Jag hade aldrig klarat av att länna ifrån mig min hund.

Håller med #1 jag skulle aldrig klara att byta ut någon av mina hundar❤️

Jag älskar min hund myycket. Skulle aldrig klara av att byta ut henne.

Inte ens om ni var tvingade av omständigheterna? Nej, självklart skulle jag inte göra det lättvindigt. Men jag kanske blir tvungen. Ett annat alternativ är ju avlivning, och det vill jag definitivt inte höra talas om.

säger som de andra, jag skulle inte klara av det…. Även om det kanske är egoistiskt att tänka på sig själv och inte hundens bästa om den nu får hjälp med allergibesvären av uppfödaren men nej, jag skulle helt enkelt inte klara av det.

#4 oj! är besvären så stora??  vad är hon allergisk mot?

Jag var tvungen att gå in och kolla andra tråden och såg att sprutorna kommer kosta minst 5400 kr/år. Det är väl inte multum? Det handlar ju bara om 450 kr/månad. Nu vet jag inte hur mycket mer dom kan kosta eftersom detta var det lägsta dock. Men för mig är detta en no-brainer så länge man inte redan är i en extremt pressad ekonomisk situation där man redan gör allt för att gå runt, då är det givetvis svårt.

#6: kvalster.

Står valet mellan att lämna tillbaka hunden eller avlivning så vet jag ju vad jag skulle välja. Men har hunden stora besvär så det skulle vara bättre att låta henne somna in så gör det?

#7: det beror väl på vilken slags ekonomisk situation man befinner sig i. Jag och min sambo är helt överens om att det inte finns någon rim och reson i att betala kanske upp emot 100.000 kr sammanlagt för mediciner under hundens livstid.

Urs, stackare. Svår situation.. Jag har dålig ekonomi och tänker ofta vad jag skulle göra om något sådant händer. Har man inte pengar så har man inte. Alla har inte råd att ta lån eller lösa det på andra vis. Vet jag med mig att min hunds hälsa skulle lida pga att jag inte har råd att betala behandling skulle jag överväga att lämna ifrån mig henne, men till en person jag litar mycket på. Jag skulle då inte kunna byta henne mot en annan hund så snabbt. Är det däremot så att man har råd men får leva fattigt skulle jag göra det utan tvekan.

#10 Jag skrev ju att det var svårt om man redan var i en extremt pressad ekonomisk situation.

Om ni redan är helt överens om att det inte finns någon rim och reson i kostnaderna så har ni väl redan mer eller mindre bestämt er för att göra er av med hunden?

Nej jag hade inte kunnat lämnat bort någon av mina hundar till någon annan men jag hade heller inte betalat för att ge sprutorna, finns bättre alternativ. Allt behöver inte vara så svart eller vitt. Sprutor eller avlivning är inte det ända alternativet. Det finns fler alternativ, varför inte titta på det ist för att vara så inpräntat på att ge sprutor, förstår inte ditt tänk. Om jag var tvungen till att välja mellan att ge sprutor hela hundens liv och avlivning så hade jag valt avlivning.

Har inte barf hjälp hundar i liknande sits? Jag är med i en stor barf-grupp på FB och har sett många "mirakelhistorier". :)

Hade utan tvekan låtit hunden flytta om jag hade haft så skralt med pengar att jag inte kunnat lägga en femhundring i månaden på något som hunden behöver till den grad. Att avliva i ett fall där det inte handlar om mer pengar än så låter helt absurt. Lämna hunden till uppfödaren, du, om ni inte har råd, tycker jag. Det låter som ett självklart beslut för mig. Hunden ska inte lida av att ni har dålig ekonomi. (Även om jag fattar att det inte är så lätt i verkligheten. Lycka till!)

Nej, detta är egentligen inte en pengafråga. Det är en principfråga. Jag har redan haft en kroniskt sjuk hund. Jag var tvungen att göra ett medicinschema för att kunna hålla reda på hennes mediciner, som också gav biverkningar. Hon blev rund som en tunna. Nu har jag en till kroniskt sjuk hund. Jag vet inte om jag orkar med det i 10-15 år till. Att tvingas betala MINST 2700 kr/halvår i så många år känns som att få en dumstämpel i pannan. Och nu tänker jag inte i första hand på det ekonomiska värdet, det har vi nog råd med. Jag försöker angripa detta problem från alla håll. Hur skulle jag tänka om det handlade om nån annan än mig? Att ösa så mycket pengar på en hund - är det försvarbart? Har man låtit ett djur bli FÖR betydelsefullt då? Världen är full av människor som inte har NÅT. Och här lägger en människa en mindre förmögenhet på ett djur… Ja, jag vet inte.

#16 Har man hund får man ju vara beredd på kostnaderna och kostnader som kan uppstå, självklart är hundar värda jättemycket, Självklart har man inte låtit hundar bli för betydelsefulla jag tycker dem ska få ännu mer värde än vad dem redan har i vår värld.

#17: jag tycker inte det är självklart.

Jag förstår inte. Avlivning är inte aktuellt? Och pengamässigt var det heller inte något problem? Utan det handlar om principen att lägga ut pengar på en hund när det finns människor som har det dåligt?

Eftersom avlivning inte är aktuellt så kommer ju hunden kosta pengar oavsett. Så även om du lämnar ifrån dig hunden tillbaka till uppfödaren så kommer fortfarande hunden kosta pengar, pengar som då egentligen kunde läggas på andra människor. Skillnaden är bara att det inte är era pengar, utan uppfödarens. Men försvinner grundproblemet verkligen då?

Personligen ser jag inget fel i att lägga stor betydelse på sina djur. Jag lägger redan nu mer pengar per månad på hundpassning än vad eran medicin skulle kostar per halvår. Men då är det väl bara jag som är dum, jag skulle ju kunna skänka pengarna istället.

#18 det är din åsikt, sa min åsikt för mig är det självklart. Jag vill att djuren ska få mer värde:)

Vad är tanken att hunden ska göra hos uppfödaren leva där som sällskapshund? Omplaceras? 

Jag förstår tanken att byta hund med tanken på kostnaderna som kommer bli högre än vad ni har väntat er, men vad är kostnaden per månad för att ge hunden ett bra liv? 

Vad är det som krävs av er städa ofta antar jag, ge kost som hunden tål är inte värst mycket dyrare än många andra foder. 

Har själv haft en allergihund men då var det foderallergi. Jag skulle tipsa även kolla hur andra gör för underlätta plånboken men ändå ge hunden ett bra klådfri liv. 

Valet att byta hund är erat, jag skulle ha mycket svårt personligen med byta ut hunden mot en valp.

