Det beror väl aldeles på vad för alternativa hem som dyker upp tänker jag spontant. Om alldeles rätt hem och person för att fortsätta ert fantastiska arbete med att få candy trygg och fortsätta vara stabil är det väl mer rätt att hon blir den som flyttar så alla mår som bäst även tvåbeningsr och avelsarbete. Har ni ingen i er omgivning eller bekantskapskrets som kanske skulle kunna vara rätt eller kanske känner någon? Kanske rent ut av någon som inte bor allt för långt bort eller så. Så kanske dottern kan fortsätta träffa vovven ibland om hon behöver? jag skulle i alla fall börja med att söka efter möjligheter till den mest svårplacerade vovven först. Så man inte missar en fin möjlighet för henneom den finns där. ♡

#1 I min omedelbara närhet har jag några hem som skulle kunna passa för Mi men inget för Candy. Avelsarbetet och mitt ego mår ju bäst om Mi stannar, men det känns väldigt taskigt att "kasta ut" dotterns hund. Att hitta ett riktigt bra hem till henne där både tid och kunskap finns kan även ta lång tid. Den av hundarna som skulle klara en flytt bäst är Mi. Hon anpassar sig snabbt när jag lämnar henne hos hundvakter. Hon är tillräcklig trygg i sig själv för att jag inte ska se nåt problem för henne att placera henne i nytt hem. Candy däremot är jag inte säker på om jag fått henne tillräckligt trygg och stabil för att hon ska klara en flytt utan bakslag.

Hur är tikarna mot dom andra hundarna? Någon som beter sig bättre? Tänker om den ena är lite sämre där kanske den hade mått bäst som ensamhund. Din avelstik hade du ju kunnat placera ut på foderavtal så du fortfarande kan ta dina kullar :)

#3 dom beter sig nästan identiskt mot de andra andra hundarna i flocken. Beskyddande och uppfostrande mot valpar/unghundar. Båda är lika bra kompisar med Amor. Enda skillnaden är väl egentligen att Candy (som förmodligen är uppväxt på landet) är lite tuffare mot katten som jag haft i bara några månader. Hon vågar ställa sig mellan katten och valparna om hon tycker att leken blir för vild. Det gör inte Mi hon kan skälla på (den döva) katten om hon vill avbryta men vågar inte visa honom med kroppsspråk att han är för hårdhänt Ja om Mi flyttar så blir det förmodligen ett fodervärds avtal på henne. Jag har två kullar till planerade på henne o mer än tre kullar tycker jag inte att en tik ska ha. Men flyttar hon så kan jag inte kontrollera framtida avel på henne, vill fodervärden ta två egna kullar så kan denne göra det utan problem. Och desutom så kommer hon komma hem igen minst två veckor innan valpning och stanna tills valparna är minst 8 veckor. Jag vet inte om risken för bråk mellan tjejerna ökar då när dom varit ifrån varandra ganska länge o så kommer Mi hit hormonfylld pga dräktigheten + valpar som ska skyddas

#2 Just därför jag skulle börja leta ett riktigt bra hem till den skörare mer svårplacerade tiken först och främst. Handlar inte om att slänga ut henne utan om att hitta bästa livsförutsättningar för henne. Uppenbarligen mår hon inte helt bra av att vara i en avelsflock där hon inte tillåts vara hög nog i rang. Som du själv skriver är avelshonan lättplacerad. Som #3 skriver kanske någon fodervariant på henne hade varit en bra tillfällig lösning tills du hittar rätt bästa hem för den oroligare tiken? Tänka mer långsiktigt redan från början i planen med omplacering tänker jag. Då tänker jag också att ett litet bakslag vid själva flytten inte behöver vara någon större katastrof när det nya hemmet är kunnigt och jobbar vidare med trygghet och stabilitet. Då kan dem ändå bli mycket bättre hem i längden än att tvingas leva mitt i en uppfödarfamilj. För tycker inte att du ska lägga ner hela uppfödningen för endast en hunds skull om det går att hitta en fin lösning för alla. Men om man inte hittar något bättre alternativ för den svårplacerade vovven är det förstås ett ansvar ni tog på er när ni skaffade henne att se till att hon har det bra och då borde hon få stanna istället. Men farför utgå ifrån det innan man faktiskt undersökt alternativen och annonserat efter ett hem som är villiga och kunniga nog att arbeta med en nervös och orolig tik i ett stabilt hem?

