Har en kelpie i huset. Den skäller inte alls när det går i trappen och så och är helt väldigt tyst när den lekar ute också (brukar kicka boll åt honom). Men jag vet inte om det är karaktäristiskt då det är en *mycket* väluppfostrad hund, lyder husses minsta vink. Husse är proffs, men den här hunden är privat, jobbar inte.

Jag har inte mycket erfarenhet om aussien så svarar endast om australian kelpie Hur är vaktandet? Går det att träna bort lite iaf? Vill gärna ha hemma men inte massa skällande och så på gatan och över mat, leksaker, mm. Dundee har inte så mycket vakt skäller endast inne om han hör att grannens tax skäller eller om man leker, utomhus käller han lite oftare. Han vaktar en de när han fått ben. Hur mycket skäller dom? Se tidigare svar :) Finns det mycket vall kvar i dom? (Vet det beror mycket på linjer och så, men vill ju ha brukslinjer) Dundee har en del vallinstigt Hur är dom med främmande? Både människor och hund.. Skulle helst av allt hälsa på alla människor och hundar Hur går ni till vägar med träning? Klicker och sånt? Positiv förstärkning (reko) och klicker Klättrar dom på väggarna om man ligger sjuk 1-2 dagar? Nej Vad gör ni för aktivering med era hundar? Just nu vardagslydnad och lite moment till rallylydnaden eftersom att han fortfarande är valp men i framtiden vallning, rallylydnad, lydnad, spår, ev agility och nose work Lätt stressade? (Igen, linjer och träning) Nej Fäller mycket? Nej inte om man jämför med golden Mentalitet? (Jag veet, linjerna ;P) han verkar ha ett stabilt mentalitet Hur är det med jakten? Svåra att ha lösa? Dundee är inte svår att ha lös Föremåls- samt matintresset? Han har imett ganska stort föremåls interesse och en stor matlust :)

Tack för svaren! :D #2 är det svårt att bryta honom när han väl börjat skälla?

Min 7-åriga kelpiegubbe "vaktar" endast när det kommer till hus/trädgård samt bil. Detta då jag medvetet valt att inte plocka bort det. Han kan låta rätt rejält tills jag talar om att det är lugnt. Vill knappt kalla det vakt då han skallmarkerar och hindrar person från att komma in genom att ivrigt hoppa och skutta ;) Resursförsvar kan förekomma vid både mat och tuggben - om annan än jag är där och pillar. Ser dock ingen anledning till varför nån ska vara och retas med honom just vid dessa tillfällen och det har aldrig orsakat problem (4-årigt barn finns i familjen och är uppväxt med hunden, vilket alltid funkat fint då vi tutat i hundvett sen dag ett). Vallanlaget som finns kvar i min gråmule visar sig enbart när jag kommer hem och sambon öppnar dörren varpå jag blir "invallad" i hallen. En liten "välkommen hem"-ritual vi har. I övrigt är han bruksavlad och skulle tippa på att han skulle vara tämligen oduglig som vallare ;) Han har inga problem med människor så länge de inte utmärker sig. Tigger gärna klappar och kel av allt och alla. Däremot oerhört selektiv med vilka hundar han vill ha i sin närhet - något som kan ha samband med hans halvt krånglande rygg. Där har jag som ägare ett stort ansvar genom att hålla honom vara fredad när han visar minsta tendens till avståndstagande. Hundar med mycket motor kan behöva guidning att hitta sin on/off-knapp, men när den väl hittats funkar det bra. Även en hund med mycket motor ska klara nån vecka då husse/matte ligger sjuka och de får nöja sig med kissrundor (underskatta aldrig mängdträning i passivitet både hemma och i olika miljöer). Men visst, man kan få så man tiger när man tillfrisknat och all uppdämd energi ska ut. Lättstressad? Som unghund, ja. Väldigt lugn (för att vara kelpie) sen han blev vuxen. Matintresse? Han är kastrerad, så jadå. Föremålsintresse? Oooja. Mentalitet? Väldigt fint MH på honom och har inget att klaga på efter 7 år ihop. Jakt? Definiera jakt. Han är viltsäker med mig (enmanshund). Svår att ha lös? Det är bara jag som har honom lös just pga att han är enmanshund, men det är inga problem så länge man har god inkallning. Träningsmässigt kör vi positivt, dock helst klickerfritt och helt utan shaping då det lätt kan dra upp stress och prestationsångest hos honom. Senaste åren har det främst handlat om lydnad, rally, canicross, uppletande och spår - beroende på hur hans rygg mår. Fäller mycket? Mer än en tax men mindre än en schäfer. Vi har alltid täcke under höst/vinter/tidig vår (för att skona ryggen mot onödig kyla) vilket drar ner på fällandet. Men det är en ras med hyfsat kraftig underull som ju släpper två gånger per år.

