Synd att du inte vill ha en trim/klippras, för en Irish softcoated wheaten terrier låter som din ras annars tycker jag!

#1 Är det verkligen en ras som man kan nå eliten med inom bruks och lydnad? :) Vet inte mycket om rasen, men har aldrig hört om dem i den typen av sammanhang. :P

De klarar nog allt ;) Jag vet ett par stycken som jagar och de flesta jag träffat är väldigt lydiga och följsamma. Dessutom är de gärna med på allt, oavsett det är att vara ute och ränna, eller ligga på soffan och slappa.

"Numera är wheaten terriern främst en uppskattad sällskapshund, men arvet från förfäderna på Irland finns kvar. Många är ganska intresserade av att jaga och några används som stötande hund vid jakt på rådjur eller hare. Ännu vanligare är att hunden blir en uppskattad medlem i jaktlaget på grund av sin förmåga att spåra skadeskjutet eller trafikskadat vilt. Vissa hundar har även goda vallningsegenskaper. Agility, bruks och lydnad kan man också träna och tävla i, men de stora framgångarna kommer inte utan en hel del engagemang från ägaren."

http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/irish-softcoated-wheaten-terrier/

#4 Absolut riktigt trevliga allround hundar! Men tyvärr inte en ras som är aktuell för mig just nu. Vill ha en valp från meriterade föräldrar som visar att valpen förhoppningsvis kommer ha liknande kvaliteter som sina föräldrar och tror inte det finns så många hundar med t.ex. bruks och lydnadschampionat bland softies.

Vad har du för ambitionsnivå?

Rent generellt så kommer nog ditt krav om en icke jagande hund att ställa till det för dig. Jaktlust är inte allt för sällan sammankopplat med arbetslust och motor hos aktiva hundar, fundera med om det är okej med stor jaktlust och att du är villig att lägga mycket krut på förbud och inkallningsträning istället. Om det är superviktigt för dig att den inte vill förfölja så är det (beroende på ambitionsnivå) nästan bara labradoren som blir aktuell.

#6 Championat inom iaf en eller två grenar, vilka grenar det blir beror ju på vad hunden tycker är roligast. :) Är absolut medveten om det. Just avsaknaden av jakt är mer av en önskedröm då jag tidigare haft en jakttok vilket inte var speciellt roligt. Däremot är jag helt klart villig att lägga ner en hel del träning på det. Vad som inte vore kul är en ras som generellt sett aldrig blir viltren oavsett hur mycket man än tränar. Det finns ju raser som är allmänt kända för att aldrig bli viltrena.

#7 Då är malinois, schäfer, labrador, border collie och kelpie de raser jag skulle kika på, kan inte se så många andra alternativ.

Ta en av bruksraserna, Skulle satsa på collie om du vill ha en hund som kan ta det lugnt vissa dagar då det är stressigt.

Jag tror att en bra labrador skulle passa dig och din pojkvän! 
Mallen/Schäfern kan ju börja klättra på väggar om de inte får aktivitet varje dag så jag tror att en labrador skulle passa er bättre! 
Labradorerna är ju riktigt bra hundar om man hittar rätt och  vet flera stycken som kommit väldigt långt med de i både lydnaden och brukset. 
Sen är de allmänt trevliga hundar som även fungerar för några vilodagar samt bra om man vill testa på något nytt eftersom att de är väldigt bra allround hundar.

Jaktlabbe! Jag har en själv och han är nöjd även under perioder utan träning så länge han får vara ute mycket. Under vintern till exempel blir det inte mycket träning då enda chansen att träna i dagsljus är på helgerna :)

#8 Malle går bort, på tok för reaktiv för min smak. Har kikat på schäfer och en bra, lite mer lagom än t.ex. FM-schäfrarna är definitivt intressant. BC går bort, har inget intresse av att valla. Labbe var jag inne på tidigare, men väljer då hellre en golden från arbetande linjer. Kelpien är också väldigt intressant! #9 KH collie har jag varit inne på, men det är tyvärr inte det lättaste att hitta kullar efter arbetsmeriterade föräldrar. LH collie går bort pga pälsen och svajig mentalitet. #10 Arbetsavlade retrievers är definitivt raser som ligger på topp 10-listan, främst golden, labbe och tollare. :) Har kollat på Chodsky Pes och Aussie, två raser som jag tror skulle kunna passa. Vad tror ni? :)

