Om det bara är ett litet skönhetsfel  (som hon inte lider utav) varför kastrera henne? Vem är det som tycker att det är "det bästa man kan göra"? Har hon inte problem med löp eller liknande ser jag faktiskt ingen som helst anledning till att kastrera pga ett skönhetsfel.

Vidare kan jag inte svara på frågan då jag aldrig kastrerat hund.

Jag håller med #1 varför kastrera henne?

Jag har en tik som kastrerades av medicinska skäl där jag inte hade något val. Hon är nu inkontinent (som inte går att behandla), dålig i pälsen, förändrad i personligheten till oroligare och surare. Jag tycker att du ska tänka över om det verkligen är nödvändigt att kastrera din tik bara för att du inte ska ha valpar efter henne.

Tack för era vänliga svar och ett otroligt gott bemötande!

Min tös blev kastrerad när hon var ca 1 och ett halv år pga medicinska skäl. Något av det bästa som hänt tycker jag personligen. Förutom att hon HATADE tratten som hon var tvungen att ha på sig märkte jag inte av någonting alls. Rekommenderar en body om du kan fixa någon.  Hon har utmärkt glänsande päls, likadan personlighet och det är ingen som tror mig när jag säger att hon är 9år gammal 😛 Det jag tycker du ska tänka på att kolla upp är så att det är ett bra veterinär som utför ingreppet, med mycket erfarenhet. Lycka till

Ser inte heller någon anledning till kastrering.. Är det för att du har en hane i hemmet?

Vi kastrerade vår irländska terriertik för ett år sedan och det har varit positivt för oss. Vår tik hade svåra skendräktigheter som gjorde att hon inte åt, vilket fick magen att balla ut vilket i sin tur påverkade hennes allergi till det sämre. Förutom den "vanliga" tristheten under skendräktigheten då, att hon inte ville lämna huset mm och att det höll på under flera månader varje gång.

Det vi har märkt är att vår tik är MYCKET hungrigare än vad hon var tidigare så där har vi fått tänka om lite, och hon höll på att utveckla resursförsvar när det gällde goda ben och liknande, men det tycker jag att vi lyckades mota i grind rätt bra. Hennes päls är densamma, pälsförändringar är vanliga hos kastrerade tikar, det är inte säkert att det kommer att funka att rycka henne efter en kastration, man får vänta och se vad som händer där. En av fem tikar får problem med inkontinens efter kastrering, de flesta går att medicinera, inte alla.

Vi är nöjda med vårt beslut och resultatet, men veckan direkt efter kastreringen var tuff, både vi och tiken sov dåligt, och jag skulle aldrig kastrera bara för att, riskerna är förstora för det tycker jag.

Man bestämmer själv hur man vill göra, men det är bra att känna till både för och nackdelar.

Om du nu vill kastrera, så vänta åtminstone tills hunden är färdigväxt - alltså när den är ca 2 år. Könshormoner behövs för både kroppens uppbyggnad (skelett, muskler osv) och för den mentala utvecklingen.

När min förra hund kastrerades var det pga livmoderinflammation. Efteråt hade hon väldigt ont, det var ett stort sår och veterinären ville inte ge smärtdämpande medel eftersom "det skulle förlänga sårläkningen". Märkligt påstående. Kräv bra smärtlindring är mitt råd!

#8 Va? Stor bukoperation och ingen smärtlindring? Knepig veterinär, men bra att du poängterar att man kan behöva kräva smärtlindring. Vår veterinär anser det vara självklart med smärtlindring efter ett sådant ingrepp tack och lov!

Att kastrera en hund är ett stort beslut. Är det bara för att du inte kommer ta valpar efter henne du vill kastrera? Håll hundarna separerade under löp är mitt tips. Skärma av hemmet med kompost galler eller lämna bort ena hos en hundvakt. Det går att ha tik och hane i samma hem bara man vill. Om det absolut inte går att hålla hundarna åtskilda, tänk då på att kastrering av hanhund är en mycket mindre och mycket säkrare operation och desutom billigare. Men pga risken för biverkningar efter operationen vill jag rekommendera att inte kastrera någon av dina hundar utan att tänka efter riktigt ordentligt först.

