Att en ras är krävande betyder nödvändigtvis inte att den kräver mycket TID, den kan kräva andra saker istället.
T.ex. en Husky har mycket spring i benen, och vill helst dra. Då behöver du kunna erbjuda den de möjligheterna. Det är även en ganska så egensinnig hund, och det kan därför vara krävande att träna den.
En Aussie är otroligt smart, och behöver aktiveras och jobba mycket med huvudet. Bara promenader, eller enstaka trickträning är inget för den. Där pratar vi aktivt tränande av t.ex. Agility, Lydnad, Spår eller Sök.
En vanlig Collie däremot är kanske krävande vad de gäller t.ex. pälsvård. Överlag så är det inte en speciellt svår hund jämfört med Husky och Aussie som har mer specifika krav. Och den skulle kunna nöja sig med Agility/Lydnad då och då utöver promenader.

Om vi säger att en sällskapshund kanske går 2 promenader på 1 timma var varje dag. Istället för dessa promenaderna så behöver du med en krävande ras kanske lägga de 2 timmarna på att t.ex. träna Agility, Lydnad, Spår eller Drag. Inte varje dag i veckan, men helst majoriteten av dagarna. Utöver det så behöver ju hunden komma ut och promenera varje dag också, men det är sällan eran huvudsysselsättning.

Tack så hemskt mycket Ambrose! Tror du att en nybörjare skulle kunna klara av det dock? Jag skulle kunna få hjälp i av en av mammas kompisar (som var med i VM i IPO) som är väldigt duktig på det här med hundar och så, men jag försöker självklart samla så mycket information som det är möjligt själv! För så som jag ser det är tiden inget problem så som jag tänker mig min framtid nu (såvida det inte ändras då) och jag är väldigt stabil och fast i det jag står för. Husky är väl den jag vill ha ''minst'' så att säga, men tror du att jag som nybörjare skulle kunna klara av en t.ex Aussie? Vill gärna lägga till att jag kan släppa den lös i skogen och på ängar som ligger nära, då jag har hört att detta skulle vara bra för hunden! Jag är också redo att lägga mycket tid på hund självklart, och jag vet att valpar behöver i stort sett sällskap och tid hela tiden i början. Agility-banor vet jag att det finns här nära mig, och jag är säker på att mammas vän skulle kunna hjälpa mig med Lydnad och Spår (måste läsa in mig mer på vad sök är, men jag antar att det är lite samma princip som spår… :) ) om det skulle behövas!

De va rätt stor skillnad på dom raserna 😉 Precis som #2 säger en mer krävande ras kräver att du sysslar med någon tränings form som ger mental träning för hunden, vanliga promenader är liksom bara en bisyssla för detta gör inte hunden trött. En sådan aktivering kan vara att man åker ut i skogen och spårar ett spår på 500-1000 m 2-3 ggr/vecka + tränar lydnad några ggr/vecka mm. Man behöver inte tävla med en aktiv ras men att tävla ger en tydliga mål som håller en fokuserad på vad man ska göra och hjälper en att fortsätta ge hunden nya utmaningar. De går inte att bara lära in 50 trix och sedan repetera dom, de är när hunden lär sig nya saker som den blir trött och får jobba.

så är du intresserad av att spendera din tid att träna med hunden varje dag? Läs på om olika hundsporter och aktiviteter med hund och se om de är något du fastnar för, kanske  kolla på lite tävlingar och se vad du tycker.

Med en husky blir de ju drag träning, du kan jogga med den så att den drar dig, du kan köra drag på kickbike, träna weightpull, låta den bära klövjeväska mm.  en husky går gärna 1 mil om dagen. Något att tänka på är att huskyn är självständig, har mycket jakt instinkt och går därför sällan att ha löst.

En collie är en mjuk hund-de betyder att dom tar åt sig av tillsägelser lätt och vill vara till lags. En collie är inte jätte krävande utan en fin allround hund som du kan testa på de mesta med, men klarar att ta de lugnt några dagar också. Dom är också ofta lätta att ha lösa.

En aussie är en tuffare hund som är hårdare en collien, behandlar du en aussie orättvist så kommer dom visa de för dig, dom besitter en dal vakt instinkt och de finns en del som fått problem med att hunden agerar utåt mot människor. En bra arbetshund, men kräver en van eller väl påläst ägare.

Okay! De verkar härliga allihopa, och som du säger är de ju väldigt olika raser :) men så som jag fattat det är kanske collie enklast att ta hand om då? Helst vill man ju ha en aussie men jag tror jag klarar mig minst lika bra med collies! Så som du säger kräver det ju en van och påläst ägare. Visst, jag är (och kan bli otroligt mycket mer) påläst, men jag är ju inte direkt van eller erfaren än och dessutom är jag ju väldigt ung. 

