Bor ni i hus? För då kanske ni ska titta på hundar som klarar att bo utomhus året runt så du slipper omplacera hunden om din mamma inte klarar av att ha den inomhus. Så en med vinterpäls och som inte har problem med att lämnas ensam. 

Dock ingen schäfer, för fy tusan vad deras päls kliar i näsan när de fäller, även på oss som inte är allergiska.

Airedaleterrier kanske? vet inte hur de funkar med allergi men det är ju också en ras som ska trimmas/klippas. Annars är väl Iris softcoated wheaten terrier, lagotto, barbet, spansk vattenhund och Schnauzer raser som inte fäller.

hej tack för svar och ja vi bor i ett hus men vi vill helst inte ha den utomhus året om :) a har tittat lite på airdaleterrier lite tycker dom är väldigt fina :)

Har du tittat på mellanschnauzer? Du vet ju hur mycket de behöver🙂

Den krulliga(och ovanliga) vattenhunden Barbet kanske kan vara ett alternativ? En aktiv ras som kräver mer än dvärgpudlar men mindre än riesens. Känns rasen som ett alternativ så kan ni ju höra av er till kennlar och fråga mer om rasen.

Har hört att även borzoi och saluki kan funka för allergiker.

En Lagotto?

En barbet kallas för familjehund och är mycket anpassningsbara till vardagen. Har fått intrycket att de är mindre krävande än de andra vattenhundarna, men såklart ska den träna i någon aktivitet eftersom den är så följsam. :) Spansk vattenhund ska vara hårdare i attityden än barbet och barbet är en av de större vattenhundarna. En airedaleterrier tror jag är rätt tuff och behöver en tydlig ledare, men den kanske kan passa. Kerry blue terrier är väldigt snäll och anpassningsbar, vill vara nära sina människor. :) 

Jag tittade på hundar liknande mastiffen. Vill ge förslag om Shar-pei! Den används som sällskapshund och har speciell päls. Från rasguiden på Skk: "Pälsen är ett särdrag för rasen. Den är kort, hård som borst, rak och står ut från kroppen. Shar pei betyder sandhund, något som hundens pälsstruktur ska likna." Kanske kan en sådan päls vara lättare för allergiker. ;) En del Shar-pei tränas i rallylydnad enligt rasdata hos Skk. Om agility passar får du höra med uppfödare. :)

Chow chow är en ren sällskapshund som går promenader, men ej cykla med hunden. Här kanske pälsen kan vara ett problem vid fällning. 

Lycka till!

tack för alla svar :)

Jag tänkte också på airedale. Mindre än riesen förstås, men också betydligt mindre krävande. På hobbynivå är jag säker på att en airedale skulle uppskatta både lydnad och agility!

Går jag på det du skriver tycker jag inte alls att engelsk mastiff stämmer in, förutom att de är stora. Varken när det gäller agility, lydnad eller cykling (någon får gärna rätta mig, men jag har svårt att se en sådan tung hund vid en cykel). Jag är väldigt dåligt insatt i övriga molosser, men en stor hund jag har lite mer erfarenhet av är leonberger. Lite nättare och känns betydligt mer träningsbar. Där har du ju mer päls förstås, men personligen känner jag av korthåriga hundar mer då pälsen yr överallt jämfört med långhåriga där pälsen nästan enbart hamnar i tussar på golvet. Men det är ju högst individuellt!

jo jag gillar agillity och sånt men jag gör redan det med mina pudlar så  jag hade inte tänkt att göra det med den engelska mastiff :P eller cykla och sånt :)

Kom ihåg linjer spelar in en stor roll Nu har jag en renodlad bruksrirsen kanske därför jag tycker detta men många riesenschnauzers skulle jag säga skulle trivas i ett aktivt sällskapshem. O det du vill göra lite lydnad, lite agility lite allt möjligt skulle jag tycka det kan visst gå på en aktivitetsnivå. Många "utställningsrirsens" har inte alls det trycket i sig som bruks. De duger fortfarande till arbete men är lite lugnare. Men det är min uppfattning. Har en riesen med mycket tryck i så vet inte om min bild är skev. Men det är min bild. Om riesenschnauzer känns awsome på alla andra delar kolla mer noggrant om vad man ska behöva göra o skillnader på vissa linjer.

