När jg läste ditt inlägg tänkte jag direkt på bullmastiff och engelsk mastiff.

Tänkte lite på grand danois och korthårig sankt bernhardshund. Båda raserna är dock väldigt stora men kräver inte mycket aktivering och lite pälsvård. De har också lite vaktinstinkt och säger kort till med skall vid syn av främling.

Men somsagt, kanske lite för stora raser 😉

Leonberger, något av en pensionärshund i bautaförpackning. Skyddar tomten med ett varningsskall och sedan genom sin storlek. Dreglar inte på samma sätt som andra liknande hundraser.
När Annie ville sova så sov hon, det fanns inget man kunde göra åt saken, oavsett om man ville ut genom dörren hon låg vid eller befann sig 2 km in i skogen. Annies favoritsysselsättningar var att sova i en snödriva eller att lufsa runt på tomten. 

Inte någon speciell pälsvård på dom, dra igenom en kam då och då.

Kanske leonberger? Dock kräver de borstning lite då och då, samt kan bli ganska leriga om det är blött ute så då får man oftast torka/skölja av benen. Eller någon mastiff. Men det kommer ju ändå bli en hel del träning om hon köper en valp, om hon inte köper en vuxen hund som redan kan allt.

Glömde visst att skriva att hon inte alls är förtjusta i dreglande hundar.. Hon föredrar som sagt oxå schäfer/BC storleken.

Bullhundar är ett nono hos henne då hon har dårliga erfarenheter av dom och tycker inte allt om dom, tyvärr 😕

Leonberger är nog för stora, men värt att hålla i bakhuvudet. Vi är mera intresserade av en ras som kanske behöver klippas 1-2/ggr om året än en som behöver borstas varje vecka eftersom min mamma inte kommer klara av borstningen på en såpass stor hund, vid klipning kan hun skicka in hunden eller jag kan komma och göra det för henne nämligen :)

Svårt, Många raser kräver ju ändå aktivering på något vis.

Kanske Grand danois, eller labbe?

Finns ju även t.ex. Barbet, Spansk vattenhund? 

Dock så kräver det ju aktivering, men det går ju att komplettera med annat om man vill ha dem som gårdshundar, då de är ypperliga vakthundar kan jag säga. 

De trimmar man 1-2 ggr om året, fäller ingen päls, dreglar inte, medelstora-stora i storlek, Barbet är lite större. 

Perfekta familjehundar. 

Kanske inte lika lugna som en leonberger, men våra är dock skötsamma och lugna, men kutar gärna ett par varv ute på gården några gånger i veckan.

De är väldigt bra vakthundar, signalkänsliga.

#5 Jag har sett många trimmade leonbergers, ska man inte ställa ut, så spelar ju det ingen roll. Annars så kanske jag borstade Annies rumpa (hon var krullig där) typ en gång i månaden?

#6 #7

Värt att kolla upp! Tack :D

Självklart ska dom ha aktivering men jag tror jag kommer hjälpa min mamma med att träna dom till att dra lite småsaker så att dom kanske även kan hjälpa henne när hon är ute och arbetar i trädgården. 

Det jag menar "inte så mycket aktivering" är att hon inte kommer köra agility, rallylydnad, lydnad, etc. Vi kommer evt oxå träna lite spår, typ kantarellsök och liknande :)

Men dessa träningar kommer bara hända med min hjälp. och jag kommer inte bo hemma till den tiden.

Men vi hoppas på en hund hon kan ha lös följande efter sig så att hunden också på ett sätt kan aktiveras på det sättet samt hålla mamma sällskap :)

Broholmers kanske? Vet inte så mycket om rasen men kan vara värt att kolla upp? :)

#10 Har redan sparat 😂

Kan Golden vara något? Ser inget vaktinstinkt på rasstandarden dock.

