Jag lärde min tik att gå fot inomhus utan att bli distraherad, sen krävde jag små korta stunde rutomhus, Samtidigt skvallertränade jag (om du vet vad det är) så det gick lättare att få henne att fokusera på mig utomhus efter en stund.
Det var så jag lärde henne att inte dra i kopplet, innan det ryckte hon och drog konstant så jag fick ont i skulderblad och nacke, samt små delar av ryggen.. Hon var helt otroligt jobbig tills jag satte all fokus på träningen! Mycket godis/lek och belöning.

Det tips jag kan ge är att inte någonsin låta honom sträcka kopplet, dvs när du ser att hans uppmärksamhet riktas framåt och han börjar dra före, så vänder du helt om och går åt andra hållet. När kopplet då sträcks - bakåt för dig - blir han tvungen att följa med.

Om du gör den övningen är det mycket viktigt att inte ge någon form av signal när hunden börjar dra före, bara vända utan kommentar. Du kan ge beröm när han kommer upp vid din sida och visar intresse för dig, men "signalen" att vi vänder helt om ska komma när han har tappat kontrollen av vad du gör och börjar dra iväg; innan kopplet har sträckts.

Han kommer då troligen ganska snart att hålla koll på vart du är på väg och inte dra iväg framåt eller åt något annat håll.

Det förvirrar alltså inte hundar att de, i början av träningen, förväntas gå fint små korta stunder ibland? Jag måste ju fortfarande gå långa promenader med min hund, eller ta mig från plats A till plats B med honom. Under dessa längre sträckor ska jag alltså inte träna att gå fint?

Om du inte alls förstår att du måste träna upp hans uppmärksamhet, kommer du aldrig att lyckas. Det jag har beskrivit är ett träningsmoment. Det finns andra sätt att träna hundar, och det är mycket enklare när de är yngre. Vid ett års ålder har han lärt sig att han kan dra iväg framåt och hålla kopplet sträckt. Det är ett beteende som du kan träna bort, men det krävs att du lägger upp en ordentlig träning.

Om du tycker att det är jobbigt, kan du i stället använda långlina och låta honom gå fritt på dina promenader, men det finns ingen möjlighet att träna bort ouppmärksamhet genom att göra promenader från punkt A till B och bara tro att det ska gå av sig själv.

Du bestämmer ju själv om du vill ha en hund som går fint, eller om du vill gå och dra i kopplet. Det är aldrig någonsin så att en hund bara drar i kopplet. Kopplet är ju mjukt och sladdrigt när det inte är sträckt. Det behövs faktiskt två för att sträcka ett koppel, en i var ände, och det handlar mest om vem som måste vara uppmärksam på den andre. Nu har du lärt din hund att det är du som måste vara uppmärksam. Du kan lära hunden att det är han som måste vara uppmärksam.

#3 Nej du ska inte träna för snabbt. Lär honom att gå fot, och sedan när han går ute med dig kan du träna lite då och då. Är det jobbigt när han drar finns det hjälpmedel (tänke rom han är stor och stark), Metizo och VGW sele t.ex, det hjälper ganska bra så man inte ska få så ont i kroppen.
Men tränar du för snabbt i början kan han tröttna totalt, du känne rav själv hur länge han orkar hålla uppmärksamheten, och fotgående kan du byta ord till "här" istället för att säga "fot" det gjorde jag på min tik, "här" betyder alltså bara att inte dra, medans fot är att gå precis bredvid och söka kontakt varje steg och ha 100%fokus på mig. Att han drar lite i början i träningen om ni går långa promenader kommer väl vara naturligt såklart, men du kan fortfarande träna i korta perioder att han inte ska dra, eller atthan t.ex "ska ha full fokus" på dig. 
Drar han lite då och då eller drar han bara mer och mer och mer och mer? För vissa hundar kan dra mer,mer,mer,mer om dom har halsband och det drar i halsen så dom får "adrenalinkick". Min tik går t.ex inte att ha i halsband någonsin, Hon försvinner totalt och bara drar som en galning.