Men ungefär vad klarar en collie då? Skulle en collie också klara av Lydnad (kanske 1-2 ggr per vecka) och Agility, (vi säger kanske 1-2 ggr per vecka här också)  utöver långpromenad och vanliga kortare promenader?  Är det för mycket eller för lite, eller är det lagom? (för en vuxen hund såklart!)

Problem med Aussie kan vara att det många mentalt ostabila hundar efter rasen var populär några år och blev överavlad utan hänsyn till mentalitet och sånt… Så OM du ska ha en, var NOGA med val av uppfödare! 

Ska själv skaffa min första Aussie om typ ett år :)

Rent spontant av det man läser i din text tycker jag inte någon av dom raserna är något bra val till dig. Ingen av dom är speciellt 'lätta' raser eller klara sig med 'lite agility och tricks'. Vad är det som gör att du funderat mot de raserna? Skulle istället föreslå att du funderar lite på vad du vill ha hunden till och göra med den och leta hund utifrån dina behov istället. Eller fråga dig själv om du tex har intresset och tiden att lägga ner på dragträning med en husky? Eller att ha en aktiv vall- och brukshund som aussien?

Min aussie är 11 år, får en längre promenad på 1-2 timmar per dag och vi tränar 2-4 dagar i veckan. Ingen lätt ras om man inte vet vad man ger sig in i. Läs på ordentligt och se till att träffa raserna du är intresserad av för att få ett hum om det är något för dig. En aussie är så mycket mer än ett vackert utseende.

Vad med en Sheltie istället? Dom tycker jag passar otroligt bra till vad du söker kolla på http://sheltie.ifokus.se/ och på dessa trådar jag gjorde för min kompis http://sheltie.ifokus.se/discussions/569cdee6ce12c40c480018e2-om-sheltie?discussions-1 och http://sheltie.ifokus.se/discussions/569e626ece12c42945003c10-om-sheltie-nr-2?discussions-1

Oj, lät det så illa? Det var nog inte så bra formulerat. Jag förstår vad du menar, Jetaime. Det jag söker i en hund är en sällskaplig, lojal och helst en väldigt aktiv hund! Gärna någon form av intelligent ras. Jag vill kunna engagera mig och träna med hunden och bli bra på saker som Lydnad och Spår. Saken är mer att jag har inte koll på alla tränings och aktiveringsformer som finns, så jag hade lite svårt att förklara vad jag menade innan. Men jag pratade med en hundinsatt som förklarade en del begrepp nu. Jag älskar att vara aktiv och att kunna dela den glädjen med till exempel en hund; jag utgick faktiskt från början att Lydnad, Spår och Sök var för svåra för mig då det inte verkar finnas så mycket här runtomkring, men nu ser jag ju att det inte var det jag tänkte mig. Allt verkar jättespännande och jag kan lätt tänka mig att bli insatt i detta. Det jag funderar på nu är då collies eftersom alla verkar tycka att de andra hundarna är lite för svåra för nybörjare, och det förstår och respekterar jag. Jag har intresset och jag brinner för att skaffa hund, som jag kan göra aktiviteter med! Det jag då tycker verkar intressantast just nu är spår och agility. Lydnad behöver jag läsa på lite mer om men så vitt jag ser det verkar det också väldigt intressant. Så ja, jag har intresse och vilja att göra sånt här! (Ledsen för att det blev lite förvirrat, alla termer är så nya och som sagt försöker jag skaffa info så jag har en bra grund att stå på när jag skaffar hund.)

#2 En Collie tror jag att du absolut hade kunnat ha. En Aussie. Tjaa asså det beror på. Om du på fullaste allvar, och tänk efter många många gånger innan du bestämmer dig, kan viga ditt liv och din tid i 10-15 framöver åt din hund, och leva upp till alla de behov som din hund kommer ha. Ja. Men om du är det minsta tveksam så nej. Om du lyckas med en Aussie så får du en otroligt aktiv, tillgiven och träningsvillig hund som följer med på allt du kan hitta på och gärna lite till. Om du misslyckas så får du ett gapigt, stressigt nervvrak som göra utfall och hittar på egna aktiviteter. T.ex. att äta upp din soffa eller rymma. :P Sedan får du vara noga med att hitta en bra Aussie kennel. Din mammas vän kan garanterat hjälpa dig. För rasen har blivit så populär att man avlar på hundar som man kanske egentligen inte borde avla på för att möta efterfrågan. Jag tycker att du ska forska mer på hund i största allmänhet. Kolla på youtube, t.ex. Dogs101 där du kan se olika raser (även om de förskönar vissa raser). Kolla på tävlingar. Träningar i olika sporter. Läs lite hundträningsböcker. Kontaktkontraktet, Mentalitetsboken, Med sikte på 10an (valfri sport) är alla bra böcker. Vännen har säkert några du kan låna eller några hon kan tipsa dig om för de är lite dyra. Kanske finns det andra raser som intresserar dig? Kanske upptäcker du att det finns mer saker du vill göra med din framtida hund? Vem vet? :) Jag är en stor IPO fantast och satsar själv på SM (och därefter även VM) så jag tycker att du borde fråga om du får följa med och kolla på en träning. Gärna där de kör både lydnad och skydd, och kanske även spår? Ett bra IPO spår är rena fröjden att kolla på! :) Ps. Om jag får fråga.. vad heter din mammas vän? Om du vill berätta så kan du skicka det i PM till mig. Jag är lite nyfiken av mig :)

Tack för alla svar! Nu har jag en del tänkvärda saker, så tack så mycket!