Jag anser inte golden så vaktiga, känner många golden ägare, sammanlagt 7 sådana hundar och ingen av dessa skäller någonsin när någon passerar huset eller är i närheten, men de kanske är tränade till det, eller så är det vanligt inom rasen? Man kan dra med barbet och spansk vattenhund, vi brukar dra med dem, kälke, pulka, på skidor, få dra barn på skrinda på sommar och höst :-)

#12 Dom verkar helt perfekta, om inte min mamma var så himla kräsen. Hon tycker verkligen inte om sån päls… 😮

Jag upplever att flatcoated retrievers har mycket vakt i sig på så sätt att dom larmar och skäller mycket om någon tex kommer in på tomten. Men det är kanske inte särskilt mycket allvar bakom det hela? Det finns till och med gula flattar om hon är förtjust i goldens ;) Dock är det ju hälsan man bör vara medveten om… Jag har heller inte koll på hur lite aktivitet en flat nöjer sig med. Dom flatägare jag känner närmare är aktiva med sina för att ägarna själva är aktiva hundmänniskor. Nu hoppas jag någon flatte-expert kan komma och ta över istället ;)

Eurasier ?

Redan förslagit till henne, men hon gillar inte spets, eller hundar med så mycket päls.. Förstår ni varför jag söker hjälp med att hitta en ras? :'D

Är tibetansk terrier för liten och lurvig? Rent generellt så brukar de flesta hundar meddela när någon obehörig befinner sig utanför huset eller uppmärksammar när man möter någon.

#17 Min mamma är tyvärr en terrier "racist".. Låter så hemskt, hon bara hatar hur dom ser ut och har den mest negativa uppfattningen av dom :/

Blev inte heller speciellt förtjust när hon hörde jag ville skaffa en strävhårig Kromforhländer.. Den är inte direkt en terrier men härstammar från dem och har ett ganska typisk terrier utseende.

Övervägde att introducera en Släthårig kromis till henne men hon åker inte till tyskland för en hund, samt är dom för små och mest ensamhundar ;)

Men tibetansk terrier är ju inte en terrier och ser inte heller ut som en.

Jaha, känner inte riktigt till rasen :P Så "terrier" fick mig att tro att det var en, tror inte hon upskattar all pälsen samt är storleken nog lite på den mindre sidan men värt att spara! :)

#18 Ok, då är större terrierraser inte ett alternativ heller. Tibetansk terrier är trots namnet inte en terrier släktmässigt, det är en liten herdehund från Tibet. Jag tänkte även på bouvier des flandres, men den kanske blir för stor och aktiv istället? Är osäker på aktivitetsnivån, rasklubben målar upp den som en brukshund men jag har fått uppfattningen av att de flesta hålls som aktiva sällskapshundar. Det blir knepigt att kombinera lite pälsvård med lite fällande.

#21 Samma problem är nog pälsen, och tror inte min mamma kommer klara av en aktiv sällskapshund tyvärr. 

Den största aktiveringen hunden kommer få är helt enkelt bara att kunna följa med henne på gården och skogen när hon evt plockar svamp/bär. Hade gärna velat träna den till kantarellsök men då är det ju något jag startar och det är inte ens säkert vi kommer göra det. Kommer inte få så där speciellt mycket mental aktivering, kanske lite sitt, ligg, tyst, stanna/vänta, du vet dom mera basiska.

#22 Tycker hon borde kolla i hundstall :) Kanske en äldre hund?

#23 kollar jämnt och ständigt! :D

Men svårt att säga eftersom det först är om några år dom ska ha hund. Man kan bara hoppas hon blir mera acceptabel för flera hundraser och inte tänker så mycket på utseendet. Pälsvården kommer dock alltid va ett kriteria samt dreglandet.

#24 👍

#20 De flesta jag sett har varit nedklippta. Tror inte pälsen är svår om man klipper.

Berner sennen vore kanske något?

