Mammas gamla flat avskydde att få en "lillebror" förra året. Gick precis som du säget bra första mötet men sen när han insåg att valpen inte skulle åka igen så ville han ha ihjäl honom. Dem fick ha dem isär en del och munkorg på medan de var i samma rum första tiden men sen gick det över och man kunde efter ca 3 veckor plocka bort munkorg och ha ordentligt med koll medan dem var ihop. Nu leker dem till och med ihop ibland och när gamlingen är allt för sur vissa dagar så får han lägga sig på sin plats tills han sköter sig :) Nu kanske inte din riktar in sig för att ha ihjäl valpen men jag hade nog haft dem lite åtskilda och endast ihop med väldigt stränga regler om hur man uppför sig.

När vi får hem andra hundar så är det jag/vi som får säga i från vaktandet det kan vara att dom vaktar sin vattenskål eller oss. Något som jag anser man inte ska vakta. Här avleder vi med säga -gå där ifrån eller nej eller så tas dom där ifrån.  Sen klart är man nr 1 så tror man kanske man har rätten till äga saker och matte. Skulle någon tro dom äger mitt knä så får dom inte vara i soffan utan man lyfter ner hunden eller säger till gå ner. Lycka till tror säkert att det kommer gå bra tillslut grattis till bli med ny liten valp :)

Har varit i en mycket liknande situation! Jag köpte en valp när min tik var 4 år och hon undvek, morrade osv mot valpen. Hon blev väl lite ledsen över att hon inte fick all uppmärksamhet som förut. Minns inte när hon började axeptera valpen, men hon blev långsamt glad igen när jag började fokusera mer på henne igen. Under hennes period då hon var som mest deprimerad och ville inte äta alls, så matade jag henne, matbit för matbit… JAG tuggade hennes mat för att få henne att äta.. Hon var van vid att vara centrum och plötsligt var hon nummer 2. Såhär lågt som det gick ska det inte gå! Men idag så är hon världens gladaste och äter som en liten gris^^ hon behöver mycket uppmärksamhet för att må bra hehe. Dock vet jag inte hur du ska göra, ville bara berätta min historia, Tihi.

Dålig bild men tycker den är rolig

För vår del var det tid som krävdes. Vi kunde knappt ha våra i samma rum när valpen precis kom hem, den äldre tiken hade jätte svårt för valpis. Nu är de jätte tajta och vi har i princip inget gruff här hemma. Det tog ca en vecka innan de värsta spänningarna släppte, det var ungefär då vår vuxna hund kom på att man kunde leka med den "äckliga lilla prylen". Sedan mjuknade de upp mer och mer. Vi agerade egentligen inte så mycket utan höll oss så neutrala vi kunde. Ibland fick vi säga till den stora när hon blev för hård mot lillan fick och så var vi noga med att valpen inte fick terrorisera allt för mycket.

Jag har tolkat det som att mina hundar först vill se till att valpen kan uppföra sig ordentligt, genom att sätta tydliga (överdrivna) gränser. När slyngeln insett att den ska sköta sig och visa respekt runt den äldre hunden så har det lugnat sig. :)

Dexter var likadan o skulle skydda allt inne. Jag var ute nästintill hela tiden med dom för det var där det funkade bäst mellan dom. De kunde gå o busa på golvet tillsamman, men skulle Eli upp i soffan o Dexter låg där, då blev han arg o de acceptera vi inte så då fick Dexter gå ner från soffan. Efter ett tag sluta han med det o vaktade oss endast, gjorde likadant där, skickade iväg han när han blev arg. Det enda vi kunnat göra är att ge dom tid, ville Dexter va ifred o sova och Eli gick för att busa upp han så lät vi Dexter säga till, där gick vi aldrig in. Några saker måste dom lösa själva. Likadant med maten, den får dom vakta om dom äter (inte bara stå o vakta men inte äta då plockas maten upp) Ge dom tid, vill tiken vara ifred så låt henne säga till själv(om hon gör det) att hon morrar visar att hon kanske vill ha avstånd. Dexter morrade o attackerade så vi hade de rätt jobbigt ibland. Mina grabbar är oskiljaktiga idag. Ibland envisas dom med att äta ur samma matskål, dom sover nära varandra, härmar varandra med olika beteenden ibland, följer efter varann. Dom är som två småbarn ni vet när ena har en leksak så ska den andra ha den helt plötsligt? Så är de fast med ben haha. Har 100 ben runt i huset o får ena för sig att äta på ett ben då vill den andre ha just det benet o gör allt för att få den, försöker sno, stirrar tills den andre kanske kollar åt ett annat håll o snor benet, eller kommer till mig o piper.. Nu kanske inte mitt inlägg hjälper så mycket o så men jag tror de kommer o lösa sig mellan era hundar :) tiken måste få tid att acceptera nya familjemedlemen. När jag köpte dexter bodde jag fortf hemma och trodde att tiken där skulle acceptera honom direkt, eftersom hon älskar hundar. Uppfödaren kom till oss med dexter så hon busa massor med henne o vi tänkte yes! Det funkar hur bra som helst. När uppfödaren åkt hem så insåg väll hon att han stannar här. O då fick han knappt titta på henne då morra hon o han fick inte gå nära. Men de släppte efter två dagar så de gick snabbt :) mellan dexter o eli tog de nån månad.