#12 ta kontakt med rasklubben för collie och efterlys en kull med brukslinjer? Om du är väldigt noga så kan du även kika I Danmark/Norge/Finland…en hund lever ändå ett par 15 år så klart man ska vara noga :)

#13 Har kollat runt en hel del tidigare, men inte sett en enda kull som varit aktuell för det jag vill göra :( Vill inte importera. Måste jag se mig runt utanför Sverige väljer jag hellre en ras där jag vet att finns kullar passande arbete i Sverige.

Låter ju som att du skriver om en schäfer :)

Finns en tråd på Buke som ger lite annan bild om wheaten, jag skulle inte rekommendera dem om man verkligen vill satsa och nå långt.
Många rasförespråkare tror verkligen att deras ras kan klara vad som helst "om man bara tränar", sanningen är snarare att såvida man inte är superduktig på att plocka fram det där lilla extra hos en hund (och dessutom får rätt individ) så är det ett jädra slit att nå toppen med en udda ras.
Det är klart att om man är totalt frälst i en viss ras så kan man försöka ta sin hund så långt den kan komma efter sina individuella och framför allt rasens förutsättningar men det var ju inte fallet här.

Vill man nå toppen så är det rätt smart att satsa på ett hyfsat säkert kort; det vill säga en ras och dessutom typ/linjer som bevisligen presterat något inom de grenar man är intresserad av.

Jag har själv en liknande problematik med depressioner och skit, och visst var det rätt skönt att ha en inte så krävande ras när jag mådde piss, kanske inte så mycket för hundens egen skull utan mer för det dåliga samvetets.
Å andra sidan, om man som TS verkligen VILL satsa på träning och tävling så är det klart att det går även om man kanske får räkna med att det blir svackor ibland.
MEN - man bör nog tänka sig för vilken ras man väljer, inte bara utifrån arbetskapacitet och träningsbarhet. Många av (bruks)raserna som har en god chans att nå toppen, till exempel kelpie, schäfer och belgarna (främst mallen) kan också vara riktigt jävliga om de inte får utlopp för sin arbetslust.
(Bc räknar jag inte in här eftersom jag anser att de bör få valla och det var inte TS inne på.)
Så ja, nu trillade jag i fällan att rekommendera min egen ras men de jaktavlade retrievrarna är, generellt sett, ganska lätta och okomplicerade med tanke på vilken kapacitet de faktiskt har.
De är dessutom ofta ganska lätta att "lämna bort" ett litet tag om man mår så dåligt att man för tillfället inte kan ta hand om dem ordentligt.
Det är klart att vem som helst kan skada sig eller bli sjuk men i alla fall jag som VET att jag förmodligen kommer att må skit förr eller senare tycker att det är väldigt skönt att ha en back up-plan för hundarna. Labbarna kan man oftast stoppa in i vilken flock som helst och det brukar funka.
En labbe eller golden kan nå absoluta eliten inom de flesta grenar; brukset (om man undantar skyddet, givetvis), lydnad, räddning, agility (även om det är svårt att slå alla bcs) med mera.

Precis som med border collie anser jag att en jaktavlad labbe eller golden skall få göra det den är avsedd till, det vill säga apportera med allt vad det innebär.m Det var ju dock TS ändå inne på så ja, inga problem som jag kan se.
Dock skall man vara medveten om att alla hundgrenar inte är helt förenliga om man verkligen vill satsa; eftersom hunden skall vara i olika "mode" så kan till exempel jakt och lydnad på toppnivå krocka lite - men här snackar jag inte bara Elitklass utan SM och landslag med mera.

