vad gör du då som de stödjer?

Forskningen säger ju inget om hur man bör göra för att hantera hunden väl i ett längre perspektiv utan bara berättar hur hunden fysiologiskt reagerar på hur den blir bemött i just det ögonblick mötet sker.

Jag hälsar både fysiskt och verbalt på mina hundar. Dock i dämpad ton. De är så uppspelta ändå :)

Jag har inte förstått det där med att ignorera en glad hund. Att bli avvisad på det sättet när någon man längtat efter kommer hem…

Nu tar ju inte undersökningen upp vad som skulle vara rätt eller fel eller så.

Men min uppfattning av detta med att ignorera en hund har handlat om  två saker

Det ena är för att vända ett problembeteende hos en hund som tar i för mycket eller inte har lärt sig gränserna för hur den får bete sig.

Det andra är att främlingar inte ska börja med att hälsa hysteriskt på en hund vars hem de besöker.

Men att alltid ignorera sin egen vovve när man kommer hem som någon standard har jag aldrig hört någon propagera för. Är det någon som gör det?

#3 Väldigt många som anammat att man ska ignorera sin egen hund när man kommer hem. Vet inte hur länge du varit medlem här, men det har funnits många trådar kring det, inte bara här förresten utan i många hundforum förespråkas att man ska ignorera sin hund när man kommer hem. 

Det sätt forskningen stöder vad jag tror på, och gör, är att jag tror att hundar mår bra av att bli sedda och tilltalade när man kommer hem :)  Jag får åxå en massa måbrahormon i kroppen när jag kommer hem och möter dem :)

Jag brukar försöka ignorera min hund när jag lämnat han ensam för jag vill inte göra någon stor sak av att jag går in och ut eftersom han absolut inte tycker om att bli lämnad själv.

Jag har hört en massa om att ignorera när man ensamhetstränar en valp exempelvis, för att göra det så "naturligt"/självklart som möjligt att man kommer och går. Dock har jag alltid hälsat på min valp verbalt och fysiskt när jag kommer hem och han varit ensam, och det har funkat hur bra som helst :)

Vi och våra vovvar anammar bara det, som passar oss att anamma.😛

Jag säger lugnt "hej hej" när jag kommer hem. Tar av mig skor jacka och väska, ev ställer in matkassar osv och SEN hälsar jkag riktigt ordentligt. DÅ har hon hunnit lugna sig lite. Blir lika glad, men börjar inte kasta sig på golvet, skälla och hoppa. Funkar bra här. :) 
Det där med att totalignorera låter tråkigt…… ^^

#4 jo jag är rätt ny här!

Eller inte på iFokus, men läser eller skriver inte så ofta här på hundar i fokus då jag inte har haft hund på ett par år nu.

För mig är det ju en stor del av glädjen med att ha hund och ja alla husdjur, att få känna sig saknad och älskad och all glädje när man får ses och vara tillsammans.

Klart man måste få gosa med sina älsklingar när man kommer hem och inte bara ignorera dem, tycker jag. Men ibland kan man behöva lära en hund sin plats i rangordningen så den inte tränger sig allt för ivrigt före allt och alla som måste göras först.

Tex vill jag att mina älsklingar ska respektera när jag kommer in innan för dörren att ett hej räcker tills jag tex kommit in , stängt dörren och tagit av mig kläderna. Sedan blir det ett ordentligt gose-hej. 

Det har fungerat med de hundar jag haft i alla fall, inte alla ifrån början men sedan de liksom lärt sig. Utom när man varit borta allt för länge, bortrest en lång tid tillexempel.. då var det i alla fall nästan inget som stoppade min newfoundlad/pyrineer jag hade.. :)

um… tja..

Vem som helst mår ju bra av bekräftelse att bli sedd, bemött och känna att man får positivt gensvar.. klart man mår bättre av det, oavsett hur många ben man har tror jag. :)

#9 Själv har jag inga tankar om rangordning, så jag kör med enbart glädje när jag kommer hem :)

Här handlar det inte heller om någon rangordning, utan jag upplever bara min hund mindre stressad när jag tränar på att han ska vara ensam om jag inte gör nån stor sak av det när jag kommer tillbaka.

