Om de är gäster i ditt hem ska de naturligtvis respektera dig och din hund och hur du har bestämt att det är hemma hos dig. Detsamma gäller om du är gäst hos dem - då är det deras regler som gäller. Det är förstås jättetråkigt att de inte tycker om din hund som är så viktig för dig, men du kan inte tvinga dem att känna annorlunda och du kan inte tvinga dem att välkomna din hund hemma hos sig. Du kan förstås vägra att besöka dem om din hund inte är välkommen och du inte kan/vill besöka dem utan den.

Anpassar mig. Tar inte med hunden till någon som inte uppskattar hundar, ser till att umgås ändå men hunden kan då gott stanna hemma. Hemma hos mig gäller mina regler, där tar jag diskussioner. Passar det inte så umgås jag gärna, men på annat ställe än hos mig.

Jag bryr mig inte, min familj älskar dock min hund. men det gjorde dom verkligen inte i början. Jag hade min hund och dom fick acceptera det, nu älskar dom som sagt henne. Har råttor och det är inte många som gillar dom heller, då får dom väl säga till, mina råttor bor hos mig, mina råttor har alltså mer rättigheter hemma hos mig än folk som bara hälsar på. I övrigt brukar jag inte umgås med folk som inte har samma intresse som mig, så min hund brukar vara välkommen överallt.

Man får respektera varandra. Om någon i min närhet säger att dem inte gillar hundar och Navi inte är välkommen, så kan jag anpassa mig en dag då och då. Men om folk ska hem till mig får dem acceptera Navi :)
Inte kul för hunden att vara med när människor är irriterade och tycker illa om en, suger ju energi. Man får ta seden dit man kommer :)

Inte mycket mer att göra än att säga åt dem att i ditt hem gäller dina regler, och sedan anpassa dig efter deras regler (dvs lämna hunden hemma/hos hundvakt) om du besöker dem.

Det är det som är grejen. Jag kan inte respektera att min familjemedlem inte behandlas som en familjemedlem. Jag säger inte åt nära och kära att de är välkomna till mig men att de t.ex. får lämna sina barn hemma. Om min hund är min familjemedlem förväntar jag mig att mina nära behandlar honom precis på samma sätt som de vill att jag ska behandla deras barn/partner etc

#6 Fast det är ju ett helt skevt sätt att umgås på. Inte vill jag umgås med mina kompisars män bara för att de är en familj, jag sätter ju själv spelreglerna.

#6, skulle någon i min bekantskapskrets ha barn så hade jag absolut sagt åt dem att lämna barnen hemma om de kom till mig på besök. Likadant kan jag utan problem bjuda hem min mor på fika utan att bjuda med hennes sambo osv. Inga konstigheter.

Jag tror att ni missförstår mig. Självklart måste man inte alltid bjuda hem eller umgås med alla hela tiden. Utan för mig handlar det om principen. Om jag nu förklarar att min hund är en familjemedlem, är det verkligen helt galet att jag förväntar mig att någon i min familj eller nära släkt åtminstone försöker få situationen att fungera så att vi alla kan känna oss bekväma och välkomna. För om någon säger till mig att de inte vill ha något med min hund att göra när de vet att min hund betyder allt för mig, varför ska jag då vara så tillmötesgående när de inte ens är villiga att kompromissa eller ens försöka? Min hund är en familjemedlem och i min värld ska han vara delaktig i mitt familjeliv. Varför ska jag acceptera att någon annan ska bestämma hur vår relation och vårt umgänge ska se ut? Varför kan jag inte förvänta mig att min livsstil ska accepteras och kunna existera i min familj? Har inte jag lika mycket rätt att existera som någon annan?

#9 Jag tror att du missuppfattat betydelsen av att ha rätt att existera..

Befinner man sig hemma hos någon annan så får man anpassa sig efter dem. Man kan inte räkna med att en hund ska vara välkommen överallt eftersom alla inte gillar hundar. Det är tråkigt, men det är som det är. Om jag ska hem till någon och vill ha hunden med mig så frågar jag först om det är okej. Vill de inte ha dit hund så respekterar jag det. Det är sällan ett problem, men jag har en väninna vars man är hundrädd, och min systers karl är allergisk. Så ska jag till någon av dem så får hunden stanna hemma.

