Vår är inte alls så närhetssökande som din. Hon kan tänka sig att ligga i knät ibland, men definitivt inte varje dag. Däremot tycker hon det är okej att vara nära, hon tycker om att backa in mellan våra ben och sitta där och bli kliad och slutar man klia innan hon tycker det är färdigt, då får man sig en smäll med tassen:) Inte slänger hon sig på marken för främmande folk heller, hon kan vifta på svansen och låta sig bli lite klappad om någon ler och ser lite snäll ut, men hon stannar kvar med tassarna på marken :)

#1 ja våran är nog närmare släkt med bebisar än med andra hundar, händer nästan varje kväll att hon kryper upp bredvid en i soffan/sängen och nästan sitter på rumpan som en bebis med huvudet på mitt bröst.

Roligast är det på julafton när vi är ca 50 personer hemma hos mamma och pappa och hon går laget runt och blir klappad, när förste man slutar klappa går hon till nästa och så fortsätter det hela kvällen. Samtidigt blir hon inte sur eller så när man inte klappar henne, säger jag nej när hon tigger gos går hon och lägger sig i sin korg och sover istället, eller lägger sig en bit bort i soffan och sover.

Min hund söker närhet ibland, han kan putta på min arm vid datorn eller lägga sig vid mig i sängen, han är stor så han kan inte sitta i knä men han skulle nog om han kunde, han lägger huvudet i knä och i sängen lägger han sig med hela kroppen på mig.
Han är mer social än vad han tar initiativ för så jag visar närhet tillbaka.

Så det räcker och blir över, fast bara med mig. Sitter jag på toaletten öppnar han dörren (kan ej ha låst pga fyraårig son), kommer in och lägger huvudet i knät på mig. I sängen ligger han alltid med hakan över mitt ben. I soffan ligger han på lite avstånd men kikar på mig hela tiden. Ute kan han få tokryck och hoppa upp och ner och rätt över mig. Är jag inte hemma ligger han i groventren och väntar (oavsett nån är hemma med honom eller ej). Och så vidare. Husse duger som ryggkliare, och lillhusse funkar som vandrande matmaskin. Inte jätteförtjust i gäster/folk - bara om man får slicka på dem hela tiden non-stop.

Arrak är lite både och. Älskar närhet, men har inte ro att stanna för mys särskilt länge. Sover gärna själv etc - fast i närheten. T.ex. sover gärna i fotändan av sängen, eller på fötterna nedanför soffan. Nära, fast inte för nära. 

Men, efter kvällens sista toabesök, då ska han ligga i famnen en stund, (20 minuter kanske?) och på helgmorgnar ska vi ha morgonmys/-brottning efter någon timmes sängslöande.

Hade han fått välja hade han helst legat innanför huden på mig, all beröring av matte är bättre än själva livet.

Har en labradorhane på ca 35kg och en blandistik på ca 20kg och båda dem är helt övertygade om att de är små knähundar 😃

Min tik är kontaktsökande men ogillar att ligga i knät utan föredrar att vara nära. Andy älskar att bli klappad och vara i knät korta stunder men han blir för varm. Digger lägger sig inte på mig men lyfter min hand med nosen för att bli klappad och om jag ignorerar honom får jag en tass i ansiktet eller tvärs över händerna. Frodo ska JÄMT ligga på mitt knä, han är som fäst vid mig konstant. Apache är väldigt kontaktsökande, otroligt mysig kille, och han ligger på mig korta stunder han också med stora pussar från haka till hårfäste rakt över glasögonen så man får ett slemlager över hela synfältet. Han blir för varm han också, men det är inga som helst tvivel att alla fem älskar mitt sällskap. ❤️

Min italienska vinthund är extremt närhetssökande. Vi får knappast vara ifred. Han ska upp knät oavsett vad vi gör, sover under täcket med oss. Ibland blir det lite jobbigt, men skulle inte kunna tänka mig att ha det på något annat sätt.

Min italienska vinthund är extremt närhetssökande. Vi får knappast vara ifred. Han ska upp knät oavsett vad vi gör, sover under täcket med oss. Ibland blir det lite jobbigt, men skulle inte kunna tänka mig att ha det på något annat sätt.

Fafner, min BC-blandis är otroligt närhetssökande. Ibland är det svårt att veta var jag slutar och hunden börjar. Helst sover han skedande i sängen, ligger man i soffan så ska han ligga på mig och mysa. Sitter man på en stol vill han sitta i knä. Får han mot förmodan inte plats alls så lägger han sig på mina fötter eller tätt intill istället. Det är lite opraktiskt med tanke på att han inte är i chihuahuastorlek, men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt, det är trots allt ganska mysigt. 

Bjuder på lite bilder på knä(pp)hunden in action! 😉