Det var en oväntad gest av en uppfödare, själv hade vi inte den möjligheten när allergin mm uppdagades. Hade det varit en valp som jag bara haft i några månader hade jagnog kunnat ge tillbaks den till uppfödaren. I det här läget med kvalsteralldrgin hade jag faktiskt provat på andra behandlingar först och efteråt om inget verklugen hjälpt tagit ställning till avlivning eller ge tillbaks hunden. Men jag hade även frågat uppfödaren om hon han är villig att lägga ner engagemang och pengar på sjukdomen, hade svaret inte känts bra är det ingen ide att låta hunden man älskar flytta dit.

Dessutom, vet du att uppfödaren skulle själv köra på dessa sprutor? De skulle kanskr välja att behandla med kortison som är billigt och då har ni gett bort hunden i onödan för ni kan också själva välja att ge kortison istället. Även om du inte skrivit om ni provat kortison eller ej och om det fungerat, men det brukar ta bort de allergiska besvären. Såvida det inte är foderallergi hunden har. Kliar hunden upp stora sår eller, är allergin så svår att andra knep inte fungerar?

#23: allergin manifesterar sig genom återkommande öroninflammationer och ospecifik, intermittent klåda på kroppen.

Om jag var tvungen att välja mellan sprutor och kortison så hade jag valt kortison. Min vovve som idag är frisk trodde jag heller aldrig skulle blir kvitt sina besvär, precis som din hund hade hon återkommande öroninflammationer, klåda och utslag över hela kroppen inkl svamp, kliade upp stora sår. Men jag kämpande och det gav resultat. Men eftersom du verkar vara bekväm och vilja ta den lättaste vägen så är det väl bara att ge kortison så slipper du besvären. Finns ju de hundar som levt hela livet med kortison.

#25: jodå, jag har haft en hund som i princip levt hela livet på bl.a. kortison. Jag vet vad som händer när en hund äter kortison länge. Vänligen kalla mig inte "bekväm" när du inte är i min situation och inte känner mig.

Jag har en hund som har en kronisk sjukdom som hittills kostat och kommer kosta en stor summa pengar, betydligt mer än vad allergisprutor verkar kosta. För mig har valet varit enkelt. Jag älskar min hund oerhört mycket och  så länge hon mår bra och har livskvalitén är det värt varenda krona. Jag,  personligen, hade inte haft hjärta att byta bort min hund över en principsak. Alla såna beslut hade tagit utifrån hundens bästa.

Jag har en hund med diagnos som kostar mycket pengar (portacavashunt). Jag skulle aldrig lämna tillbaka henne så länge jag inte blir totalt ekonomiskt bankrutt. Inte heller för att det är jobbigt med medicineringen, som hon får 3 ggr/dag och mat 4ggr/dag. Jag kan samtidigt förstå ditt dilemma, om du redan nu har en sjuk hund hemma..men svaret är fortfarande att jag inte skulle kunna lämna tillbaka min hund, om jag nu på alla andra sätt är nöjd med den.

Vad hade varit bäst för hunden? Är det säkert att den får den vård den behöver hos uppfödaren? I så fall så är ju det ett alternativ om det blir för dyrt för er, men jag tycker att du ska se det från hundens sida. Vart mår den bäst? Med er, eller hos uppfödaren?

Nej jag skulle inte lämna tillbaka hunden ! Har jag tagit på mig en hund så får jag betala helt enkelt , det är jag skyldig hunden ! Hade jag inte haft råd hade jag lämnat tillbaka hunden men jag hade INTE tagit en ny ! Kan man inte ta ansvar ska man inte ha en hund heller !

Det låter som på det jag har läst redan som att ni har bestämt er för att ta en ny hund och lämna tillbaks hen ni har. Om ni gör det så skulle jag rekommendera er att tänka på ifall denna hund kanske får en sjukdom (kanske inte exakt samma) som också skulle kosta samma pris kanske mer i månaden/året, Vad skulle ni göra då? Nu vill man ju ha en frisk hund och det är väl det man hoppas på att ni får om ni byter hund, men man måste vara beredd på att hunden kan bli sjuk, även den nya. Ska ni lämna tillbaks den nya och byta igen då, eller ska ni behålla den nya hunden då? Jag menar inget illa men att tänka på det kanske vore bra, eftersom att det inte är en garanti att den nya hunden kommer att vara frisk senare (vi säger vid 2-3års åldern) i livet.
Och att lägga ner ca: 500kr extra på en hund i månaden ja det tar hårt på ekonomin, Men jag hade inte valt något annat än att lägga ut dom pengarna på min hund, oavsett vad. Jag hade gjort allt jag kunnat för att rädda min hund, eller låta henne leva längre, Jag älskar henne något otroligt och skulle själv aldrig bytt ut henne emot någon annan hund, inte ens om jag fick 100.000 om året mer. 
Och ja det kanske är sjukt att vi lägger ner pengar på våra husdjur mer än vad vi gör på människor i andra lägen som behöver det, Men jag gjorde ett val att skaffa en hund, jag har inte gjort ett val att skaffa/göra en människa på något vis. Så mitt ansvar ligger just nu först och främst på min hund, och mina husdjur, inte på andra människor, deras lägen, endel deras egna val och endel deras tyvärr situation oavsett val. Hade vi inte lagt ner pengar på djur och bara på varandra kanske världen hade sett helt annorlunda ut, men då hade vi också inte haft våra husdjur, som vi nu valt att skaffa, så att tänka så för mig låter bara som någon slags dålig ursäkt.

#0 Vad svårt för er! Min första tanke är att uppfödaren kommer att avliva hunden om du lämnar tillbaka den. Jag skulle inte välja det alternativet om jag inte absolut måste. Men finns inte någon annan utväg så är det så. 

Jag skulle försöka få en tid hos en mycket duktig specialist om det var möjligt. Kerstin Bergvall är specialist i dermatologi för hund och katt. 

http://www.djurakuten.se/hudmottagning/

Nej, vi har inte alls bestämt nånting alls. Ja, jag anade vad det skulle komma för slags svar. Jag vet ju att många förmänskligar djur. Skulle det röra sig om ett barn skulle jag inte tveka en sekund. Men detta är ett djur. Det är väl den här slags mentaliteten som gör att folk importerar hundar till Sverige från alla möjliga länder. Intressant att återigen se hur djur har blivit människor.

#33 Jag har inte importerat in någon hund iaf. Och om du inte är beredd på att lägga ner 500kr extra på en sjuk hund, eftersom att det är ett djur, då kanske du inte alls ska ha husdjur?

Och nej min hund är ingen människa, men det betyder väl inte att jag inte ska undvika ansvaret för henne. Hon är mitt ansvar och val.

