Din pappa är klok som tänker längre fram. Du är väldigt ung och mycket kommer hända i ditt liv de närmaste åren. Så det kan mycket väl bli som din pappa befarar, att det blir han som då får passa hunden.

Du blir väldigt låst med hund. Kommer du inte vilja resa?

När du i framtiden jobbar heltid så är det smart som du skrev med hunddagis eller dagmatte. För att bara komma hem på lunchen är inye snällt mot hunden som då är ensam hela dagar.

När jag var 16år hade familjen hund hemma, men jag hade inte egen hund vilket jag verkligen verkligen ville ha. Jag kan säga att jag är glad att jag inte köpte hund när jag var 16år, jag köpte hund när jag var 18 (inte långt ifrån, men tro mig mycket sker på de 2 åren). Jag har fått super mycket hjälp med min tik och är tacksam över det, jag hade aldrig klarat det annars. Jag flyttade till egenlägenhet för 2-3år sedan och det har gått jätte bra, men hon var inte en lätt hund och det var inte ett lätt ansvar.
Jag är 23år snart 24år, jag har skaffat mig en andra hund (en valp) och jag är sjukskriven som det ser ut just nu. 
Jag hade inte skaffat hund om jag var du, jag hade kanske försökt vara hundvakt eller dagmatte, det är lätt att vara efterklok. Men jag kan säga att när jag var 16 och ville ha hund var det en liten ras jag var intresserad av, helst Pudel eller dylika hundar. Små, snabba och smarta hundar, men när jag väl skaffade hund blev det en schäfer labrador korsning (lite mer krävande) och nu är jag totalt fast, det är en stor skillnad på raser på väldigt kort tid. Samt är du under 18 står inte du själv på hunden, pengar för hunden kan bli väldigt svårt om inte dina föräldrar då vill hjälpa till. Du sa att dina föräldrar har särat på sig, men då antar jag (kanske inte är så) att du bor hos båda på olika tillfällen? Då blir det ju hälften av tiden du inte är med hunden och som det blir din pappas ansvar. Det kan sätta gränser på vad du vill och kan göra, t.ex åka över till din mamma.
Att skaffa hund som ung sätter också gränser på "umgänge" folk vill ut och festa, dricka och umgås, det är inte så ofta hundar kan följa med på sådant och man blir väldigt långt ifrån världen andra lever i.. 
Sedan är ansvaret inte bara något år framöver utan 10-13år framöver, kommer du fortfarande vilja ha hunden om 5år? Kommer du orka stå över allt du kanske måste stå över? Om hunden blir väldigt sjuk vem betalar?

En hund kan bli ganska gammal. Och man ska ha ansvar för den konstant under sitt liv. Ärligt tycker jag att det är bra att fin far tänker. Tänk sen dessutom att din mamma kanske inte kan komma och hälsa på om du har hund när du flyttar hemifrån. Sen är djur dyrt. Det är mat och försäkring man ska ha. Samt helst stoppa undan pengar om nått händer. Så tycker inte att du är mogen att ta beslutet om ni ska ha hund eller ej. Det måste din far göra

Nä så länge som inte din pappa vill ta fulla ansvaret bör du vänta. Syrran skaffade sig hund som student, funkade ju bra när hon pluggade hon hade även en pojkvän hon bodde ihop med. Sen blev hon singel + skulle hitta jobb och bostad inte lätt anpassa sitt liv efter hunden som tur är hade hon ju pluggat till ett bristyrke = lärare, hon fick bosätta sig en bra bit bort för hon var tvungen bo nära jobbet pga av hunden. I vissa tider var det vissa problem och hon kunde inte alltid anpassa sitt liv efter hunden men hon hade tur för mina föräldrar hade hund och var hemma om dagarna så syrrans hund fick bo där ibland i långa perioder = månadsvis, som tur är tyckte han det bara var trevligt med en hundkompis som han trivdes med, och folk som gick ut med honom. Syrran har inte skaffat nån ny hund sedan han dog det är inte lätt bolla jobb, hund mm. Så det är inte så lätt ha hund, jobb mm. som du kanske tror. Det är svårt få jobb överlag som ung människa säger du vid intervjun att du måste anpassa ditt jobb efter hunden så lär du inte få jobbet. Vänta tills du är vuxen, har jobb och bostad och vet hur mycket plats och tid det finns i ditt liv för en hund, det är rätt grymt mot en hund ifall man skaffar en hund och sedan gör sig av med den efter några år för att man inte förstått hur mycket tid mm. en hund kräver .

