En djurhjälp i Varberg organiserar hjälp nu, och ska försöka fixa en permanent akuthjälp för såna här situationer, eller annat som blir akut, tex ett benbrott eller liknande.

Här är deras facebooksida om någon är intresserad/vill hjälpa till/stötta dem :) https://www.facebook.com/DjurskyddetVarberg/

#1  #2   Åh, så bra…vad glad jag blir!! Tack för den info. Kanonbra att du även visste o delgav att man själv kan vara med o hjälpa!! Tack JonnaCecilia 👍

Fy fan så samhället funkar men skönt att det verkar lösa sig i det här fallet.

Har tänkt på sånt här på sistone. Jag ska skaffa hund snart och har inget stort nätverk heller. Min närmaste vän kan ta hunden några timmar om det kniper men han har svårt att gå mer än korta sträckor så han kan inte rasta 3 ggr om dan. En annan kompis tar gärna hunden men hon kör permobil, så samma där. Jag gick  ju och bröt armen fr 2 veckor sen och det är mer handikappande än jag trodde och fick mig att börja fundera. Ut och kissa skulle jag väl klara men inte längre promenader och lek och bus. Vad fasiken gör man om man bryter benet eller får en långvarig sjukdom? Eller bara flunsa så man inte orkar? Borde finnas ett nätverk för ensamstående hundägare med ansträngd ekonomi. Jag skulle gärna hjälpa andra och känna att jag själv kan få hjälp om det behövs. Är ju sjukt att avstå från hund för att det *kanske* kan hända nåt.

Kom att tänka på Stig Dagermans dagsedel från 1954. Inte mycket har hänt på ett halvt sekel va?

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas.
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.

Djurskyddet Varberg jobbar stenhårt med frågan och är på G att fixa hundhjälp åt henne :) De har även startat igång ett projekt där man som privatperson kan lämna sina uppgifter och på så sätt anmäla sig som hundrastare/vakt till folk som behöver hjälp. Vem som helst får ställa upp och anmäla sig men de ser gärna att man bor centralt, i alla fall inom kommunen, och har körkort + bil. 

Själv bor jag numera utanför stan och har inget körkort, men jag tänkte anmäla mig ändå om det nu finns någon här i närheten som behöver hjälp. Är sjukskriven och hemma hela dagarna så man hoppas ju man kan hjälpa någon. :)

#4 , Det kanske inte är det roligaste alternativet men Agria har en trygghetsförsäkring som ersätter en viss andel om du blir sjuk och måste lämna in hunden på pensionat.
När jag bröt benet - och hade en heltossig ridgeback på 9 månader - så fick hon åka till uppfödaren i fem veckor. Hon hade säkert lattjo lajbans med mostrar och kusiner men det var ruskigt tomt hemma.
Det är klart att det var jobbigt att lämna bort henne, i synnerhet som hon var så ung, men jag visste ju att hon hade det bra och att uppfödaren hade personligt intresse av henne, till skillnad från ett random-pensionat.
Min andra hund som var betydligt lätthanterligare fick åka till mina morföräldrar, hon kunde även komma hem tidigare eftersom jag kunde gå på kryckor med henne.

För ett år sedan hamnade jag hastigt på sjukhus i tre veckor, en kompis tog min terrier som visserligen var lätthanterlig men krävde lite extra pyssel eftersom hon var sjuk.
Mamma tog labben och det var nog nära att jag inte fick tillbaks henne 😉.

Det är nog inte helt fel att kolla läget "ifall att", att hitta ett bra pensionat som man kan tänka sig/höra efter med vänner och bekanta.
Kanske skapa en FB-grupp där man kan hjälpas åt, antingen lokalt eller en rikstäckande?
Vet att en del FB-grupper för olika raser är rätt bra på att erbjuda varandra hjälp men det beror nog mycket på klimatet i gruppen.

Tack för tips och råd. Ska kolla vad sån där trygghetsförsäkring kostar. Pensionat är ju inte kul, men den borde väl täcka även om man betalar uppfödaren eller en privatperson. Fast sånt brukar ju vara svart förstås.