Jag har ingen newfoundland nu, men jag hade en underbar hane som min första egna hund. Så först vill jag gratulera till rasvalet! Fantastisk ras. ❤️

Min newfoundland fullkomligt älskade vatten. Han la sig i varje vattenpöl ute och nosade upp varenda litet dike på promenaden för att lägga sig där en stund. Han välte vattenskålen hemma så han kunde ligga i vattnet. Han ville i och bada i sjön oavsett årstid. Men han rymde aldrig ifrån mig för att bada. Han var väldigt bunden till flocken. Så det var aldrig något problem.

Men skulle jag ha bott på ett sätt att det fanns en sjö precis i närheten (max 100 m bort) så hade jag väl inte blivit förvånad om han smitit iväg för ett dopp utan att "fråga".

Jag har aldrig själv varit bekväm i vatten och det kände min nuffe. Om jag ville ut och simma kom han farande och såg till att jag la armarna runt hans hals. Då simmade han ut en sväng med mig. Släppte jag taget och ville simma själv så vände han sig om och blockerade vägen och gav sig inte förrän jag tog tag i honom igen. Han hade väldigt straka beskyddarinstinkter.

Han var en otroligt vänlig hund och värnade extra om allt smått, barn som valpar, kattungar och andra smådjur. Samtidigt som han skyddade familjen om så behövdes. Mina föräldrars hund var på väg att bli attackerad av två belgiska vallhundar, men en framstörtande vrålande newfoundlandshane på drygt 60 kg satte effektivt stopp för det.

En gång fick vi besök sent på kvällen och mannen i sällskapet var rädd för hundar så han sa att han inte vill hälsa på våra hundar förrän dagen efter om det gick eftersom han var så trött. Vi (bodde hos mina föräldrar då) tänkte att det är väl okej och lät hundarna vara ute på altanen tills paret hade gått och lagt sig.

På morgonen när jag går upp står mannen inknödd i ett hörn i köket med newfoundlandshunden vaktande framför honom. Jag utbrister något i stil med: Vad gör du?! till hunden och hans slappnar genast av och släpper ut mannen eftersom han förstod att jag inte var rädd för "inkräktaren". Han hade inte rört mannen, men väldigt tydligt visat att han skulle ställa sig i hörnet och vänta på att bli godkänd av någon i huset.

Vi hade en Nuffe när jag var yngre, jättegoa hundar! Våran älskade vatten och hoppade ibland över staketet på sommaren för att ta sig ett dopp i diket utanför, dock gick han alltid tillbaka efteråt :P Var man iväg till stranden simmade han gärna en lov själv ibland bara för att svalka sig. Mamma tränade livräddning med honom vilket han tyckte var jättekul ^^, I övrigt så gillade han inte värmen. Låg helst på vår stentrapp i skuggan både sommar och vinter. Ena vintern öppnade han dörren själv, vet inte hur han lyckades låsa upp men fy va kallt det var inomhus när vi vaknade xD

Tack 1 och 2! Härligt att läsa era inlägg! En annan fråga som jag funderar över är livs längden 8-10år? Sedan vid val av valp vad är viktigt och möjligt att kolla upp förutom HD och E?

#3 Vår blev tyvärr bara 5 år, han hade jättedåliga höfter. Mamma kärade ner sig i honom och köpte honom fast hon inte skulle egentligen :) Den äldsta jag träffat var nog 10 år skulle jag tro.. Jag är tyvärr inte jätteinsatt i rasen mer än att jag vet att höfterna/armbågarna behöver vara bra för att dem ska hålla.

Jag var 16 år då jag köpte min newfoundland och ska erkänna att jag inte hade koll på vad man skulle tänka på. Jag kollade i Hundsport på annonser på Newfoundlandsvalpar och hittade en uppfödare inte alltför långt bort. Jag hade dock turen att hitta en riktigt bra uppfödare med friska och trevliga hundar. På den tiden  (mitten på 90-talet) så röntgades bara höfterna och min hade fina höfter. Han dog av hjärtproblem när han var 8 år. Jag hade honom inte dom sista åren eftersom jag fick jobb och hade tyvärr inte möjlighet att ha honom kvar. Men jag hade kontakt med hans nya familj ända tills han gick bort.

Men skulle tro att man ska kolla höfter och armbågar och eventuellt även hjärthälsa på föräldradjur och nära släktingar. Givetvis även träffa mamman och pappan om det går. Jag har i och för sig aldrig träffat en otrevlig nuffe. Goare, stabilare och mysigare hundar får man leta efter.