Och jag kan pma sen Ambrose!

Hej!

Jag har en LH collie på 15 månader som är mer "bruksavlad" (inget pälsmonster mao).

Först vill även jag påpeka att dessa tre raser du räknat upp skiljer sig åt milsvidd, och beroende på vilken uppfödare du går till (aussie/collie) så kan du få skitbra hundar till något mähä som inte vågar någonting. Collie är ju lite "brukshund light" om man säger så, varpå en bra aussie är i klass med en BC.

En collie låter helt klart bäst till det som du radar upp, men om du är 120 % säker och villig skulle ju en aussie kunna funka också.

Om du är intresserad utav collie, tänk först och främst på mentaliteten. Det är A och O. Man måste verkligen sätta sig in i att granska MH och om det finns, kornings resultat. Det får inte förekomma 5:or på skottet på ett MH. Ett brutet MH är i mina ögon lika med inget MH. Kolla dessutom upp ögon CEA, och höftleds- och armbågsröntgen. Höftleder har kollats länge (är ju krav på det) men det har börjat dyka upp armbågsfel nu också, så om resultat finns, titta där först (iom att du vill hålla på med agility och träning).

Tänk också på att collies låter. Mycket. Dom pratar, lekmorrar, ljudar, piper och skäller. Värst av allt är nog skällandet. 😉

Om det är en LH variant - tänk på pälsen. Även en "korthårig" långhårig behöver borstas igenom och man behöver se efter pälsen bakom öronen och på låren då den gärna trasslar sig.

-

Kan skriva om vårat liv senare, men tiden är lite knapp just nu.

Okay, tack så hemskt mycket för svaret! Mycket bra saker att tänka på där :)

Det som folk lätt glömmer att påpeka när det gäller vad en aussie kräver, är inte hur mycket motion eller aktivering man får räkna med utan hur mycket uppfostran de behöver. Framför ALLT om man ska ha en "bra aussie", med vilket det verkar som att folk ofta menar en mentalt stark arbetsmaskin, avlad på funktion och vilja att arbeta - de är bra på att vara till lags men lika bra på att fatta egna beslut. Vakt är mer regel än undantag men kan variera i intensitet och allvar. Under tiden de växer upp får man vara beredd på att vara tydlig och bestämd samt hantera perioder med… udda beteenden. Det finns snälla, rara okomplicerade aussies, och så finns det aussies som prövar ditt tålamod och din kunskap tusen gånger om de tre första åren… eller resten av livet. Sen det där med att man ska köpa från en "bra kennel". Jag undrar vad en bra kennel är. Kennlar som får fram bästa tävlingsmaterialet? Minst krävande hundarna? Bästa exteriören? Jämnaste mentaliteten? Bästa vallhundarna? Jag har inte hittat en enda kennel som drar jämnt över alla de punkterna och jag personligen tycker att några av de kennlar som generellt verkar anses "bra" har väldigt märkliga saker för sig och otydliga riktlinjer. Sen finns det uppfödare som får sig själva att låta fenomenalt bra, "jag fokuserar fullt ut på bra mentalitet och hälsa" men i nästa andetag parar med mentalt instabila hundar med dålig eller utebliven hälsostatistik. Man ska aldrig, aldrig köpa det uppfödare säger rakt av (oavsett vilken ras man vill ha). Kolla runt, kolla hunddata, se till att träffa föräldradjuren och gärna mer släkt… Avel är komplicerat och det finns inga perfekta hundar men oärlighet eller okunskap är sällan en bra grund för något.