Aussien vaktar ofta mycket, och det är väldigt lätt att detta går överstyr - aussiens vaktande måste man alltid träna & kontrollera från dag 1. 

Kelpien är mer laid back i vaktandet, även om de kan vakta lite de med.
Ingen av raserna ska skälla särskilt mycket.
Working kelpie vaktar mer och skarpare än kelpie.

Working kelpie används fortf. till vall. Men varken aussie eller(alltså ej working)  kelpie är präglade vallhundar längre, även om det förekommer så är bruks & utställning främsta inriktningarna numera. Working kelpie behöver få valla för att må bra.
Aussien är ofta framåt & modig, ofta sociala även om de inte kastar sig i famnen på främlingar. Detta kan variera dock, men de aussies jag träffat som fått rätt socialiseringen och är bra i skallen har gärna hälsat och myst med främmande.
Kelpie har jag fått intrycket av är mer reserverade men inte blyga eller osäkra alls.
Båda raserna har inga större problem med att umgås med andra hundar överlag.
Aussiens mentalitet svajar en del, det är inte ovanligt att man träffar katastrofer till individer, det jag ofta ser hos aussie är att de har otroligt lätt för att utveckla rädslor som visar sig som aggression & omriktade beteenden, har något skrämt dem har de lätt för att haka upp sig.
Att göra hemläxan vad gäller MH är a-o vad gäller aussie.
Inga kvarstående rädslor!

Alla mentalt friska individer ska klara 1-2 dagars vila. Spelar ingen roll om det är en malle eller pudel vi pratar om. Slarva inte med passivitetsträningen så går det bra.

Ja, en av aussiens mest utmärkande problem med mentaliteten är lätt för stress.
Detta i kombination med deras skärpa blir ajajaj. Omriktade beteenden kan nästan ses som vanligt inom rasen.
Men däremot är det INTE rastypiskt! Aussien är för vacker för sitt eget bästa och därav den svajiga mentaliteten som uppkommit genom icke-eftertänksam avel. 
Det är inte omöjligt att finna en bra aussie, som de ska vara!
Nog är det en brukshund, som kommer vara jobbig den första tiden.
Men en aussie ska vara kvick, snabbtänkt, modig med tassarna på jorden -men alltid redo att arbeta. Inte stressig.
Kelpien har inga större problem med stress - men vad gäller aktivare vallhundsraser så måste man träna passivitet och liknande, för stress utlöses lättare hos högaktiva - i synnerhet enligt min erfarenhet - vallhundsraser.
Sen är dessa raser, i synnerhet inte aussien särskilt laid back.

Ingen av raserna ska ha jakt i sig, kelpien är ofta mycket förig och med rätt verktyg är även aussie det.
Men aussie har lite mer jäkla anamma i sig och kan vara förjävligt "testig" i ungåren. Det är en tuffare ras överlag, men man får mycket tillbaka.
En aussie som är frisk i skallen besitter en jäkla power i arbetet, med vilja av stål och förmåga att arbeta självständigt trots sin förighet. 
En riktigt tuff ras.