Definitivt jaktlabrador! Tyckte #16 beskrev mina tankar ganska exakt så jag behöver inte skriva något jättelångt. Kan flika in att jag och har liknande ångestproblematik och att ha en aktivare hund har hjälpt mig något enormt så se det inte som ett hinder. Hunden har för mig medfört ännu fler rutiner, struktur och konsekvens i vardagen och det är guld värt att ha någon som drar ut mig under de lite tyngre dagarna.

#16 Haha, har märkt av att en hel del gärna rekommenderar sina raser även fast de egentligen inte alls passar för ändamålet. Lätt att bli hemmablind antar jag. :) Hade egentligen släppt jaktlabben och riktat in mig mer på jaktgolden, men nu måste jag läsa mer om just labben… igen. ;) Inget fel i det, retrievers verkar som väldigt lättsamma och härliga hundar, skönt också att de klarar av lugnare perioder och är lätta att låna ut. Min förra hund kunde jag verkligen inte låna ut då man alltid var tvungen att ha "en tumme i ögat" på honom så han inte tog sig friheter. Det är jobbigt att acceptera hur pass begränsad man blir av sitt psykiska mående och därmed också att man måste ha det i åtanke vid rasvalet. Jag måste dock säga att det är väldigt skönt att höra att det finns människor med liknande problematik (både #16 och #17) som ändå har krävande raser och klarar det. Dessutom är det lite av min förhoppning att en hund som jag måste fokusera på när det gäller både promenader och träning kan hjälpa mig under de jobbigaste dagarna, precis som #17s hund. :)

En mycket erfaren uppfödare/hundförare/domare sade såhär om skillnaden på labbe och golden, jaktavlade då:
Till jakt är labben outstanding men skall man ha en hund som är mer allround så kan golden vara bättre då den bland annat är mer "showig".
Labbarna mognar snabbare medan golden är mer sena av sig och även lite flamsiga. Med labben skall man se upp för sociala svagheter, som överdriven reservation. Golden har å sin sida en del problem med stress.

Min egen reflektion är att jaktlabbarna avlas i princip enbart på jaktegenskaper medan jaktgolden relativt ofta även avlas på bruks- och lydnadsegenskaper.
Det kan vara svårt att få köpa jaktlabbe av toppuppfödarna om man inte satsar på jakt, å andra sidan så finns ju samma linjer även hos mindre kända/framgångsrika uppfödare som inte kan vara riktigt lika kräsna vid val av valpköpare.
(Jag menar inte att de säljer till vem som helst men att det för dem är ok att hunden får ett aktivt och bra hem även om det inte är inriktat på jakt.)

Kanske Australian Cattle dog?

#19 Åh, det ska jag ha i åtanke när jag kikar närmare på både labbe och golden! Blir det en jaktavlad retriever så kommer jaktapportering helt klart vara en av de grenar jag vill fokusera mest på. Att se en hund i sitt rätta element är svårslaget och jaktapportering verkar dessutom så himla kul! #20 Njae, lite väl egensinniga för min smak.

Kolla upp Chodský pes! Var länge besatt av den rasen och allt jag hittade om den var positivt - nu läste jag ju inte riktigt med samma glasögon som du, men jag minns inget som skulle vara negativt för dig. Det är ju en brukshund. Att det är en fruktansvärt snygg hund också gör ju inget.

Rasklubben har en lista på hundar man kan få träffa och bilda sig en egen uppfattning också - bra grej! Och man kan säkert ringa någon på klubben och ställa frågor.
http://www.scpk.se/Chodsky-Pes--agare-i-Sverige

PDFerna man kan ladda ner under Informationsmaterial i högermenyn på klubbens sajt har en del bra info.

http://www.scpk.se/Chodskypes

#21 Ja, apportering är verkligen hur kul som helst!

Låter som en Catahoula :)

#24, en Catahoula är inte godkänd av SKK/FCI och får således inte tävla bruks och heller inte ta några championat.

Tycker att det låter som en jaktlabbe, eller ev. Malle, men då om du hittar en/lyckas träna en, med en av/på knapp.