#8 #9 När jag bröt armen fick jag instruktioner att inte ta antiinflammatoriska tabletter som Ibuprofen. Alvedon gick dock fin. Blev även erbjuden starkare så klart. Det är tydligen så att antiinflammatoriska medel kan hämma läkningen. Tror det är rätt ny kunskap. Kanske veterinären missuppfattat det?

Jag skulle vänta med kastrering. Av flera anledningar. Hormoner är bra (så som #7 skriver) för uppväxten. Dessutom förstörs pälsen i de flesta fallen av kastrering. Sen anser jag, att om hunden inte lider av sin löpperiod bör man inte kastrera.

Har man otur (vet inte hur vanligt dessa är) kan hunden få en lång och smärtsam läkningstid (som min hane fick, det tog ca 5mån innan det läkt helt för honom). Hunden kan dessutom bli skadad av röret som stoppas ned i halsen (det har min hund blivit efter sin andra operation, han kan inte alltid få till ett skall om han överansträngt sig).

Sen finns det många hundar som lever med motsatt kön, båda okastrerade, utan några problem. 🙂 Vill man inte ha tratt på hunden efter operationen finns det bodys att köpa som täcker hela kroppen (lite dyrare men bekvämare för hunden).

Fördelarna är ju att det skyddar mot pyo, juvertumörer (om man kastrerar tidigt) och skendräktighet. I och med att så många åker på tumörer och/eller pyo så tycker jag det är helt okej att kastrera i förebyggande syfte. Hellre operera en ung frisk tik, än en som är både gammal och akut sjuk.

På katt kastrerar vissa väldigt tidigt nu och menar att könshormonerna inte är så viktiga som man trodde innan. Undrar om det är samma på hund?

Det beror väl på vad man tycker är viktigt. Det är väl bara att se till oss själva. Vi är inte samma utan våra könshormoner och det tror jag inte andra däggdjur är heller.

Relativt ny forskning tyder på att tidig kastrering ökar risken för bland annat skelettcancer.
En osäker eller ängslig hund kan dessutom bli värre när testosteronet försvinner eftersom det ger lite "tuffhet" i brist på bättre ord.

Värt att betänka är även att det kan bli komplikationer och dem står sannolikt inte försäkringsbolaget för när hunden kastreras utan medicinsk grund. Det kan röra sig om allt från några extra veterinärbesök med antibiotika till inläggning och i värsta fall ny operation.

Jag skulle heller inte kunna förlåta mig själv om jag kastrerade min hund utan medicinska skäl (dit räknar jag även svåra löp och skendräktigheter) och det går snett.
Har tyvärr flera bekanta som förlorat sina helt friska hundar på det viset.

Jag menar inte att man absolut skall avstå från att kastrera men det bör övervägas väldigt noga.

Jag har aldrig, notera aldrig - stött på en hund som blivit osäker eller mer osäker efter kastrering. Och då har jag nog träffat ett par hundra kastrater i mitt liv, mestadels hanar - men även tikar.
Sedan förstår jag inte riktigt hur testosteron kan vara det som gör hunden - citerar - "tuff"? Testosteron bildas fortfarande i liten mängd efter kastration (könshormoner bildas bland annat även i sköldkörteln), samma mängd som tikar även har - men om denna avsaknad på just testosteron bidrar till osäkerhet bör ju alla tikar vara mer osäkra än hanar?
Då en tik har ungefär samma mängd testo som en kastrerad hane…
Låter skumt, då det i alla flesta fall brukar vara tikens som är tuffast, både mentalt och mot andra hundar överlag.

En kastration är inget vidare stort ingrepp längre. Inte ens på tik. 
Denna anti-kastrationshets kommer helt klart från SKK-fantaster.
Om man nu ändå ska jämföra hundar med människor, som vissa i denna tråd gör, hade jag gärna blivit kastrerad om jag inte hade fått "försöka" mig så att säga i hela mitt liv. Att det skyddar mot cancer och inflammationer är ett stort plus.

Könshormoner som inte kommer till nytta är ofta en stress. Katter till exempel har en mycket, mycket kraftigare repoduktionsinstinkt än hunden, då katter i naturen är solitära måste man kämpa hårt för att finna sin partner, medan i en vargflock kan flera vargar löpa samtidigt och det fortfarande är ajabaja.