En tanke bara som slog mig: du vet inte om det är försvarbart att lägga så mycket pengar på en hund när vissa människor har det svårt. Om du inte blir att lägga pengarna på hunden, vart går pengarna då? Går de till annan extra "lyx" i vardagen (lite dyrare/godare mat, mer kläder, filmer, annan hobby, etc) kanske inte det är helt försvarbart heller, om man nu tänker så. Finns ju väldigt mycket en genomsnittlig människa lägger pengar på som verkar konstigt i ljuset av att vissa inte har något alls. Enligt den filosofin vore ju det enda rätta att skänka pengarna istället, i alla fall om ni själva har så ni klarar er, vilket det verkar som. Bara en tanke, ifall du nu känner att ni måste ha dåligt samvete om ni lägger pengarna på en hund istället för på andra saker, om det nu är där skon klämmer. Hoppas ni kommer fram till ett beslut som blir bra för både er och hunden! Lycka till!

#33: Så att man är beredd att lägga ner pengar på att ge sina djur en god vård är samma sak som att förmänskliga sina djur? Hur kom du fram till den slutsatsen?

Frågan är ju, vad händer när ni byter ut er hund? Kommer uppfödaren vilja lägga dessa 500kr i månaden på hunden? Kommer den avlivas? Omplaceras? Jag förstår att det inte är kul att ha en sjuk hund. Men har man köpt hund så får man oxå ta ansvar för hunden. Inte lämna bort den så fort hunden blir sjuk och kommer kosta ett par hundra extra i månaden. Ni verkar ta den enkla vägen ut. Men vad händer om valpen ni tar blir sjuk den med längre fram? Ska ni göra likadant med den? Jag får den känslan att ni lämnar bort hunden för att själva slippa ta de jobbiga besluten. Men som sagt, bara den känslan jag får. Jag hoppas det löser sig för hunden o ge inte upp i första hand.

#26 Jodå jag har varit i exakt samma situation som dig! Jag anser att du är bekväm för att du väljer att göra det som känns lättast för dig, ge sprutor eller lämna tillbaka hunden. Är du riktigt engagerad av att få en frisk hund från grunden och ha den fortsatt frisk resten av livet så hade du tagit till dig av råden som gett. Hade jag struntat i de tips jag fick så hade min hund också varit sjuk idag. Ja jag vet att det är skit jobbigt det tar tid att få hunden helt symtom fri och på vägen dit så var det riktigt jobbigt, jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag bröt i hop i tårar och tänkte att det här funkar aldrig men som tur var gav jag inte upp. För min hund tog det nästan ett halvår att få helt symtomfri efter kostomläggning. Och det var verkligen värt allt jobb som jag lade ner för att få henne frisk.

# 24 Ett tillägg då, det låter som hunden inte är så dålig att den behöver avlivas för sin allergi, så jag hade nog satt ut en annons på blocket, (skriver utifrån er situation och hur ni ser på den) varit ärlig med att vården kommer kosta, men också med att säga att det finns andra billiga behandlingar och sett om någon bra och lämplig person hade nappat. Man får sätta ett lämpligt pris på hundstackarn. Så hade de fått välja behandling för hunden, för ni verkar väldigt insnöade på just sprutor. Det finns andra sätt att behandla och hjälpa mot kvalsterallergin  och er tik kan då få bra livskvalitet hos någon annan.  För över ett år sedan var jag i en riktigt pressad situation då jag var arbetslös, pengarna hade nästan tagit slut, och här har man en hund som har kroniska sjukdomar och kostar mycket i veterinärvård och allt som han behöver. Det kändes för jävligt för jag visste att mina alternativ väldigt snart skulle bli att antingen låta avliva honom (en hund på då 2,5 år) eller försöka omplacera honom via annons. Som tur var fick jag jobb när jag som mest behövde det och behövde inte ta dessa beslut.

Har man köpt en hund så ansvarar man också för att hunden mår bra. Det handlar inte om att förmänskliga hundar, förstår inte hur du kan få det till det? Det handlar alltså inte om att ni inte har råd utan principen, det är bara en hund? Tänk om nästa hund också kräver dyr veterinärvård pga allergier eller annat, ska ni skicka iväg den hunden då också? Jag kan förstå om du redan har en sjuk hund och nu hoppades på en frisk, alltså att du rent psykiskt inte orkar med det igen men detta verkar mer handla om principer och hundars värde? Varför lägga så mycket pengar på en hund när det finns barn som svälter? Ett alternativ kanske kan vara att lämna hunden till uppfödaren, låta bli att skaffa en ny och med alla pengar som ni sparar hjälpa en behövande människa.

# 41 Ts hade en sjuk hund, den är borta sedan länge. Detta är enda hunden så vitt jag vet.

#42: vad bra att du håller reda på mig och mina saker! Ni är ju alldeles underbara. Tack så hemskt mycket för er hjälp, er stöttning, er omtanke och er kunskap! Vad skulle jag göra utan er alla på det här forumet. Ni kan så mycket, t.o.m. om saker ni aldrig varit med om, aldrig har sett och aldrig upplevt. Ni är så tvärsäkra och klarar att ta beslut omedelbart utan att ha alla omständigheter klara för er. Fantastiskt! Tack ska ni ha!

De allra flesta har faktiskt varit sjyssta och stöttande och gett dig bra råd och synsätt på den aktuella situationen. Men är du inte nöjd så är du inte.

#43 har man råd så betalar man annars skaffar man ingen ny hund !

#33 jag förmänskligar inte min hund, men jag älskar henne oändligt ändå! när man har hund blir det också en livsstil jag har valt hund = det är också en del av mitt liv, jag vill inte på något sätt ge djur mindre värde dem förtjänar så mycket värde som möjligt enligt mig.

Jag skulle aldrig avliva ett djur så länge den inte led/det kraftigt begränsade djurets liv, man måste som djurägare ta sitt ansvar det är också ett liv som vill leva! :)

#33 vill bara säga att människor är faktiskt djur. Jag håller nog med de som skrivit i tråden. Självklart är hunden värd all tid och pengar man kan tänkas behöva lägga ner på den. Tycker inte 500 i månaden för medicinering är oförsvarbart. Hade man kunna lagt på kläder, nöjen eller något annat om man inte ägde en hund. Finns hundar som äter för 500 i månaden varför är det inte ok att lägga ut så mycket på medicinering?

#43 svaret du vill ha är att sprutor är jätte bra och funkar kanon helt utan problem. Det bästa sättet att få sin hund frisk är att ge den sprutor med en massa kemiska medel i i hela dens liv. Det är nog det svaret du vill ha men verkligheten funkar inte så. Varför jag avråder dig till sprutor är för att jag tycker att det är en usel ide och bortkastade pengar på problem som du kan fixa utan sprutor. Det handlar om vilja och tålamod och det har inte du vilket går ut över din stackars hund.