Föremålsintresset hos kelpie vet jag inte mycket om, förutom vad gäller Working Kelpie då, och de har ett fantastiskt föremålsintresse. Men working kelpie är cirka som en helt annan ras än kelpie.
Aussien har ett mycket gott föremålsintresse överlag.

#5 oj, måste ha glömt att skriva det, det är inte WK jag är inne på, bara AK :D men tack för ditt utförliga svar! #4 tack för svår, att ha lös är också något jag bara ska kunna göra med hen då jag inte ser någon anledning till varför andra skulle få lov att ha hen lös. Känner inga hundkunniga människor… Det med vaktandet över ben och så är heller inget problem så länge hen lyssnar på mig, som du säger ser jag inte heller anl till varför någon annan skulle gå och peta på hens ben, mm.

Finns det evt någon med Aussie och/eller Kelpie som bor i Göteborgsområdet som skulle vilja möta upp med mig? Jag bor i Billdal, men har inga problem med att ta med till gbg. Helg passar bäst då jag bor på mitt gymnasie i sätila från mån-torsdag :)

Bor tyvärr en rejält bra bit därifrån.

#8 vad synd :( inte nära Köpenhamn heller eller ;) 😂

#7 tyvärr inte :/ bor i Österbotten (Finland)

äsch att du inte bor nära stockholm! då kunde du fått träffa min aussie :)

#10 men vad synd :( han som är så fin oxå! #11 nämen, vad gör du däär? ;) så långt bort ;D

Ännu en fråga till kelpieägsre, hur är dom att ensamhetsträning och när dom då är ensamma? Hört dom har svårt att vara ensamma…

Min är ensam förmiddagarna (7:30-13). Absolut inga problem. Han sover på en bädd i hallen i väntan på att jag ska komma hem. Ingen skillnad om sambon är hemma mwd honom, han ligger ändå på bädden i hallen och sover och väntar på mig. Visst, det tog ungefär dubbelt så lång tid att ensamträna honom jämfört med de andra hundarna jag har/haft, men så var han ungefär 354 gånger värre än dem rent genrellt som valp ;)

#14 hahaha! Jaa du, men det är ju skönt har sköter sig så bra! Hur länge tog det dig ca? :)

Oj, jadu, det är så länge sen nu så jag minns knappt. Höll kanske på i… ptja… 4 -5 månader? Men som sagt, han var _väldigt_ mycket valp/hund och behövde en väldans massa guidning i hur han skulle lägga sin energi.

Okej, nu kommer en roman.

Det första man bör ha väldigt klart för sig är att bägge dessa raser är väldigt splittrade (jag skulle dock säga att aussien är mer splittrad än kelpien), vilket innebär att två olika individer från samma kan verka som de kommer från två helt olika raser. T.ex kan en aussie från rena utställningslinjer vara ett hemskt sönderstressat monster som inte har någon form av passivitet och skyhöga rädslor, dörrar, smällare, soptunnor, allt är superläskigt och går inte att avreagera sig mot. Och på den andra sidan har vi en bruksavlad aussie från välmeriterade föräldrar med goda MHn, som har en klar passivitet, är lugn och cool, lätt att hantera, tycker lagom mycket om folk, med en bra kamp och godismotivation samt stort intresse av träning, och som håller ihop koncentrerat med fokus på föraren oavsett störning.

Samma sätt gäller med kelpien, en kelpie från utställningslinjer kan vara ett förjävligt monster som inte går ihop med någon annan hund, gör utfall mot andra hundar, inte har någon form av passivitet utan är igång 24/7, har rädslor, har stora hanteringsproblem och aggressionsproblem i form av könsaggressivitet och resursförsvar. Medan en kelpie från riktigt bra brukslinjer snarare har en sjukt bra kamp och ett jättestort matdriv, bra koncentration och stor vilja att träna, är helt ok med andra hundar, tycker om folk och kan slängas och dängas lite hursom utan att den reagerar i hanteringen, har en passivitet och kan sova samt avreagerar fort på rädslor och tycker inte så mycket är läskigt.

