Min hund har också svarta klor.
Jag kör oftast fegis-varianten och klipper lite och ofta.

Om du klipper lite, lite i taget när du börjar närma dig pulpan - oftast har man ju ett hum om var den slutar - så ser du att snittytan ändrar sig. Det blir liksom en skiftning mitt i och även kanterna brukar se lite annorlunda ut. Jag använder en kloslip det sista, då ser man tydligare (fast man får förstås se till att det inte ligger slipdamm så att ytan inte syns) och risken för att komma åt pulpan minskar. Dessutom riskerar man inte att klippa mitt i, möjligen skadar man yttersta lagret.

Jag har en hund med svarta klor. Man klipper lite i taget, tillslut blir det vitt i mitten, (svarta kanter) och då fortsätter man klippa ytterst lite till och tillslut blir det en liten svart prick i mitten av det vita. då slutar man :) om inte hunden börjat reagera före, beror på hur fässig dom är, min är fässig ;) (men mest för han inte gillar att man håller i hans tassar, hör till rasen hos hanarna sägs det)

Söt hund. Lite lik min lille. Schäfern har svarta klor, och jag klipper lite och oftare.

Vet att vissa kan ana pulpan på en del hundar med svarta klor genom att lysa med stark lampa under klon.

Du kan också välja att fila. Tar dock aningen längre tid. Men gör man det till en mysstund gör det ju inget :)

Annars gör som skrivet. Lite i taget ofta. Med en ordentlig vass klippare.

Jag har två hundar med svarta klor, Tror tiken har en vit klo. Jagklipper rakt av 2mm sen "naggar" jag runt sidorna tills jag ser något tecken på pulpan.

Jag kör fegisvarianten och klipper bara lite. Italienaren är värst för hennes klor är verkligen kolsvarta. En millimeter åt gången är vad jag törs ta.