Jaktlabbarna är fantastiskt glada, smidiga, snabba, lättlärda och trevliga. Jaktgolden är ju ett alternativ, men jag tycker att de brukar vara lugnare, lite större och inte riktigt lika snabba och smidiga. Något som kan vara bra i IPO-R och Sök :)

#25 Ja jag tänkte nästan det…det är lite annorlunda här i Tyskland.

Jag tycker ju det låter som att du ska ha en bruksras, och jag tänkte mest schäfer. Pigga på jobb, vad man än vill göra, men ska absolut kunna hantera lugnare perioder emellanåt. Jaktlabbe skulle säkert också kunna vara något men tror personligen att schäfer är ett säkrare kort med tanke på vad du vill göra. Skulle dock ta en funderare på vad du verkligen vill satsa på, både sök och IPO är ju grenar som kräver ett enormt engagemang (och tid) så att köra dessa två och dessutom spår och lydnad skulle jag inte rekommendera om man vill komma långt i någon av dom.

#22 Chodskyn har jag läst på en hel del om och rasen är verkligen en stark kandidat. Tyvärr är den på tok för liten (numerärt) i Sverige och jag vill inte importera, inte på ett bra tag iaf. :/ De kennlar som idag finns i Sverige har inte heller de meriter på sina avelsdjur som jag vill se hos föräldrarna i min framtida valp. Självklart är meriter inte allt, men att ha en uppfödare som aktivt tränar och meriterar sina hundar inom grenar jag är intresserad utav är definitivt något jag värderar högt, :) #26 Mallen går bort, som jag skrev tidigare är den för reaktiv och ärligt talat lite väl mycket hund för mig. ;) Jaktlabben däremot ligger väldigt bra till på listan inför kommande hund! #28 Schäfer är fortfarande aktuell, men de jaktavlade retrievrarna har just nu snäppet bättre odds att hamna hemma hos oss. :P Haha, jag är inte övermänsklig så att satsa stenhårt på alla grenar jag tog upp kommer inte hända. ;) IPO-R har jag aldrig testar förr, men av det jag har sett verkar det väldigt kul och jag skulle vilja pröva på det med min framtida hund. Vad vi senare kommer satsa helhjärtat på beror som sagt på vad hunden tycker är roligast. :) Resterande blir då mer träning/tävling för aktivering och för skojs skull.

Jag har också svår GAD och depressioner, och jag har schäfer. Jag mådde som sämst när han var unghund, och det har satt sina spår i en del osäkerhet hos hunden men det jobbar vi på nu. Min klarar att ta det lugnt om jag inte orkar med massa aktiviteter, sen är klart att han är som lyckligast när det händer något. Men att hunden ska kunna koppla av är lika viktigt för mig som att hen ska kunna vara aktiv!

Jag hade inte tänkt skaffa schäfer och hade nog inte gjort det idag, men jag älskar dom. Visst låter min som en gibbon-apa och ylar så fort jag tar på mig en sko (uuuuuut!!!) och piper av upphetsning, han skäller, han har problem med hundmöten. Men det är inte hundens fel - det är mitt!

 Är du lättstressad så kanske en labbe är bättre, tänker på att jag själv ibland blir tokig på att ha en "svans" i form av hunden som ska med in tom på toa. Detta beteende, att liksom "valla" familjen, har jag sett hos alla schäfrar i min uppväxt. Mycket övning på" ligg på din plats" blir det här!

Schäfer kan vara en stressig hund, så för din GADs skull kanske det är att tänka på. Å andra sidan arbetsvilja, kommunikativ, kan verkligen få en att resa på röven en dag när man är nere samtidigt som min iaf gärna ligger i soffan och sängen och slappar fram till lunch. Han kan också vara fullgott lika nöjd med leksakssök inomhus som aktivitet en hel dag ute.

Riesenschnauzer och labben är mina rekommendationer

#31 Riesen är i princip tvärtemot i egenskapsväg från vad TS vill ha.