Jag bröt handen förra året och det var tack vare min älskade vovve. Men jag har ivessej hjälp (familjen), MEN jag hade henne efter 3 dgr igen.

Satte på henne nosgrimman och hon fick helt enkelt acceptera det jag kunde göra med henne. 

Mentala träningar kan vara bra, satsa på det!

Nu bröt du säkert värre än mig, jag bröt bara ett litet ben i handen.

Men, jag fick/har kronisk värk i rygg och fötter samt buk så är inte alltid jag orkar med hunden längre, hon är 11 år så hon kräver inte lika mkt längre, hade varit mkt värre om hon var yngre. Min familj tar henne ibland så jag kan vila upp några dagar när jag har som jobbigast.

Kanske kan du hitta en som går i skolan som kanske vill rasta hundar ibland, 1-2 ggr i veckan, de är rätt billiga, kan den personen ta vovven på lång prommis 1-2 dgr i v.

Allt jag vet är att pga min värk så lär jag inte skaffa en till hund efter denna. Blir det en till längre fram blir det en äldre hund.

Jag har 3 hundar och ingen hundvakt, så här får inget dramatiskt hända…🤐

Jag har en vovve och bor 50 mil från alla som kan passa. Här känner jag ingen som jag skulle lämna henne till… Det är för tillfället ett ganska stort bekymmer eftersom vi, om allt går som det ska, utökar familjen med en liten tvåbent knoddas i september… Jag vet verkligen inte vad vi ska göra mef hunden! Katten är enklare. Vi har många grannar som kan kika in och se så hon har vatten och mat, men hunden… Det är riktig ångest. Vet ju inte hur länge vi blir på förlossningen liksom…

Skulle jag bli dödssjuk finns det några få jag litar på att se efter min hund. Jag är inte direkt orolig. För en tid sen blev jag ordentligt magsjuk och blev sängliggande(bodde ensam). Då kom mitt ex och tog ut Luna. Sen har min granne hundpensionat så kan ingen annan skulle jag "tvinga" henne xD

Hm, gissar att vi inte bor i samma stad, russin. Annars skulle vi nog kunna ha nytta av varandra.

Har haft hund under delvis liknande omständigheter förr. Jag jobbade, men han kunde vara med. Hade fler vänner då, men få som tordes ta en stor hund. Barn var inte att tänka på. Däremot hade jag oändligt mycket bättre ekonomi och pengar är trots allt lösningen på väldigt mycket.

Har tänkt att när det blir så dags ska jag sätta ut en annons för att få kontakt med andra valpägare. Skulle vilja få ihop en lös grupp som träffas i nån park ett par gånger i veckan för att valparna ska få leka och få social träning. Har inte tillräckligt många hundar i bekantskapskretsen, särskilt inte väl fungerande sådana, och jag vill att hunden ska fungera med andra hundar och få ett bra hundspråk. Tror flera har liknande tankar, så jag tror faktiskt jag kommer att lyckas med det projektet. Går det bra och vi trivs med varandra kanske det resulterar i mer, att vi kan hjälpa varandra med passning när det behövs också. Men det är ju inget jag kan räkna med.😕

Ush det där lät jobbigt.

Jag tror jag skulle klara mig ganska bra vid olycka/sjukdom. På vardagarna går min hund på dagis där dagisfröken både hämtar och lämnar hunden. Det är ett mycket bra dagis med mycket aktivitet och utflykter så min hund hade antagligen klarat sig på den aktiviteten och vi hittar på något hemma sen, alltså inte promenad. Jag har egen uteplats så kan släppa ut henne så hon få kissa.

På helgerna kan jag antagligen få hjälp med promenad eller till och med hundpassning.

Men skulle jag bli sjukskriven hade jag övervägt att flytta hem till mina föräldrar ett tag (55 mil) så kan de passa på att ta hand om hunden också. XD

Jo, men nu har inte jag de möjligheterna. Är verkligen jag och russin de enda här som inte har en massa uppbackning?