Men ändå, är din  hund stressade av sina könshormoner så kastrera du. Men låt tiken växa lite, helst bli två år. En tik behöver få löpa i alla fall en till två gånger för att landa.

Sedan är jag av den åsikten att jag hellre kastrerar när hunden är ung och frisk /läs ej för ung/ än när den är nio år och åker på livmoderinflammation.

Ja, själv känner jag till en hundinstruktör som var tvungen att avliva sin hane efter kemisk kastrering för att han blev så osäker och opålitlg att han bet folk.

Så nog finns det exempel på sånt också.

Jag har haft både kastrerade hanhundar och tikar och den enda skillnaden jag märkt är på aptiten, men det är ju väldigt lätt att lösa genom att inte låta hunden ha fri tillgång. 
Så har du ekonomisk möjlighet att kastrera tiken, så kör på, det är som några skriver ovan en hel del hälsofördelar med att kastrera medan djuret är friskt och ungt (unga djur läker snabbare). Förut var det faktiskt olagligt att kastrera utan medicinsk orsak, så det är just det som envist lever kvar ännu i hundvärlden. Samma personer skriver sedan väldigt positivt om att kastrera katter. 😃

Pälsen kommer troligen bli mjuk och svårhanterlig, strävhåriga hundar brukar ta mycket skada så sett av att bli kastrerade. Risk för inkontinens finns. Så jag stämmer upp med övriga som tycker att kastrering verkar onödigt. OM inte rasen ofta drabbas av cancer för då hade jag nog rekommenderat kastrering, men kan inte hitta något om det varken i RAS dokumentet eller på rasklubben.

Men du bör i alla fall inte para henne, för det står det i alla fall om i RAS dokumentet att hundar med extriöra fel inte ska avlas på.

#16 Skulle du ha gjort det utan att få ersättningshormoner? Du skulle inte ha fått ett så kul liv då.

F.ö. kan jag upplysa dig om att jag är mycket kritisk till SKK. Har aldrig varit med där och kommer inte att vara det i framtiden heller.

Har kastrerat min äldsta tik pga hon mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt och fysiskt före och under hennes löp (vilket dom var väldigt oregelbundna också) och att vi upptäckte att hon haft livmoderinflammation förr tydligen fick jag reda på så jag kände att risken var hög för henne att insjukna i det igen.

Hittills har inget på henne förändrats, alls.

Varken aptit, humör, personlighet, aktivering eller päls. Hon är densamma. Och då är hon ändå en pälshund (Storpudel).

Jag ser inga problem med att kastrera sin djur även om man kanske inte har en lika tydlig anledning som mig. Det enda är att man ska vara insatt i vad som KAN hända.

Och i ditt fall TS så hade jag väntat tills din tik vuxit klart och sedan låtit kastrera om du fortfarande vill det då.

Hej ! Jag heter Mia och är ny här.  Jag vill bara infoga att vi kastrerade vår tik vid 9 mån ålder p.g av vissa skäl och allt har hittills gått bra. Hon fick med sej smärtis och inflammationshämmande hem och eftersom hon inte trivdes i "tratten" fick hon ha en liten medicinsk body på sej vilket fungerade fint.Vissa förändringar har skett;hennes päls har blivit väldigt fluffig och hon är stundtals inkontinent men allt det här visste jag om tidigare. Temperamentsmässigt är hon precis som tidigare,glad pigg och kärleksfull. Jag tycker du ska göra det du känner är rätt. Lycka till. PS vi har samma ras, har också en "strävis".

Förlåt att jag kapar tråden! Var hos vet igår, för annat än kastrering. Hon började då prata om detta och sa att man måste kastrera innan andra löpet för att minska risken på juveltumör, stämmer det verkligen? Aldrig hört det innan.

#23 - det stämmer

#23 Innan första köpet så tar du bort risken helt. Dock är det så många nackdelar med att kastrera så tidigt att ingen vetrinär i hela Sverige kastrerar en tik så tidigt. Innan andra löpet minskar risken avsevärt så det är fortfarande "värt" att kastrera om avsikten är att minska risken för just juvertumörer. Efter andra löpet minskas inte risken för juvertumörer alls.

Våran tik ärkastrerad och är helt underbar på alla sätt! Hon var kastrerad redan när vi skaffade henne och endast fördelar enligt oss! Mindre risk för sjukdomar och inget löp.