Jag hade valt en som vågade komma fram till mig. Absolut inte den livligaste eller den mest tillbakadragna.

Vi valde inte själva, det gjorde uppfödaren efter det att vi träffat valparna och hen sett oss interagera med dem och vi haft en lång diskussion  om vad vi ville ha ut av vårt hundägande.

Om man nu väljer själv så måste det ju bero på vad man vill ha för sorts hund och vilket hundägande man vill ha. Vill man ha en tränings och tävlingskompis, en aktiv hund då är det kanske bra att köpa den valp som har leklust och är framåt för där borde det finnas vilja och kamplust som kan utnyttjas i träningen. Vill man ha lugna promenader främst, då kanske man ska ta en lugnare valp. Men, bara för att valpen är lugn i valplådan behöver ju inte betyda att den är det i det nya hemmet, och vice versa.  Ta beslutet i samråd med uppfödaren som ju känner sina valpar bäst, det är mitt råd.

Man kan välja den livligaste, den lugnaste, eller en mittemellan. Dagen därpå är kanske din valp som var livligast  är den lugnaste. Jag tror inte det gör så stor skillnad när man väljer en valp, inte alls faktiskt, Jag tror det handlar om tur och otur rakt av. Valpar ändrar sig med vinden, Man kan omöjligt veta vem som är vem eller vad som kommer bli vad på någon timme, Bor man däremot med valparna så är det ett lättare val oftast, Det är därför det kanske är många uppfödare som hellre väljer valpar åt människor.
Själv valde min pappa en valp när han var 10-13veckor, Och när vi senare hälsade på (när vi redan hämtat valpen) tyckte jag syskonen och hans personligheter alla vara "likadana". Dvärgpudeln vi köpte när jag var 11år valde jag ut, han var en av "mellan" lägena, jag ville egentligen ha den lugnaste valpen som sov i min famn men lyssnade på allt jag hade läst och valde en mellantingvalp och senare fick vi veta att valpen jag tänkte välja var helt galen och sprang utomhus konstant, Medans vår hane var betydligt lugnare och mildare.

Ofta så väljer uppfödaren ut passande valp/ar utefrån vem man är samt vad man tänkt uppnå. Jag personligen har lugna hundar som inte kräver en massa. Men skulle jag välja till dottern hade det vart tvärtom en mer framåt så hon kan tävla högre i dom grenar hon vill. Men hade även valp olika raser 😉

Vad jag vet så väljer ordentliga uppfödare ofta valpen åt dig, då dom spenderat mest tid med vovvarna och sett deras personligheter etc och har därmed bättre insikt i vilken valp som passar vilken ägares intressen bäst samt vad man vill göra med hunden.

Men i dom fall man själv får välja valp så har jag hört att man ska ta den som frivilligt/nyfiket  kommer och hälsar eller nosar på en.

Den senaste tiden har jag mest stött på uppfödare som väljer valpen åt dig. De ser ju valparna hela tiden och lär känna deras personligheter på djupet, vilket man inte gör som köpare och träffar valparna nån enstaka gång  innan val. Uppfödarna brukar ju då kunna bedöma utefter vad ägaren vill ha vilken valp som passar bäst.

Skulle jag få välja valp själv skulle jag helt gå på känslan. Är det en valp som dras till mig mer än de andra hade jag nog valt den. Annars hade jag valt den jag drogs till just där och då. Det går ju så sällan att säga på en valp hur den kommer bli, en vecka är den kullens lugna filbunke och nästa vecka är den kullens monster.

Jag skulle ALDRIG välja en skygg eller osäker valp, då avstår jag hellre. Annars så beror det lite på, vad jag tänkt ha hunden till och vilken ras det är. Sist så valde jag den livligaste och mest nyfikna valpen, efter att ha sett valparna och diskuterat med uppfödaren. En av dem tyckte hon inte att jag skulle ta eftersom den var lugn och sävlig, jag ville ha en hund att jobba med (å andra sidan ville hon inte sälja min Skroffa som ren sällskapshund). Skroffan blev mycket riktigt en pigg, framåt och orädd hund - men hur mycket som berodde på arv respektive att jag lyckades bygga vidare på de egenskaperna vet jag ju inte. Jag var på en kurs för Sven Järverud (legendar inom hundvärlden, jobbade bland annat på Hundskolan i Sollefteå och hade en mycket framgångsrik uppfödning av rottweiler), han menade att de redan när valparna var små kunde se rätt väl hur de skulle bli som vuxna även om det förstås även handlar om att förvalta valpen väl. För att se sånt tror jag dock att man behöver vara rätt rutinerad, och givetvis spendera en hel del tid med kullen, se dem i olika situationer och så vidare.

Jag vill ha lugna valpar för jag vill ha en lugn grund att jobba med. Är inte intresserad av att ha en stor motor eller dylikt då jag tycker pudlar har det rätt så bra ändå. Men det gäller ju att kunna skilja på lugna och osäker/skygg. Jag har alltid fått välja själv men fått hjälp och tips i mitt val av uppfödaren vilket jag uppskattar och lyssnar mycket på då dom känner valparna väl och ser deras personligheter. Nyx var en lugn, harmonisk och modig valp som gärna utforskade nya ytor själv. Dessa egenskaper gillar jag och var stor anledning till att jag valde just henne. Jag var redan intresserad utav Nyx så när uppfödaren berättade om hur hon var och att hon trodde att hon hade passat mig väldigt bra så var det ett rätt självklart val :)

8 Det är så sant nyfiken ska valpar vara trots att dom är lugna.

#9 Håller med.

En valp som ligger och trycker och inte är nyfiken alls skulle jag inte välja.

Jag tycker att man ska titta på mer än vilken valp som är mest eller minst framåt i sällskap av sina kullsyskon och mamma i hemmiljö. Tycker att valptestet som blivit rätt populärt att utföra på kullar är en bra komplettering till uppfödarens intryck och kunskap om valparna och släkten, just för att du lite mer isolerat kan se den enskilda valpens reaktioner på sociala bitar, mod och nyfikenhet, hur den reagerar på ljud osv.

är vad man är för människa skulle jag säga. Min kompis valde en lugnare medan jag vill ha wild and crazy

Personligen tycker jag det är bäst att uppfödaren väljer valp men om jag hade besökt en valpkull och ska välja en valp (och endast får ha de som "info") så hade jag valt en som verkar orädd och livlig och gärna att den verkar intresserad av mig och nyfiken på vad jag har att ge

Uppfödaren valde valp åt oss och det är det bästa som skulle kunnat hänt. Det är ju trots allt uppfödaren som vet hur valparna är och har mest insikt i vad för hem de kommer passa i, även om det inte alltid blir rätt.