Här är en till. Jag har visserligen familjen och vänner nära men ingen vill ta hand om Humla åt mig. Jag kan få min mamma att passa henne några timmar så länge det inte ingår mer skötsel än sällskap och godismatande. Promenader och träning finns inte på kartan. Är väldigt låst och vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till i din sits! :(

Jag är själv med två hundar. Bryter jag armen så löser det sig, framförallt eftersom jag kan ha hundarna lösa mycket på promenader. Skulle jag behöva ligga på sjukhus så är jag övertygad om att jag kan hitta någon typ av hjälp i Facebookgrupper eller liknande.

#5 - jag bor i Norrköping😉

Annonsera om hjälp i bla facebookgrupper :)   För 2 år sedan såg jag ett anrop i en fbgrupp jag är med i,  hundträningsgrupp i stan. En tjej (från skåne, som bor här uppe, ingen familj eller släkt här) behövde akut hundvakt. Jag ställde upp, och hunden blev kvar i 6 veckor, då matte brutit foten

#10 En 12-13 mil då. 🙂

#11 Det var ju lite så jag tänkte med den där valpgruppen jag tänkte få ihop. Facebook använder jag inte och det vore skönt att veta i förväg att hjälp finns om nåt händer.

#10 Ett tips om du inte redan är med, gå med i Hundägare Norrköping och Vi med hund i Norrköping på facebook! Där finns en hel del folk som vill ställa upp som hundvakter. Lätt forum att nå ut på om man väl skulle behöva hjälp i vilket fall. 🙂

Jag sitter inte i samma sits som er, utan har backup, men förstår att det måste vara oerhört jobbigt. Men jag tror verkligen på din idé Hemul, #5, att försöka få ihop en hundgrupp. En lös grupp är ju jättebra till en början, och får man ihop en "tightare" grupp senare, där hundar och ägare klickar helt, är det nog inte svårt att be om hundpassning när det väl skulle behövas. Är nog många som inte vågar erkänna att de har svårt att finna passning när det väl kör ihop sig. 

Jag hade nog varit snabb med att erbjuda mig som hundvakt också. På forum och andra sociala medier. Om man har möjligheten dvs! Hittar man en hundägare som behöver hjälp ibland, och som är bra att ha att göra med, är det nog lätt att få hundvakt tillbaka när man väl behöver det.

Tack för att du tror på min idé. Tänken var ju inte ett kontaktnät för hundpassning egentligen, utan social träning för hundarna. Men när jag skrev mitt första inlägg insåg jag att det kan ju utvecklas till nåt mera. Har faktiskt en del resurser också som man skulle kunna utnyttja för träffarna. Är med i en förening med en stor vildvuxen trädgård och flera hus. Hundar är portade i stora huset (allergigrejen) men jag tror de får komma in i de andra och trädgården är definitivt tillåten. Det finns utemöbler och man kan fixa sig fika och mackor och så.

Jag erbjuder mig också gärna. Ser efter grannens hund ibland. Hittills har ingen bett mig ta hand om en hund längre tid, men jag skulle inte tveka att göra det.

#14 facebook är faktiskt bra just till detta

#14 Nej men ett nät av hundkontakter är ju en bra start! En stor trädgård är ju definitivt en enorm resurs, och samtidigt tror jag bara att många vill träffas och få socialisera hundarna, var det än sker.  Det behöver inte ens vara så konstlat, att ses i parken eller hundrastgården med ägare man har lite kontakt med är jätteskönt i jämförelse med att bara träffa på främmande hundar hela tiden. Och sedan kan man vidare öva socialisering hemma hos varandra, ta en tur till stan och gå runt med hundarna där, ta en fika etc. Desto mer man kan umgås med samma hundfolk desto lättare är det ju sedan att få hjälp och hjälpa varandra. Dessutom får man ofta härliga vänner till på köpet!

Jag tycker att facebook är fantastiskt för att bilda nätverk, och det finns ofta lokala grupper för just hundägare som jag tycker är en bra startpunkt. Men det finns ju många andra kanaler för att samla folk också. 🙂

Ja och utvecklas det finns det två "alternativa" hundklubbar här i stan där man kan gå med. Den ena är vär främst inriktad på agility och har en sådan plan man kan utnyttja. Men den andra har både agilityplan och två stora rasthagar, den ena i skogen. Kostar bara någon hundring per år.