Jag gör ingen grej av att jag går - men när jag kommer hem blir det massa gull och hälsningar, jag är värre än hunden!

Jag blir helt Ooohh HEJ MATTES ÄLSKLING!!!❤️
Hunden ger mig en puss på kinden och några svansvift, ibland kliver han inte ens ur sängen utan bara viftar på svansen och fnyser glatt =P

Kanske man kan lära in lite mer entusiasm vid hemkomst 😃

Så jag är den enda som brister ut i lika stor glädje som hunden när jag ser han? 😊 Har aldrig kunnat ignorera honom när varenda nerv i hans kropp skriker ''HEJ, HEMSKT MYCKET HEJ HEJ HEJ HEJ'' så vi båda är nog lika gapiga men har en tydlig av och påknapp på hunden, d.v.s. han kan bli vääldigt upp i varv av att folk kommer hem, men direkt när hälsningen är över säger jag bara ''nu är det bra nu har vi hälsat'' och då är allt lugnt igen :)

Lagotton och jag sjunger nästan i kör när jag kommer hem :)
Han tycker inte alls att bli lämnad ensam är en stor grej utan ligger bara och slappnar av, tar det lugnt - verkar tycka det är mysigt & skönt.
Så när jag kommer hem blir det massa hej & gos.

Pinschern är annorlunda då hon avskyr att bli lämnad ensam, så där gäller det att låtsas som att de där fem minuterna ensam var det naturligaste som någonsin hänt.

#12 .. fniss …. absolut … belöna allt glatt beteende …,. fniss

Här blir jag bombad av glada hundar, ingen ide att försöka ta av mig innan jag hälsat + lite till 😂 

Det är lite roligt eftersom dom andra kan passera dörren o ta av sig o allt sånt utan att ha två hundar skuttande pipandes skällande glada medans jag kan inte ta ett steg. Sen när dom hälsat på mig mer klart så går dom vidare o skuttar o hälsar på dom andra 😃 turordningen är matte,husse,lillmatte o lillhusse sist om han är med hem.

Jag hälsar alltid på min plutt, ganska svårt o ignorera en överlycklig hund som ger en det största leendet någonsin. 
Han hälsar dock snabbt på en, sen springer han och hämtar ett ben som han ska ge en, den får man ha en kort stund innan han tar tillbaka den 😉

Ställer ner eventuella matkassar/väskor o sen säger jag lugnt "hej mitt goaste lilla hjärta" sätter mig på huk, pratar lugnt med honom och klappar om ordentligt. Håller på att försöka lugna ner honom lite vid hälsningar då han gärna annars hoppar, vilket alla inte tycker e lila skoj. Då fungerar inte "hej hej hej hej" med världens pipröst även om man är så glad. Nu är han sällan ensam hemma utan nästan alltid med mig. Han har inga problem att va ensam men blir överlycklig när jag kommer hem :)

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att fullständigt ignorera en familjemedlem som är lycklig över att se mig och välkomnar mig hem, och som bara har väntat på att flocken ska vara samlad igen. 🙂 Det säger sig själv att våra hundar, liksom alla andra, mår bra av att bli sedda och bekräftade.

Hos oss är hunden en familjemedlem och behandlas därefter. Det skulle skära i hjärtat om jag skulle gå förbi henne helt nollställd när jag kommer hem och hon är jätteglad över det. Ibland undrar jag verkligen varför vissa har hund.

#20 "Ibland undrar jag verkligen varför vissa har hund."

Det antar jag var riktat åt dom som inte hälsar på sin hund? Bl.a mig. Att min hund mår bra går före vad jag känner, alltid. Det spelar ingen roll hur mycket det "skär i hjärtat", det är fortfarande inte vad jag känner som har någon betydelse.

#21: är det roligt att ha hund tycker du?

#22 Självklart.

Tror absolut att vissa hundar mår bäst av att ignoreras, har själv arbetat med en hund som inte klarade att vara ensam särskilt bra och att ignorera gjorde den mindre stressad och lugnare när matte kom/gick, hundar är ju individer så alla sätt fungerar ju inte på veranda hund.