#11, Lite OT men är showavlade riesens bra mentalt (om du vet)? Tänker på så många andra bruks/jaktraser där de sällskaps- eller utställningsavlade hundarna inte bara har tappat sin "arbetsmentalitet" utan även många mentala bitar som behövs i vardagen. De har helt enkelt tappat sina rastypiska egenskaper och inte ens blivit en "brukshund light" utan håller inte ihop alls :-( .

De jag har träffat skulle jag säga är helt okej. Det är inte som aussiens rädslor tex absolut inte. Jag tkr de jag har träffat inte har lika bra mentalitet som en bruks (men det är vad jag tkr) men många utställningsriesen av den uppfattningen jag har fått är fortfarande arbetsdugliga men de krävs mycket mindre o de har inte lika mycket temperament. De är inte heller lika tuffa. Men ff envisa o har riesenschnazenrs charm Men rädslor skulle jag inte säga då de flesta vad jag vet gör mh. Tror inte att rasen är lika "förstörd" som tex aussie för det är ingen" populär" ras vad jag har förstått. Men det är bara utifrån vad jag har sett. Visst jag har träffat på en del men det är ju inte allt. Men kan man säga att det finns?

Oj sista frågan svarade halvt på den innan men aja. Det jag har sett är det inte i en stor utsträckning. Riesenschnazern tror jag inte har tappat allt den är ff arbetsduglig men alla kanske inte är den perfekta skyddshunden. Men det är många som tränar med sina riesens o uppfödare som ställer ut mycket och ändå får fram hundar som nåt elit liksom. Så rasen har turen att den inte riktigt har delat på sig än men snart tror jag att den är. Men du får en riesen Light skulle jag säga. Det är fortfarande en mer krävande ras än en dvärgschnauzer men att den har tappat i vardagen skulle jag inte säga att den har. Är nog tack vare den är så "liten i antal" men sin sagt igen är ju min uppfattning och bor liksom bara i lilla Skåne :-P Men är inte expert på utställningsriesen och ni kanske har en annan uppfattning då min riesenschnazer är en brukstyp. Men har ändå träffat en del.

Tack ipopuma :-) ! Riesen har väl också fördelen av att inte locka "puttenuttfolk" som dragits till tex aussie, tollare, collie och de långhåriga belgarna - och har förmodligen heller inte samma "känsliga" mentalitet utan är lite mer robusta eller hur man nu skall uttrycka sig. Sorry TS för trådkap :-) !

De kanske de har. Låter logiskt ingen skulle gå på mig om jag är ute med mitt stora svarta skägg. Dels för de är rädda o om de gör det är de dumma i huvudet XD hehe Nä men den teorin har jag också. Får liksom aldrig kommenterar om hur söt hon är det får man bara om min lilla. Ibland om hur ståtlig hon är. Eller att hon är vacker. Men det är ju ändå ord som sätter respekt.

Jag vet inte om du känner dig färdig med förslag eller inte men jag tänkte komma med ett till. Laekenois. Det kanske inte är den vanligaste hundrasen men en mycket trevlig hund i väldigt många situationer. Den är rätt aktiv men väldigt lätthanterlig, lättlärd, modig, tvekar inte att försvara en ägare i en vakt situation men inte aggressiv på något sätt. Jag har fått för mig att de inte är lika allergiframkallande. Hade helt klart varit ett alternativ för mig om jag inte hade kunnat ha en schäfer som jag har idag. Värd att tänka på kanske om du är van vid smarta hundar som pudlar. Den är inte jättestor men det är ändå rätt mycket hund och tål en del.

#17, Fast jag skulle inte sätta en belgare i händerna på en 14-åring hur som helst. Det kan bli jättebra, men belgare kan vara rent överjävliga när de sätter den sidan till. De har dessutom trots allt en hel del skärpa.
Jag kan för all del inte mycket om just lakken och en BRA belgare kan gå hur långt som helst inom de flesta grenar - i rätt händer. En dålig belgare eller i händerna på fel person är en ren katastrof.
Nu har ju i och för sig TS hundvana och även en hundvan familj men jag har onekligen inställningen att ungdomar skall ha relativt "lättkörda" hundar.

