Han är rädd för barn. Mina syskon gillar han dock.

Våra hundar älskar barn! Dock är dom alla uppvuxna med mina 5 småkusiner därav 2 av dom älskar våra hundar. Idag t.ex. passar dessa 2 kusinbarn (och deras föräldrar) min yngsta storpudel för dom tycker det är så roligt med hundar :) Barn som jag inte känner eller som mina hundar inte känner tar jag kommandot i situationen och oftast har jag hundarna kopplade till en början så dom hinner lugna ner sig. Dom är så oerhört glada och jag vill inte att dom ska knuffa omkull ett barn eller slicka dom i ansiktet. Men jag visar och lär barnen hur dom ska behandla och bete sig runt just mina hundar :)

Tycker om barn men triggas igång och jagar dem när de skriker och springer.

Kalla är faktiskt väldigt duktig med barn trots att vi inte har några egna. Hon är dock uppvuxen runt barn ändå och tar det väldigt försiktigt med dem och ungarna tycker ibland att hon är lite tråkig :) Det är oerhört skönt att hon är så bra med barn, det sägs att det är en rasegenskap.

Min hund är osäker kring främmande barn men har inga problem med mina små kusiner och lilla syster, dom får gör lite vad dom vill med honom, han bryr sig inte men säger han ifrån lämnar dom honom ifred. Jag tror det är mycket därför han accepterar just dom. Barnen är 3, 5 och 6 år, hunden är 6 & 1/2 år

Våra två funkar väldigt bra ihop med gossen. De vet att de kan gå undan om de tycker han blir för jobbig och det gör dem också. De har ett stort tålamod med honom och vet att vi går in och bryter om det behövs. Tiken är väl dock inte alltid poppis i gossens ögon, då hon kan stjäla mat utav honom när han vänder ryggen till. 😛Men hon är ändå den som han tycker bäst om och det är besvarat. 😍

De tar också varje chans de får att vara nära/pussa på barn i övrigt. De blev helt lyriska när de fick träffa sonens lilla kusin som är född i december. 🙂

Min vuxna tik kan tycka att småbarn är läskiga när de springer runt. Valpen vill leka med allt och alla. Hur de skulle vara om de fick umgås med barn vet jag inte eftersom det aldrig varit aktuellt att testa.

Min äldre hund har inga problem med barn. Mina syskon har barn från 0-10 så det har blivit mycket övning och han kan ligga och slappa medan ungarna rusar runt och skriker. Den yngre förmågan är också rätt duktig. Han kan däremot vara mer studsig och även nypa barnen i vaderna ute om de stimmar, så jag får hålla mer koll på honom.

Älskar dem! Han är gammal dagmammehund, så att barn är det bästa han vet. 

Dock är han stresshund, och labrador, och kan då bli väldigt bufflig och på. För både hans och barnens skull så tränar vi platsliggning (fast lite friare) när barn är hemma. Vill de hälsa är det regel på att han måste ligga ner och inte röra sig eftersom att han kan hoppa upp plötsligt för att pussas. :)

Tinja var liiivrädd för barn när hon var mindre! Ett år eller tretton spelade ingen roll, hon ville därifrån, bums!

Men efter ha blivit överdrivet mycket matad av en glad liten hundkär ett-åring så började det så smått lägga sig, fler barn gav henne mat och lyssnade fint på att de inte skulle vara för på henne, och idag tycker hon barn är rätt skoj! Lite läskiga ibland när de tjoar och tjimmar, men inte så att hon inte vill vara med. Tror bara inte hon fattar ännu varför de låter så mycket. När hon är vuxen lär hon tycka om barn :)

Benji ÄLSKAR barn. De kan klänga, hänga, krama, kommendera, han bryr sig inte utan bara glatt slickar på dem och bufflar runt som den långbenta flodhäst han är.

