Finsk lapphund har jag bott med och haft hand om som hon var min egen. Vad vill du veta? =)

Lite allmänt hur dom är, självklart beror det på individen det förstår jag men hur va din allmänt? Glad ,sprallig,pigg,vaken, lyhörd? Eller mer lat, inte så utåtriktad, svårare att jobba med osv… :)

Jag har en labrador :)

Hon var alltid glad, pigg, enkel vid hantering (klor, tassar, öron osv) och riktigt lätt att lämna ensam. Sa aldrig en knyst när man gick eller kom hem, bara hälsade vänligt. Väldigt kelig och ville vara med inne, gärna ligga med huvudet i knät. Hon var lätt att arbeta med och var med i en del utställningar. Kunde skälla någon gång ute men aldrig inne, dock inte svårt att tysta henne ute. Fråga om du vill veta mer =)

#3  Kan du berätta lite allmänt hur dom är, självklart beror det på individen det förstår jag men hur va din allmänt? Glad ,sprallig,pigg,vaken, lyhörd? Eller mer lat, inte så utåtriktad, svårare att jobba med osv… :)

Har också labbe (jaktis) och har haft showvarianten tidigare i livet.

Ni får gärna skriva lite allmänt om dom :)

Glad ,sprallig,pigg,vaken, lyhörd? Eller mer lat, inte så utåtriktad, svårare att jobba med osv… :)

Arrak är…. Arrak. Jag tog honom som omplacering för ett halvår sedan, och då var han i princip inte alls uppfostrad. Det har gjort honom enorma otjänster, bara för att ha det i bakhuvudet. 

Arrak är alltid glad! Svansen går jämt. Så fort den inte går är jag beredd på att åka in akut till veterinären. Det finns dock nackdelar även med labbegläden. Han säger inte till om något är obehagligt, gör ont, han är nervös….

Det betyder att jag måste vara känslig åt honom, och det tror jag är ganska vanligt för sådana hundar. 

Han är alltid pigg och alert och vill alltid jobba med mig. Han vill ju alltid göra mig glad, och kan jobba för luften han andas i bland, särskilt om vi gör något kul. Dock så är han också en jakthund, med en del självständighet och arbetsstolthet, så får han för sig att hans uppgift är något så tänker han utföra den uppgiften oavsett vad jag säger. Han kan därför inte gå lös bland annat. Impulskontroll jobbar vi konstant på, för den finns inte i honom. 

Så, när det gäller Arrak (visserligen fortfarande tjurig tonåring) så måste jag vara hans mamma. Han jobbar innerligt gärna med mig, och älskar att göra mig glad, men jag måste påminna honom att inte göra läskiga saker, att hålla mamma i handen när vi går över gatan, att se sig för  innan man går över vägen…. Du förstår min poäng. 

För mig som är uppvuxen med självständiga jakthundar så är det en extrem skillnad, som kan vara väldigt tröttsam, men samtidigt så är han ju så härlig att jag älskar honom ändå :P

Edit nu när Peafie kom in och påminde mig om det :P : Arrak kommer från en låååång linje showlabbar, men är själv byggd som en liten jaktis. Lite mitt emellan i temperament, jobbar tills kroppen går sönder och visar aldrig trötthet förutom att han blir flamsig.

Svårt att skriva allmänt så jag lånar dina frågor från tidigare inlägg. :)

Glad ,sprallig,pigg,vaken, lyhörd? Eller mer lat, inte så utåtriktad, svårare att jobba med osv… :) 

Labradorer är av naturen väldigt glada, lekfulla och spralliga. De är sociala och oftast stabila mentalt. Show- och jaktvarianten skiljer sig dock åt som natt och dag (och inte bara utseendemässigt). Jaktvarianten är funktionsavlad och således mer fokuserad, mindre flamsig (fast min hund är höjden av flamsighet så det finns många undantag - haha), har högre motivation till att jobba och gör det oftast riktigt jäkla bra. En bra retriever är magisk i arbete. Det finns dock linjer med sviktande mentalitet bland jaktisarna, så här får man vara noga med linjerna. Showvarianten har oftast lika mycket energi som jaktisarna, men kanske lite svårare att tygla den. De kan upplevas lite gladare och flamsigare och har inte riktigt samma motivation och arbetslust för att riktigt räcka till i svårare arbete. De kan dock fortfarande bli riktigt trevliga hundar. Showtiken vi hade var ruskigt smart, gjorde bara saker hon själv tyckte var roliga och hade en enorm personlighet. Hon var högt älskad (och väldigt saknad), men jag skulle nog aldrig mer vilja ha en showlabbe.