Vet inte om du inte såg eller ignorerade, men tror fortfarande Sheltie passar det du vill göra! :)

#14 Ja det är mycket att tänk på, väldigt individ baserat också och det jag skriver blir ju väldigt färgat utav just min hund, så man måste ju vara kritisk. Min hund t.ex är inte vek som det nämndes tidigare, han är snäll men absolut inte vek. Han tar inte alls åt sig utav tillsägelser och har aldrig gjort heller. Hans "lillebror" (halvbröder faktist, mina föräldrars hund) är helt tvärt om mot min. Socialt osäker (både människor och hundar) och lite feg, rädd för höga höjder t.ex och metalliska ljud. Fjäskar så fort han får den minsta lilla tillsägelsen. Dom är alltså nära släkt och så olika. Värt att nämnas för båda två, så är dom väldigt vaktiga, inte så att dom vaktar föremål eller så, men dom vaktar tomten. Min har lite jakt i sig och kan för tillfället inte vara lös (bomull i öronen). Han är inte särskilt förig heller och jag själv saknar det där drivet och kämpaglöden en riktig brukshund har. (Här är lillebror åter igen tvärtom!) När det kommer till aktivering så gör han det om han vinner på det/så länge han tycker det är roligt. När han är klar så är han klar helt enkelt. Just nu kör vi mycket lydnad och tränar utspritt under dagens gång, alla dagar i veckan. Vi tränar långsiktigt för Klass III men kortsiktigt klass I, då med förhoppningen att tävla. (Det är mina nerver som sätter stopp för oss här.) Annars kör vi någon typ av upplet för det tycker han är roligt, detta inte lika ofta. Han älskar också att springa fritt och vara ute mycket så för honom är det en aktiverings form. I tid spenderat på promenader snittar vi nog 3 timmar och sen är det allt runt ikring med träning osv. Vid sidan kör vi små tricks för att öka självförtroendet och samspelet mellan oss, och balansövningar. T.ex "upp" (vilket i kombo med vart jag pekar betyder Upp på stenen där/sätt tassarna på trädstammen), high-five osv. Enkla saker som han vet att han kan och inte kan misslyckas med! - Med det sagt så tycker jag du ska göra klart för dig vad du ärligt talat orkar efter en stressig dag, för hur mycket man vill vila så måste ju hunden ut och aktiveras. Tycker också du ska fråga dig själv - vad vill jag ha för egenskaper i min hund? Vad är viktigt för dig? Är det super viktigt att kunna ha hunden lös? Är en skällande hund jobbig? Är en ointresserad hund bättre än en social som vill vara näranära? Vill du ha en matglad hund? Är föremålsintresse viktigt?

Jag har haft husky och har en Bc nu, som ju är ganska lika Aussies till sättet. Om du vill köra just agility eller grenar där man måste ha hunden lös och med full kontroll skulle jag nog inte säga att en husky är bästa alternativ, det finns såklart undantag, men som de andra skrivit så är de egensinniga, jag brukar säga att de är för smarta för sitt eget bästa ;) de lyssnar när de vill lyssna och drar iväg om de så vill, jag fick skämmas ett antal gånger på kurserna när min drog iväg för att sedan komma tillbaka supernöjd x) Huskyn är underbar om man gillar att springa/spåra, köra barmarksdrag.

Och som de andra skrivit så fungerar säkert en Aussie så länge du är helt säker på att du orkar aktivera den. Det är mer jobb med krävande raser, så som brukshundar, men inte nödvändigtvis att det tar mera tid utan snarare att man får tänka lite hur man ska aktivera dem. Skapa jobbmöjligheter för dem, till skillnad från sällskapshundar som oftast klarar sig med promenader och kanske något äventyr någon gång ibland :).

Men mitt bästa tips är nog att kontakta kennlar till de olika raserna, så man får höra deras åsikt, sen har vissa uppfödare aktiviteter som man kan få följa med på, vet att min mormor var med på en raspromenad när hon var inne på att skaffa hund, då får man ju träffa många olika individer samt höra hur hunden är :)

Tack så hemskt mycket för svaren! Ja, vilken hund jag än köper ska jag absolut se till att försöka träffa föräldrar, kolla upp hunden innan och ha god kontakt med uppfödaren etc… mentaliteten är ju nog bland det viktigaste eftersom det liksom påverkar allting man gör!!

Och förlåt #16, jag såg inte ditt inlägg men ja, jag har funderat på shelties! Tycker de verkar underbara men har länge föredragit mellanstora/stora hundar :) Men tänker definitivt fortfarande på det, absolut!

Och tack så himla mycket #17! Det var väldigt intressant att läsa. Nerverna har ju vart en av anledningarna till att jag var osäker på Spår etc, men nu har jag mer läst in mig på det. 

Detta är vad jag har kommit fram till (so far, jag läser fortfarande på om mycket olika träningar) Jag är en aktiv person med mycket energi. Jag skulle kunna lägga runt 5 timmar per dag på träning, om det skulle behövas (skulle nog kunna lägga mer men om jag ska vara helt ärlig är detta nog det jag orkar om jag utgår från mig själv nu) plus vanliga promenader, obv. Sen vill jag absolut gärna ha en social och tillgiven hund. Då jag inte vet hur jag kommer bo kanske en skällig hund inte är det lättaste, man vill ju inte att grannarna ska anmäla en eller något. Men jag själv tycker inte det är överdrivet jobbigt! Sen är det väl något man kanske kan träna bort? Vad det gäller träning i övrigt så kan jag träna olika saker (bl. a. agility, lydnad, spår och sök) men jag kan inte valla med hunden. Pälsvård är inget problem alls för mig, jag föredrar helt ärligt långhåriga eller ''fluffiga'' hundar. Helst mellanstora eller stora.