Vad vet du vad vi har varit med om? Jag har visserligen aldrig behövt uppleva det jobbiga med att ha en hund som kräver medicinering hela livet. För tio år sedan skaffade jag en hund som var otroligt rädd för människor och hundar, då var jag medveten om det och gick in för att ge henne ett bra liv. Det har varit fruktansvärt jobbigt och tärt på mig psykiskt. För två år sedan skaffade jag en valp där värsta tänkbara var att även hon skulle ha sociala problem och nu står jag här med en reaktiv hund som är otroligt komplicerad med människor. Förj'vligt! Även min uppfödare har varit öppen för att ta tillbaka henne och tanken har slagit mig både en och två och tre gånger men nu är jag helt på det klara med att jag behåller henne så länge hon mår bra. Jag vet mycket väl hur jobbigt det är när hundlivet inte blir som det var tänkt. Det blir bara så konstigt när du börjar prata om hundars och människors värde. Hur mycket pengar, tid och energi som du vill lägga på din hund det avgör bara du och känner du att det inte är värt det så är det kanske inte det? Jag kan dock tycka att det är en del som djurägare att ta ansvar och göra vad man kan. Tar pengarna slut, orken, viljan, lusten försvinner, då är det enligt mig helt rätt att låta någon annan ge hunden en chans! Men att ge upp för att hunden inte skulle vara värd det och för att det finns människor som är i större behov av hjälp? Ja då tycker jag faktiskt inte att du ska skaffa en ny hund utan istället hjälpa dessa människor.

Det finns ett billigare sätt och det är att behandla hunden med en låg dos kortison - det är långt ifrån alla som dessa "allergi-sprutor" fungerar på.

Om det är "ovärt" att lägga mycket pengar på djur när det finns människor som lider är det väl lika ovärt att köpa extra god mat (eller godsaker överhuvudtaget), bo i ett hus med mer rum än man absolut behöver, gå ut och göra roliga grejer, etc.? Det finns ju liksom alltid bättre saker att lägga pengarna på.

Om alternativen är att 1, lägga 500 kr/månad på hunden eller skänka 500 kr/månad till någon hjälporganisation kan jag förstå dilemmat, men då kan jag tycka att det är lite märkligt att skaffa hund. 500 kr i månaden är inte en jättehög summa när det kommer till sjuka djur, anser jag. Det har ingenting med att förmänskliga djur att göra utan med det faktum att veterinärvård oftast är relativt dyrt och att man som djurägare tar risken att behöva lägga ut så mycket pengar.

jag blir själv lite ledsen när jag läser alla inlägg ovan. jag kan säga att om jag hade fått erbjudandet du hade fått när vår allergiutredning drog igång skulle jag troligtvis ha tagit den. jag skulle troligtvis också ge upp hundägande och aldrig mer skaffa en hund, så knäckande har allergin på vår hund varit och så mycket har den påverkat oss. allergi är, trots att det låter så enkelt, en vidrig diagnos som påverkar hela livet. vi åkte till veterinären med en hund som kliade sönder sig totalt. hon hade ryck och gick alltid med en baktass i luften och luftkliade. hon nopprade bort päls på kroppen, hennes trampdynor var röda och irriterade, hon smög iväg för att få klia, jag jagade efter henne. jag vet att jag mitt i utredningen ringde min mamma, gråtandes, och sa att jag inte visste om jag orkade mer, om jag inte bara skulle avliva henne, för oavsett hur okomplicerat "allergi" låter kunde jag se hur det påverkade min hund, och jag led med henne. utredningen innebar att hon blev sämre, fodret gjorde henne jättedålig och hon började klia upp sår på armbågarna. 

jag lovar att om jag hade fått ett erbjudande då skulle jag ha tagit det… jag lovar att jag ränkte många gånger att jag skulle avliva henne och bara låta henne slippa skiten. när all träningslust och hundglädje bara dog i takt med att jag fick torka blod från hundens tassar, när vetetrinären sa att kortison var enda utvägen och började prata om "allergivaccinationer" med tveksamma resultat som inte är en garanti ville jag bara spola tillbaks tiden och aldrig skaffa henne. 

Ts, jag vet att du, liksom jag (både jag och min man är sjukvårdsutbildade och riktiga dårar på studier och att det ska vara evidens i det vi provar) är en skeptiker som inte sväljer vad som helst. det gjorde inte jag heller och när jag fick tips från halvbrodern till min hund som fått honom att bli symptomfri var jag så jäkla anti och skitsur. jag tror att jag testade lite för att bevisa att det var skitsnack, men det har fungerat och min hund, som var helt sönderkliad kliar inte längre. 

lyssna inte på de som aldriig varit med om detta. jag förstår varför kortison och andra liknande behandlingar inte känns som ett alternativ. jag kände detsamma. kortison ger sådanna biverkningar att jag nog hellre hade låtit henne få somna. 

jag berättar gärna hur vi gjort och vad vi kör med vår kvalsterallergiket. jag tänker att eftersom det är tillskott och ingen medicinering kan du ju testa, och funkar det inte är ingen skada egentligen skedd. vill du veta får du gärna skicka ett pm. i övrigt vet jag vad du går igenom, jag vet vad du brottas med och jag lider verkligen med dig. vad du än väljer måste det kännas rätt för dig. allergi påverkar även oss hussar och mattar, och i förlängningen vår hund. 

ta hand om dig… du är inte ensam om tankarna.

#52: Fast TS frågade faktiskt om andra människors åsikter, att hon sedan inte fick höra vad hon ville kan knappas vi lastas för? Och nej, jag har inte upplevt allergi på hund men min hund har också en kronisk sjukdom som kräver livslång medicinering, upprepade provtagningar, veterinärbesök, symptom, ständig oro för att hon ska bli sämre (vilket hon kommer bli) och det har absolut inte varit billigt. Det har varit en berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan, jag har gråtit, förbannat, vacklat fram och tillbaka. Jag skulle trots det inte gjort annorlunda, jag skulle inte kunnat lämna bort min hund. Det är inte en manual över vad TS ska göra i sin situation, det bestämmer bara hon, men det är ett svar på hennes fråga.

Sök fonder! Det finns en fond för allting.

#53 precis, och hon är inte den enda i världen med en hund med kronisk diagnos som kommer kosta pengar och där ägaren får gå igenom mycket tufft. Min hund har två sådana kroniska diagnoser och jag kämpar hela tiden.

Eftersom hunden är så "gammal" (och jag gissar att du haft henne sen valp) och ni är så nöjda med henne bortsett från sjukdomen så hade jag gjort allt för att kunna behålla henne. Jag fattar det som att ni har råd att betala sprutor (om ingen annan hjälp finns) och att även om det är svårt med kronisk sjukdom så finns kunskap och möjlighet att göra det bästa av situationen.

Jag kan inte utläsa vad hunden skulle få för behandling, liv osv om uppfödaren tar tillbaka den. Skulle hon få det bättre än det ni kan ge henne? Vad skulle skillnaden vara för hunden i fråga?