Fast hon mår inte dåligt här. Hon är trygg och stabil och storm trivs, lämnar jag henne hos någon annan kan hon däremot bli lite osäker. Hon älskar att ha valpar omkring sig. Fick hon välja skulle hon bo i en valphage. Vid en förlossning ser hon till att jag och den förlösande tiken får space från andra nyfikna hundar som gärna vill se vad som händer. Enda problemet är att hon och Mi ibland, mycket sällan, blir så osams att dom ryker ihop. Oftast samarbetar dom Sen kan man inte sätta ut en hund på foder o ta tillbaka den sen, det du pratar om är isf hundvakt till Mi

Det är ju svårt när man inte känner hundarna men av det du beskriver så skulle jag inte chansa på att omplacera Candy. Hamnar hon på fel ställe - det behöver inte betyda att den nya ägaren är dålig, bara inte rätt för henne - så kan allt ni byggt upp raseras totalt, till och med bli värre än innan. Nu vet jag inte riktigt om det är ok med SKKs uppfödarregler men kan Mi kanske bo hos någon vän ett tag och komma hem när det är dags för avel? Det är ju ändå under en begränsad tid i så fall, då borde man kunna hålla sem separerade tänker jag. Usch, det är jobbigt när hundarna inte går ihop och det blir osämja i flocken, har själv levt med "uppdelade" hundar.

#7 Det är lite så jag känner, man behöver absolut inte vara nån super expert för att klara av henne. Hon har tex varit hos en hundvakt som absolut inte kan hundar alls, knappt ens klappat en hund innan hon träffade mina. Men hon och candy klickade så där gick det jätte bra. Där kan hon dock inte bo…. Hundvakt är så klart ok att ha även som uppfödare :) vilket det blir om en kompis tar han om henne och jag är ägare. Just nu lutar det åt att mitt ex ska hjälpa till. Båda hundarna är trygga med honom, vi har nyligen separerat så båda ser honom som husse. Han ska inte ha nån av dom på heltid, men hjälpa till med avlastning, främst med Mi. När båda är hemma så får jag separera dom som jag annars gör med löptik och fertil hane. Det går i perioder men är ingen bra permanent lösning .

Ingen erfarenhet, men skulle läget kunna ändras om hundarna skiljs åt för en tid? Den ena bor någon annanstans en vecka eller två?

Kan valparna vara en utlösande faktor? Bor de fortfarande kvar?

#9 vi ska prova just det och se om dom blir kompisar igen. Jag har fått tillbaka en valp, han är 6 månader och sköter sig själv tycker tjejerna. O har en 15 veckors valp som kommer från en annan uppfödare, men dom brukar turas om att ta hand om henne, i början konkurrerade dom lite om vem som skulle få uppfostra men nu hjälps hela flocken åt och det har båda accepterat.

Välj den hund DU vill ha kvar hemma. Väljer du att omplacera den osäkra, så kommer den garanterat efter en tid i nytt hem bli som den är hos er nu.

Det ena behöver ju inte utslusta det andra tänkter jag. Men ingen har väl sagt något om att ta tillbaka en hund på foder? Tänkte bara mer långsiktigt änså. För om problemed är just melland dessa två tikar kanske det går bra med nästa avelstik du använder dig av om hon har en annan inställning till dotterns vovve.

Fungerar det inte öndå… så varför inte ha ögon ohc öron öppna för ett hem när hon faktiskt kan få ett bra och kanske t o m bättre liv än att känna sig åsidosatt som en behjälplig extra mor i flocken om även de andra alvelshonorna reagerar lika negativt mot henne som er huvudsakliga avelshona just nu..

Jag tänker att alla flocka ser ju olika ut och har olika temperament. En hund platsar i en avelskgrubb bättre än en annan o sv. Dem är ju liksom individer med förutom sin ras och uppfostran.

Anyways, nu har du fott bolla lite ideer och tankar med andra och det har förhoppningsvis varit till hjälp för dig i ditt eget tänkande att känna efter vad som vore den realistiskt bästa lösningen.

Tack för alla svar :) båda är fortfarande hemma. Inne går det för det mesta bra, ibland försöker Mi skydda katten (som hon annars inte gillar ) från candy. Utomhus är båda på helspänn mest hela tiden, Mi bröstar upp sig och Candy ser ut att vara beredd på en attack när som helst. Så det är separata promenader som gäller. Just nu ligger tjejerna på varandra, för en timme sen "vågade" candy inte hoppa upp i soffan för att Mi låg och tittade på henne :/ Mi ska hem till mitt ex nu i dagarna, förhoppningsvis har deras gräl gått över när hon kommer hem igen. Annars får Mi vara hos min syster tills jag kommit på en permanent lösning. Tack igen, ni har varit underbara att bolla tankar med. #11 hade det inte varit för att Candy är min dotters hund så hade jag nog trots hennes bagage flyttat på henne, men det känns som en lösning som enbart jag mår bra av

Håller tummarna för att det löser sig så båda kan stanna! Jag tror inte jag skulle kunna hantera en sådan situation så bra som du verkar göra. Separationer är svårt, det.