Annars är ju en leonbergertik i storlek med en schäferhane, så storleken passar ju där :p

Eller så skaffar hon sig den ras hon gillade om hon är så kräsen :-) Men då får hon räkna med aktivering, eller så får du ställa upp på lite träning av hunden :-)

Eurasier är en medelstor lugn sällskapshund som säger till när någon kommer för nära t ex huset där hunden bor. Du kan fostra hunden att larma mindre om du vill det eller låta hunden säga till. Skallet är grovt och den låter som en betydligt större hund. Den är i retrieverstorlek. Hanar är större än tikar. En hane kan bli 60 cm i mankhöjd.

Pälsen är mycket lättskött, fast man inte kan tro det när man ser den. Borsta en gång i veckan, bada ett par gånger om året.  Den fäller mycket 2 gånger/år, men inte så mycket däremellan. Den är renlig och går runt leriga pölar utomhus. Den vill inte gärna smutsa ner sig.  

Eurasier är mycket trogen sin ägare och håller sig i regel alltid nära, men inte på något påträngande sätt. Rasen avlades fram på 60-talet för att bli "den perfekta sällskapshunden". 

Den ska inte ha särskilt mycket jakt i sig och ska egentligen sakna jaktlust, men de flesta jagar åtminstone en ekorre upp i ett träd eller drar efter en katt om de får chansen. Vissa kan dra efter vilt, men de återvänder fort till ägaren. Mycket är en fostringssak.

Läs om den här:

http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/eurasier/

Korthårig chow chow då

#14 Flattar är rätt aktiva hundar som älskar allt och alla ;) Och gult är en icke godkänd färg, får endast vara svarta eller leverbruna :P Har ni kollat på Dalmatiner? Glada men rätt ointresserade av andra än familjen och skäller när de hör /får syn på något som "inte ska vara där" :) Hittade en länk jag tyckte var rätt intressant http://handbok.alternativ.nu/Djur/Arbetshundar/Vakthundar Om din mamma inte finner en ras hon gillar utav de som nämns där, kanske det inte är en vakthund hon är ute efter :)

Det är ju en vakthund eftersom hon behöver en hund som vaktar gården. Ska kolla på listan. Tror dock att det blir en omplacering bär tiden väl kommer, men bra att veta vilka rådet som har lite vakt i sig om det nu kanske fanns i bland rasen eller den rasen. Jag koller hela tiden på flera omplacerings ställen så det klickar säkert någon gång :)

Försök få henne att inte stirra sig blind på storlek. Finns flera mindre raser som passar. Dansk svensk gårdshund t ex.

Även en människa med fibromyalgi behöver ju röra på sig (har själv den sjukdomen) - men för den delen behöver man ju inte gå flera mil varje dag. men en mindre hund är inte lika stark och gör en del saker lättare 🙂

Det är inte för att hon inte gillar att röra på sig, tvärtemot, problemet är att hon några gånger inte ens kan resa sig ur sängen 😕 Då måste hon kunna släppa ut hunden i gården och låta hennes pojkvän rasta hunden innan och efter arbete.

#35 - då skulle jag än mer inrikta mig på en mindre hund. Även om de flesta minidre hundar har ett behov av att röra på sig, så är det ändå lättare att vissa dagar kunna "motionera" en sådan i en trädgård. En mindre hund kan sträcka ut på en sådan plats bättre än en stor.

#36 ja du, jag försöker, hon bara avskyr små hundar. Men det är som sagt först om några år, så kan bara hoppas hon böjer sig lite… 😉

Kanske en kess hond eller heter det kess hund någon av dom iallafall. Den jag tänker är lite vaktiga och kräver inte så jätte mycket pälsvård om jag mins rätt.Dom behöver nog inte aktiveras jätte mycket om jag minns rätt.javascript:nicTemp();

keeshound? :) #38

Intala henne att hon ska skaffa den hund som faktiskt passar henne & hennes livsstil, inte den hon helst vill ha av andra orsaker :) Larma gör de flesta raser. Håller med om at hon ska sikta in sig på de mindre.