Själv försöker jag gå in i huset, ta av mig jackor osv sedan sätter jag mig på huk och säger ok nu kan du pussa och får genast en hund över hela ansiktet, han är så varvad när jag kommer hem att han börjar hosta osv så jag tränar just nu med att han ska vara lugn tills jag har tagit av mig jackan så han har lugnat ner sig lite innan attacken 😃

#15 får nog göra detta 🤪

#20 Wow vilken konstig kommentar.

Min hund går väldigt lätt upp i varv och har haft otroligt svårt för att vara ensam hemma utan ångest. Att han mår bra då han är ensam är det absolut viktigaste för mig. När jag kommer hem så gör jag ingen stor affär av det. Min hund står i köket precis innanför hallen då jag öppnar dörren, där står han och viftar på svansen lugnt medan jag hänger av mig och bär in matkassar. När jag passerar honom ger jag honom ett smek på kinden (om jag har handen fri), men inte mer. Ställer in maten och plockar iordning. Sen kan jag eventuellt klappa lite lugnt på honom (och använder då smekande rörelser över ögon och kind) och ge en puss på huvudet, men han får inte pussa på mig eller gå igång på hälsningen.

Förr har jag alltid hälsat med alla MINA känslor på hunden när jag kommit hem. Det är bla därför han mått dåligt när han varit ensam (jag har ju alltid gjort så på tidigare hundar så det var naturligt att göra så med honom med, men insåg snart att han inte fixar det), det har varvat upp honom och hjälpt till i stressen när han varit ensam.

Faktum är att jag är mycket lyckligare hundägare nu när hunden inte stressar upp sig. Hunden mår bra, jag behöver aldrig bli irriterad på en hund med överslagshandlingar när jag kommer hem. Han fungerar bra även när gäster kommer utan att jag behöver skämmas eller hamna i konflikt med hundens känslor. Jag kan med godare samvete lämna honom ensam då jag åker och handlar (istället för att ha hunden i bilen en varm dag och försöka trixa med hur man ställer bilen och att panikartat springa in och hämta det man ska ha osv).

#22 Lycka och glädje ihop med hunden det har jag massor med tid till (hälsning/hemkommande sker ju bara några få minuter i veckan totalt sett), vi har nu massor med kul ihop eftersom han inte går upp i övervarv längre så som han gjort förr. Även att komma hem till hunden är trevligt numera, nu när han inte slår över i stress och mår dåligt. Han man en hund som lätt går upp i varv så gäller det att själv inte dra upp den, det fixar den så bra på egen hand. Jag förstår inte varför vi skulle ha roligare av att jag drar upp hunden i en nivå som hunden inte mår bra av att vara i.

Hundar är individer, mina tidigare hundar har utan problem fixat en överösande invigningsceremoni när man kommit hem, men den hund jag har nu han fixar inte det.

#26: "Konstig"? Fullständigt logisk med tanke på vad jag läst tidigare. Jag skulle inte tycka det var roligt att ha hund med de premisserna. Mitt hundhållande utgår från relationen mellan mig och min hund, och är det nåt jag lärt mig under mina 13 år som hundägare så är det att hunden måste tycka att det är roligt att vara med mig och tvärtom. Är det inte det så funkar ingenting.

#27 Fast varför skulle hunden inte tycka att det är kul att vara med mig? För att jag under 2 min när jag kommer hem inte vrålhälsar på hunden utan bemöter den på ett sätt som passar honom? Det är det jag inte förstår. Att ditt sätt att hälsa fungerar för dig och din hund betvivlar jag inte, men min hund klarar inte av att man vrålhälsar på honom, då slår han över och kan till o med börja bitas. Det blir otrevligt och har jag gäster så innebär det att jag måste hålla undan/stänga ute hunden för att det ska fungera (hur kul är det för hunden?). Men nu när jag inte låter honom gå igång när jag kommer hem så är han lugn och det fungerar även om det kommer gäster. Varför skulle min hund inte tycka om att vara med mig? Varför skulle vår relation vara sämre nu? Snarare tvärt om, vi har aldrig haft så bra relation som nu när vi har kontroll på stressen och överslagen. 

Jag förstår inte varför jag skulle tycka att det är tråkigt att ha hund för att min hund inte klarar av att hantera sin stressnivå om man vrålhälsar på honom? Varför skulle det vara tråkigt för mig att ha hund för att jag tar det lugnt mot honom när jag kommer hem?