Du säger att du inte vill acceptera att någon annan ska bestämma hur ert umgänge ska se ut, men genom att kräva att din hund ska få vara med överallt så kräver ju du att bestämma hur ovan nämnda umgänge ska se ut.. Varför ska du få bestämma men inte dem? Enklast är ju att den vars hem ni befinner er i bestämmer huruvida det ska finnas hund där eller inte.

Jag tycker det är självklart att man "väljer" umgänge utefter sina intressen och behov. Om din hund är så viktig för dig så borde du försöka anpassa din vänskapskrets efter det. Börja umgås MER med andra personer som också har hund, häng med hundintresserade på brukshundklubben mm.

Man kan inte ändra andra mot deras vilja och passar man inte ihop utifrån sina intressen och värderingar kan det vara en god idé att gå skilda vägar.

#10 Jag säger inte att någon ska bestämma, utan jag säger att man ska kompromissa och åtminstone försöka så att alla kan känna sig bekväma och välkomna. Allergi är för mig något helt annat. Men om det hade varit så att jag kanske inte gillade barn så skulle jag ändå aldrig be min syster lämna sina barn hemma. Tanken skulle aldrig falla mig i eftersom för mig vore det totalt respektlös mot hennes familjemedlemmar. Jag har inte heller krävt av någon att min hund ska få följa med, så sluta lägga ord i munnen på mig. Det är det som är grejen, vissa folk tycker att det bara är en hund, men för mig är det en familjemedlem och jag undrar bara liksom om det är helt orealistiskt av mig att vilja att min familjemedlem blir behandlad som just en familjemedlem.

Jag brukar försöka ha förståelse för att alla inte gillar hundar och tar undan hunden om den som är på besök inte vill ha den i närheten. Jag tar inte med hunden till andra heller, om de inte uttryckligen bjuder in henne. Tycker inte det är en sån biggie om mina vänner eller min familj inte vill ha henne där. 🙂

Jag har en nära vän och hennes mamma gillar inte hundar som är lite överallt och "jobbiga" så jag väljer själv att inte sova över då måste jag ha med henne och hon är en typisk BC som ska ha koll på allt även när hon ligger still. Inte hela tiden men hon gillar att va med. Speciellt på nya ställen även fast vännen kan tycka att jag ska komma iaf även när hon fått ok från mamman, då jag känner att jag måste ha ständig kontroll då mamman kanske blir sur för det. ^^ Dom har haft GD som är mycket lugnare och som typ skulle ligga i sin bed hela tiden då dom bor i en liten 2a. Så just att gå till folk som inte vill ha hund så får jag helt enkelt acceptera att fråga först så att jag vet. Men kommer dom hem till mig så får dom acceptera att man hund också bor här :) Lycka till!

#12 Om jag inte skulle gilla barn tvekar jag på att folk skulle tycka om att komma hem till mig med sina barn. "Ska vi åka hem till Sandra?" "Nej, jag tror jag passar… Hon gillar inte mina barn och blir bara så tjurig, känner mig i vägen."

Varför ska man "tvinga" sig på någon som inte gillar hundar? Stämningen blir bara dålig. Kan även vara som så att det är jobbigt med barn och hundar, speciellt för morföräldrar, så då kanske det är lättast att lämna vovven hemma. Jag valde en ras som är lätt för mig att ta med mig överallt, men om vi ska hem till ett hus fullt av katter eller någon som inte alls gillar hundar så accepterar jag det. Sättet du skriver på (kanske bara är missförstånd) så verkar du väldigt "noncahalant". Det handlar inte om att din hund inte är en familjemedlem utan mer om att visa respekt. För vissa är hundar klumpiga, dräggliga, livliga, tigger mycket och bara jobbiga. Andra tycker likadant om katter.