Du kommer säkert få många bra tips på olika träningsmetoder man kan testa :) Men en sak som jag inte brukar läsa om bland gå-fint-i-koppel-övningar är att jag tror det underlättar enormt om man kan ha hunden lös. Nu i efterhand så tror jag att en stor anledning till att min yngsta hund var lättare att träna att gå fint i koppel än den äldre var för att jag kan gå promenader utan koppel med den yngsta. Jag går alltid 20 minuters uppvärmning i koppel, då tränar man på koppelgåendet, och sedan kan man avsluta träningspasset och låta hunden springa lös. Det är svårt att vara konsekvent och ha kvar hundens uppmärksamhet om man tränar längre än tex 20 minuter. Även det kan vara för lång tid för många hundar, speciellt unghundar. Hade jag en hund som inte kommer direkt på inkallning hade jag nog gjort så att jag hade haft med långlina eller flexikoppel som jag kunde byta till efter en tag. Detta förutsätter då förstås att man går på ställen där man kan ha hunden lös/så som den vore lös efter ett tag.

Jag brukar rekommendera att man använder två olika typer av utrustning. T.ex. sele och halsband. 

Vi säger att halsbandet betyder jobba - så länge du har halsbandet på så tränar ni på att gå fint i kopplet. När du känner att orken tryter för dig eller hunden, så byter du till selen. 

I selen får han dra som han vill och härja på. När ni har vilat upp er så byter ni tillbaka, och tränar vidare. 

Det här har varit den smidigaste och snabbaste versionen  för mig, eftersom att du blir 100%-igt konsekvent i träningen. Det blir aldrig "nej, men vi tränar inte idag, jag är för trött" på fel ställe så att hunden blir förvirrad, utan med den här metoden så struntar du bara i att ta på halsbandet och de dagarna går ni bara i selen.

Jag har tänkt såhär, Vad vill hunden ha? Jo gå framåt. Då får hunden det den vill ha då den gör vad jag vill dvs går lugnt och fint och inte drar framåt. Har då stannat när kopplet är sträckt, så fort hunden vänder och går mot mig så går vi igen, har även kombinerat med metoden som nämns i #4 plus massor av kontakt(klicker). Min envisa staffe har jag tränat sedan valp och han drar, stannar, drar, stannar(när kopplet är spänt) så vi har ju kommit en bit men en får va envis, till slut kommer förstår att att det ger mest av att gå med slakt koppel 😛🤔

Jag tränade in att varje gång han satte nosen på en pinne fick han godis. Liknande klickerträning med targetstick. 
Vi började inne med att han nosade på pinnen, beröm, godis. 
Jag hade pinnen på olika nivåer i olika rum. 
När han fattade grejjen tog jag med pinnen ut på promenad och hade den i min vänsterhand. Varje gång han nosade på änden av pinnen sa jag "fint" och gav godis. Till slut blev det fint när han kom upp till min sida. 
Om han ska gå gå runt och nosa i kopplet så sa jag till precis innan kopplet blev spänt. "vänta" eller "nu tar det stopp" vet inte hur det fungerade men nu saktar han ner precis innan om jag säger till ^^ ibland är han smartare än vad jag tror.

Det fungerar fortfarande inte klockrent, men jag skyller på tonårshormoner, för han vet vad jag menar han väljer bara att inte lyssna. Varför är han annars så duktig när jag har falukorv i handen?

#6 Det där lät väldigt vettigt!

Kontakt är A och O. När jag började ta med min hund på promenader när hon var valp brukade jag ha med hennes frukost i fickan och belöna varje gång hon självmant tog kontakt med mig. Och så gjorde jag på varje promenad. Mycket beröm, variera rösten, använda kroppsspråket och visa på alla sätt hur glad du blir när hunden tar kontakt istället för att välja att göra nåt annat.

Gör även annat på promenader än att bara gå rakt fram. Jag brukade (och brukar fortfarande) träna små inkallningar i kopplet. Eller så låtsas jag hitta godis, roliga pinnar eller kottar. Mina grannar tror säkert att jag är lite fnoskig som går och pratar med hunden, men jag brukar säga att man måste våga göra bort sig om resultatet ska bli bra.