Min granne har en bedlington och den är ganska skygg mot andra människor han inte känner och andra hundar som är större, så det kan hända att han skäller och gör utfall mot dom eftersom han blir osäker… Han är väldigt energisk och glad när man lärt känna honom och då vill han bara mysa och leka (han är ganska "valpig" även om han är 3 år…) Det är ett äldre par som äger honom och han passar perfekt till dem, så han är ej så krävande men om han inte blir av med energin ute så springer han av sig inne. Men detta är bara EN bedlington som jag har mina egna uppfattningar om. Med jag älskar rasen! :)

Likt #1 har jag också bara erfarenhet av en individ, har pratat en del med ägaren till den tiken och hon har glatt berättat om hennes syn på rasen :) Från vad jag har sett, och vad hon berättat, stämmer din beskrivning in rätt bra. Det är ju en terrier, även om det är en rätt mild variant, men de har ju sina bestämda åsikter ibland. Tiken jag känner lever som sällskapshund, följer med på långa promenader och tränar trick och lite rallylydnad. En väldigt trevlig hund tycker jag! Gillar både folk och andra hundar. Är lite förvånad över att man inte träffar på fler, för de verkar vara väldigt allsidiga och trevliga sällskapshundar.

Tack för era kommentarer. Jag tycker de ger mycket mer än om man bara går på rasstandarden. Jag är verkligen ingen terrier-människa. Men de känns inte så terrier-aktiga. Träffade på rasen för första gången för ca 2 år sedan på mydog i rasmontern. Föll pladask för rasen. Har inte gillat deras utseende alls men eftersom de verkar passa mig mentalt och personlighetsmässigt så bryr jag mig inte så mycket om utseendet. Man behöver ju inte klippa de i den traditionella klippningen. Man kan ju hålla dem i en annan frisyr. Har redan en hund som kommer överens med alla hundar. Hon är 6 år gammal och även om hon inte är supergammal så blir hon inte yngre iallafall. Vill ha en pigg hund som man kan köra agility med då det är ett stort intresse :)

#3, Jag har samma uppfattning, att terriermentaliteten hos bedlintonterriern är ganska urvattnad. Den finns ju dock där, om man tex jämför med pudeln. 

Utseendet lär man sig att gilla, det kan jag nästan lova ;) Jag tyckte inte alls att pudlar var fina när jag skulle skaffa min - nu tycker jag att det är bland de finaste raserna, särskilt (!) utställningsklippta. Tycker det låter väldigt klokt att du går främst på egenskaper, det vinner man mycket på tror jag. 

Den bedlingtonterrier jag känner skulle nog älska agility, hon gillar att träna och att springa fort. Kan dock tänka mig att man kan behöva jobba med träningsmotivationen redan från början, men hittar man rätt där tror jag man har en rolig träningskompis i bedlingtonterriern. 

En nyfiken fråga - vad är det du gillar med bedlingtonterriern som du tycker pudeln saknar? :) Du behöver givetvis inte svara om du inte vill.

#4, Tyckte det var ett bra uttryck. Att terrierkännslan är lite urvattnad från den. Precis så jag känner också. Jag tycker själva Bedlingtonterriern är fin som ras, men gillar inte utställningsklippnigen. Har sett några i en "pet-trim" som jag gillar. Klart du får fråga :) Jag tror inte att de har något som pudeln saknar, men vi har en pudel redan fast han bor hos mina föräldrar och jag känner att jag vill prova något annat kanske :) jag älskar pudlar och jag tycker det är ganska kul att hålla på med pälsvård. Klipper pudeln själv som är 16 år nu. Med en Bedlington får jag pälsvården också ju. Den 6-åriga hunden jag har nu är korthårig hund (Grand Danois) och vill gärna ha en ras som inte fäller :) Bild på pudeln från nu i höstas :) glad 16 åring :) och man ser ju grandisen i bakgrunden också.