I vissa familjer klarar vissa människor inte av att vara i samma rum. Jag har bråkat så illa med min bror att han inte har varit välkommen hem till mig. Och det fick han respektera, precis som jag då inte var välkommen hem till honom.

Ren och skär respekt. Eller bryt kontakten och säg som det är "Nekar ni min hund, nekar ni mig." Du kan inte både ha kakan och äta den.

Jag hade inte kunnat och velat umgås med människor som inte accepterar min hund, framförallt inte hemma hos mig. Hon är alldeles för stor och viktig del i mitt liv :)

Jag hade lämnat hunden hemma. Det är skonsammare för relationen att vara utan hunden en stund än att dra igång en övertalningskampanj. Eventuellt skulle jag bjuda med på en hundpromenad och se om personen mjuknar lite. 

Även hemma hos mig ser jag till att hundarna är ur vägen om någon som är rädd eller inte gillar hundar kommer och hälsar på. Den respekten unnar jag mina nära och kära. Jag älskar mina djur, jag ser ingen anledning till att alla andra också måste göra det.

Inte alla mina familjemedlemmar är galna i husdjur och några av dom skulle jag inte ens ta med mig mina hundar till. Hur mycket mina hundar än betyder för mig, så gör dom inte det för andra och det accepterar jag utan problem.

Kommer dom hem till mig, så får dom ta det för vad det är 🙂

Jag resonerar som många andra här i tråden. Hemma hos mig råder mina regler, där bor min hund. Däremot får han vara i ett annat rum om riktigt hundrädda människor kommer på besök. Han behöver inte vara med dygnet runt, det är inte ens hållbart. Och oavsett hur mycket jag älskar min hund respekterar jag andras regler. 

Jag förutsätter aldrig att min hund är välkommen utan frågar först, oavsett hur liten och lugn min hund skulle vara. Jag skulle inte gilla om någon tog med sina djur till mig oanmält, oavsett hur mycket jag älskar djur. Detsamma gäller barn, ärligt talat. Och så länge man visar respekt mot sina nära och kära bemöts man av samma respekt, har jag märkt. 

För mig är Fafner en familjemedlem, men jag kräver inte att andra ska se honom som det. Han är ingen människa och jag inbillar mig inte att han kommer bli det heller. 😉Det är min och Fafners relation som är viktig för mitt hundägande, inte grannen eller kompisens relation till min hund. Så jag bryr mig inte avsevärt om någon ogillar honom, däremot tycker jag alltid att det är roligt när de gillar honom, såklart. Så oftast blir hundälskare inbjudna till oss helt enkelt. 🙂

jag tänker att om någon kommer och besöker mig så är dem medvetna om att det finns hund i hemmet då får dem ta det för vad det är, mina hundar är en del av familjen. Besöker jag andra och dem inte vill ha hundar där respekterar jag det och gör ingen stor sak av det, dock så är det så att jag inte brukar besöka så många och dem få jag brukar besöka älskar mina hundar som tur är😉🐶

Dom enda jag har stött på som inte gillar mina hundar är min bror och hans sambo. Min bror har aldrig tyckt om djur och tror att hans sambo mest tycker dom är jobbiga för att den stora (5.5kg) kan hoppa på en och gärna vill hålla en i fingrarna med sina tänder. Men när dom kommer hit så är det ju deras egna problem om dom inte tycker om mina hundar, de får gärna säga till dom om dom hoppar eller ska bitas men vet att de kan ha en vana att "fota bort dom" med fötterna vilket jag inte tycker om och brukar då reagera.

Hem till dom får vi inte ta med hundarna, men det beror på att min bror är allergisk mot pälsdjur och det respekterar vi såklart, vi behöver ju inte håra ner deras hus. 

Annars så är det mest folk som har problem med mina smådjur (råttor, hamstrar, gerbiler) men skiter fullständigt i vad folk tycker och inte tycker om dom för de är mina och dom bor med MIG, inte DOM.

Jag förstår ärligt talat inte hela mitt hus - mina regler attityden. Låter som att kompromisser inte finns på kartan. Man vill väl att ens gäster ska trivas eller? 

