Jag gav min valp såna där vita tuggben med torkad kyckling runt. Det funkade jättebra. Höll på så under en tid och sedan slutade jag bara med det. Nu klarar han sig utan. Om det är själva lämnandet som är problemet så är det ett bra sätt att göra det lättare.

Nej, jag tycker inte att det är en hållbar lösning att ge hunden ett ben varje gång och framför allt skulle jag aldrig våga det. Jag har varit med om att våra hundar satt saker i halsen och det är inte en rolig tanke att det ska hända när jag inte är där… jag skulle nog fortsätta med ensamhetsträningen som ni gjort, fast ta med den andra tiken ut på "cigg-rasten". Gärna samma procedur varje gång men någon gång ta med den enda hunden, någon gång den andra hunden och någon gång båda, så att det inte blir en grej av det. Ingen av våra hundar har haft separationsångest, så det har funkat för oss i alla fall.

Jag tror också på att begränsa utrymmet. Min hund trivs bäst om vi stänger till alla rum och hon bara får vara i hallen när vi inte är hemma. Där finns det ingenting att göra så där sover hon bara. Jag stängde in henne i sovrummet någon gång eftersom det är större och hon skulle kunna ligga i sängen och sova (bortskämd hund😉) men då tuggade hon sönder duntäcket så det var dun i hela rummet när vi kom hem igen. Hunden sov gott i dunkaoset. Så, för hunden vi har nu ger mindre yta mer ro. Kompostgallret har hon respekt för eftersom jag har råkat tappa det framför henne några gånger så det vält. Kanske lite med mening (men det vågar jag knappt säga här inne…) eftersom hon tog sig igenom dem när hon var liten.

På samma sätt har hon lärt sig att inte stjäla. Jag lever efter devisen att aldrig låta någonting vara framme när hunden är valp för "tillfället gör tjuven". Men någon gång så smög hon ut i köket, hoppade upp mot köksbänken och fick tag i en plastpåse som osten stod på. Hon drog i den och påse ,ost och osthyveln åkte i golvet / huvudet på hunden med ett väldigt skrammel. Hunden blev rädd och jag tog tillfället i akt och ömkade henne lite för att förstärka obehaget och sedan dess har hon aldrig ens funderat på att ta någonting, någonstans ifrån. Så, ja… jag har gillrat fällor för att jag tycker det är effektivt. 😎 utan att hunden tar skada, såklart, men det behöver jag väl knappast säga. Dock tycker jag att det mest effektiva är att faktiskt inte lämna saker framme…

Och så skällandet… ja, där gör jag lika som du. Säger "tack, det räcker" när hon börjar småboffa och oftast stannar det där.

#1 Jag har gett sådana också men tyvärr är inte dom för intressanta om jag går, däremot är grisöron det.

#2 Det var just det jag tänkte! Sätta i halsen och att sedan kanske behöva träna bort ännu en sak, Jag har börjat lite nu, Tiken är fortfarande med honom för han inte ska få total panik, Jag pratar med mina vänner/grannar utanför dörren eller i telefon för att han i början ska höra mig, Sedan tar jag "pratpauser" för at tlyssna på hur han reagerar, Han hoppar upp på dörren och försöker öppna den, vilket han också kan, men då puttar jag bara igen dörren.

Att vara rädd för kompostgaller är för mig det mest positiva jag haft i min andra hund, hon kan öppna dörrar men då har jag satt ett kompostgaller och whooops har allt varit livsfarligt. Hon blev rädd för kompostgallret för det ramlade på henne när hon ville fram som valp, Så jag hann inte träna in det själv, Och jag kan erkänna att jag försökt lära valpen att vara rädd för det, Men tyvärr är han uppväxt i en hundgård som har "vanligt galler" runt sig, så att det sitter nog i mer att det inte är farligt än att det är farligt, Så kompostgaller är ingenting för honom.

Jag läste att någon rekommenderade att gillra "musfällor" att skrämma hunden med, Jag tror det kan sluta illa, men jag ska försöka komma på något annat som kan vara läskigt. Såg en städvagn idag utomhus som han reagerade på och vart lite orolig för, önskar  att jag kunde ha städvagnar på diskbänken!

#3 Det vore en syn det, med städvagnen alltså. 😃

Men faktiskt så är det väldigt viktigt att de håller sig undan, framför allt från spisen. Det händer lite då och då att hundar ställer sig mot spisar för att nå mat och får igång dem med brand som följd. Min väns mosters hus blev helt nedbrunnet och två hundar och ett gäng katter dog i branden. Fruktansvärt! Sedan tror jag inte musfällor är rätt väg att gå, det finns ju grader i helvetet liksom. 🙂 Hundstackarn ska ju inte få ont. Min första hund var en riktig gangster men hon lyckades få tag i telefonsladden (på den tiden man fortfarande hade hemtelefoner) och dra ner en stor, tung, förskräckligt skramlande telefon i stengolvet. Efter det  hade hon stor respekt för sladdar, vilket var väldigt praktiskt.

#4 Jag får helt enkelt stänga ut han ifrån köket när jag inte är hemma för att känna mig trygg, Så slipper jag oroa mig, dock kan han öppna dörrar men jag tror inte han gör det "inåt" alltså emot sig själv, krävs mer teknik för det. 
Det jag funderar över dock är om jag ska vänja honom vid att vardagsrummet är hans ensamhets rum, Jag bor så att man kommer in i lägenheten till höger är det sminkrum och vänster kök, rakt fram vardagsrum och bredvid vardagsrummet är sovrummet, Mellan sovrum och kök (på vänster sida när man kommer in) är toalett, och mellan vardagsrum och sminkrum är det ett "garderobsrum" så då är han alltså längst in i lägenheten och kanske känner sig tryggare?
Kan stänga igen vardagsrumsdörren och brukar träna just där inne när vi bara är hemma och kör träning att inte vara i samma rum, Jag får nog testa mig fram, men det kanske är en bra idé.
Önskar att det skett min valp, Men tyvärr är han väldigt modig så en smäll avskräcker inte honom, skulle han ha ner en stor ungsplåt i backen hade han bara kollat på den sedan fortsatt, Samma med galler som flyger över honom när han lägger sig bredvid dom, han hoppar upp kollar sen lägger han sig på gallret.. 😡
Tänker inte köra med musfällor oavsett hur illa det blir, men jag måste komma på något han kanske blir lite rädd för.