Jag hade resonerat som så att om jag har möjlighet att ge hunden ett drägligt liv trots sjukdom så hade jag behållit den. Det verkar ju utöver sjukdomen vara rätt hund för er! Jag hade frågat mig själv vad en ny valp kunde ge mig. Om valpen är frisk men inte har samma perfekta personlighet, är det värt det? Vad händer om nästa valp ev är kroniskt sjuk eller har sämre personlighet och lynne?

Givetvis så hade jag även vänt och vridit tillsammans med uppfödaren på om min sjuka hund skulle få det bättre hos uppfödaren igen. Har uppfödaren kanske andra möjligheter som kan göra hunden friskare än vad jag har? Tänker då som en miljö med mindre kvalster i ditt fall, eller kanske möjlighet till annat som underlättar för en sjuk hund. Då är det självklara ju att lämna tillbaka hunden.

Så ja, personligen hade jag behållit hunden om jag hade ekonomisk och känslomässig möjlighet. Trots kronisk sjukdom med medicinering resten av livet. Det som i mitt fall hade varit avgörande är ju om hunden kan få ett bättre liv om den återgår till uppfödaren. Om inte så hade jag behållit hunden.

#43 En bra början för att få lite omtanke är kanske att sluta vara otrevlig mot folk. En tanke bara.

Jag har haft två hundar på raken med kroniska sjukdomar så ja, jag vet att det innebär extra kostnader, extra pyssel och framför allt extra oro - det är något man får ta i beräkningen när man skaffar ett djur.
Det säger jag inte för att jag förmänskligar hundar, mina hundar är definitivt inte mina barn och jag skulle inte uppoffra lika mycket för dem som jag skulle för ett barn om jag hade något - men de är LIV och de är högt älskade familjemedlemmar.
Om någon sagt redan när Skroffan var liten att hon skulle bli svårt sjuk med allt vad det innebär så skulle jag sannolikt lämnat tillbaks henne. Hon var dock ett år när hon fick sin diagnos och det fanns inte på kartan att jag skulle lämna tillbaks henne utan det var "all in" så länge hon mådde bra, alternativt att ta bort henne om jag inte hade råd/inte orkade/hon inte mådde bra.

Du frågade vad vi tyckte och det har du fått svar på.
Jag tycker inte att djur är en slit-och-slängvara som man kan lämna tillbaks eller göra sig av med för att det blir jobbigt även om det ÄR skitjobbigt att ha en sjuk hund - men det är som sagt något man får ta i beräkningen om man skaffar dem, oavsett om det är en hund, katt eller mus.

Jag fattade inte riktigt hur du menade med de 500:- i månaden. Om det är för att ni faktiskt inte har råd med 500:- extra i månaden så är det givetvis jävligt tufft, har själv suttit i en sits där jag fått vända på varenda krona.
Ekonomin kan ändras under en hunds liv men om man inte har 500:- extra så bör man nog avvakta med att skaffa en ny hund.
Som jag fattade det var det dock inte den aspekten som du syftade på med ekonomin?
Har du bil? Hur mycket lägger du på den? Åker du onödiga resor där du skulle kunnat cykla/gå/samåka/åka kollektivt?
Ska man se den moraliska aspekten med att lägga massa pengar på ett djur så är det ännu mer omoraliskt att puttra omkring i onödan i en bil som drar en nedrans massa pengar OCH förstör miljön.
Nu kanske jag låter som om jag svävar ut totalt men tycker man synd om hemlösa/flyktingar/svältande/utrotningshotade djur/whatever och att så finns det bra mycket annat man kan dra in på än sitt husdjur - men det kanske du redan gör, vad vet jag?

Frågan du skall ställa dig är väl dock - vad är bäst för hunden?

Vi har helt enkelt olika inställning till förhållandet till sina djur, det är väl bara att inse.
Och, jag hade inte tänkt gå till personangrepp men en anledning till att jag kanske varit hård i den här tråden är att du själv faktiskt för det mesta tenderar att gå rätt hårt åt folk i dina inlägg. What goes around…

OT men ni som inte rekommenderar sprutor, vilken anledning är det? Funkar det inte? Dyrt?
Jag är nyfiken alltså, har tack och lov aldrig haft en hund med allergi.
Jag förstår absolut tänket att man försöker med kost och tillskott först med mera men när man måste medicinera av något slag?

#59 Det jag har fått lära mig är att allergi är ytterst ovanligt bland hundar. Det spelar ingen roll om hunden har konstaterad kvalster allergi så går det faktiskt att få en frisk hund med hjälp av kost. Fel kost ger atopi har jag fått lära mig. Det är svårt att kunna nå ut till människor som inte tror på att kosten spelar roll utan att allergin beror på ärftliga faktorer. En fråga jag läste förut var en person som sa att allergi måste vara ärftligt för om nu flera valpar i samma kull får allergi så måste det bero på generna. Svaret personen fick då var: en kull på valpar på 9-12 st är väldigt stor och kräver mkt näring, för att samtliga valpar ska få i sig tillräckligt med näring så bör mamman redan innan och under dräktigheten äta en väl balanserad näringsrik kost för att valparna ska kunna bli friska och redan från start få ett bra immunförsvar, även efter födseln under valparnas första veckor är det viktigt med en mkt näringsrik kost. Tecken på näringsbrist hos hund är just klåda, svamp och utslag. Så på det stora hela så är kosten det man först och främst bör titta på. Allergi utbryter i hundens unga år från valptiden tills den är 3 år, just under den tiden som hunden är i behov av som mest näring, även hormon förändringar spelar stor roll. Det är inte ovanligt att tikar får klåda vid löp perioderna som sedan går över. Under löp sänks immunförsvaret och jag vet folk som ger tillskott bara just under löp perioden. Så jag har väldigt svårt för att folk säger att hundens problem beror på allergi. Så eftersom att det med största sannolikhet även i detta fall beror på hundens kost så tycker jag att det är sjukt att börja ge den allergi sprutor. Jag förstår inte poängen med att hålla på och laborera med en massa mediciner när man faktiskt kan förändra bara genom att ändra, ta bort eller lägga till något i kosten. Min hund hade sån extrem klåda att jag gav henne en låg dos kortison under tiden som jag körde med den nya kosten och tillskotten och allt eftersom så kunde jag sänka dosen mer och mer desto längre tiden gick då hon började bygga på med näring och få ett stabilt och starkt immunförsvar. idag är hon kortisonfri sedan 6 månader tillbaka och jag kör fortfarande samma kost men har kunnat lägga till voh som jag blandar i det uppblötta torrfodret. Jag är inte emot tillfälliga medicineringar, en hund ska inte behöva klia ihjäl sig, det är ett fruktansvärt lidande för hunden med klåda. En del människor vägrar att ge kortison trots att hunden har sån svår klåda att den måste ha tratt för att inte klia ihjäl sig. Men hellre en hund som går på kortison hela livet som får ett bra men kanske kortare liv än hunden som får leva ett långt och plågsamt liv med klåda för att ägaren vägrar ge kortison. Så är hunden sjuk och behov av medicin så ska man självklart ge den det samtidigt som man försöker lösa problemet på annat sätt. Så jag skulle välja kortison framför sprutor och ändra om kosten om jag var ts.

