Det var verkligen läsvärt. Så sant!

Jo, men att släppa fram sin hund till nån som säger ifrån! Jag skulle bli heligt förbannad och jag mötte nån som frågar om de får hälsa, och fast jag säger nej släpper de fram hunden!

Jag lever i en flock hundar, vi har 7 st. Till detta hör sekundärgruppen med mammas hund, systers hund, nära vänners hundar. Fler behövs då rakt inte. Ibland låter vi hundarna hälsa på andra hundar ute, men inte alla. Inte heller alla av våra hundar klarar av detta. 2 av dem är så osäkra och tycker att det är jobbigt med främmande. Detta just pga att vi låtit dem hälsa på allt och alla som unga, utan att vi tagit den första kontakten. Är vidare rädd för löss, kennelhosta, skabb och annat skit. Det kostar helt enkelt för mycket att behandla många hundar. Särskilt eftersom det inte ger våra hundar något att umgås med en helt främmande hund en gång. Skillnad är det om det är en ny hund som ska introduceras i skeundärgruppen, dvs en som vi ska träffa fler gånger.

Går gärna promenader med andra hundägare, utan att hundarna får hälsa och leka. Vi har som sagt en naturlig flock (nåja, inte en grupp bestående av mamma, pappa barn, men ändå). Stor skillnad är det för folk som har en ensam hund. Den behöver verkligen få umgås med andra hundar. Kanske att få ha en livspartner hos någon grannhund, eller i alla fall ett gäng kompisar i en stor sekundärgrup. 

Jag håller med om att hundar är sociala och behöver umgås. Det är naturligt för dem, och ingår i berikningen, att de behöver detta. Fast det är egentligen inte naturligt för en hund att hälsa på alla hundar de möter ute. Det naturliga är att leva i en flock. Detta gör man för att få fysisk trygghet, samarbeta om jakt od. Det naturligaste är att en tik lämnar sin flock, när som helst mellan 2-4 år, beroende av hur stort revir hon kommer från, och tillgången på föda. Hon väljer sedan ut en hane som passar henne, och de bildar par.

Detta par lever sedan tillsammans, tar sig ett revir som de markerar och skyddar. De lever i sin familj, leker, löser konfliketr, parar sig när den dagen kommer, gräver en bohåla, bäddar, får valpar som de vårdar. Tiken avvänjer dem, hanen leker med dem och uppfostrar dem. När de är tillräckligt gamla lämnar valparna gruppen. Innan detta hinner de vara med och hjälpa till med nästa kull.

För dem är det inte naturligt och positivt med främmande hundar, även om dte ibland faktiskt kan släppas in nya hundar i en grupp. Hos vargar är det dock alltid äldre valpar som kommer tillbaka, om en vuxen varg släpps in i reviret.

Håller med, jag skulle också bli väldigt arg om någon släppte fram sin hund trots att jag sagt att dom inte får hälsa. Jag kan ibland fråga om min hund får hälsa om jag möter någon på en promenad men säger dom nej så respekterar jag det!

Att man frågar först är en självklarhet tycker jag! Blir också irriterad när folk bara släpper fram hundarna.

Men ja, visst behöver hundarna andra hundar! Alla som sett sin hund leka med en kompis vet ju det, vi människor kan aldrig kompensera fullt ut för andra hundar.

Ni som har bara en får väl skaffa en polare!

Ja, jag skaffade två kompisar till Eros förra året. Och fick själv en ny kompis på köpet, matte alltså ;) Antingen promenerar vi med henne och hennes tik och de brukar vi även släppa så de får busa, eller så tränar vi tillsammans med hennes hane, de får inte hälsa (inte ännu iaf).

Det är de hundar vi umgås mest med. Men skulle absolut vilja skaffa en till egen, men det får vänta ett tag till just nu..

Min tanke var ju att hundarna i området här, och de är ganska många, skulle kunnat integrera med varandra.  Och gå tillsammans (jag är på väg att skriva ett anslag och sätta upp det). Här springer ju nästan alla åt varsitt håll, då de ser en annan hundägare. Jag har slutat med det, för ett tag sedan. Jag går den väg jag har tänkt ta, från början. Möter vi ett annat ekipage så passerar vi det. Inte alltid vi stannar och hälsar för hundarna har inte gjort det innan. Men jag tycker att man ska kunna passera utan att det ska bli oroligheter i flocken hos någon av oss som möter varandra.

Igår passerade jag tre ekipage på min runda. Nåja, två av dem tog en annan väg. Men en taxägare passerade vi. Hans Tax gjorde visserligen ett utfall, men han klarade det. Promenader tillsammans skulle göra det hela mycket lättare, för då "vet" hundarna vilka de andra är, och reagerar inte på dem.

Detta vet jag, för att jag fick en granne med Dalmatiner och Cockerspaniel med mig på ett par promenader. Mina hade aldrig nosat på hennes hundar innan. Men dessa promenader gjorde att min Borzoi och Sheltie inte längre bryr sig om att de går förbi oss.

Jag tar oxå väldigt göärna promenader med hundar i området. Om hundarna får bara vara i varandras närhet, lukta på varandras kiss od, utan att de hälsar, så avdramatiseras ju allt.

jag tycker att det är STOR skillnad på att gå gemensamma promenader, motför att låta hundrna hälsa på alla de möter.

Möter jag en hund och mina ser ut att reagera mer än jag vill, så går jag av vägen själv och lpter de andra passera, eller avleder med ett godissök, eller sätter dem ner. Går de andra bara förbi då, så fungerar ju det bra. Stannar de och väntar på att jag ska gå förbi går det inte alls…

Kanske borde jag oxå sätta upp lappar att man kan träffas på ett ställa kl 12 varje söndag, och de som vill kommer dit och går tillsammans, utan att hundarna får hälsa…