#27 Tror du har missuppfattat att problemet ligger i att hunden vill vara med mig för mycket eftersom den blir stressad när jag går? Och för hundens bästa är det väl lämpligast att inte göra någon stor grej av det hela i den situationen.

#12 hi hih i… tja sådär larvig är jag också med rätt hund som fixar det.. för precis så reagerar jag spontant om jag inte tänker mig för alls! Det är ju i alla fall mitt hjärtas spontana reaktion.😃

.. men så är det ju tyvärr så att inte alla hundar mår bra av det utan jagar upp sig för mycket så de mår dåligt. Då är det bättre att ge hunden någon minut att varva ned lite innan stora hälsningsgoset börjar. Det är i alla fall min erfarenhet.

Men inget av det jag gör ser jag som att totalt ignorera, jag möter och bemöter ju vovven direkt, bara inte lika entusiastiskt förrän jag är klar att hälsa ordentligt.

Mina hundar står uppställda innanför dörren när jag kommer och tävlar om vem som kan få mest uppmärksamhet. Jag klappar dem, låter dem pussa mig lite och går sedan in och tar av mig ytterkläderna. Då får jag ibland säga "vänta tills jag är klar" för att ingen ska få en sko i huvudet. Sedan blir det mys och fler pussar.

Förlåt att jag tar upp gammal tråd. Ärligt talat, jag hälsar inte alls på hunden när jag kommer hem… Jag vill inte att det ska vara något märkvärdigt att jag varit borta, så när jag kommer in står han och tittar tills jag gått i genom dörren och går sen och lägger sig när han konstaterat att det är jag. Sen gör jag mitt tills det är dags att rasta honom. Jag vill inte visa att det varit något speciellt att jag varit borta en stund för tidigare ledde det tim att han ylade och skällde innan.

Jag tror mest att det ur människans synpunkt kan uppfattas som tråkigt.

Jag tänker som så att jag vill komma in i lugn och ro och därför ignorerar jag hunden (eventuellt backar jag hunden om han står precis i dörröppningen) fören jag tagit av mig skor, jacka och kommit in ordentligt. Sen hälsar jag på hunden med både kliande och pratande, lugnt så att det inte blir nån stor grej men ändå ett välkomnande.

Precis samma regler gäller för pojkvännen när jag kommer hem till honom. Han brukar stå som en uppspelt vovve med svansen viftande precis innanför dörren men honom hälsar jag inte heller på fören jag fått av mig ytterkläder, skor och kommit in ordentligt. 😉

#34 Ha ha ha… Stackars pojkvännen… ;-)

Jag har inte ens tänkt på hur jag gör! Jag har ju mina i en box varje dag i skolan och där är det lugna men glada hälsningar när jag kommer. Jag måste sätta mig på knä för att sätta på selen på "valpen" och hon älskar att kramas (sätta framtassarna på axlarna och liksom krama om en) så då gör vi det lite medan äldre hunden får lite pussar. 

Hemma kan vi vara lite mer högljudda men det varierar. Mina har inga problem med att vara ensamma och blir inte överglada när jag kommer hem. Hade de gått upp i stress och blivit överdrivna hade jag ändrat mitt hälsande till att hälsa väldigt lugnt men vänta ut tills de blivit lite lugnare. Lugn hund = får hälsa. 

När det kommer folk hem till mig får de ignorera hundarna om de inte känner dem. Om de känner dem så får de hälsa när hunden är lugn.

Humla brukar kramas när jag kommer hem. Hon hoppar upp i sängen eller soffan och så står hon där tills jag går fram till henne, då ställer hon sig på bakbenen, lägger tassarna på mina axlar och lägger nosen mot min hals. Kärlek! 😍❤️

#37 kul med en till kramis! :D

Jag brukar hälsa lite lugnt på hundarna när jag kommer hem. Sambon däremot hälsar numera först när dem lugnat ner sig. Hanen blir så extremt glad när sambon kommer så han skäller något hemskt och går upp i sån hemsk stress som det sen tar flera minuter för honom att komma ur. Nu när sambon inte hälsar så blir det mycket lugnare. Bäst för oss alla.