupa skov när jag motionerar till exempel. Och jag tror verkligen med hela mitt hjärta att hunden kommer kunna hjälpa till lite med det. Att jag liksom kommer få mindre skov med hund. Åtminstone inte lika djupa. Jag skaffar såklart inte som medicin, även fast jag tror och hoppas att den kommer kunna hjälpa mig mycket på den fronten. Dessutom har jag en sambo som också vill ha hund så jag sitter inte själv i detta heller. Jag vill inte diskutera huruvida man borde skaffa hund om man är psykiskt sjuk och inte, vill du diskutera något sånt får du gärna skapa en egen tråd som jag kan vara med och diskutera i :) 

#33 Nä, inte rakt av såklart.

#33 Självklart är det så, Men den kan också göra så folk tycker det är mer obehagligt att behöva gå ut, och krascha en människa psykiskt på många sätt. 
Kan ta mig och min tik som exempel, Hon vart ju en problemhund tyvärr, Hon gjorde utfall, jag ville absolut inte gå ut, Jag har socialfobi, Hon gjorde den värre. Hennes rutiner var inte krävande, hon sov helst hela morgonen, Och rutiner sattes aldrig in för oss båda, Hon hugg mig som unghund vid överslag. Hon var alltid där, så mycket så jag blev arg av hennes existens, Irriterad över minsta lilla, Äcklades nästan av henne ett tag. Det är dock pga MINA problem och inte andras, Hon drog omkull mig flertal gånger så jag kraschade helt och bröt ihop. Jag mådde otroligt dåligt av henne flertal gånger, Men hon har hjälpt mig så mycket. Och nu när vi fått pli på varandra så är det mer positivt, de negativa (och allt som skett) kan inte ens jämföras med det vi upplever dagligen! 
Man kan dock tänka på om man mår psykiskt dåligt av någon anledning att ha lite mer stöd i närheten NÄR man köper hunden, Det hjälper. Och sen kanske man kan välja en lättare och renrasig hund så man har lite mer koll på vad det är man får och vad man har att arbeta med/emot.

#34 en bra inställning tycker jag. Inget fel alls att se en hund som en hjälp i ens allmänna välmående IMO, det gör även folk som inte har någon diagnos. Jag är inte bipolär eller dylikt, men livsstilen med hund gör i vilket fall väldigt mycket gott för mitt mentala välmående. Ungefär på samma vis som du själv säger, genom regelbunden aktivitet och motion. Tror faktiskt det är så för de flesta människor vare sig diagnos eller ej.

Det får ju bara inte vara ett beroendeförhållande tycker jag..

#35 Sådan är inte jag som tur är. Har absolut ingen social fobi eller så. Trist att du haft det så jobbigt! Ja, tack för tipsen! :) Jag kommer köpa en sheltie. Uppfödarens hundar är otroligt bra i lynnet. :)

#35 Förstår vad du menar. Absolut är det ju olika beroende på hur man är. Jag talade för mig som behöver rutiner (vilket alla hundar ändå mår bra av), och verkligen vill ta mig ut. Jag nog raka motsatsen till social fobi, jag vill ut och göra saker, interagera med folk och djur mm för att må som bäst. Blir jag för instängd hemmavid och omotiverad att ta mig ut och göra saker, då mår jag som sämst. En hund är inte samma slags sällskap som en människa, men det ger folk som mig en väldigt skön känsla att ha någonting levande i närheten. 

Dessutom kräver en hund att man tar ansvar och inte bara lever för sig själv. Är man en person som kanske inte har så mycket ansvar, men mycket fritid så kan det vara en väldigt bra sak IMO.

#36 Tack! :) Tror verkligen det kommer bli perfekt för mig.

Att ha en tävlings och träningskompis som finns där för en i torrt och vått. Så är det med min riesen. Och henne är jag glad att jag har för vem vet om jag hade funnits kvar om jag nt hade haft henne. Hon gör mitt liv komplett. Liksom allt gör vi tsm delar säng till att träna ihop. Dvärgen är mer en hund att bara va med. Att bara ha i famnen o kunna ha med sig överallt på äventyr. Mer som min Diva och prinssessa. när vi tre är ihop känns mitt liv komplett. Det är nog det bästa med hund. Älskar jag dem sååååååååå häääääär myyyyyyyycket älskar dem mig MINST lika mycket tbx. De skiter om jag har en dålig hårdag de tröstar mig när jag är ledsen. Det är liksom det som är det bästa de gör mitt liv komplett helt enkelt. Även pappas unghund är så rolig o söt. Det jobbigaste m. hund är respektlöst oftast hundfolk

#26 Jag kan erkänna att jag fortfarande inte riktigt förstår valp hetsen många har. Jag ser mer valptiden som ett nödvändigt ont för att få den hundras och den grunden man vill ha. Sen blir det ju många söta bilder av valpar men att bo med dem är ju inte det roligaste. Mycket trevligare att bo med dem när de börjar växa till sig och kunna hänga med ut på större äventyr. Ja Heelers är fina och otroligt trevliga hundar. 😍

#40 Härligt! 🙂 Trist att du blir bemött utan respekt!! I vilka sammanhang då?

#41 Jag håller med dig lite. Det enda är väl att valpar är såååå söta 😍