Har en labbe från före detta hundskolan som skulle blivit ledarhund eller narkotikahund. Vi fick tillbaka henne efter enbart två veckor test då hon var för glad i alla och hade för dålig koncentration (brukar kalla henne ADHD barn då hon har en hel del likheter med mig :P).

Hon är smart och har mycket egen vilja. Som sagt dålig koncentration så träning är inte alltid helt lätt men får man henne motiverad är hon riktigt snabblärd och hon klurar ut saker även på egen hand (bla har hon ett speciellt skall om man stängt henne ute och hon vill komma in vilket hon lärt sig själv men hon skäller aldrig inomhus).

Hon älskar allt och alla och kan ofta leka med hundar som inte brukar klarar att leka med andra hundar kan dock bli typisk labbe-bulldozer så man får passa lite om hon ska leka med mindre hundar. Hon är som sagt mycket självständig och lärde sig själv att vara ensam hemma redan från första stund hon kom hem till oss som valp.

Hon är 11 nu och fortfarande pigg (dock spondylos och ont i ryggen) och har blivit mer gosig. Man får i princip göra vad man vill med henne och hon älskar att gå till veterinären. Och såklart så är hon matglad (även om hon inte är så illa många labbar är för hon snor inte från bord och man kan utan problem ha mat och sånt inom hennes räckhåll utan att hon tar om hon vet att hon inte får).

Gillar att bestämma promenadväg och är hon trött på en väg så är det inte lätt att få med henne för hon vet hur hon ska utnyttja sin tyngd och sätter emot med alla fyra tassar (ofta genom att vända rumpan till hållet man ska gå). Var riktigt jobbig som valp eftersom hon ofta koppla bort och fick "spunk" när det blev för mycket intryck.

Tack så mycket för era svar!! Känner att jag har fått svar på det jag har sökt :) Själv har jag en jakt hund och känner om jag ska skaffa en till hund vill jag ha så lite jakt instinkter som möjligt. 

Men ni som har erfarenheter om Shepherd och svensk / finsk lapphund får gärna skriva lite hur era hundar är :)

Min bästa kompis hund är Aussie/Lapphunds blandning. Så jag kan berätta lite utifrån det, om det är till någon hjälp :)

Han är en otroligt smart och lättlärd hund. Han kan lära sig allt. Bra som dåligt! Han har även lätt till ljud. Det där med passivitet var hopplöst, och så fort man stannade så började han skälla och gnälla. Kompisen har fått jobba otroligt mycket med detta, men det har blivit bättre. Nu är det bara ljudandet i träning och tävling kvar.

Eftersom han är så smart så vet han precis när min kompis gör något fel, och han är inte sen att tala om det.
Han är snabb, smidigt och väldigt arbetsglad.

Tyvärr är han lite socialt osäker och gillar egentligen inte andra människor förutom sin matte och närmsta familjen. Han hälsar snabbt och intensivt på främlingar, sedan vill han därifrån. Hans osäkerhet har även lett till att han nu som unghund började göra utfall mot människor som var konstiga. De satt i rullstol, gick skumt, hade en resväska etc. Och han blev riktigt arg. Mycket skvallerträning och det problemet har börjat lösa sig.

Han skulle nog kunna användas till de flesta hundsporter, men han hade inte trivts med ett liv som sällskapshund. Om detta är genetiskt eller inte vet jag inte. Alla hans syskon är sällskapshundar, utan några jätteproblem. Bara småsaker :)

Vissa saker hos honom känner mig igen från lapphunden, andra helt klart från aussin :)

Finsk Lapphund. En väldigt enkel hund som tycker det är kul med det mesta. Lätthanterlig, pigg, lyhörd. Älskar att vara utomhus. Blir nästan "osynlig" inomhus, så att man inte märker av honom. Han älskar inte allt och alla utan kan hålla sig på sin kant - samtidigt som han tycker om att hälsa på, och bli klappad av, främmande personer. Han är en väldig tänkare som gärna studerar från håll istället för att vara "mitt i smeten" när man t.ex har främmande. En försiktig men samtidigt modig hund.

Han har väldigt lätt till skall när han blir uppspelt, och när bilar/människor passerar huset. Hans skällande blev mycket värre när vi flyttade "ut i skogen", till skillnad mot hur han var när vi bodde i ett bostadsområde. Men det är inget jag har försökt träna bort. Jag har en till hund som har lätt till skall, så dom triggar även varandra.