#19 Det var bra :) Jag har också vart inne på Shelties flera gånger då jag var osäker på Aussie skulle vara för mycket är dock 90% säker på Aussie, men får se vad det blir när tiden kommer, mycket kan nå att ändra sig! Men Aussie kommer det IAF bli någon gång!

Glöm inte att det alltid är bra att starta ut med en lite "lättare" hund och då sen få "drömhunden".

Jag själv drömmer om Saarlos wolfhound, czechoslovakian wolfdog och Siberan Husky 😃 Långt ut i framtidne när jag bor i skogen 😂

#20 Hahahah ja det är sant! Jo, shelties är något som nästan alla har rekommenderat när jag har frågat om hundraser som skulle kunna passa mig! 

Ja dem hundarna hade varit härliga va! Är bara att bosätta sig djupt in i mörka skogen 😂

#19 Visst går det att träna bort skall, men i en del hundar sitter det ju så djupt rotat. Min tok älskar att höra sin egna röst till exempel. Spår med Collie är absolut inga problem. Så där behöver du nog inte tänka på nerverna, men du vill du vill ju ha drivet i hunden så du ska ju definitivt kolla efter en mer bruksavlad collie. 

 Och ang det #20 sa "… Det är bra att starta med en lättare hund…" 

 Det beror ju helt och hållet på dig själv. Dina förutsättningar och din vilja att kämpa för det du vill ha. Vill du ha brukshund och känner att du orkar med det - köp då en brukshund. Man ska inte nöja sig med mindre bara för folk säger det till en. Kommer man själv till insikt att, jo, man överdrev nog lite och inser att man kanske ska köpa en Pudel istället för en schäfer då är det bra också. Men jag tycker inte man ska vänta på att äga drömrasen bara för att "lära" sig hund. Risken är ju att ni två inte går ihop alls och viljan går isär och det bara blir kaos. 

 Så vad folk än säger så ta allt med en nypa salt. Känn efter själv. Hör av dig till uppfödare och prata med andra som har rasen. Klura ut vad som är viktigast för just dig och dina ambitioner med hund - är det att spåra? Att söka? Agility? Vill du tävla?  De olika sporterna kräver ju olika typer av hundar!

Så sant så! Jo, jag hade inte accepterat det om jag inte hade övervägt shelties innan. Men jag tror nog faktiskt att jag ska se till att höra med uppfödare nu för att se hur olika raser passar mig och så! Även försöka följa med hon som håller på med IPO och se hur det går till. Visst, det är några år kvar till jag har möjligheten att skaffa hund och så, men det ska nog gå bra. Tack så hemskt mycket för alla svar allihopa! Har fått det jag behövde nu :)

#20 Asså, det där med att skaffa en enklare hund först håller jag faktiskt inte med om. Av en god anledning. :) Jag skaffade en Rottweiler som förstahund och när jag träffade uppfödaren för första gången så sa han en väldigt vettig sak (och nu pratar vi verksam uppfödare i över 20 år). "Om din drömhund är en Rottweiler, och du istället skaffar en Labrador. Vad lär du dig av det? De raserna är mil ifrån varandra, och på sin höjd så lär du dig att mata och gå ut med en hund. Ska du skaffa en helt annan ras än den du egentligen vill ha, och lägga 10 år av ditt liv för att lära dig gå ut med och mata en hund? Är det rättvist mot Labradoren att ha dig som ägare? Du som egentligen har en annan drömhund och bara går och väntar på att kunna skaffa en ny valp igen? Om du skaffar din drömhund så kommer du att lägga så mycket tid och energi på den som du bara kan. En annan ras får inte i närheten av det, och det är varken rättvist mot den hunden, eller mot dig." Har man en drömhund så gör man allt som krävs för den hunden. Om man däremot går och velar fram och tillbaka…" jag vill nog ha en Labbe… eller kanske en Schäfer. . Labbar är ju härliga… fast en Schäfer ser så häftig ut… hmmm hmmm.." Skaffa inte en Schäfer, för det är uppenbarligen inte drömhunden :P

#24 Men vad en uppfödare kanske kan säga.. och vad min sa.. var att "Till en förstahundsägare säljer jag inte en hane". Eller kanske "Till en förstahundsägare säljer jag inte den här valpen" En vettig uppfödare har koll på vilka köpare som är bra eller dåliga och de säger "nej" ifall de inte tror att du klarar av en ras. Men om de säger "ja" så har de uppenbarligen tilltro till dig. Då är det din uppgift att bevisa för dem och din blivande hund att de hade rätt :)