#21 Men herregud, det är väl klart att de använder fötterna och puttar med om de blir bitna när de sticker ner händerna?!

#22 Klart man bör kompromissa. Men om någon hälsar på hemma hos mig får de leva med att de kanske får lite hundhår med sig hem. Nu är min nuvarande hund så himla lugn, men jag kan ändå stänga in honom bakom ett galler om min väninnas hundrädda make kommer på besök. Däremot om man inte är hundrädd eller allergisk så får folk leva med att hunden lägger sig under bordet vi sitter vid osv. Besökare behöver inte kramas med min hund, men de får leva med att han finns i närheten

Om jag däremot hade en hund som #21 beskriver skulle jag hålla hunden borta från besökare som inte är väldigt hundvana (min förra hund var en 35 kilos hoppetoss). En gäst ska inte behöva bli påhoppad eller nafsad på.

#22 Vad är det för konstigt att man har en sån attityd? det är ju ens eget hem och då har man ju sina "regler" jag har hund hemma hos mig,  jag har nästan aldrig gäster men kommer någon hit så vet dem att jag har hund och får acceptera det, annars kan vi ses hos dem eller någon annanstans har aldrig haft några problem med det. Om jag ska respektera dem i deras hem får dem respektera mig i mitt hem? det är ömsesidigt 😉😃 Dessutom kan jag självklart kompromissa men det beror helt klart på situationen.

#22 Han bits inte, han håller bara i en och det är nästan bara på mig och min mamma och ytterst sällan på min brorson som dock bara tycker det är kul att han håller han i handen. Så ja, vet inte varför jag skrev att dom bits för det gör dom inte. 

Dock så gillar jag inte att dom sparkar undan dom med fötterna bara dom skulle råka vara i vägen, tycker det är respektlöst mot hundarna. Skulle aldrig få för mig att att sparka undan mina brorsbarn med fötterna, för i MINA ögon är det exakt samma sak.

#23 Som jag skrev nu ovanför så skrev jag fel för han bits inte, vet inte vad jag tänkte där. Men som sagt han väger 5.5kg och den lilla 1.5, jag själv tycker inte om att dom hoppar mot en och det är en sak vi ständigt tränar på och jag uppskattar att folk säger åt mina hundar då och ser det bara som positivt, men att sparka bort dom anser jag vara respektlöst. 

Dom är vana vid hundar, min brors sambo har haft bl.a Staffe och Husky och hennes mamma har Schäfer och hennes pappa Greyhound. I vår familj har vi haft Shelties så det är min bror van vid.

Känns som att det är många som bor i sin egen lilla värld. I vårt samhälle står människor över hundar i prioritet. Så är det även om en del av er inte känner så. Ni kan alltså inte förvänta er att folk ska jämställa er hund med ett barn. Det är inte samma sak även om ni tycker det. För mig är det självklart att visa hänsyn om någon inte gillar hundar. Hunden mår inte dåligt av att hålla sig undan ett par timmar en kväll. Det handlar bara om att ni vill statuera exempel. Det är ni helt fria att göra i ert eget hem men var då öppna med att det är det som det handlar om.

Förstår det hela med min hund är min familjemedlem tankesättet men man kan inte förvänta sig att andra människor ska ha samma syn, om dom tycker hunden bara är en hund, då är det bara en hund för dom helt enkelt och dom kan inte se hunden likvärdigt som en familje medlem.
Vill du umgås med dom får du lämna hunden hemma, jag skulle aldrig vilja ha min hund i samma omgivning som människor som tycker han är en ovälkommen gäst, då har han det bättre hemma en stund.

Några av mina vänner är rätt skeptiska mot min hund och vill inte ha honom hemma hos dom, ser inte det som något större problem, jag kan ju faktiskt lämna hunden hemma och besöka dom i 3-4 timmar. Däremot så är det jag och min hund som bestämmer hos oss, någon gång har nån gäst frågat om hunden måste vara i soffan när dom är också hälsar på. Har då svarat att den får vara vart den vill hemma hos sig och att gästen gärna får sätta sig i andra änden av soffan där hunden inte brukar vara.