Så, texten jag fortsätter på är baserat på mina egna erfarenheter av raserna. Jag har inte ägt någon av dem själv, men har två vänner som har pupps ur vardera ras och sedan har jag sett en del på träningar/tävlingar samt läst om dem i diverse bloggar och på forum, läst om både individer och om rasen i sin helhet samt såsom andra beskriver dem. Jag har även lagt väldigt mycket tid och engagemang i att kolla igenom MH:n på massor av individer från bägge raser.

Flera delar som #5 skrev känner jag och en kompis inte alls igen. Flera delar reagerar vi snarare på tillhör de motsatta raser än vad #5 beskriver.

Working Kelpien, till att börja med (kommer bara beröra den översiktligt då de är AK och aussie vi ska fokusera på), är en vallras. Jag har inte träffat någon individ, men jag har inte fått uppfattningen om att skärpa eller vakt ska vara stora drag hos dem, snarare rädslor och vekhet, lite liknande det vi kan se i BC's. Tittar du på MHstatusen på WK så ser du att de har stora reaktioner på både skottet och overallen. WK skaffar du om du har en gård, eller är väldigt intresserad av vallprov. Iom att du inte är det så stryker vi rasen från listan.

Aussie
Aussiens stora splittring ligger i arbetslinjer och utställningslinjer. Sen är även arbetslinjerna splittrade i valllinjer och brukslinjer. Utställningslinjerna skiljes ganska lätt från de övriga, med stora, fluffiga hundar som ofta är ganska laid back med dåligt driv och dåligt fokus, dåligt matdriv och dålig lek. Du kan få behöva jobba mycket för att få hunden med dig. 

Jag skulle säga att man ska utgå från att aussien är reserverad. En del är rädda, en del är supersociala, men de flesta är nog reserverade eller lagom sociala (med rätt träning o så dårå, utgår alltid från att föraren gör ett bra jobb).

Aussiens stora problem är rädslor. Avreaktioner och starka reaktioner på rädslemoment brukar vara deras stora problem, vilket kan hämma vardag liksom träning oerhört. A och O att kolla så att rädslereaktionerna och kvarstående rädslor är låga.

Kelpie
Om aussien är splittrad i arbetande och utställning, så är kelpien mer splittrad i arbeta eller halvarbeta. Dessutom finns det vissa som är "softiskelpies" som varken vill eller gör så mycket, sega, bryr sig inte om sin omgivning eller vad som händer omkring dem, tröga, feta men kan gå igång för mat. Och så finns det räcerkelpies, aktiva, alerta, lekfulla, på, burdusa. Sådana man kan komma riktigt långt med och ha riktigt kul med. Och, så finns det halvdana, den vanligaste klumpen, som inte kommer nå superlångt, men ändå går att träna med.
Kelpien är social och tycker om folk, ganska burdusa, hoppiga, pussiga. Där är aussien istället lugnare. 

Kelpie har problem med andra hundar, det är ett vanligt problem man brukar dra upp. Könsaggressivitet, en oförmåga att kunna samsas med sitt eget kön, och detta kan innebära att en del kelpies har svårt för andra hundar. Jag skulle säga att kelpien innehåller fler individer med större mod och skärpa än vad aussien gör, och det baserar jag lite på att kelpien ändå hörs lite av i tjänstehundssammanhang. 

Kelpien är dessutom den av raserna som man hör mest om i brukstävlingar, den av raserna man hör presterar högt. En aussie var med i hela bruks SM 2015, från kelpies representerades hela fem stycken, och då är aussien en mycket större ras.

Kelpies har absolut problem med stress de med, likaså de flesta högpresterande raser, en punkt att fråga om när du letar kombination. Beroende på individ har jag även sett att en del kelpies är stirriga och miljökänsliga under t.ex tävlingssituationer, medan andra är lugna, coola och supersamlade samt koncentrerade på föraren.

Jakt finns absolut, jaktleken är en belöningsform man gärna vill ha hos bruksraser. Men, den ska gå att kontrollera och inte vara så extrem som hos en renavlad jakthund.

