Har bara erfarenhet av att jag har träffat blinda hundar, men inte ägt någon själv, men tänkte dela med mig av lite länkar jag hittat.

• http://zurvivings.weebly.com/leva-med-en-blind-hund.html

• http://www.lapphund.se/blind_pdf.htm

• https://urax.wordpress.com/2009/05/09/tips-for-blinda-hundar/

• http://metrobloggen.se/lillapyret/att-leva-med-en-blind-hund/

Hoppas du hittar det du söker.

Vi har en gammal hund som är blind. Eller inte helt blind, men han går in i saker ibland och ett flertal gånger har han sprungit in i andra hundar och människor för att han inte ser så bra alls. Han är som sagt inte blind fullt ut, men näst intill. Men du verkar vara ute efter unga hundar?:) Isf har jag nog inte så bra svar🙂

Har inte erfarenhet av ung hund som är blind men våran gamla chinese crested tik 14 år blev blind sina sista månader i livet. Det började med ena ögat efter att hon haft grå starr ett bra tag. Så hon blev blind på ena ögat ungefär 1 vecka före julafton 2014. Efter ca 1-2 veckor var hon blind på det andra ögat också.

Vi tyckte inte att hennes liv var särskilt värdigt då hon hela tiden gick in i saker, ställde sig i hörnen på rummen och bara stirra in i väggen, hon började göra sina behov inne osv. Man kunde ta promenader med henne men då vara med hela tiden och hjälpa henne så hon inte gick in i saker eller ut i vägen.

Det märktes att hon inte trivdes med att vara blind, ramlade ner från trappen gjorde hon också och tog man ut henne på tomten var man tvungen att ha sten koll på henne så hon inte irrade iväg. Hon låg för det mesta i soffan och sov på dagarna. Hon har alltid varit väldigt aktiv, sprang lös i skogen och jaga osv. När hon blev blind blev hennes liv så begränsat och hon blev alltmer beroende av oss och att springa lös i skogen och jaga och hoppa i högt gräs var bara att glömma. På nätterna hade hon svårt att sova. Krafsa i sängen och gnällde i princip största delen av natten. Februari 2015 fick hon tillslut somna in. Om det inte vore för att hon blev blind så hade hon förmodligen fortfarande levt idag.

Jag har ingen blind hund men däremot har jag en kanin som blev blind när han var runt 6-7 månader och han springer fritt här hemma helt utan problem, oftast märker man inte ens av det. Han har varit blind i ungefär 8 månader nu så det är mer än halva livet. Han blev gradvis blind (börja på ena ögat) och tog ungefär sex veckor från första förändring på ena ögat tills han var helt blind på båda ögonen.

Några saker man får tänka på är att visa honom när man flyttat möbler eller ställt ner något nytt på golvet. Vara försiktig när man introducerar nya personer men främst nya djur han inte träffat tidigare. När han kommer till nya platser är han väldigt bra på att utforska och orientera sig och trots att vi var borta i närmare två månader i somras hade han inga problem att direkt känna igen sig när vi kom hem igen. Man märker att han använder morrhåren extremt mycket och är han på okänd plats skuttar han med huvudet lågt så morrhåren snuddar backen, han har även lärt sig känna av saker som rör hans örontofsar.

Han vet om altandörren är öppen eller inte och är den öppen springer han gärna ut på altanen och tomten. Han hör extremt bra och följer gärna efter mig eller hunden när vi förflyttar oss till andra delar av huset. Han gillar även att skutta efter min duva när han är nere på golvet och spatserar. På morgonen kommer han ofta in i sovrummet för att få min uppmärksamhet och sen lägger sig på min sida av sängen för att få gos, när man går upp kommer han för att hälsa och sen skutta till altandörren för att få komma ut på tomten. Han gör glädjeskutt och älskar att utforska nya platser. På landet hoppa han upp och ner från min säng och visste precis vart han kunde hoppa ner och i vilken vinkel för att inte hoppa in i skåpen (fanns bara ett ställe med tillräckligt utrymme).