Fast många (aussie)uppfödare (i alla fall) tycker inte att det är underhållande med alla "tror du en aussie skulle passa mig"-frågor de får. Och det är alltid måååånga vid varje kull. Jag säger såhär; sätt dig ner och fundera på vad du vill göra med hunden och hur du vill att ditt liv ska se ut. Bestäm dig för en ras som uppfyller dina behov - och tänk på det, hunden ska uppfylla dina behov, inte tvärtom ("jag ska ändra mitt liv si och så för att kunna ha en såhär hund" är inte en bra inställning). En bra egenskap att ha som aussieägare är beslutsamhet och jäklaranamma. Är man tveksam redan vid valet av ras så…. mjeh. Kanske bättre att välja något annat.

#24, ja, du har väldigt rätt! Det var en väldigt intressant tanke, måste jag säga, och det låter väldigt bra. Och som sagt har du rätt. Jag övervägen shelties bara för att jag har övervägt dem förut, men jag vet inte hur pass tåliga och hur mycket de orkar. Jag vill ha en aktiv hund. 

#26, jo jag förstår vad du menar. Men samtidigt är det bara så att jag inte har haft hund förut och vill att de ska ha det så bra som möjligt. Bara för att man inte vet vad man vill ha direkt betyder det ju inte att man inte är beslutsam och har jäklar anamma. Handlar snarare om okunskap och erfarenhet för tillfället. Men jag förstår vad du menar.

Jag ska välja en hund utifrån mitt egna tycke och så, men just nu lutar det iallafall åt en collie. Nångång i framtiden kanske det blir en aussie, kanske inte.

Jag har både aussie och collie (korthår) och skillnaden är ENORM, även om Aussien bara är 8 månader än så länge. Collien har dock armbågsfel så blir begränsad iom det. Men det mentala skiljer sig så sjukt mycket (och då kommer ändå collien från en bra uppfödare med sunda värderingar). 

Collien har jag fått jobba med rädslor (inte många men de rädslor som blivit har varit rätt svårarbetade!). Han är rätt svårmotiverad i träning, tar åt sig saker lite för starkt ibland och då kan det sitta i ett tag. 
Däremot är han en underbar hund att ha att göra med i vardagen och när han är på humör för träning! 

Aussien är av ett helt annat slag! Älskar folk, inte rädd för något hittills. Hon är i ngn form av spökålder nu så andra hundar har hon varit osäker på men det börjar redan bli bättre! 
Frågar man om hon vill träna är det alltid "JA" man får som svar. Otroligt rolig hund och även hon är lättsam i vardagen. Avslappnad. 

Båda kräver mental aktivering för att bli nöjda, men även sitt fysiska rörelsebehov behöver tillgodoses. Båda är med mig i skolan och får mycket intryck, men vi tränar även lydnad, freestyle, sök, specialsök, spår (bara jag som är sämst på det..), drag (bara med äldre hunden än så länge) och frishejping. Utöver det går vi lösa promenader men även kopplade fyspromenader (bara äldre hunden än). Under valptiden har vi dragit ner på motion till den äldre (i början åkte valpen ryggsäck men när hon blev för tung för att bära fick jag dra ner i brist på hundvakt..) men innan valpen kom gick vi mellan 1-3 mil i veckan (oftast samlat på helgerna och någon i mitten på veckan, iom skola) och utöver det små kisspromenader/avrastningar på 10-30 minuter. 

Men som andra sagt är det inte bara träning och motion som gäller. Med dessa mer "svåra" raser är det en del uppfostran under valptiden, man måste veta lite vad man håller på med eller ha hjälp av andra kunniga. Bruksraserna har starka egenskaper och har lättare att få problem om man inte vet vad man gör eller något går fel. Jag tycker bruksraserna (nu är ju knappt collie det längre i min mening..) rekkas hit och dit utan närmare tanke på vardagen och att den faktiskt också ska fungera.. 

Och TS, vad vill DU göra? Som LinDajSon sa, försök inte anpassa dig efter rasen, man ska välja ras efter vad man själv vill göra och som passar in i ens egna liv! :)

Får man fråga varför du vill ha en av de här raserna? När du skrev vad du vill göra så känns inte någon av de här raserna klockrena.