Alla allergihundar blir ju inte så dåliga heller, min tjej är 9 nu och har ätit kortison sedan hon var 2 (sprutorna funkade inte på henne). Hon mår fint, kan stå på en låg dos kortison för det mesta och har inte fått biverkningar (mer än viktuppgång och törst när det varit mycket allergener och hon fått högre dos) efter såpass många år på kortison.

Update: hon skriver på ett annat forum att hon provar färskfoder på sin hund. Inte för att hon visar någon tacksamhet mot folk som gett henne råd här, men verkar ha tagit till sig det om att färskfoder inte har kvalster i.  Och inte för att jag bryr mig om TS med tanke på hennes attityd hon alltid har på internetforum men tänkte jag kan uppdatera lite  för andra.

,#62: åh, vad duktig du var nu! Vad får du ut av detta? Är det nån slags gillande och beröm du är ute efter? Så bra för dig att du lyckades med det nu! Jag upphör aldrig att förvånas över människors beteende. Förresten, min mamma lärde mig att man pratar MED människor och inte OM människor. Men det rådet har visst gått dig förbi.

#62 Totalt onödig kommentar. Du behöver inte kommentera vad som skrivs av andra på andra forum här, om du ändå inte bryr dig är det bättre att inte skriva något alls. Oavsett vad du tycker om trådskaparen. Kommer snart låsa denna tråd om det fortsätter komma in kommentarer som inte hör till ämnet.

Vår Simba som var nästan 10 år när vi fick honom kostade över 14 000 danska kronor i veterinärkostnader det första halvåret. 🤪 Vi fick som tur är tillbaka mycket av det i försäkring men även om vi inte skulle det hade vi inte tvekat en sekund att ge honom samma vård. För mig har man det ansvaret när man skaffar ett husdjur - även om de inte är människor så är de liv och förtjänar att behandlas så. Visst hade man kunnat lägga ner pengarna på annat, t.ex. fattiga människor i resten av världen… Men i så fall tycker jag att man kan låta bli att lägga ner 10 000 kr på en hund från första början och skänka pengarna istället. Simba har dessutom ett medfött hjärtfel som kan börja ge symptom om vi har otur, men detta är inget vi heller skulle låta bli att lägga pengar på. Han är vårt ansvar och vårt husdjur och förtjänar all den hjälp vi kan ge honom även om han "bara" är en hund. :)

Oavsett hade jag inte avlivat hunden utan hade istället lämnat tillbaka den till uppfödaren som förmodligen vill hjälpa den (som det låter). Om ni vill ta emot en ny valp är det ert beslut, men den hunden kan ju också bli sjuk och kosta pengar. För mig låter det lite som om ni inte anser att hundarna är värda att lägga så mycket pengar på och då tycker jag att ni kanske inte borde skaffa en ny valp utan lägga pengarna på något annat ni brinner för - typ människor i nöd. För man vet ju aldrig vilka utgifter som kan dyka upp och är man inte beredd att lägga ner pengar på hundens veterinärvård, kronisk eller ej, tycker jag inte att man bör ha hund alls. 

Med andra ord - jag hade lagt pengarna på medicin och kämpat vidare för min hund utan att tveka en sekund. :)

Jag skulle hålla hunden och ge den sprutorna den behöver för att må bra… Visst är 500kr mycket pengar i månaden men inte oöverkomligt. Jag har satt ner ca 120000 kr på min äldsta hund hittills på veterinärräkningar för alla hans krämpor (medfött ryggfel, allergier och magproblem). Han är nu 8 år och mår bättre än någonsin tidigare. Jag ångrar inte en sekund att jag satt ner i princip alla mina pengar på honom…

Åh vad jobbigt :( men vad kan uppfödaren göra annorlunda för hunden som inte ni kan om ni behåller den?

Du skriver att det inte är en pengafråga samtidigt som du skriver att ni känner att kostnaden blir för hög livet genom.

Om jag älskade min hund hade jag betalt, precis som vi gjorde med Max. Inte för att jag förmänskligar utan för att mina djur är viktiga nog för att räddas av MIG. Jag lämpar inte över dom till någon annan.  Jag har tagit på mig ansvaret genom köp.

Åh, vad ni är duktiga. Nej, detta är inte I FÖRSTA HAND en pengafråga. Vad ni inte fattat är att jag gjort detta en gång redan. Jag har tagit hand om en svårt sjuk hund i många, många år. Jag vet redan, av egen erfarenhet, vad det kommer att kräva av mig. Jag har haft åratal av grubblerier om det inte vore bäst för hunden om den dog, om det kanskenär så att jag håller liv i den på konstgjord väg för min egen skull, hur jag skulle reagera om den plötsligt en morgon låg död i sin korg, om veterinärerna mjölkar mig på pengar genom onödiga undersökningar för man kan ju inte säga nej för då klassas man som en dålig hundägare, saker som vore roliga att delta i men det går inte med en sjuk hund… osv, osv. Jag har redan gjort allt det där, tänkt igenom allt det där, under åratal. Ska jag gå igenom samma sak en gång till? Jag förstår om ni småtjejer inte kan föreställa er det men en människa har inte hur mycket tid som helst. Det bara känns så om man är 20. Jag är inte 20 längre. Får den här hunden ett normallångt liv är jag för gammal för att börja om med en ny hund. Varför ska man slösa tid på en sjuk hund när tiden är begränsad?

#69 Ja, vi skriver verkligen för att verka "duktiga". Inte för att det är så vi känner… ironi.

Jag vet inte vem du syftar på när du skriver småtjejer. För jag är för gammal för att kunna räknas dit. Och jag har dessutom haft hund som vi gett sprutor pga kvalsterallergi. Fast du kommer säkert på någon annan anledning till varför min åsikt inte räknas den heller.

Du snackar om en annan svårt sjuk hund. Kan du sia framtiden och se att din allergiska hund kommer bli jättesjuk? 

Det finns olika sätt att få tillrätta på en allergi. Testa innan du antar det värsta. När du försökt och det inte går är väl avlivning det humana och inte omplacering.

#69 - sista meningen visar att du bestämt dig - även om jag tyckte att just den meningen var ovanligt hjärtlös. Men det är inte min sak att döma, för alla har vi våra begränsningar.  Det ska vara roligt att ha hund och tycker man att tiden man har med sin hund är värdelös, ja då är det bättre att hunden flyttar.

Jag tycker du ska lämna tillbaka hunden, men samtidigt fundera på om hur ditt hundägande ska se ut. Vad händer om den blir sjuk ? Vad händer om dennes mentalitet inte är okej ? Frågor som är värda att fundera på då det är mycket svårt att säga om en valp bli den perfekta hunden eller inte.