Min hund älskar barn, hur små eller stora de än är  :)

Gillar barn - så länge de inte är högljudda, då går hon bort och lägger sig någonstans där det är tyst (gäller även vuxna människor som är högljudda). En gång har ett barn (under ett år) fått tag i hennes svans och dragit rejält och hon gjorde inget utan gick därifrån när barnet släppte så hon gör inte mycket väsen av sig och älskar alla som klappar och kliar på magen. Dock är hon inte optimal om barnet är hundrädd då hon alltid springer fram och hälsar och kastar sig på rygg och vill få magen kliad om någon hälsar på. När hon inser att besökaren inte kommer klappa/klia henne ignorerar hon dem dock :)

Min hund är väldigt lugn och försiktig kring små barn, barn som är äldre och bjuder in till lek ger han gärna fullt ös med. Min son är än så länge väldigt liten men jag upplever att min hund gärna är honom nära (och försöker bli klappad…), stundvis avundsjuk (så man får bjuda in till lite gos) och stundvis vaktig (är andra hundar för vilda runt sonen eller om sonen skriker och en hund är nära går han gärna mellan). När vi haft äldre barn här som blivit lite för på söker min hund sig alltid till mig och räknar med att jag bryter så jag är trygg med honom runt barn men håller mig alltid i närheten :)
En annan hund vi brukar ha på besök dock är i större modell (min är liten), och tycker stundvis att sonen är hemsk och jätteläskig och ibland bjuder hon upp till lek på samma sätt som hon skulle gjort mot en annan hund.

Collien- gillar ingen hahah

Aussien- har visat osäkerhet, men har bara råkat ut för barn som springer skrikande fram så jag tycker det är förståeligt… Själv gillar jag inte barn så hon har inte fått träffa några "bra" hundvana barn

Första aussien avskydde barn, andra aussien avgudade barn, aldrig stött på en sån hund som verkligen blev totalmjuk, försiktig och glad runt barn.

Bc'n verkar tycka dom är obehagliga om dom följer efter honom, då brukar han lägga sig i närheten av mig för han litar på att jag säger åt barnen, men han hälsar och blir gärna klappad.

Då vi har en ena granne hemma som dessutom har småbarn, och ofta får besök av familjevänner som har småbarn har det varit en viktig del att de måste vara pålitliga runt barn, och hittills har inga olyckor skett :)

Velvet brukar mest ignorera barn om de inte ger henne godis, leksaker eller är roliga på annat sätt, men de allra minsta ignorerar hon totalt (bäbisar).

Valle älskar allt och alla oavsett storlek och ålder och leker/myser mer än gärna med barn i alla storlekar. Första gången jag lät han träffa systersönerna trodde jag han skulle vara för bufflig och rusa över minsta pojken (då 2 år), men han förvånade mig genom att istället vara mycket försiktig med lillpojken och anpassa leken för att inte skada någon, medan han var betydligt mer burdus med de större pojkarna som klarar av det. 🙂

Möter man en "skrikande barnvagn" eller högljudda lekande barn ute så vill Trassel gärna kolla läget, i övrigt så bryr han sig inte så mycket. Han har bara träffat en 3åring en gång och det barnet låtsades han inte om, annars har han aldrig träffat små barn på nära håll. Han gillar dock mina syskon som han känt sen de yngsta var 7 år, har en 12årig syster som brukar träna med Trassel, godissök, godisspår, trick osv, det älskar han! I sommar får en av mina bästa vänner barn och det ska bli intressant att se vad Trassel tycker om den lilla.

Våra hundar bryr sig inte i barnen, Två åringen brukar krama våra hundar och hundarna gör ingenting. Men man får alltid ha uppsikt hur som helst.

Brownie tycker om barn, brukar tricka lite med släktbarnen när de är här. Så länge de inte är allt för närgångna går det bra.

Har en hund som ÄLSKAR barn över ALLT ANNAT. Om hon blir så sjukt glad när man går förbi skolan och vill bara in och hälsa på barnen. 

De andra accepterar barn men ja har inte något intresse för dem om man säger så. Den ena tkr de är lite äckliga