Föremålsintresset varierar mycket på linjer. Fina bruksavlade linjer brukar kunna ha ett riktigt fint föremålsintresse och en bra kamp eller riktigt bra kamp, medan utställningslinjer eller mer agility och lydnadskelpies kan ha en sämre lek, eller i princip ingen lek alls. 

Generellt skulle jag säga som så att bland de större skillnaderna mellan raserna så tycker jag mig se att kelpies är jämnare generellt i att kunna prestera. 

Alltså, jag skulle, om jag vore du och hade samma planer för hund som du har, hålla kvar bägge dessa raser i tanken, just eftersom de kombinationer som blir riktigt riktigt bra är väldigt få. Men det beror ju iofs på hur pass kräsen du är, hunden behöver ju inte arbeta sämre och ha sämre arbetsvilja bara för den inte har någon kamplust, och kan du ta det så breddas spektrumet av linjer och kombinationer du kan titta på. Precis som du varit inne på i andra trådar, så är det toppen om du kan träffa lite individer från bägge raser! Dock tycker jag inte att du ska dissa en ras pga en individ, speciellt inte då dessa har ett sånt brett spektrum av egenskaper i en och samma ras. Du kanske kommer få en helt annan individ av rasen än den du mött, vilken då passar dig som handen i handsken. 

Ett annat tips är också att börja höra av dig till en del intressanta uppisar redan nu, och höra deras tankar om rasen! De är ju ändå de som har bäst erfarenhet av alla, och de vettiga brukar dessutom kunna värdera sin ras på ett relativt objektivt och nyanserat sätt, ta upp både fördelar och nackdelar.

Nu orkar jag inte skriva mer, det kommer säkert komma upp en massa fler aspekter jag vill dela med mig av, men de orkar jag inte ta upp :P. Du får nöja dig med denna roman ;). Stort lycka till med ditt rasval och var noga! Iom det du tänkt använda hunden för så skulle jag, om jag vore du, inte släppa bruksraserna just eftersom det finns linjer som har de perfekta förutsättningarna för att passa det arbete du tänkt hunden alldeles utmärkt, medan sådant här blir mer osäkert om man går på sällisraser där det inte finns samma arbetsavel eller samma informationssamling i form av bl.a MH.

Lycka till!!!!

#12 haha jag är till och med ännu längre bort! (Gotland!)

Du får se till att pallra dig lite närmare alla aussiemänniskor ;)

#17 jag tackar för din fina och utförliga roman! Det du säger med att bli avskräckt av en individ kommer inte att hända kan jag säga med 100% säkerhet! Vill försöka möta så många som mökligt, möta uppfödare och få ett helhetsintryck! Ska försöka kontakta uppfödare, är lite inne på en kelpie uppfödare men har problem med att hitta flera som jag tycker verkar seriösa och fortfarande är aktiva. Inget annat att göra än att gå genom listan på SKK och Kelpie klubben igen! Av Aussie har jag fler bra uppfödare jag har hittat tack vare många snälla människor på Australian Shepherd iFokus :D Är lite mer intresserad i Kelpie som det ser ut just nu då jag verkligen görna vill köra i brukset och inte sådär jätte intresserad av vall utifrån den situation jag står i :) men båda raserna ska mötas och övervägas mer!

#18 haha jaa du! Ska flytta till Danmark till sommar, tror du det finns några i Köpenhamn? ;D

#20 haa det får vi väl hoppas!

#20 jaa du, tror dock inte det, finns inte många hundar i kph generellt, alla lägenheter förbjuder djur typ…. -_-

#22 oj vad trist!