#71: där har du fullständigt fel. Jag har inte alls bestämt mig. Hjärtlös? Nej, däremot realist. Jag lindar inte in saker i bomull.

#72  Det är ju inget som säger att du inte hittar rätt behandling. 

Ni kan ha många lyckliga år kvar tillsammans.

Tänk, jag är medelålders, realist, har haft två kroniskt sjuka hundar på raken - jag skulle inte tveka en sekund om även min nuvarande hund blev sjuk. Det är, i mina ögon, självklart att så länge min hund inte lider och jag kan gå iland med det ekonomiskt, göra vad jag kan för att kunna ha kvar min VÄN och FAMILJEMEDLEM, jag ser det verkligen inte som att jag "slösat bort tiden". Det har varit värt vartenda öre och varenda minut som det inneburit av extra pyssel, omsorg - och ja, även oron. Så, om du nu tycker att vi drar förhastade slutsatser och tycker att vi dömer dig - du är rätt bra på att göra samma sak med andra!

TS, mitt råd till dig är att fråga uppfödaren hur lång tid du har att bestämma dig, hur länge erbjudandet kvarstår, och sedan ge den tiden till att ge det en chans att se om det fungerar för er att ha kvar hunden. Känn efter. Sen ta beslut. Vet att det är svårt psykiskt med en sjuk hund och att det inte alls är ekonomiskt som väger över i sån situation när hunden är bra i övrigt. Bara ni vet vad som känns bra för er, speciellt om ni testat att se om hunden svarar på sprutorna, kortison, foder, bad, schampon, ja vad ni nu väljer att testa. Jag hoppas ni hittar en lösning som känns bra för er, för i slutändan är det ju er det ska kännas bra för. Om det inte fungerar så fungerar det inte, och om det fungerar så gör det. Så länge ni inte har ett "tänk om" eller ångrar er i efterhand (vilket är varför jag rekommenderar att försöka först) så följ magkänslan.

Jag förstår precis.

#72 - nej man behöver inte linda in saker i bomull, men det låter verkligen som du bestämt dig då du skriver att varför slösa tid på en sjuk hund när tiden är begränsad. Som jag skrev - det ska vara roligt att ha hund - tycker man inte det är roligt, så är det ju rätt värdelöst.

Många är dom som byter hundar av olika orsaker och om ni vill göra det så kör på det🙂

För mig är hundägandet mer negativt än positivt med tanke på en kroniskt sjuk hund, kroniskt sjuk på mer än ett sätt. Har ibland inte orkenatt pyssla on honom med hhundra olika saker per dag. Men skulle också känna mig som en svikare om jag försökte lämna bort honom till någon annan. Även om folk i min omgivning tyckt jag ska göra det. Så länge jag känner att jag har pengar så får han vara kvar.

#69 Tycker det är töntigt att påstå att "småtjejer" på 20 år inte kan föreställa sig såna saker - och vem har sagt att alla här på forumet är 100% friska och kommer garanterat att leva i 60-70 år till? Dumt att uttrycka sig så. Tror många kan sätta sig in i situationen bättre än du tror men eftersom många inte håller med dig i ditt tankesätt verkar du inte vilja acceptera det. För många av oss är hundarna våra bästa vänner så att byta ut dem eller ge upp hoppet om dem (fast det kanske är fullt möjligt att hunden får ett långt och lyckligt liv) är liksom inte en möjlighet. Och som sagt, hur vet du att nästa hund är fullt frisk på alla sätt livet ut om ni nu byter ut hunden?

Tycker det är värt att tänka på oavsett. Har man inte tid, ork, pengar eller liknande så bör man nog inte skaffa en ny hund i alla fall - för där kan ju samma sak hända igen och jag tycker inte att en hund förtjänar att dö bara för att en person inte orkar/kan ta hand om hunden när den är sjuk - det finns säkert andra som gärna hade lagt ner det som krävs. 

Och nu må jag vara en av "småtjejerna" då jag är 24, men det betyder inte att mina åsikter, tankar och känslor är mindre värda än andras och det betyder inte att jag saknar empati och förmågan att kunna sätta mig in i en annan människas situation. Jag har bara en annorlunda åsikt då jag verkar ha en annan syn på min hund. Jag kunde lika gärna bara ha 10-15 år kvar att leva och min hund lär knappast bli så gammal. Men även om det var verklighet att han var kroniskt sjuk hade jag inte bytt ut honom och jag hade kämpat för att ge honom så många fina år som möjligt. Jag skulle kunna satsa på att skaffa en ny valp istället, men min hund är en individ med en personlighet och det skulle jag aldrig kunna "byta ut". 🙂

Det var mina tankar och åsikter. TS får göra precis som de vill, men frågade vad vi andra skulle göra och detta är svar på den frågan.

Jag förstår faktiskt inte varför du ställer en fråga på forumet, om du inte kan acceptera att du får svar som inte överensstämmer med vad du själv tycker. Jag och som det verkar väldigt många andra här skulle välja att ta hand om hunden man äger trots kostnader och kroniska sjukdomar. Om du tycker det är bättre att lämna tillbaka hunden till uppfödaren så gör det, det verkar ju vara det svaret du vill ha. Sen är inte alla 20 här på forumet. Jag är 45 år med kroniskt sjuk men älskad hund 😊.

Hur blev det med hunden?

Hur "det blev"? Inga förändringar.

Vilket slags kvalster är hunden allergisk mot?  En av mina hundar fick diagnosen kvalsterallergiker för ca 4 år sedan. Provade hyposensbehandla med sprutor under ett år, det hjälpte inte. Bytte då till färskfoder och alla problem försvann, de senaste 3 åren har hon inte haft några som helst bekymmer. Hjälper sprutorna? Har du bytt till färskfoder?

Två typer av kvalster, minns inte vad som stod på papperet.

Färskfoder? Det har min hund fått i 3-4 månader och under den tiden har hon utvecklat nån slags refluxsjukdom, som vi håller på att undersöka nu. Förra veckan var vi på gastroskopi och väntar besked när som helst från veterinären. Jag ska fråga henne rakt ut om hon tror att fodret är anledningen, och tror hon det får vi nog byta till torrfoder igen.

Färskfoder ÄR inte lösningen på allt.

#83 äter hon torrfoder nu ? Testa att frysa torrfodret det brukar ta död på kvalster :)

#84: Nej, hon äter färskfoder sedan 3-4 månader.

Hoppas det kommer gå bra för vovven i slutändan, känns ju himmla tråkigt alltihopa för dig, förstår att de inte är ett lätt val.

Jag tycker de är bra att du grubblar mycket och inte agerar på impuls o tar första enklaste alternativet eller vad man ska säga (enkelt är de ju ändå inte). Du tar ju uppenbart hunden till vetrinären och håller på med att vårda och fortsätter fortfarande med hunden fast du vet att de finns andra alternativ. De är mer än många kanske skulle gjort även om de ser annorlunda ut just här på forumet.  