Under 2016 skaffar vi förhoppningsvis valp och den kommer jag säkert behöva ta med till kompisar någon gång, och då får nog kompisarna välja om jag är värd att umgås med när jag har hunden med. Det kommer garanterat komma stunder då de får välja om de vill ha med mig med hund eller inte alls, hur det slutar får vi se då men jag tror att de motvilligt kommer att låta mig ta med valpen.

Jag verkar vara en av dem få som är flexibel och anpassningsbar.
Jag skulle aldrig bryta med någon, eller liknande bara för att denne inte gillar min hund.
Hundar är djur, vissa gillar inte djur helt enkelt. Men min hund är väldigt lugn & stabil och lider inte av att bli platsad ett tag. 

Det är okej att inte gilla min hund, har aldrig stött på någon som gjort honom illa ändå, ingen av mina nära som hälsar på mig skulle någonsin göra det.
Och jag anpassar mig så gott jag kan, min hund kan ligga på sin plats medan andra hälsar på.

Många andra i denna tråd verkar nästan maktgalna när det gäller "mitt hem mina regler", jag är ingen diktator, det finns inte mycket regler i mitt hem - förutom de självklaraste regler & att man inte får mata min hund 😉

Nä alla mina nära & kära är självfallet välkomna till mig, även de hundrädda eller de som helt enkelt inte tycker om hundar.

Jag bor ju hemma så jag kan inte välja vem som kommer hem till oss, men själv är jag en väldigt osocial person och skulle helst se att INGEN kom hem till oss, mycket lugnare då 🥵

Vart tog empatin för sina medmänniskor vägen? Jag har själv hund, han är jättesnäll och go men kommer någon hem till mig som är antingen hundrädd eller inte är så vidare förtjust i hund av annan anledning så får han vara på övervåningen (har barn så har grindar för trappen, mycket praktiskt!) Jag tar absolut inte förgivet att han kan följa med överallt, innan vi fick barn vart han med iprincip över allt men jag frågade alltid om det var okej eller inte och rättade mig efter vad personen i fråga svarade. Jag har själv varit hysteriskt hundrädd, blev omkull puttad av en hund som ville hälsa på mig när jag var drygt 1år och efter det blev jag hysteriskt rädd, skrek och grät så fort jag såg en hund. Mina föräldrar hade hund men de fick göra en 1 klassig hundgård med tillhörande hus som han fick vara (han fick komma in när jag sov eller var borta, eller om det var dåligt väder eller extremt kallt) annars var han ute alltid för jag var så otroligt rädd. Det hängde i när jag växte upp och vänner och bekanta tog alltid hänsyn till detta. Inget "mitt hus mina regler" detta är ju vra mpnga år sen nu så saker och ting har väl ändrat sig i detta fallet till det sämre i mitt tycke. Min hundrädsla släppte när jag var 12-13år och mina föräldrar skaffade sin första schäfer när han var 1 år så klarade jag av att vara i samma rum med honom ensam/vara ute med honom. Fortfarande spänd men inte hysteriskt rädd. Så jag vet allt för väl hur det är att vara hysteriskt hundrädd så det finns inte på kartan för mig att köra nåt mitt hem mina regler om nån som är hundrädd/ogillar hundar kommer hem till mig, aldrig.

Jag har ingen hundrädd i min bekantskap, om någon var hundrädd och vill besöka mig respekterar jag det och skulle försöka hjälpa så gott det gick men dem är ju medvetna om att det finns hund här om dem besöker eller hur? jag bor dessutom inte stort så jag kan inte begränsa hundens utrymme hur som helst fast kan ju såklart försöka om det behövs. Tycker inte det är att begränsa andra att man kan besöka varandra på andra ställen om mitt inte passar. När jag förut skrev "mitt hem, mina regler" så menar jag  bara att dem som kommer hit måste förstå att hundarna alltid kommer vara här och att dem kommer ta plats,Mina hundar är en stor del av mitt liv, och jag har egentligen aldrig besök ändå jag tycker det är skönt att hänga med sambo och mina två hundar,  🐶😃

blir lite nyfiken, när ni får hem gäster till er, tycker ni då att de är självklart att eran hund ska få hoppa, putta, tvinga på sig deras uppmärksamhet eller tigga från era gäster? Eller som exempel. eran  hund brukar få sitta bredvid er i soffan och smaka när ni äter, låter ni då eran hund göra samma sak mot era gäster?