#39 kolla länken där finns ras bekrivning

Låter svårt att hitta en ras som är stor och behöver noll fysisk aktivering (att följa med runt på gården är inte riktigt aktivering imo, vår sheltie har fri tillgång till gården och blir helt galen utan sin fysiska aktivering), men har ni kollat in leonberger? De verkar ju vara en sällskapsras.

Eurasier som #29 säger hade troligtvis inte varit okej utan daglig fysisk aktivering i form av sport/promenader/osv, utifrån alla de uppfödarna jag har pratat med och träffat då de är ganska aktiva för en sällskapsras (jag ska skaffa en eurasier valp snart 🙂) så utifrån informationen jag fått av ägare är det inte en hund för er. (& då antar jag att hon kommer spendera ganska mycket tid på psykisk stimulering )

Vi fick min kompis golden att skälla till när det gick någon ute. Men det tränade vi ju henne till. Dalmatiner då? Pudel? Min mamma har också fibro så vet hur jobbigt sånt kan bli.

Leonberger är ju en bra ras som gårdshund, jag känner en kvinna som föder upp leonberger, Hon har dem endast för sällskap och de ligger mest och sover på kontoret och tar en långpromenad nån gång per dag.

#31 OT: Trots att färgen inte är godkänd föds det la en del sådana ändå, men har absolut ingen koll på hur vanligt det är. Ännu mer OT: Det här tycker jag är intressant, hur olika man kan uppleva saker :) Du håller alltså inte med om att flattar vaktar? Jag har ingen egen flat, min enda erfarenhet är att min roomie hade en (men det är ju bara en individ). Jag har själv inte läst på så mycket om rasen egentligen då jag inte är intresserad av att skaffa en själv. Dock tycker jag att alla jag känner har väldigt lätt till att skälla (även om dom som sagt kanske inte menar allvar), men det kanske beror på individ eller kanske olika linjer…? Jag känner två lite närmare och sen har lite olika grannar haft en del så totalt är det nog en tio-tolv flattar som alla larmat och skällt mycket när man bara går förbi utanför. Framförallt har nog jag upplevt att dom larmar på ljud, något jag kom att tänka på nu bara.

#27 Tror också berner skulle passa bra. Lugna, inga stor krav men med på allt. Men berner larmade inte och jag trodde det var något fel på honom eftersom han aldrig hade visat agressivitet. Tills en kille antagligen tänkte hoppa på mig och vi hade en inbrottstjuv i trappen. Han blev Kujo. Båda vaktade och försvarade.

Det är min favoritras alla kategorier, men tyvärr rekommenderar jag ingen att skaffa den p.g.a. alla sjukdomar den dras med. Ledproblem som i princip alla stora raser och en läskigt stor andel drabbas av olika former av cancer. Min fick nån variant av blodcancer som jag aldrig hört talas om förut. Så nej. Ännu en mycket fin hund som tyvärr avlats sönder.

#38 och #39, Keeshond :-) . Jag tänker också Leonberger eller liknande, dock tror jag att det varierar lite mellan olika linjer hur aktiva de är. De dreglar hunnits som till exempel en mastiff men nog slabbar det mer när de dricker till exempel än på en hund med mindre lösa läppar… Eller, som sagt, någon liten hund. Jag tycker dessutom att hon borde fundera ordentligt på en vuxen omplacering. Valpar och unghundar även av lugnare raser kan vara rejält energiska. Det går ju heller aldrig att garantera att hunden verkligen BLIR lugn och nöjer sig med lite aktivering även om rasstandarden säger det… Det finns relativt ofta lite äldre omplaceringar hos uppfödare; hundar som kommit i retur eller som tänkts gå i avel men som visat sig inte riktigt hålla måttet. Det kan vara av anledningar spm inte spelar någon roll för någon spm vill ha en sällskapshund; bettfel, hunden har blivit lite otypisk exteriört, kanske till och med för att ett syskon är sjukt men inte hunden själv.