Tycker det där var mycket bra information! Det är VIKTIGT att redan innan man skaffar ett djur (oavsett art) har en färdig plan för vem som ska ta hand om djuret om man blir sjuk/skadad och hamnar på sjukhus eller av annan anledning tillfälligt eller permanent inte kan ta hand om djuret enligt de djurskyddslagar & föreskrifter som finns. 
Det gäller oavsett om man är ensamstående eller ej, har man riktigt otur kan en hel familj bli drabbade så då behövs en backup plan med någon utomstående tex, släkt, vänner, pensionat.

Skulle något hända mig så kan sambon ta hand om djuren, men skulle det hända oss båda något så har vi flera inom närmaste släkten och vänskapskretsen som kan ta hand om djuren tillfälligt och om nödvändigt ev permanent ta över djuren eller hjälpa till med omplacering till bra hem.

Vi har också ordnat det med anhöriga, som vet hur de ska agera vid ett eventuellt tillfälle då det kommer an på dem att se till hunden.

Ett informationskort i handväskan var en bra idé. Tveksamt att alla skulle bry sig om det dock. Incidenten med Maja-katten har satt sina spår vad gäller tillit för andra angående ens djur.

Jätteviktigt att alla tänker på det här, och har pratat med anhöriga eller bekanta så att man har någon som tar på sig att ordna för djuren om det händer något.

På iPhone så kan man lägga in Medicinskt ID, som alla kommer åt på  min telefon  genom att klicka på "Nödsituation" nere i vänstra hörnet istället för att slå koden för att låsa upp telefonen. 

Själva uppgifterna som finns där lägger man in via appen hälsa. Där har jag skrivit under "Medicinska anteckningar" att jag är djurägare. På min Android har jag en funktion som heter "Visa ägarinformation vid låsskärm" som jag kommer åt via Inställningar-låsskärm och säkerhet-Visa information. Där har jag bara skrivit Djurägare. Då ser man den texten direkt under klockan på låsskärmen.

Jag tycker att det var bra information. Det SKA vara skrämmande att tänka på vad som händer med ens djur om man inte ordnat för det i händelse av sjukdom/olycka. Jag tycker att det borde vara lika självklart som att man ordnar med vad som händer med ens barn vid liknande situation. Djuret måste ju få omvårdnad oavsett vad som händer med ägaren.

Jodå, det var nog korrekt information. Kanske tyckte jag att det lät hårdare än det är därför att jag sökte just på vad man kan göra för att undvika den situation de beskriver.

Alla har inte släkt eller vänner som kan/vill ställa upp i en sådan situation. Jag t.ex. Vad gör man då? Jag vill lösa det innan jag skaffar hund.

Nån som har något förslag? Hundpensionat låter inte vettigt, varken ekonomiskt eller för hundens skull. Vet att det finns en organisation (eller vad man ska kalla det) inom SLU med folk som tillfälligt tar hand om djur åt kvinnor som behöver komma ifrån förhållanden där de blir slagna och inte kan/får ta med sig djuret. Finns något liknande för folk som behöver akut tillfällig hjälp av andra orsaker? Jag menar inte att det behöver vara gratis, men kanske dagmattepris snarare än hundpensionatspris.

Brukar t.ex. rasklubbar ha någon slags kontaktnät för såna här situationer? Jag skulle själv gärna ställa upp och hjälpa någon annan i en knivig läge. Om något sådan finns skulle jag omedelbart anmäla mig.

Jag har detta tilläget till min försäkring.

Agria Trygghet

• Ersätter kostnader för vistelse på hundpensionat
• Ersätter kostnader vid avbruten- eller avbokad resa
• Ersätter upp till 20 000 kronor per år och har ingen självrisk

Om du blir sjuk och oförmögen att ta hand om din hund kan Agria Trygghet ersätta kostnaden för inackordering på hundpensionat. Vi hjälper dig dessutom med kostnader om du skulle behöva avboka, avbryta eller förlänga din resa på grund av att din hund blir akut sjuk eller skadad. Försäkringen kan tecknas till Agria Veterinärvård.