"kapar" tråden med lite följdfrågor, hoppas det är okej..

Hur mycket aktivering behöver en new foundland? Behöver den låååånga promenader varje dag eller klarar den sig med mysdagar då den bara blir rastad? Jag letar själv ny ras, men jag jobbar dygn och resten av familjen är inte så förtjusta i långpromenader, tyvärr..

Undrar även hur benägna de är att dra i koppel? Jag har en hund redan, och vill gärna kunna gå ut med båda samtidigt, vilket ju kan bli lite jobbigt med en dragig hund.

En newfoundland kräver inte mycket alls. Dom "lufsar" fram i livet. Är lugna och nöjda så länge dom får vara med flocken. Är du ute på skogspromenad så hakar den gärna på. Råkar du vara sjuk en vecka och bara kan ta kortare vändor, ja då accepterar den det utan att bli besvärlig. Bara den får vara med så är den nöjd. Nu har jag bara haft en newfoundland, så jag kan väl inte säga att alla nuffar är likadana. Men min var verkligen lugn och behaglig på alla vis.

Efter att ha spanat i denna tråden blev jag själv sugen😍

Stämmer de att de kan bli 10-12 år gamla?

Jag är uppväxt med en nuffe. Kan kort och gott säga att det, eller iaf våran, är världens bästa barnhund! 

Våran kille älskade att bada, sjö eller dike spelade ingen roll! Sommartid om han blev varm så kunde han lufsa iväg till ett krondike inte allt för långt från vår gård och ta sig ett svalkande dopp för att sen lufsa hem igen 😉 Men om vi bara duschade av honom med trädgårdsslangen eller såg till att han hade svalt vatten i sin lilla barnpool (som inköptes enbart till honom) så var han supernöjd och drog aldrig hemifrån eller ifrån oss.

Vår var precis som Fransu beskriver nöjd med livet så länge han fick vara med oss i flocken och han älskade att åka bil. Han bokstavligen lufsade fram i livet med ett nöjt smile!! Han kunde med all fördel springa och leka med oss barn och han tog gärna turer i skogen, var med i stallet och ladugården, var med ute när man red precis som han kunde sitta hemma under äppelträdet nöjd. Det enda negativa (beroende på hur man är som person) är att, som jag minns det, är det mycket pälsvård med en nuffe….. Våran blev ca 10 år gammal då vi fick avliva honom på grund utav bl.a. njurfel och det efter att han fått en riktig taskig start i livet hans första 2, 5 år (omplaceringshund).

Vilka bra inlägg Tack det är till stor hjälp!  Vill  ni rekommendera kennel så gör gärna det, kommer självklart kolla upp flera olika med skk o andra valpköpare.

Vill verkligen ha en bra uppfödare.  Jag är utställnings intresserad. Vattenprov/tävling vad man kallar det är oxå av intresse. Inte på jag måste vinna nivån, jag kommer ändå tycka just min hund är finast och bäst 😉men som en trevlig aktivitet/hobby, träffa andra hundar och det är ju bra att de finns meriter på att hunden är enligt standard om man i framtiden vill ha en valp efter sin vovve.

Vår framtida hund ska framförallt vara sällskap till oss i vardagen så viktigast är ändå frisk med rätt temperament, mild och vänlig med tålamod.

Pälsvård är inga problem jag har haft långhåriga katter och hundar innan som sprungit i skogen och tagit in frön, lera och fått tovor i pälsen men granbarr. Då är de bara att borsta försiktig o de gillar de oftast! Den dagliga borstningen är ju bara att få in rutin på.

Ni andra som oxå är intresserad av Newfoundland ställ med frågor i tråden! Det är bra ni kanske tänkte på en fråga jag glömt 🙂

Vet inte om min åsikt är relevant, hehe, men flinkar in den i vilket fall. Har en bekant som skaffade sig en Nuffe efter att deras Golden gått bort, och han är ute och luffsar mer än någon annan hund jag tidigare träffat.

Han är ett par år gammal och knäcken i öronen har fortfarande inte släppt trots att hans husse har kämpat med honom i flera år. Självständig som bara den, inte alls flockbunden. Kanske bara är han, eller att det finns olika individer på ett stort spektrum? Vad vet jag 🤔

8 det stämmer :) Har inte ägt någon buffé själv men jag kände 1 tik i 10 år hon var 2 år när hon kom och hade ett gårdsliv. Älskade bada vi simma dagligen när det var bra väder. Hon dök och hämta upp leksaker, glad hund som älskade allt o alla.