Blir han riktigt rädd kan han råka springa in i saker så har satt mjuka saker på de ställen där det är störst risk att han springer in (som vid sidan av altandörren på utsidan eftersom han ofta springer in om något är läskigt) han har dock lärt sig att inte springa i ren panik även när han blir superrädd så nu var det länge sedan han verkligen sprang in i något (är väl en av skillnaderna på ett blint bytesdjur och ett blint rovdjur). Dock är ju kaniner byggda för att leva nere i håligheter i marken så de har ju en liten fördel med att vara anpassad för mörker på ett annat sätt än vad hundar har.

Han bryr sig inte längre om när grannhunden kommer ut och skäller och han är väldigt snabb på att lära sig om något inte är farligt och han har inget tålamod att sitta still när han ska klippas (angorakanin så han måste klippas minst vart tredje månad). Han har ibland lite dålig balans men det vet jag inte om det beror på själva blindheten eller sjukdomen som gjort honom blind.

Min svägerskas hund blev blind på äldre dar (de fick till och med operera bort ena ögat på den) men det var ett bra tag innan vi träffades för första gången så det enda jag vet om den och hur det gick är vad vi pratat om när min kanin blev blind.
Han våga tydligen inte gå i trappor själv och blev osäker om han gick utanför stigen men det var inga problem på ställen han var van vid att gå och inga problem när han var hemma.

Vår newfoundlandshund blev blind när han var 4 år ungefär. Det började på ett öga, från en dag till en annan, sen behandlade vi båda ögonen med droppar för att jämna ut trycket men tyvärr blev han blind på andra ögat också efter ett halvår eller så. Han klarade det bra, gick aldrig in i någonting hemma eller i trädgården, men gick helst nära mamma (men han var alltid väldigt mammig) på promenader, speciellt när han inte var helt säker på var han var eller så. Så visst blev han lite mer osäker men det hade mer med andra saker att göra än själva blindheten. Han lärde sig rätt fort nya kommandon som vi lärde in för att hjälpa honom på promenader, tex ner, upp, höger, vänster, stopp osv. Hans stora problem med blindheten var väl att nosen inte funkade så bra , och så fick han epilepsi, vilket väl hade varit ok men medicinerna hade rätt jobbiga biverkningar. Det blev sämre tillslut och strax innan han skulle fylla sju fick han somna in. Det visade sig (av de symptom han fick, vi obducerade inte då det inte kändes viktigt, vi var bara ledsna att han dog och brydde oss inte supermycket om exakt anledning) att han antagligen haft en hjärntumör som orsakade allt. Så det var den som tryckte på så han blev blind, den tryckte också mot nosen med stor sannolikhet så därför blev han inte så bra på att använda den som många blinda hundar som är helt som vanligt och bara använder nosen. När han först bara blev blind hade vi höga förhoppningar att han skulle kunna leva som vanligt och det hade han säkert kunnat göra också om blindheten inte var pga värre orsaker sas. Veterinärerna var väldigt optimistiska angående just blindheten gällande en ung eller relativt ung hund och sa att de ofta anpassar sig väldigt bra och bara använder nos och öron, syn är inte hundars främsta sinne ändå liksom. Lycka till

AnneN - tack, det står mycket bra på de länkarna!

lollynonna - ja, precis, min hund är väldigt ung, och han kommer bli 100% blind. Tack för att du delade med dig :)

Patricia1993 - tack för att du berättar din erfarenhet. Vad tråkigt att hon inte hanterade blindheten så bra och att det slutade som det gjorde :/ Det verkar som att det skiljer sig mycket mellan olika hundar hur de hanterar blindheten. 

Maleficum - Vad kul att höra att det går så bra för din kanin! Och att han kan hantera nya platser och besök osv. Tack för att du delade med dig, med lite tips och så också, det känns bra att höra att det kan gå jättebra också. 

JonnaCecilia - precis, synen kommer ju efter både hörsel och lukt för hundar, så veterinären jag varit hos var också väldigt positiv angående blindheten. Men man funderar ju mycket ändå såklart… Tråkigt att höra att det slutade som det gjorde för er hund, tack för att du berättade om er erfarenhet av blindheten!