Jag vet att jag själv inte hade orkat med den psykiska ansträngningen av att behandla min hund med mediciner i strikt schema, fippla med 100 olika matsorter och kosttilskott osv, särskillt om jag redan hade gjort det en gång tidigare. Så jag själv tycker de är starkt av dig att ändå genomgående fundera på detta och förstår att du vill ha fler infallsvinklar på de hela men de är svårt för någon som inte känner dig och hunden och vet hur ert liv ser ut och därför missförstås det lätt vilket jag tycker de ser ut som överallt i tråden, de är mycket antagenden överlag vilket sällan leder till något bra.

Nu hoppas jag de slutar lyckligt för både Dig och Vovven hur det än slutar.

Usch vilken hemsk sorglig tråd att halka in på. En del meningar skär i hjärtat " Varför ska man slösa tid på en sjuk hund när tiden är begränsad" har man så begränsad tid ska man ju inte ha något djur alls, alla djur kan bli sjuka och självklart kräver dom omsorg även då. Vilket fruktansvärt resonemang.

#87: Jopp, men så är det ju. Tiden är begränsad - för alla. Det förstår man när man blivit lite äldre och naiviteten har trillat av en.

#88 Det är inget naivt i att ta hand om sitt sjuka djur. En del gör helt enkelt inte av med familjemedlemmar om det inte behövs. Att det är jobbigt och dyrt är inte skäl nog för många.

#89: Vad tror du jag har gjort de senaste 15 åren, ja förutom de 3 senaste åren? Det vet du inget om. Så kom inte här och försök skriva mig på näsan igen, som du är så förtjust i.  Läs HELA tråden. Och särskilt rubriken.

#90 Lugna ner dig. Jag har självklart läst både rubrik och tråd. Och jag har inte försökt slå dig på näsan. Läs det som står och lägg inte till annat.

#91: Jotack, JAG kan läsa.

Det finns väl inte så mycket att diskutera - antingen gör man sig av med den hund man inte vill ha eller så har man den kvar. Så simpelt är det. Sjukdom är för mig inget hinder att ha kvar en hund, så länge den fungerar i flocken - jag har möjligheten att ha fler hundar. Jag har en som nu har skador på lungorna pga sviterna efter parasiter och med det lite begränsad, men hon blir kvar här ändå då hon är en kär familjemedlem för mig - jag har två till som är friska och som jag kan göra det jag vill med.

Man gör det man vill och känner, men inte alla har förståelsen för hur man kan "dumpa" en sjuk hund - så skriver man om en sådan sak, så lär man få höra även det 🙂 Att vara äldre tycker jag personligen inte har med saken att göra (jag är äldre 50+), för det får det att låta som om alla äldre kör lite slit och släng med sina husdjur. Hårt, men så tycker jag. Men om du inte vill ha kvar din hund, så är det ju helt upp till dig - en oönskad hund har det givetvis bättre hos någon annan där den är önskad. Det finns folk som inte har problem att ta hand om en hund som kräver viss behandling för att må bra.  Också det hårt men sant.

Hörrudu Russin, denna tråd skrev jag i oktober. Nu är det snart mars. Några inlägg upp skriver jag att det inte ändrats nåt med hunden. Men du vill utmåla mig som en känslokall jä**l. Har du också missat rubriken? Tror du att detta är lätt? Jag HAR tagit hand om en svårt sjuk hund i många år. Jag är inte jättesugen att göra det igen i kanske 10-12 år till. När den hunden dött, om den får ett normallångt liv, är jag närmare 60 år. Då är antalet raser som passar mig kanske starkt begränsat - för att jag lagt över 20 år på att ta hand om sjuka hundar som jag inte kan använda till de aktiviteter jag tänkt mig. Jag kan bara säga en sak: om bara folk var lika mjuka och empatiska mot människor som de är mot djur!

Förlåt, och nu finns det risk att jag går för långt… men jag finner det ganska lustigt att du av alla människor skriver om att folk inte är mjuka och empatiska. När det är du som är otrevlig mot andra i var och varannan tråd som du deltar i?

Ett råd för framtiden, om du slutar spy galla på folk hela tiden så kan du antagligen få en mjukare respons tillbaka.

#95: hade du nåt konstruktivt att komma med? Nä, du bara surfar på vågen.

#94 - men du har ändå skrivit inlägget för att få någon form av respons. Annars skriver man inte inlägg eller ???

Jag skriver vad jag personligen tycker, hur folk ofta reagerar på denna typ av inlägg men skriver även att man gör precis som man vill - så varför tar du åt dig så ?

#97: tar åt mig? Varför då? Snarare är det fascinerande hur lynchmobbarna på internet beter sig. Den här tråden hade inga svar under 3,5 månader, sen grävde nån fram den och genast är det en massa folk som måste få lufta sitt missnöje. Ni hade ju inte ett ord att säga under LÅNG tid. Varför då? Jo, för att man vill surfa på vågen och det känns skoj att gemensamt få ösa galla över nån. Så funkar folk. Och det syns än en gång. Och nu ska jag lägga mig, jag ska upp tidigt, så ni får klara er utan mig ett tag. Klarar ni det?

Omplacering är väl inte större sak om man vill det - hunden brukar alltid anpassa sig. Det är därför jag skriver att det är bättre att omplacera en hund man inte vill ha/inte kan ha så den kommer dit där den är mer önskad. Det har inget med känslor/känslokallhet osv att göra utan ren fakta. Jag har själv omplacerat hund fast av annan orsak och hon har det bra. Fast här hade jag inte större valmöjlighet, utan det var tvunget. För mig personligen är sjukdom inget hinder, men kanske är för andra - och jag dömer ingen. Man gör precis som man vill här 🙂

Att jag inte skrivit tidigare är för att jag helt enkelt missat tråden

Eftersom du blir så arg ts så tror jag att du själv känner att det är fel att omplacera bara för att hunden är sjuk . jag förstår att folk reagera efter som en hund är inte bara en hund för dom flesta utan en familjemedlem . Även att folk reagera för när man skaffar hund måste man ha med i beräkningen att hunden kan bli sjuk , eller helt enkelt inte funka i det man tänkt ha hunden till. Personligen skulle jag göra allt för mina hundar så länge dom får ett bra liv och jag vet hur det är med sjuk hund då vi hade en hund med epilepsi . Som är både krävande dyrt och ständig oro , sömnlösa nätter av grubblande , att aldrig våga lämna hunden ensam ens 20 minuter . Men aldrig aldrig någonsin skulle jag lämna bort honom . Därför tycker jag att du borde ha lite förståelse för varför folk reagerar . Det är helt och håller ditt val en oönskad hund har det bättre hos någon annan .

Låser tråden nu eftersom tråden verkar ha tjänat sitt syfte.