#23 jaa du, därför familjen har vart emot att jag får hund innan jag flyttar hemifrån :/ hade stannat i Sverige om det gick, men det passar bara helt enkelt inte.. Hoppas dock på att kunna flytta tillbaka till sverige om en 3 + - år :)

Jag har två väldigt olika kelpiedamer från helt olika linjer, rasen varierar som sagt väldigt mycket så därför tycker jag det är viktigt att man träffar släkten till kommande valp och bildar sig en uppfattning om både hanens och tikens sida innan man bestämmer sig för vilken kull man vill ha ifrån.
För enkelhetens skull svarar jag på frågorna med "min äldre och min yngre", de är ganska jämngamla egentligen (födda -06 och -07), men kallas ändå den lilla och den stora hunden här hemma. =)

Till frågorna:

Hur är vaktandet? Går det att träna bort lite iaf? Vill gärna ha hemma men inte massa skällande och så på gatan och över mat, leksaker, mm. 

Mina damer vaktar lite (vi bor i radhus där det går folk förbi precis utanför vårt köksfönster), de reagerar på saker som är utanför det normala, typ att någon rycker i vår grind eller väsnas precis utanför, men annars bryr de sig inte att folk går förbi utanför och pratar så det hörs in, eller om grannarnas hundar skäller eller så.

Hur mycket skäller dom? 

Hmm, inte jättemycket någon av dem, men de är inte helt tysta hundar heller, skulle kalla dem ganska "normalhundiga". ;)

Finns det mycket vall kvar i dom? (Vet det beror mycket på linjer och så, men vill ju ha brukslinjer) 

Min yngre har ganska mycket vall, hon hade nog kunnat klara ett vallhundsprov med rätt träning (enligt en vallinstruktör vi gick för när hon var yngre), den andra ser får som mat så hon passar inte alls.

Hur är dom med främmande? Både människor och hund. 

Min ena är lite skeptisk till vissa män (hon har en del rädslor, så det hör ihop med det), i övrigt älskar de folk. Hundmässigt så brukar de funka med hundar de lärt känna, men det kan ta ett tag att vänja sig vid nya individer. Min äldsta är är kärring som tycker att alla ska låta henne vara, så länge hon får sin space så får det vara hur mycket hundar runt omkring som helst, om de ska på och nosa på henne blir hon sur. Min yngre (hon med rädslorna) tycker nya hundar är läskiga, men tycker jättemycket om typ alla hundar så snart hon insett att de är ofarliga.

Hur går ni till vägar med träning? Klicker och sånt? 

Svår fråga, förstår inte riktigt vad som frågas efter. Mina är klickertränade, de har sina olika egenheter. Den äldsta lär sig fort och jobbar tills hon stupar, men kan göra samma fel utan belöning mängder med gånger eftersom träning i sig är så himla kul och hon chansar mycket. Den yngre har inte lika mycket  uthållighet i typ tricksträning, men tänker mer och försöker bättra sig om det inte kommer en belöning.

När det kommer till skogsarbete (spår, sök och uppletande) så har den yngre mer uthållighet än den äldre och hon tänker mer (gör därmed ett bättre arbete, medan den äldre springer och springer men fuskar gärna lite och ser om hon kan få belöning för sämre arbete) även där.

Klättrar dom på väggarna om man ligger sjuk 1-2 dagar? 

Nej, mina är vana vid att aktiveringen går upp och ner, så har det varit i hela deras liv, vi har mer aktiva perioder och mer lugna perioder.

Det man får tänka på är att det är bra att vara försiktig med att dra ner på den mentala aktiviteten men hålla den fysiska på hög nivå, de blir ju inte trötta på samma sätt att fysisk motion och en så här aktiv hund med hög fysisk kondition som inte får mental stimulans kan bli rätt odräglig (men detta handlar snarast om ifall det pågor under en längre period).

Vad gör ni för aktivering med era hundar? 

Olika i olika perioder, men mest nosarbete och trickträning för vår del just nu. (plus promenader).

Lätt stressade? (Igen, linjer och träning) 

Min yngre stressar lätt upp sig, den äldre stressar extremt sällan.

Fäller mycket?

Inte om man jämför med tervarna jag hade innan.

Mentalitet? (Jag veet, linjerna ;P) 

Min ena är jättestabil, den andra har en del stress och rädslor.

Hur är det med jakten? Svåra att ha lösa? 