Det är naturligtvis skillnad på en väldigt aktiv ras och en betydligt mindre krävande. Har man dock aldrig haft hund tidigare finns det mycket att lära sig av en lite enklare hund först. Det jag märker när många pratar om sin första hund som de ska skaffa är hur otroligt mycket tid de ska lägga ner. Det är långpromenader innan jobbet, träning varje kväll. Jag tror att du nämnde 5 timmar träning varje dag, utöver promenaderna. Det är väldigt mycket tid och min fråga är, vad lägger du dessa fem timmar på idag? Jag tror att det är lätt hänt att man vill och tror sig orka med mer än vad man faktiskt gör. En mindre krävande ras behöver inte vara tråkig och det finns mängder med raser som passar det du beskriver. Skillnaden är väl att det blir lite mindre krav, risken att hamna i ett hundägande där hunden blivit ett nödvändigt ont minskar om du väljer en enklare ras som förstahund. Många av de krävande raserna är dessutom svårare i vardagen, starka egenskaper som i rätt händer är fantastiska men i fel händer kan bli riktigt j'vla outhärdliga. Jag kan ärligt säga att hade jag fått någon utav de raser som jag har idag, bc och malinois, som första egna hund så hade jag inte pysslat med hund idag. Det hade tagit död på mitt intresse och jag är glad över den pigga, glada, okomplicerade blandrasen som jag fick äran att ha som första hund. Vi utvecklades tillsammans, jag fick en chans att lära mig och känna efter. Han lärde mig att ta ansvar och han lärde mig hur det är att äga en hund, vi testade på det mesta och han var oerhört förlåtande för min okunskap. Under hans 14 år hann jag även med att köpa min drömras, en border collie och jag är glad över att jag fick mogna som hundägare innan hon flyttade in! ;)

Har du tid att träna hunden så ser jag inga problem. Man kan ju planera så att hunden får sin aktivering varje dag så man behöver ju inte lägga ner 8 timmar per dag, bara hunden får den aktivering som den behöver för att må bra.

Tycker inte man ska ha en aussie eller bc om man inte gör hela sitt liv hundvänligt. Det handlar inte om att avsätta x-antal timmar på sin hund efter man gjort allt annat man ska, utan man bör ha ett liv som gör det möjligt för hunden att vara en del av det mesta man gör. Tror inte det är kul för varken hund eller förare om man ska pressa in hundens aktivering som en separat del, utan det måste på nåt sätt ligga parallellt k allt man gör. -Man köper inte gymkort - man köper utrustning och springer/cyklar/går/skidar med sin hund för att kombinera sin egen och hundens fysiska aktivering. -Man träffar inte först kompisar och sen tränar sin hund - man skaffar kompisar som också har hund och tränar ihop. -Och så vidare… Ett tips från mig. :)

Många andra skriver att det handlar inte om tid, utan om vad man gör med tiden man lägger. Det trycker inte jag är rätt. Det viktigaste av allt är att hunden får vara med dig så många timmar om dagen som möjligt, och sen tillkommer aktiviteter, sen kommer aktivering/träning (som också är en VIKTIG daglig del. Du kan liksom inte ha en sån typ av hund, vara iväg hemifrån 8-10 timmar, komma hem och aktivera din hund superfokuserad i fem timmar, och sen göra nåt annat utan hund. Hunden måste vara en grundläggande del i vardagen och få vara med och aktiveras under hela dagen.

#33 För oss funkar det? För att jag ska kunna betala för, sköta om osv så måste jag jobba. Och jag jobbar på Swedbank. Navi kan inte följa med. Även om min sambo är hemma så aktiverar han inte henne på det sättet, utan det sköter vi innan/efter arbetstid och även på helgerna. All ledig tid går åt till Navi visserligen men jag måste kunna sköta mitt jobb. Passivitetsträning och ensamhetsträning har vi kört stenhårt på och hon är grym. Helt fantastisk måste jag säga. 

Jag är riktigt avis på alla som får och kan ta med sina hundar till jobbet, men jobb växer inte på träd nuförtiden. Är det bättre att såsa hemma utan stabil inkomst och knappt kunna försörja sig + hund, än att inte kunna ta med sig hunden till jobbet?

För oss är det jätteviktigt att Navi kan slappna av och klara av att ta det lugnt hemma.

#34 grattis! :) Men att det "funkar" betyder inte heller att det är det bästa för hunden. Vad gör hunden när du gör allt annat? Sysselsätter sig själv? Sover?

OBS: menar naturligtvis inte att hunden behöver vara med en dygnet runt, men jag tycker hunden ska vara grunden i ens vardag och inte en bisyssla som man gör efter allt annat.

#35 Är det bättre för hunden att vara med på jobbet, typ om jag jobbar på dagis. Där alla ska klappa, höga ljudnivåer, skriker osv.
"Du kan liksom inte ha en sån typ av hund, vara iväg hemifrån 8-10 timmar, komma hem och aktivera din hund superfokuserad i fem timmar, och sen göra nåt annat utan hund. Hunden måste vara en grundläggande del i vardagen och få vara med och aktiveras under hela dagen."

Vi har video på henne ibland. Och hon sover, leker med sina leksaker, tittar ut genom fönstret. Tar det lugnt. Självklart ska hunden vara grundläggande, det håller jag med om. Men att vara med och aktiveras hela tiden? Mår hunden verkligen bra av att alltid vara igång, att hjärnan alltid kör? I så fall är det inte konstigt om hunden inte kan vara ensam.