jag förstår din längtan, har själv velat haft hund i hela mitt liv (blir 20 i höst) och har fortfarande inte någon. Jag hade inte bangat om någon hade erbjudit mig en hund. Även om i ditt läge är ett guld läge att skaffa valp så skulle jag vänta tills du vet mer vad du vill göra efter gymnasiet. I dagsläget är det dels väldigt svårt att få jobb som ungdom. Man har riktigt tur om man får ett jobbet direkt efter studenten. Jag fick inte ett jobb först ca 9månader efter studenten. 

Sen när du väl har en hund och tagit studenten och kommer till det läge det är dags för jobb så måste du ju även tänka ut vart ska du ha hunden på dagarna. Ska du ha hunden på dagis? Månadskostnad för ha hund på  hunddagiset kostar mellan 3000-4000kr. Skaffa jobb där hunden kan vara med är väldigt svårt att hitta. Finns inte så många plus att många anställer inte folk som vill ha jobbet för att kunna ha med sig hunden. Sen så kanske inte din bror har lust att åka hem för att rasta hunden när du och din pappa jobbar. Han kommer ju upp i tonåren där han vill hänga med kompisar och roa sig med dem. Sen även du är i den åldern där du kommer vilja göra saker med kompisar eller pröva på saker. Men om du har hund så kommer du inte kunna göra alla dessa saker då du måste offra väldigt mycket på gund av hunden. 

Jag vet av min egna erfarenhet av gerbiler (små djur inte hund då) som jag haft nu ca 2,5år. Mina föräldrar tjatar jämt på mig och mina bröder att vi ska komma med förslag vad vi ska göra under somrarna. Jag skulle gärna vilja hyra en stuga precis som när jag var lite och åka iväg från hemmet nån vecka med familjen. Men jag kan inte. Dels för aningen måste jag hitta någon som kan passa mina gerbiler och jag litar inte på någon i min omgivning utom mina föräldrar att ta hand om dem då dem är snabba som attan och har alltid små hyss för sig. Andra saken är ta med dem. Men då måste jag släpa 2 burar, 2 transportburar m.m. Det är massa att tänka på. Så i ditt fall hade jag väntat till du har mer koll på hur framtiden ser ut.

Hur har du tänkt dig det rent ekonomiskt? Kommer din far att stå för alla kostnader? Foder, försäkring, vaccinationer m.m.

Vad kommer du att göra efter gymnasiet? Plugga vidare med studielån? Söka jobb? Det kan vara så att du inte kommer att ha en stabil inkomst på flera år efter studenten. Är din far beredd att betala för hunden då?

Är han beredd att betala om hunden t ex skulle skada sig eller behöva medicin? Allt täcks inte av försäkringen och så tillkommer självrisken.

Det är inte det lättaste att hitta ett jobb där man kan ta med sig hunden och t ex på min lön som städerska så skulle jag inte ha råd med ett hunddagis.

Det är en sak att skaffa hund som ung om den är efterlängtad av hela familjen och föräldern är beredd att ta ansvar för hunden både nu och eventuellt i framtiden. Det är en annan sak i ditt fall när endast du verkar vara intresserad av att skaffa hund.

När jag var i din ålder så hade jag hund. Hon var tänkt att vara familjehund men hon bestämde att hon var min. Självklart skulle hon bo med mig när jag flyttade hemifrån. Av flera anledningar så fungerade det inte. För mig fungerade det bra att hon flyttade tillbaka till min far och han har gärna kvar henne. Jag åker dig för att umgås, promenera med och ta hand om henne. Hade inte min far velat ha henne så hade det blivit svårare.

När jag var i din ålder så var jag säker på att jag skulle leva hela livet med hundar, men hur gärna jag än vill ha min hund hemma och skaffa fler i framtiden så fungerar det inte i nuläget eller inom en överskådlig framtid, främst p.g.a jobb.