Beror mycket på träning och vad som finns i linjerna. Mina har aldrig varit svåra att ha lösa, men å andra sidan är det något som jag tycker är väldigt viktigt och tränar extremt mycket på med mina unghundar (har haft en jagande hund, vill aldrig ha det igen).

Föremåls- samt matintresset?

Båda gillar grejer, inget extremt, utan mer "lagomt", inte varit något problem att få dem att ta föremål av olika material eller så. Båda gillar mat, den äldre kan gå genom eld för en smula av vad som helst (hon skulle nog kunna jobba mitt bland en massa folk/hundar i en halvtimme för en ärta typ), den yngre är mer lättdistraherad och kan vara svår att få att ta belöningar i situationer som hon upplever som jobbiga, med henne får jag ha med något jättesmaskigt i svåra situationer och hon kan vara svår att få upp i lek när det händer mycket runtomkring.

Ensamhet

Mina blir lite mer vaktiga när de är ensamma hemma, men det är mest kvällstid så då brukar vi lämna dem hos hundvakten om vi ska iväg (eftersom vi inte vill störa grannarna). I övrigt sover de mest när de är själva. Den yngre är inte van att vara hemma ensam (dum matte har aldrig tränat på det då vi alltid haft mer än en hund) så hon blir stressad om vi lämnar henne utan den äldre hunden. Den äldre däremot är ensamhetstränad sedan hon var liten så hon bryr sig inte. 

Hantering

En annan sak som finns i rasen som är värd att titta på är hanteringen, vissa kelpies har väldigt svårt för hantering både hemma med kloklippning och när det kommer till utställning, veterinär osv. Min yngre accepterar vad katten som helst, riiiktigt dumsnäll, men den äldre är grinigare, med den äldre har jag jobbat från hon var valp med positiv hantering så jag kan "misshandla" henne hur jag vill, dvs rensa öron, göra rent sår osv och veterinären har aldrig varit ett problem, men hade jag inte märkt hennes tendenser från när hon var valp så hade hon nog kunnat vara riktigt sur vid hantering över lag. Jag vet många kelpies som har haft jätteproblem med hantering inklusive kloklippning.

#25 tack för härligt långt och utförligt svar! Ang det med hantering är det något jag reda hade planerat, oavsett vilken ras jag slutar med. Har praktiserad på Klinik och då ser man ofta det värsta av det värsta 😎 Men är glad du pointar ut det!

Fina dom va oxå! 😃 

Ser du någon skillnad på hanor och honor?

#26 Bra att du tagit in hanteringen i funderingarna, det är många som missar det verkar det som. =) 
Jag har bara haft tik personligen, men jag upplever inte att det är mer skillnader än i andra raser utifrån min erfarenhet, dvs att hanarna kanske är lite mer buffliga, har lite jobbigare tonårsperiod, tikarna kan vara lite mer "tjuriga", men mycket från individ till individ såklart. Jag föredrar tikar, gillar att det känns som att de har mer "integritet" och jag tycker om att slippa intresset för det motsatta könet. ;)

#27 Ok tack! :)

Är det evt någon som har tips på kennel, har vart lite inne på Cefeus Kennel som jag hittade via Candy123 när hon typ fick hem Dundee. Har kollat på lite andra men känns som många är inaktiva och/eller inte avlar bruks 🤔 Kan vara jag har missat, finns en del kennlar att kolla igenom 🤪

Detta tycker jag är årets mest spännande kull http://www.roscanailles.dinstudio.se/empty_27.html men det är bara för att de är släkt med min äldsta, mina favoritlinjer. =)
Annars gillar jag bland andra Busligans, Vickulas, Nakkarra och Zathungens.

#29 ja har vart inne på dom lite oxå, lite för tidligt med valp för mig dock tyvärr, men har sparat dom. Favoriterna är just nu Cefeus och Tarrawangas i Danmark :)

oj, och Vikulas kennel oxå 😎

En kennel har vi gemensamt iaf 😃