Om hund alltid är med, hur gör man när man åker på maginfluensan? Och verkligen inte kan annat än ligga hemma? Klarar en såpas högaktiv och hela tiden aktiv hund av det?

Det blir lite vad man gör det till. Sen är det aktiva raser och är man inte beredd på att ta striden så avstå.Det är lika viktigt som något annat. Men med hård passivitetsträning kan jag inte se varför hunden inte skulle klara av att vara hemma under jobbet? Jag åker hem på lunchen för att rasta. Sen när jag kommer hem från jobbet  är det bara på med fritidsbrallorna och ut och träna.

Att alltid ha med sin hund överallt - frågan är om det är bekvämast för hunden, eller för människan.

Men absolut grundläggande det håller jag med om! Navi följer med överallt när jag är ledig :) Syskon, vänner, föräldrar, roadtrip - everywhere!

Jag hatar att skriva det här för det låter verkligen som "Lilla vännen, du är så oerfaren…" MEN vuxenlivet tar liksom…tid. Du kanske ska plugga vidare, vissa högskoleutbildningar är relativt lätta att kombinera med ett aktivt hundägande, vissa är svårare. Har man inte körkort (och bil) så försvåras träningen, lite beroende på vad man satsar på (många hundklubbar och dito aktiviteter ligger långt borta i Tjotahejti). Jag menar absolut inte att du inte ska skaffa hund, och är du SÄKER på att du vill satsa på träning så ska du naturligtvis skaffa en hund som matchar dina krav. Det är dock väldigt lätt att man gör en "glädjekalkyl" över hur mycket man vill och har möjlighet att träna. Så, försök att verkligen vara realistisk i din planering. Man måste dock inte vara ein Übermensch för att klara en brukshund, bara man vet vad man ger sig in på. Faktiskt är träningen och aktiveringen ofta lättare med den typen av hund eftersom den ställer upp på ALLT, set brukar snarare vara vardagen som kan vara jobbig med en hund avlad för arbete. Apropå sheltie så tror jag nog att en från rätt uppfödare/linjer fixar dina önskemål om träning. På gott och ont har sheltieaveln delvis gått över från ren sällskapshund till en mer sportig arbetsvariant, mycket beroende på rasens framgångar i agility.

#33 och #36 Att ha ett heltidsarbete kan knappast ses som en bisyssla. Det finns inte många ekonomiskt oberoende personer i det här landet, de flesta behöver arbeta heltid för att få hela livet att gå ihop. Det går jättebra att ha aktiva brukshundar utan att behöva vara elitistisk på något vis, de hundarna har dessutom helt andra egenskaper än vad många andra hundtyper har.

Jag är inte ett dugg förtjust i varken skuldbeläggande eller att diskutera kring vilka grupper av människor som ska ha möjlighet att ha hund. Alla som ser efter sina djur och vill deras bästa ska ha möjlighet att ha hund, även om deras vardagar skiljer sig markant från varandra.

#37 var skrev jag att hunden inte kan vara hemma när man är på jobb? Klart den kan. Men det jag menar är att du troligtvis inte kan förvänta dig att du kan vara borta 10 timmar och att det är bra för hunden med fem timmars mental superuppstyrd aktivering som kompensation. För att hunden ska må bra TROR JAG att det är mest gynnsamt att man låter hunden vara själv färre timmar och har en jämnade altiveringsnuvå under större delen av dagen. (Det finns också forskning som stödjer det. Fick det visat på en kurs om hundars beteende.) Aktivering i den meningen blir lite otydligt, inser jag (sorry). Jag menar att den ska få vara med och röra sig, socialisera och tänka, inte att man "tränar" konstant. Naturligtvis. Som alltid när man snackar hund/människor osv är detta en generalisering och så som JAG tror att aktiva hundar mår bra av att leva. Din individ till hund kanske tycker bättre om att vara hemma hela dagen och sen få några timmars kvalitetstid varje kväll - bra då. :)

#40 Det har ju inte varit en dans på rosor utan jag har ju tränat henne till att vara ensam hemma. Hon avskydde det precis som alla valpar i början men hon är en smart ras så det använder jag till min fördel. Alltid när hon blir ensam hemma plockar vi fram den speciella filten och leverpastej i en Kong. Hon vet vad som gäller då och ser fram emot det. Så det är ingenting som "bara fanns där" 😃 

Och "ensam hela dagen med några kvalitetstimmar på kvällen" skulle jag inte säga heller. Jag börjar 06.45 - hemma 15.15. Så vi har hela eftermiddagen och kvällen ihop :) Det enda jag ser på TV är Farmen (och missar jag det blir det TV4play i sängen) Så vi har mycket kvalitetstid ihop :)