Så mitt råd är att vara hundvakt/fodervärd för tillfället och sedan när du har ett stabilt jobb med en stadig inkomst skaffa hund. Det låter jätte tråkigt då du verkligen vill ha en hund nu, men det är nog det klokaste om din far inte vill ta ekonomiskt och fysiskt ansvar dem närmsta åren.

Jag tycker inte alls du är för ung. Det är de där andra grejerna ni måste prata igenom, din pappa och du.

Det kan passa utmärkt för dig! Det kan också bli lite problem i framtiden och när du börjar gymnasiet. Jag är själv 16 och sitter och planerar för ett valpköp när jag tagit studenten. Främst är det för att jag då har möjlighet att flytta hemifrån för min mamma vill inte ha hund, men även rent ekonomiskt och studiemässigt underlättar det. När/om du pluggar på högskola sen kommer du förmodligen ha rätt lite lektionstid vilket gör att du har tid att vara sällskaps din hund hemma. Allt beror på hur du är och dina förutsättningar. Ett starkt råd är dock att planera längre fram och tänka igenom om allt verkligen kan fungera. Var realistisk.

Ta inte för givet att man har lite lektionstid på universitetet jag hade lektioner mellan kl. 8-17 mån-fre när jag pluggade på universitetet, visst vissa perioder hade vi grupparbeten, projektarbeten men då jobbade man ihop med andra så hemma var man inte och man kunde inte bara sticka hem sådär bara.

En nackdel med att ha hund när man pluggar är att man missar lätt den där sociala biten med sina klasskamrater utanför skolan för att man är tvungen att åka hem till sin hund. Hade jag fått göra om hade jag väntat med hund tills jag var färdig med pluggandet HELT av den anledningen. Jag vart helt utanför det sociala fritidshänget, som ju är en stor del av det roliga och nyttan med att plugga.

#10 Det är det som har varit det bästa för min del, att ha hund under pluggeriet. Har pluggat/pluggar fortfarande på ett djurgymnasium i en klass där alla har samma inriktning och intresse, vi hittar ofta på saker som vi kan göra med hundarna både utomhus och hemma hos varandra. Men jag bor på elevhem på skolan så det blir aldrig några större sträckor att åka hem så då missar man ju inget som händer runtomkring.

#11 Det är självklart en helt annan sak om man går på en skola där hunden är med.

#12 jaa, har inte sagt något annat heller. Men det såg ut som om ts inte visste vad hon skulle göra angående plugg/jobb så berättade ifrån mitt perspektiv. Vi har även vänner med hund som inte bor på skolan men som fortfarande hänger med och hittar på saker att göra trots att dom bor en bra bit från skolan. Av min erfarenhet så går det alltid att lösa problem som uppstår bara man vill och har vänner som kan ställa upp och som man själv ställer upp för, sen så ska ju inte det vara så under hela hundens liv för då borde man tänka om en smula. Att man behöver hjälp av vänner konstant för att lösa vardagen menar jag

#13 Va? Vadå du har inte sagt något annat? Annat än vad?

#14 läs ditt inlägg igen och sen första meningen i mitt inlägg så ser du att jag svarat på det ;)

Om du läser själv ser du att jag inte ifrågasatt di eller anklagat dig för att ha sagt något annat.  Därför förstår jag inte alls ditt svar till mig.

Beroende på vad man läser på universitetet så kan det vara långa dagar, praktik och så vidare. Inom relativt många utbildningar ingår även så kallad utlokalisering där man kan hamna lite varstans i landet (eller till och med utomlands). Man brukar få önska vart man ska hamna - men det är absolut ingen garanti att man inte hamnar någon helt annanstans. Har man barn kan man få förtur till vissa platser men hund räknas inte. TS, Om du har riktig back-up hemifrån vad gäller ekonomi och ansvar så kanske det går, annars tycker jag att du skall vänta. Det kan även vara svårt att få en BRA uppfödare att sälja till dig om du inte har fullt stöd från dina föräldrar. En hund vilken-som-helst-på-nätet kan du säkerligen få tag på direkt, men ett väl genomtänkt köp från en seriös uppfödare är det enda vettiga.

#16 tog det inte som en anklagelse men trodde du menade att det inte skulle bli samma för ts eftersom hon inte gick på ett sådant gymnasium :)