Har tyvärr inga direkta tips men undrar om du inte kan låsa dörrarna?

#6 Jo båda ute dörren och de andra, Men det löser inte problemet. Han hoppar upp och lämnar rivmärken på dörren om han öppnar/försöker öppna den.

Att ge en godsak när man går är inte en hållbar lösning. Det är en kortsiktig hjälp. Om hunden är lugn när man väl är borta så är det en bra undanmanöver i början.

För mig har det fungerat bra med att ge någon form av aktivering de korta stunder jag är borta i början. För mig är hundens känsla viktigast. Att jag går iväg ska inte ge en känsla av stress och hyper, utan det ska vara en naturlig del av vardagen som inte betyder särskilt mycket, jag lägger mycket vikt vid att förebygga ensamhetsångest vilket kan bli ett gigantiskt problem.

Så när jag går ut korta stunder i början så ger jag hunden något att pyssla med, kanske en aktiveringsleksak, gömmer lite godis, ger något snällt tugg som den inte sätter i halsen eller liknande. Detta plockar jag bort efter hand när jag "fått rätt känsla" i separationen, testar utan till att börja med om jag bara går ut en kort stund.
Jag har även en ritual där jag säger "jag kommer snart, nu får ni vara snälla" för att meddela att jag kommer att gå.
Jag tränar även med att stänga undan valpen från mig i vardagen för att det inte ska vara något konstigt, men bara korta stunder så att inte valpen hinner stressa, i förlängningen kan det vara att jag stänger bort hunden när jag lagar mat eller dammsuger för att det ska bli en lagom lång stund.
Jag fortsätter och utökar ensamstunderna efter hand som jag märker att hunden är lugn när jag kommer tillbaka (det bästa är om man kan ha en kamera eller mikrofon och se/höra vad hunden gör). Min målbild är att hunden ska se nyvaken och lugn ut när jag kommer hem. Jag lägger även vikt vid att hälsningen när jag kommer hem ska vara lugn, hunden ska inte stressa upp sig i förväntan mot ett livligt återseende. När jag kommer in hälsar jag lugnt på hunden, går och tar av ytterkläderna i lugn och ro, kanske går på toa, plockar upp matkassarna om jag handlat och när jag är klar med det så hälsar jag ordentligt och gosar en stund, kanske ger en godbit om jag köpt det till hunden i affären, allt för att det inte ska bli en jätteförväntan på hemkomsten.

Tjuvandet skulle jag träna som vilket moment som helst, lägga något "halvgott" på golvet, säga att hunden inte får ta det och belöna med något bättre för att hunden inte rör, sedan utöka "godhetsgraden" och tidslängden. Sedan efter hand lägga grejer på diskbänken och använda samma grej med att hunden får något bättre för att inte röra. Efter han göra övningarna svårare och svårare och samtidigt försöka få hunden att se det som en lek, jag försöker lura hunden att ta det den inte får för att den då går miste om det jag har att erbjuda. Svårt att förklara i text, men om man lyckas göra det till en rolig lek för hunden så har man vunnit mycket, att hunden ser det som en kul utmaning att låta bli.

Man måste inte lämna ett ben. Göm godis lite här och var och gå medans hunden letar.

Jag har börjat köra att han får vara ensam då och då med tiken eller utan tiken i vardagsrummet, även i resten av lägenheten när jag är utanför dörren. Han tjuter, men det mitt fokus ligger på är att inte öppna dörrar, tjuta kan man göra, men det ska inte belönas, Alltså går jag inte in förns han har varit tyst i 10sekunder (12sekunder är hittills hans vardagsrumsrekord, en aning längre i resten av lägenheten). 
När jag väl kommer hem hälsar jag inte alls, jag kollar inte på hundarna och går in, Eftersom han har sådan hög "jag vill hälsa" nivå så har jag valt att ignorera tills jag varit där en stund, då kan jag hålla på som vanligt. Men att jag kommer hem vill jag verkligen inte lägga ner stor vikt på, eftersom det kan skapa mer ångest.
Grejen med just ben är att det är det enda som funkat, inte vanliga "vita"tuggrullar eller ben med något gott på som torkadkyckling, utan grisöron, märgben eller saftiga köttben, Oftast såna ben man inte vill lämna hundar ensamma med. Men har han ett ben så bryr han sig varken om att jag går eller kommer hem igen, Godis hinner ta slut innan jag hunnit stå ute i 1minut.

Tjuvandet är otroligt jobbigt men jag kan just nu stänga köksdörren vilket jag gör när han hoppat upp på diskbänken då blir han helt enkelt "utslängd" och bannad ifrån köket en stund, tills sake rlugnat ner sig och jag öppnar dörren igen. Har hittat ett samband med tjuvande den senaste veckan, vilket kan vara en stor tröst för mig, Han tjuvar innan maten, Alltså när han är hungrig på kvällen och jag itne hunnit ge honom mat (brukar vilja ge efter 18tiden) då kan han hoppa upp och "leta" mat, det är ju inte okej, men det är bättre än att han gör det konstant.