Wow! Det tänkte jag inte ens på att det kan finnas en försäkring! Det är absolut nåt jag måste kolla upp innan jag tecknar en då. Kanske finns som tillägg till hemförsäkringen också. Ska jag kolla omdelbums. Nu tycker jag ju inte hundpang är idealiskt, om man inte känner till något som är super förstås, men det slår ju avlivning med hästlängder. Jättetack! Det här är något som verkligen oroar mig.

Förresten organisationen för hjälp till våldsutsatta kvinnor som jag talade om heter VOOV. Kan vara bra att känna till.
https://voovhem.wordpress.com/

#9 Så lite så ;) Det är som du säger en lösning man vill undvika men helt klart bättre än alternativen. Länka gärna om du hittar någon liknande :)

Men jösses. Mitt vanliga försäkringsbolag, Länsförsäkringar, ville bara koppla mig till Agria. Visste inte att de ägde Agria (som jag antar att de gör). Så jag kollade  på Ifs hundförsäkring som jag blev intresserad av häromdagen och där ingår det!

"Om du blir sjukskriven och inte kan ta hand om din hund ersätter vi kostnader för hundpensionat eller liknande."

Nu föll en sten från med hjärta! Det här har varit en stor oro för mig. Inte för att jag planerar att bli sjuk, men jag är inte purung längre och en hund lever ju ett tag. Att jag bröt armen i höstas (vilket var mer handikappande än jag anat) gjorde väl också att jag började tänka på vad som skulle ha hänt om det varit benet istället och jag haft hund.

Är fortfarande intresserad av tips om andra möjligheter till hjälp. Men det här gör ju att detta inte längre känns som ett hinder för valpköp. 😘

Shit, jag läste slarvigt. Det var villkorat hos If. 😕

"Om du har Stor hem- eller Stor Villaförsäkring hos oss får du extra försäkringsskydd som innehåller följande…"

Nåja, jag vet ivf att det går att försäkra.

För tre år sedan såg jag ett nödrop på fb, en för mig helt okänd tjej som brutit foten och behövde akut hjälp. Hon bor här i stan, men har inga släktingar här. Ingen av hennes vänner hade möjlighet att hjälpa, så jag ställde upp. Först var tanken att jag skulle ha hennes hund över helgen, men hon blev kvar 6 veckor, tills matte fick ta bort gipset.  Så, visst kan det gå lösa akut åxå :)

Vad bra! Men visst vore det skönt att ha det fixat innan det händer. Men har man bara försäkrat så har man ju tid på sig. Kanske går att få ihop ett eget kontaktnät genom annons, grannar.se eller liknande. Fast helst vill man ju veta vad det är för folk förstås…

#7 Tänkte du på http://www.voov.nu/?

Har aldrig hört att någon rasklubb eller liknande tar hand om hundar på det sättet, däremot kan de i vissa fall hjälpa till att förmedla omplaceringar genom annonser på hemsidan.

Däremot så om man är aktiv medlem i lokala kennelklubben eller ras-/specialklubbar så brukar man snabbt få många nya vänner med hundintresse som kanske kan hjälpa till om man hamnar i krisläge.

Har man en vettig uppfödare så kan man även prata med hen om hen kan ta hand om hunden OM det skulle hända något.

Ja, precis. Kom på det strax själv i #9. 😃

Jo, uppfödaren, vem det nu blir, har jag tänkt fråga också. Beträffande rasklubbar, tänkte att de borde vara en bra plattform för sånt här. Menar inte att klubben skulle ansvara för sjuka  medlemmars hundar, men att de kanske kunde ha en lista på folk som kan tänka sig att ställa upp i krissituationer.

Jag får väl starta en klubb för ensamstående hundägare med taskigt socialt skyddsnät! 😉

Är själv med mina djur och har fixat back-up. Som tur är får man ju fort även hundbekanta när man  skaffar hund 🙂. Många är i samma sits så jag tror inte att man behöver oroa sig för hjälp vid sjukdom.

Det är det jag hoppas på. Men det är ju inte säkert att det blir så och då är ju försäkringen bra att kunna falla tillbaka på.

Jag har pratat med min favorit-fysioterapeut om det. På min mobil kan man skriva in ett meddelande som syns på skärmen även i låst läge. Där står det nu "ICE hundar till xxx" och telefonnumret till henne. Hon är nog den enda jag vågar låta ta hand om mina hundar utan noggranna instruktioner (sådant får alltid eventuella hundvakter osv).