Fast då passar ju inte reisen heller :-P Håller inte med dig där #18. Jag uppfostrade och tränade reisen när jag var tolv nu har jag fått ta över henne helt för hon gick bättre för mig. Den hund jag fick helt själv när jag var fjorton har jag tävlat lydnad med hon är inte gammal än så hon har bara en lp1. Jag har lagt nästan alla grunderna i riesenschnauzern. Fick börja testa på ipo som fjortonåring. Vet många riktigt duktiga ungdomar som inte borde ha köpt en aktiv sällis för att de var unga utan borde satsat på en bruksare. När jag var tio tränade jag familjehunden o hon lyssnade bäst på mig i hela familjen (helt naturligt då jag tränade henne dock där erkänner jag att jag var ung o tänkte fel. Men kunde ha henne lös o hade bra allmänlydnad på henne) Menar bara för att man är ung behöver det inte betyda att man är dålig. En femtonåring ett år vann iposm. En annan jag känner tävlade agility SM som ung. Säger bara ha inte fördomar mot oss ungdomar många är duktiga ;-) såklart kanske man ska vara mer "vaksam" eller fråga vill du verkligen det här. Men är de på o har viljan varför inte? varför ska ungdomar har "lättkörda" hundar. Varför ska vi vara "sämre"?

Kan tillägga min hund jag fick var en dvärgschnauzer. Vilket är en hund som inte "räcker till för mina mål ". Älskar henne över allt, men om man kollar tillbaka så borde jag ha skaffat en ren arbetshund, ångrar mig absolut inte. Den hunden är den coolaste i hela världen. Men vi vill olika mycket ;-) om man säger så.

#19 och 20, Jag håller på sätt och vis med dig - men inte om man inte verkligen är ute efter en tävlings- och sporthund och det har jag inte uppfattat det som att TS är?
Om ens främsta kriterium är att hunden skall vara "stor" och man vill ha den till långpromenader, lite agility och lydnad så tycker jag nog inte att man behöver en Ferrari utan att man blir mer nöjd med en Volvo…
(Vilket på intet sätt förringar "Volvo-hundar", snarare tvärtom.)
Är väl medveten om att det finns jätteduktiga ungdomar (och de första decennierna av agility var det för övrigt bara ett fåtal vuxna med på SM) men om man inte uppenbart vill satsa på hundträning och eventuellt tävling så tror jag att det kan bli väldigt fel.
Jag har haft många ungdomar på kurs - eller gått kurs tillsammans med ungdomar - där man satt "för mycket hund" i händerna på dem och det är definitivt inte heller kul.
Det var lite därför också som jag undrade över hur det står till med mentaliteten på de riesens som är avlade mot utställning - en utställningsbelgare är oftast inte lättare än en bruksdito utan snarare tvärtom.

Förstår dig. Men inte alla som tycker så om man säger så ;-) Håller ff kvar det jag har sagt om rirsens men håller också kvar att det är min uppfattning ;-) är ju som sagt van vid mycket hund.

#18 Det är absolut så att man inte ska sätta en brukshund i händerna på någon som inte kan ta hand om den. Men jag tycker att du är en aning fel i din syn på belgare. Det är en "mjukare" ras en till exempel riesen schäfer eller Pudel och hade nog gått lysande till hennes intressen att gå agility, lydnad, cykla, skogspromenader etc. Jag skulle faktiskt ifrågasätta ett val av icke brukstyp till de intressena. Det finns syndare i alla raser men generellt så är det en stabil hund och med den synen så kan hon ju inte ha en bruks hund. Tycker det är ett betydligt bättre val än en riesen faktiskt med tanke på dens dominanta temperament i kombination med vikten men med tanke på att hon inte är nybörjare och hennes tidigare hund har varit Pudel så tror jag inte att hon kommer ha problem med en belgare. Vad det gäller laekenois jämfört med andra belgare så är det bara hårlaget och färg som skiljer olika belgare åt.