#34 Mina hundar får tigga och dem sover bredvid mig i sängen (jättemysigt tycker jag) 

självklart respekterar jag om någon inte vill att hunden ska vara på dem eller liknande och förhindrar det då får dem som tycker det visa det/säga till, dem enda jag är med bryr sig inte om hundarna är "på" dem tycker snarare det är mysigt

Jag måste ju erkänna att jag är rätt skeptisk mot folk som inte tycker om/accepterar hundar och jag skulle aldrig vilja umgås med någon sådan. Hundrädsla eller allergi är något helt annat, men kan man inte överse rädslan eller äta medicin mot allergin så skulle jag aldrig bjuda hit den personen.

Jag tycker att det är självklart att hindra hundar från att eventuellt hoppa eller dylikt på gäster, det är ju normalt hyfs, särskilt om man har en stor hund. Däremot skulle det aldrig falla mig in att stänga bort hunden från sin familj/flock när det kommer gäster. Det är inte andra människors/djurs rättigheter att gå rakt in i vårt hem och vandra runt som de behagar, det är däremot våra och vår hunds rättigheter att gå fritt här hemma. Vårt hem ÄR vår borg, ingen annans, och här gäller våra regler. Den absolut mest självklara regeln av alla är att acceptera och respektera alla i hushållet.

Ingen kommer hursomhelst in här utan inbjudan. Inte ens reparatörer eller dylikt som skickas ut av fastighetsbolaget kommer in i vårt hem utan att ha en bestämd tid när de får komma.

Hemma hos andra är det deras regler som gäller. Jag skulle aldrig kräva att få ta med vår hund till dem. Vore jag sådan att jag tvunget vill/måste ha med mig vår hund överallt så skulle jag fråga om han kan följa med, och om det inte gick så skulle jag låta bli att fara dit. Jag skulle aldrig kritisera eller bli irriterad på dem för det.

Håller med dom flesta här. Mitt hem mina regler, hemma hos andra är de deras regler, tar jag med hunden frågar jag självklart alltid först, får han inte följa med så fixar jag hundvakt eller stannar hemma. Skulle dock ha svårt att skapa en nära bekantskap med någon som inte gillar min hund eftersom han är en stor del av mitt liv. Jag vill att min hund ska koppla-följa med bort till andra med att ta de lugnt, ja vill inte att han ska härja runt som en tok, brukar ta med ett ben, sen är de klart om människorna som bor där vill busa med honom eller liknande så är de klart dom får göra de: många människor vågar inte riktigt säga att dom inte uppskattar hunden eller tycker de blir lite för mycket speciellt hemma hos en, så om jag inte tydligt ser att andra själv "bjuder upp min hund" så ber jag honom ligga ner och ta de lugn, efter som de inte  är mitt hem vill ja ha extra koll på honom för att visa respekt.

Även när ja tar hem gäster till mig vill ja att han ska kunna ta de lugnt dock gäller mina regler fortfarande å skulle aldrig bjuda hem någon som inte gillar hundar, då kan man hellre umgås någon annan stans. Även om ja vill att andra ska respektera min hund i mitt hem, så är de ändå viktigt att han kan bete sig på ett rimligt sätt  kring gästerna-dom ska inte behöva känna sig obekväma.

#35 var egentligen bara en nyfiken fråga då jag undrar hur andra människor ser på de dvs. vad som är okej att den egna hunden gör mot gästerna i sitt eget hem-lite flummigt förklarat men x) Förövrigt sover min hund också i sängen, får vara i soffan och får hoppa och pussas ;)

Har varit med om hundar som nästan klättrar i tallriken, eller snor maten från handen när jag varit borta och ägaren gör ingenting, så de är därför jag undrar lite hur andra ser på de :P